• garnboll på fem minuter, eller max sju.

     

     
     
    I det stora hela är ju garnbolls-rationalisering inget man går och funderar på. Och några tänker nog att det är lite som terapi med själva göra´t. Men jag gillar inte grejen med kartongcirklarna och garnbollar. För då tänker jag mest att det var då fasligt vad lång tid det skulle ta att göra en liten garnboll. Och sen blir det knut på garnet. Då ger jag upp. För det är ju alltid många man vill åt. Och supertäta, vilket är samma sak som många meter garn. Vilket är samma sak med evighetsgöra med det gamla vanliga viset.
     
     

    För ett tag sedan skulle jag göra garnbollar till ett jobb som ni får se om någon månad. Och i en stund av ilska och en deadline nästa dag så mindes jag det där lilla garnbollsverktyget, som jag sålde när jag hade affären här i stan men tydligen hade missat själva poängen med. Nog för att jag tänkte att det borde göra det hela smidigare och enklare. Men att det skulle vara sådär supersmart så man nästan smällde av hade jag inte räknat med. På ett par minter hade jag virat precis så mycket garn som behövs för en halv garnboll, en tät. Och på de andra två minuterna hade jag virat resten. Inget trä igenom ett hål och trassligheter. Nix, bara vira och vira. Snabbt som blixten. Och så ihop med de båda halvorna, som egentligen består av två delar var, för du måste ju klippa i mitten. Allt hålls ihop med magneter. Ingen snygg pryl, inget världsomvälvande och rädda-världen-aktigt men så himla smart. Så jag var bara tvungen att ta in den i affären. Och hur kul är väl en liten boll av garn kanske någon tänker. Framförallt jättesnygg om man frågar mig. Och många är magiskt vackert. Sådetså.

  • fem-sekunders-tält!

     
     
    Just nu finns ett textiljobb som jag och Linn har gjort för Plaza Interiör. Ett himla skoj uppdrag att skapa finurligt bland en massa vackra tyger som Liberty, William Morris och som här i barnrummet, det franska märket France Duval-Stalla.  Älskar tygerna därifrån och alltid rätt färger, kolla bara på denna nyhet. Fina knappar och kära band. Finns egentligen ingen motsvarighet på närmare håll än Paris, tur att de har en perfekt affär på nätet… Supersnabb leverans dessutom.
     
  • om du tänker sensommarfesta.

     
    Eftersom sommaren är högst älskvärd i år så kan man ju trädgårdsfesta bäst man vill. Här är lite kalasbilder från ett reportage som visades i Plaza Interiörs sommarnummer.

    Gamla tapetbord är man ju extra lycklig över att få förvara på sin egen vind. Annars kan de nog vara lite kniviga att få tag på. Synd för de är bästa mingelbordet.  Överlappa smådukar och handdukar tills du får en hel duk.
     
     
    Blommor – inga kalasbord utan blommor. Det går ju fortfarande att plocka dem i trädgården, kanske inte nu i dikeskanten och på ängarna, men annars. Och stråna, glöm inte de vackra stråna. Be gästerna ta med en bukett med vad de hittar, det känns helt klart som ärofyllt uppdrag för en gäst att få bidra med en vacker bunt blommor till festen. Glöm inte mataffärernas inplastade nejlikabuketter om det krisar i rabatterna, de funkar att blanda in i en vild trädgårdsbukett. Ni vet väl att man kan ”öppna” en nejlika som ännu inte slagit ut. Genom att försiktigt vika ut de yttersta gröna bladen i blomman ger du själva blombladen en skjuts utåt. Jag tror det var någon på Christoffers blommor som sa. Den där affären, finaste!
     

    Recept på små mingelsaker hittar ni här.  

     
    Slå in i alla lägen. Håller småkryp väck och är hemskt härligt.

    Gamla tältsängar på loppis är fyndiga, de är liksom inte så roliga som de är. Men klä in en hög med madrassar och du har världens bästa extrabänk.  Klä in med gamla lakan, dukar, gardiner eller annan textil. Ni vet väl att gamla gardiner är så billigt på loppis. Det säljs alltid i par för väldigt få kronor i jämförelse. Och världens bästa kvalité oftast, det har ju liksom bara hängt där.
     

    Det allra bästa sättet att skapa bästa kalasfeelingen är textilier. Allt tråkigt i världen blir fint med en bunt av vackra tyger.  Här bestämde jag mig för att ta tillbaka löparen. Jag har aldrig någonsin tidigare använt en löpare på mina dukade bord men vad tusan något så populärt måste ju funka på något vis. Vi gjorde som en vimpel fast som duk, precis samma känsla. En löpare i stuvbitar kantad med fin bomullspets. Himla fint. Mät ut tygbitar efter vad du har hemma. Jag valde att göra en lång löpare som släpar i marken, det blir härligare så. Stuvbitarnas storlek bestäms efter egen smak, men välj gärna 5-6 olika textilier och låt de olika bitarna vara allt från 30 cm upp till 1 meter långa för att få en fin dynamik. Sy ihop de olika bitarna och sicksacka kanten. Sist av allt syr du fast en vacker spets utmed hela.

