Det viskas. Någon smyger. Det skramlar. God morgon! Två snart sjuåriga tjejer står vid vår säng. Frukost på sängen! En bricka. Skålar med fil och flingor. Största glasen med apelsinsaft. En hård smörgås. Och en mjuk. Tvåcentimeterstjocka gurkskivor och tomathack.
Gulligt! Urgulligt faktiskt.

Mina barn har alltid älskat små figurer. Av alla de slag. Och det byggs hus av kartonger, raketer av toarullar och hela världar av vad som finns närmast till hands. När de fick syn på den här lilla dockan blev de alldeles saliga. De blir å andra sidan saliga åt penntroll och Pez-figurer också. Så nu vill jag veta! Vad tycker ni kära bloggläsare om denna lilla docka? Gullig som tusan eller inte? För er som inte vet så är det en japansk samlardocka för vuxna. Minsann! Som ger sin ägare kärlek och lycka. Så efter en lång dag på jobbet tar man fram sin lilla grönsaksdocka och känner hur man fylls av ny energi 😉 Nåväl, om det inte funkar så kan nog kidsen ha roligt med den i sin värld av fantasi.
Så, gullig or not?

Jelly beans och Salem Al Fakir.
Då kan ju till och med jag genomlida en Melodifestivalenkväll…

Hejhej!
Skönt att vara tillbaka.
Puss alla fina för pepp och åter pepp.
Ni är hundra procent bäst.
Och jag är glad att ni finns.
Väldigt väldigt glad.

Bild härifrån.

Skicka sms och skänk 50 kr.

• RÄDDA BARNEN
• LÄKARE UTAN GRÄNSER
• RÖDA KORSET
• UNICEF

Uppdatering:
Monica skriver:
Du får gärna lägga till Hoppets stjärna.Man kan sms:a HAITI till 72930 och skänka 200 kr.Eller gå in på deras hemsida www.hoppetsstjarna.se. Att jag puffar för dem beror på att vi har fadderbarn genom Hoppets stjärna. Och jag vet att de och även de andra gör ett mycket gott arbete.

Ranunkel. Min favvoblomma.
Och pioner. Och alldeles precis nu började jag längta till i sommar när det finns rosa pioner i vår trädgård. Det var värst vad jag började längta.

I vårt hus finns ett rum som vi kallar kontor. Visst låter det flott?
Kan tillägga att det är det inte. Överhuvudtaget. Ett gammalt fulfult kök med ljusblå och lila björnbärstapeter och en bård men ännu mera björnbär, hemtrevligt så det förslår. Rummet fungerar som en slags sluss. Här hamnar saker som ska upp på vinden, ner i källaren, saker som ska slängas, saker som ska lagas, tvätt som ska vikas, blommor som har sett bättre dagar… Det är helt enkelt en himla massa saker som inte har ett dugg där att göra. För egentligen skulle ju vårat arbetsrum se ut på ett helt annat sätt…

Temat på Formex nu i januari är Creative Flow. Några av nyckelorden är kreativitet och skapande miljöer. Man pratar om ”fantasieggande arbetsrum och ateljéer – miljöer som får tankarna att snurra och ge skjuts åt kreativiteten”. Jag läser och ser mig omkring, vet inte om jag ska skratta eller gråta. Självklart skrattar jag åt den totala kontrasten. Fast av någon underlig anledning går det oftast bra att jobba här också, mitt i kaoset. Men då inspirationen tryter finns det ju bara en sak det kan bero på. Det förstår ju alla. 😉

Carouschka Streijffers ateljé figurerar både i Formex Magazine och i ett tidigare nummer av Sköna hem. Dream om säger jag till mig själv. Jösses vilken dröm! Utför man inte stordåd i en sådan ateljé gör man förmodligen det inte någonstans.

Fast det här räcker fint. Såhär vill jag ha det om jag fick välja. Arbetsrummet tillhör de som grundat varumärket Day Birger et Mikkelsen. Deras hem i Köpenhamn var med i novembernumret av Elle Interiör och det är makalöst fint.

Bilder Sköna hem och Elle Interiör.

Det här hade jag missat. På Mokkasin har vi en riktig storsäljare till bok, Bebisens roliga visor och verser. Till den får man med en cd-skiva. Och just den skivan är nominerad till en Grammis i kategorin ”Årets barnalbum”. Superkul tycker vi.

Bild från Littlephant.

Duktiga Weronica som driver
fina och mycket inspirerande bloggen
En mammas dag hade för några dagar sedan en utmaning. Ett projekt som jag genast nappade på. Att se vardagen genom kameralinsen. Släppa det estetiska för en stund och bara knäppa. Inte bara ta fram kameran vid de där speciella tillfällena utan allt som oftast. Varje dag. Att se det lilla som gör vardagen och dessutom få ner det på en bild.

Jag är inte så bra på just det. Jag fotar till bloggen och det är hur kul som helst. Men då finns det alltid en grundtanke, ett tema, något jag har tänkt förmedla med just den bilden. Ibland förknippad med en text, ibland förknippad med Mokkasin och ibland mest för att det är fint. Men jag glömmer ofta bort kameran i vardagen. Jag har dessutom svårt att samla mina foton på ett bra sätt. Tanken med det här lilla projektet är att det ska bli min familjs vardagsdagbok, 365 dagars dokumentation. Ibland en bild, ibland flera. Ibland text, ibland bara bilder. I slutet av året, jag hoppas att jag håller ut så länge, är tanken att samla hela året i en fotobok.

En slags dagbok alltså. Som jag så många gånger försökt mig på sedan alla barnen kom. Men det här blir liksom finare, mycket finare. Här är vår vardag, inte alldeles ordnat ännu.
Men snart så.