DAILY LIFE-arkiv - Sida 86 av 89 - Mokkasin
Mokkasin is a blog and showcase for Sofia Janssons styling, photography and writing. Mokkasin is also about DIY and creative direction. Sofia founded Mokkasin and a creative freelancer.
Mokkasin, Lifestyle, blog, portfolio, styling, photography, shop, creative direction
1
archive,paged,category,category-daily-life,category-1,paged-86,category-paged-86,qode-social-login-1.0.2,qode-restaurant-1.0,ajax_fade,page_not_loaded,,select-theme-ver-4.6,menu-animation-underline,wpb-js-composer js-comp-ver-5.5.5,vc_responsive

:-)

Vi kan pusta ut. Papegojan kom hem inatt. Det är förmodligen inte en endaste granne som inte har hållt ögonen öppna efter den försvunna Petshop-papegojan. Skönt att ordningen är återställd.

Så kom den då


Första snön. Alltid lika magiskt. Fast det är vått, kallt och blåser så är det fint. I alla fall när den virvlar i luften. Barnen tycker alltid att snön är fin. Helt plötsligt vill ingen vara inomhus. Överdragsbrallor blev just idag så himla bra att ha. Snöbollarna ska in i bilen och sen in i frysen, vi måste spara dem! Kolla själv hur fina de är!
Och sen vid middagen önskar de bara en sak:

Imorgon kan vi åka pulka till dagis!
Njaaa, säger jag.
Men vi kan åka den med ratt! Den som styr!
Alltså det kanske…
Jaaa! Snowracern! Den tar vi! Vi kan sitta allihopa på den! Jag styr först, sen styr du!
Det är inte alldeles säkert att det kommer att finnas så mycket snö att ni…
Kolla, kolla där mot lyktan! Det snöar massor mamma, det är snöstorm!

Och innan rullgardinen dras ner:
Mamma, har du tagit fram snowracern? Och om du inte hittar den tar vi pulkan. Det är väl snö imorgon, mamma??

Om vi önskar tillräckligt mycket så kanske det ser ut som på bilden i morgon bitti. Detta var dock inte första snön. Men den andra.

Uppdatering: Jovars, lite vitt och frostigt var det allt när barnen rusade till fönsterna imorse. YES! Vi kan åka! Att det inte gick fick jag försöka intyga hundra gånger. Då satte nästa akuta tjat in. JULEN! Nu måste det ju vara jul väldigt snart? När är det julafton? Hur många dagar är det kvar??? Och hur vad det nu med renarna…flyger de eller inte?

Trick or treat or?


Det är spöktider. Stora planer smids för bästa tricket. Häxkitet och skelettkostymen passar även i år. Ansiktsmålningar med ärr, spindelnät och döskallar, allt efter egenritade mallar.
Och 10-kilos pumpan har släpats hem. Det är hög tid, säger de som har koll här hemma, att ordna läskigaste oranga pumpamonstret. Idag måste vi, annars är det ingen idé!
Och hopplösa mamman suckar och lovar att direkt efter frukost gör vi det. Gröper ur den där stora oranga klumpen och skär ut det läskigaste monster vi kan komma på.

Men jag måste erkänna. Jag är ingen Halloweenmänniska. Överhuvudtaget. Jag vet inte ens hur ett äkta Halloweenfirande ska gå till, enligt traditionen. För mig är Alla helgona helgen just bara en stilla, lite sorgsen helg. När jag var liten tyckte jag till och med att den här helgen var jättesorglig. Jag gick runt hela helgen och tänkte extra mycket på min farfar som inte fanns längre. Så det blev bara väldigt sorgligt.

Jag vet att Halloween och Alla helgona helgen inte är samma sak och att det ena inte utsluter det andra. Kontrasterna är dock stora men det går ju bra ändå. Så mellan buset och godiset åker vi hela familjen och tänder våra ljus. Och pratar om de som vi saknar. För mig är det bara det som är det viktiga. Det är så lätt att glömma. Bland alla spökerier och pumpor.

Det var ju sommar alldeles nyss


Igår när jag gick ut i vår trädgård blev jag stående och tittade. Först såg jag bara alla dessa gula löv. Sen såg jag några röda smultron, rosa rosor och knallgrön persilja. Ju mer jag tittade kändes det som om sommaren hade stannat på en sekund och tusentals gula löv hade försökt gömma allt som var sommaren. Fast de lyckades inte riktigt.

Finemang

Snart är det jul… Som sagt.
Och nu har vi packat upp finfina julklapptips i butiken. Vissa av de riktigt stora paketen kan vara klokt att beställa i förväg. Till och med mycket klokt för då kan man vara alldeles säker på att få det man önskar. Nu tar vi upp beställningar på våra fina leksaker såsom riddarborgar, flygplatser, piratskepp, dockhus, sagoslott och garage. Vi kan även ta hem sådant som går att finna i katalogerna.

Om man lägger sin beställning mellan
tisdagen 27 oktober – lördagen 7 november så lovar vi er en himla bra sak! Det kan ju vara fint att ha lite riddare, prinsessor, pirater, älvor, drakar och trollkarlar! Eller flera bilar och flygplan! Och ett dockhus utan dockor är ju inte lika roligt som ett med…

Därför ger vi 30 % på
figurer från Papo
dockor till dockhuset
set med extra bilar och flygplan

Finemang, eller hur?


Erbjudandet gäller max 5st figurer/dockor eller ett set bilar/flygplan per köp. Gäller endast tillsammans med köp av utvalda beställningsvaror mellan 27/10-7/11.

Tadaa!!

Så var den då på plats. Vår skylt!

Nu behöver ingen gissa längre, om det är vi som är Mokkasin.

Vintertid

Detta kan väl inte ha undgått någon. Men det händer. Att man glömmer. Vi har gjort det en massa gånger fast numera är det alltid någon snäll som tipsar. Det är bra. Kanske inte så märkbart en skön söndag utan måsten. Men ganska så bra att veta på måndagsmorgonen.

Ibland är det toppen att inte veta när man vaknar. Så blir det en fin överraskning sen. Som när våra vänner skulle komma på söndagsbrunch och vi försov oss. Allt blev fel, vidbränt, kokade över och ingenting var klart. Sen sa de på bageriet att de inte hade öppnat än, de öppnade inte förren tio. Jaha, hur menade du nu tänkte jag… JAHA! Klockan är inte tio. Så bra, då var vi inte alls sena ju.

Fast våra vänner är som vi, de hade inte heller en aning.

En vit jul




Mycket rönnbär ger en kall och snörik vinter. Om man får lita på den uråldriga bondepraktikan.
Och man måste väl tro på en sådan gammal lunta. En bok från 1600-talet kan inte ha fel. Så bered er på en vargavinter…


Min mors fina bilder.

Minnen


Egentligen tänkte jag sova nu. Men så plötsligt fick jag syn på den här bilden.
Jag har få saker som jag verkligen är fäst vid. Jag tycker om många men de är få saker som jag skulle gråta litegrann över om de försvann. Men jag har några tallrikar som ser ut precis som de på bilden. Och en gång när jag såg dem stå och balansera på diskbänkskanten samtidigt som ett par barnhänder stacks upp mot dem blev jag alldeles rysligt orolig att de skulle falla ner med ett kras och gå i tusen bitar. För i de tallrikarna har vi ätit apelsinris hemma hos min farmor och farfar många, många gånger. Och ändå sedan jag var liten så har jag tyckt att de tallrikarna är de allra finaste jag någonsin sett.

Bild lånad från flikr.