    Servetter i tyg ger alltid en lyxigare känsla. Riv snabbt tyg i lagom stora fyrkanter. Strunta i att fålla dem, den rivna kanten är vacker som den är.

    Kakformar för mandelmusslor – bra minipajformer.
     

    Kaffefilter – bra matförvaringspåse. Och på Papper för konstnärer finns underbara placeringskort i vintage.  Tallrikar – min farmors gamla porslin och under Swedish Grace från Rörstrand. I sand.

    Gästböcker. Å vad jag borde leva som jag lär. Jag glömmer det alltid, men visst borde man. Varje fest skulle kräva sin gästbok. Bästa minnena på pränt och finaste skatten med tiden. Låt barn och vuxna rita eller skriva något. Glöm inte att själv skriv några ord om festen, om maten, gästerna och andra tankar.
     
    Pimpa ditt tee pee! Det här är det vanliga från Granit. De små mysplatserna för barnen är superviktiga, glöm inte det.  Äventyrligt på dagen – jag menar ett tee pee i skuggan blir ju lätt en hemlig koja i den djupaste djungel, med tigrar som smyger runt knuten –  och bästa stället att slockna på när mörket faller. Då är tigrarna oftast som bortblåsta, eller?
     

    Popcorn-påsar från Hey Yo Yo.  Och extralånga sugrör från samma ställe, allt för att de inte ska försvinna ner i flaskan. (förresten kolla de här, så söta) Du byter ut tråketiketter lätt genom att lägga läskflaskorna i ett varmt bad. Här är etiketter som egentligen är placeringskort från Papper för konstnärer.
     

     
    Snabbvimpel. Riv remsor och knyt på ett hampa-snöre.
     
    Så ställ med en sensommarfest till helgen. Själva ska vi bygga en lägereldsplats i trädgården. Där vi ska grilla korv vintern igenom. Och sitta på fårskinn när snön faller. Viggo tyckte vi kunde bygga en bio istället. Men det väntar vi med.
     
    Ha en fin helg!
  • att göra en pappersboll.

     
    Mitt bästa skingra alla tankar som snurrar – sätt är nog att förlora mig helt små pysselprojekt. Inga sådana där avancerade som gör en arg. Utan de där enkla som egentligen inte kräver mer tankar än att bara göra.
     
    Igår morse gick jag upp jättetidigt. Eftersom det snurrade som värst så tänkte jag att jag gör en pappersboll. Hela huset sov och regnet smattrade på verandan. Jag tror jag aldrig kommer flytta härifrån bara för det där regnljudet, älskar´t. Nåväl, jag kokade lite kaffe och hämtade några pappersark.
     

    Min kära lilla cirkelskärare var som vanligt perfekt. Ni kanske minns första gången. Finns att köpa här. Gör 20 cirklar till varje boll.

     
    Nu behöver du en cirkel som du använder som mall. Vik denna på mitten, sedan på mitten igen.
     
    Sedan ska du vika tre hörn. Vik enligt bilderna. När du vecklar ut cirkeln ska du ha en liksidig triangel inuti cirkeln.

    Lägg cirkeln på ett papper. Använd cirkeln som mall och rita runt, sedan märker du ut triangelns tre hörn. Detta är nu din mall som du använder till alla dina cirklar, på så vis behöver du inte vika dem på mitten och få fula veck.  

    Placera cirkeln i den ritade ringen. Med ett falsben (som äntligen finns på plats i affären) bigar du fram triangeln från hörn till hörn.
     
    När du viker ett papper är det ett måste att biga det för att få ett rakt och jämt vik, åtminstone om pappret är kraftigare än 100 gram. Det bästa sättet är att använda ett falsben och en stållinjal. Du kan istället för falsben använda baksidan på en matkniv, men det fiffiga med falsben är att det inte är så vasst. På så vis skadar det inte pappersytan.
     
    I det här pysslet ska du  egentligen biga tvärtemot än vad du ser på bilderna ovanför (jag gjorde såhär för att du lättare skulle se). Du ska alltid biga med rätsidan upp, så hade detta varit tex ett kort så hade det varit rätt. Men i det här pysslet ska du ju vika upp hörnen och då lägger du cirkeln med avigsidan upp. Du ska så att säga vika från dalen som bildas när du drar med falsbenet.

     
    Sen är det bara att sätta igång och klistra. Det löser sig automatiskt var du ska klistra, tänk boll hela tiden så blir det rätt.  
     
     
    Så himla bra klister är det här. Syrafritt, miljövänligt, tillverkat av potatisstärkelse och jag tror ni kanske minns Björnklistret och dess mandeldoft? Det här är förgångaren och har tillverkats i snart hundra år i Italien. I snyggburk med smartpensel. Och som grädde på moset  har jag äntligen lyckats lägga in det i affären. Hurra, det tog bara två månader…

     
    Men boll var det. Innan du klistrar ihop sista cirklarna kan det vara smart att pilla dit snöret.

     
    Sen gör man ju hur man känner med botten. Såklart. Bjällra, pärlor eller tofs.
     

    Klart! Egentligen vill man ju ha julgranen full men i mindre bollar. Fast en stor är ganska fint också.
  • family livings nya DIY-profil!

