-
tänk vad lite glitter kan göra.
Jag är så himla glad att det är snö hos oss. Det är nästan så att jag börjar tro att vintermornar är mina absoluta favoritstunder på året. Jag vet, det är mörkt, trött är man, fryser som sjutton gör man och tusen kläder ska på. Men attans vad vackert det är. Som en saga i glitterskrud. Som värsta, sköna Disney-winter- wonderland. Imorse konstaterade Viggo att det såg ut som lamporna grät diamanter. Ni hör ju själva. Det är magiskt som bara den. -
8-7-6-5-4…
Lusse-racet är till ända, lite skönt ändå. Och nedräkningen har börjat. Liv tyckte det var bra när det var tio dagar kvar för då kunde man räkna 10-9-8…. funkade tydligen inte innan.Jag hade tänkt att klippa in lite bilder från årets julkalender men det lyckades jag inte med. Men vad jag gillar scenografin i år. Jag sitter där och ojar mig till barnens stora irritation. Lamporna (såg ni lampan på skrivbordet i arkeologernas rum åhh) sofforna, tapeterna, mönstermixen, skåpet vid trappen… Ni hör ju själva, handlingen är definitivt sekundär. Fast den är helt okej den med.Bilder Milk. -
söndagsbilden.
Sådana här kan man ju göra själv till sin darling, om andan faller på. Schabloner och spraymåla eller annars kan man ju alltid köra lite på frihand sådär. Sen ner med dem i en flott ask. Med bokstäverna uppåt. Tjusig present faktiskt. Jag fick mina i en svart låda, en fyrdelad. De var köpta på Day. -
det är så bra, så bra.
Jag är så nöjd med min lilla upptäckt. Klickklick så är finaste tidningen på väg till mig. -
tisdagstema om julfönster.
Jag älskar fönster. När de är rätt så är de är det allra finaste på ett hus eller lägenhet. Jag har haft mina drömmars fönster. Bättre än såhär blir det inte. Djupa sittfönster. Med bubbligt gammalt glas som gör världen utanför lite mer magisk. Då räcker det så bra med utsikten.Riktigt så är det inte nu. Alla våra fönster är inte från 1913. Men ändå så räcker det rätt så fint med det som finns där utanför. Så vi har inte så mycket i våra fönster. Inte ens till jul. Första julen här köpte jag amaryllisar till nästan alla fönster, jättemånga blev det. Jag var superpeppad att hålla dem vid liv (jag är värdelös på allt annat än snittblommor) då fick alla någon sjukdom och dog en efter en. Fast de var tydligen redan smittade på handelsträdgården så jag fick nya. Men jag gav upp lite då. Det blev liksom första och sista gången vi körde en amaryllisjul(fast vi har några i vas). Men pappersstjärnor har vi och några hängade saker i glas. I klarglas.
Slipade stora glaskulor och de här (ja, vad kan man kalla dem?) grejorna som hängde i en mobil när jag var liten. Då tyckte jag de var fula. Men för några år sedan såg jag liksom tjusningen med dem. Fast finast är de på vintern. I det blå ljuset. -
minimello 2010.
Vad är första advent och massor med snö? Ingenting när man har ett eget Minimello. Ungarnas helgprojekt har varit detta och höjdpunkten var såklart när allt skulle filmas. Den filmen var hur kul som helst kan jag lova. Linus Rockis vann med en smäktande ballad.
Bilderna är från genrepet. Sen justerades mickhöjden för de långa deltagarna. Kulisserna snyggades till ytterligare. Och någon fick ny frippa. -
;-)
Om man känner för att pigga upp en lite trött kompis.Inga namn nämnda. Då kan man fixa ett cupcake-o-gram här!Det skulle kännas fint. Att få alltså 😉Ha en superfin helg alla! ¨Och NU ser jag att Linnéa åkte ut. Det också =( Typiskt. Första gången någonsin jag kollat Idol och jag som tyckte att hon var så väldigt bra. Och hennes kläder sen, finast. Måste höra med familjen imorgon om vad som hände?!
Bilder från Cupcake Sthlm. -
vinterstorm.
Jag försöker tänka: Den långa vintern är inget annat än en glittrig Disney-saga. Men jag tänker: Hur fasen ska jag stå ut? Jag brukar inte ha så mycket emot vintern men idag känns det som igår när vi pulsade runt i meterhög snö. I flera långa månader. Jag vet att jag tyckte det var lite magiskt just då. Men idag fryser jag för vårt hus har intagit sitt dragiga vinterläge. Och idag är snön kall och blöt och trist. Den ska ju ligga där på träden och taken och gnistra. Men nu tokblåser det. Och hela huset låter alldeles förfärligt mycket. Ingen av barnen ville sova ikväll. Nu var det någon som öppnade dörren! Nej, det blåser. Nu var det någon som gick i trappan! Nej, det blåser. Nu gick någon i källaretrappan! Nej, det blåser. Men nu är det i alla fall några som pratar därnere! Nähmmm…jag går ner och kollar… Vissa dagar känns stora hus helt överskattade, idag är en sådan dag. Tacka vet jag lägenhet i stan. Nu kommer alla (som vet var jag bor) tycka jag är urfånig. Det är ju inte glesbygd direkt. Fast idag känns det så. Faktiskt. -
söndagsbilden.
Tänk svarta lakan på bordet. Glitterspindlar, paljetter och benrangel. Spindelväv. Häxmuffins med chokladstrutar, avhuggna fingrar i marsipan, giftgrönt bubbel i glasen. Massor av levande ljus. Läskig, pirrig musik. Och tjugofyra små vampyrer, spöken, häxor och en spindelman. Där har ni Viggos spökkalas!Och jag erkänner. Fotograferingen under kalaset gick sådär. Därav dessa inte särkilt läskiga bilder. Fokus låg liksom någon annanstans…
Kalasfix är kul. Fast numera fokuserar vi bara på allt det roliga. Pyntet, skattjakter och lekar. Man hinner ju liksom inte allt här i världen. Förut så tokbakade jag några dagar innan. Små minibullar och minikakor och finfina tårtan. Urgulligt såklart. Men alltså, hur mycket fikas det egentligen på barnkalas? Ärligt talat inte särskilt mycket alls. Så nu blir det mest färdigköpt som piffas med kristyr, godis och glitterströssel. Och det här upplägget passar mig perfekt.Sent bidrag till Söndagsbilden. Gå in och kika mer här. -
kl. 6.20
Idag firar vi vår allra finaste Viggo som fyller 6 år! Önskningen om en alldeles egen glansröd elgitarr slog in och innan halv sju stod Viggos favoritfika på bordet. Lycko-morgon!