    Superstolt att numera ha en alldeles egen sida i Family Living,  Sofia´s DIY. Nya numret står på hyllorna i morgon och där på sidan 93-94 finns beskrivningen på hur du gör ett eget tipi, för pyttiga 250 pix. Gör ett säger jag, megaenkelt och att ligga på rygg i tältet och kika uppåt är lite av en dröm. Och som om det inte vore nog så finns ett 10-sidigt hemma-hos från oss i tidningen. Fint av Moa, Åsa och Jonas.
  • vi gjorde en tråd som plingar i vinden.

     
      
    Igår gjorde vi en present till kusin Svea som har 5-årskalasat mest hela helgen. Vi hade ju fastnat bland tranorna så vi vek några fler fast större, 20×20 papper. Sen trädde vi dem på tråd.
     
      
    Eller snarare broderigarn. Jag väljer alltid den här typen av garn när jag vill att det ska vara lite vackrare och när själva tråden ska synas. Det glänser mer och är precis lagom tjockt. Det här är min favoritfärg. fast guld men ändå inte.
     
     
    Sen plockade vi fram lite fint ur vårt skåp.  

     
    De här. Alltså. Hur söta? De plingar också.
    Och pling måste man ha för vindens skull.
     
     
    Så vi trädde upp lite vad vi trodde Svea skulle gilla på metalltråd.  Sen fäste vi alltsammans längst ner på tråden av tranor.
     
     Varje trana fick en liten pärla under sig för att inte glida på tråden.
     
     
    Och allra längst upp satte vi en liten vikt stjärna på tandpetare, fast den hade vi inte gjort själva. Den lilla stjärnan skulle fungera som en trådrulle.  Om en liten stund ska ni få se hur det hela slutade, på återseende!
     
     

  • undrar om man får önska igen efter femtusen?

    Igår vek vi tranor på verandan.  Först när regnet föll, sen kom solen tillbaka och solstrålarna slog sådär magiskt i huset mittemot. Vår veranda ligger åt öster och där finns ingen kvällsol. Om det inte vore för det där magiska som händer när den har gått runt huset på andra sidan gaveln.
     

    Men tranor var det. Vi vek och vek. Liv lärde Nomi.

     
    Vi vek inte för något särskilt. Mest för att vi kunde.
     

    Sen kom brorsorna. De lärde sig också. Fast Charlie tyckte det blev en gås av det hela. Eller kanske mer åt elefanthållet. 

     
     Sen började tranorna leka med varann.

    Den här tjejen är min egen tweenie. Vi fajtas dagarna i ända tills det knyter sig i magtrakten. På oss båda. Men jag tänker att vika tranor kanske är vår grej. Att vika och vika tills tankarna skingras och det inte finns sådant där upp och ner och tweenie-argt kvar för stunden.
     
    Kanske är så vi ska göra när det slås i dörrar, suras bakom hörlurarna och den höga musiken, när ytterdörren åker igen med ett brak och hon far iväg som en ilsken blixt på sin gula cykel, när allt är fel och ingenting i hela världen kan göra det rätt igen. Det är kanske då vi ska vika. Vika och vika tills vi når ett tusental. När allt kommer omkring kanske vi når flera tusen, men är det just det som behövs så gärna för mig.
  • vem vill inte bo som i sagorna?

    Nu kan man ju alldeles tro att jag ligger i hammocken hela dagarna och sörplar lemonad. Och spanar citronfjärilar samtidigt som ungarna flyter runt i det glittrande vattnet. Oh, well. Tro det, så gärna. Jag som inte ens äger en hammock. Fast lite länge bort här på åsen, i det där huset bortom jättemånga trappsteg, där det bor en kringresande organist som aldrig är hemma. Där, där står det en. En sådan där jättegammal och vit, lyxigt nog en dubbelhammock. Jag har aldrig sett den där organisten gunga i den. Och verkligen ingen annan heller. Så jag önskedrömmer om hur den hamnade hos oss. Då skulle jag gunga mest hela dagarna. Fast nu jobbar jag mest.
     
    Jag fick en fråga om tapeten Blossom från Mr Perswall, funkar i ett barnrum. Såklart att den gör. När väggar blir som tagna ur Alice i Underlandet så blir rum som av det magiska slaget. Mest för att blommorna är större än de flesta andra blommor.  Då känns det precis som i sagan, till och med för mig som är stor.

     
    Sen kan man nästan tro att vinden viner lite där på väggen. Så att alla blommor liksom blir lite böljande. Fast det är ju bara för tyget. Tyget som har hamnat på tapeten. För när allt kommer omkring så är det ju en fototapet, men det visste ni nog. Och det är nog just därför det blir såhär vansinnigt härligt.

     
    Förresten tog jag lite tårtpapper häromdagen. Under tårtor är de sådär men på väggen lite som honeycombs. Först sydde jag ihop dem på mitten och vek ut dem som en halv boll. Och fast det var trettio grader varmt och det nästan kändes som julpyssel var jag tvungen att spraya dem lite. Så gruset under blev som guldklimpar. Kanske hundra stycken.