DAILY LIFE-arkiv - Sida 5 av 86 - Mokkasin
Mokkasin is a blog and showcase for Sofia Janssons styling, photography and writing. Mokkasin is also about DIY and creative direction. Sofia founded Mokkasin and a creative freelancer.
Mokkasin, Lifestyle, blog, portfolio, styling, photography, shop, creative direction
1
archive,paged,category,category-daily-life,category-1,paged-5,category-paged-5,ajax_fade,page_not_loaded,,select-theme-ver-3.3,menu-animation-underline,wpb-js-composer js-comp-ver-4.12,vc_responsive

Och när jag öppnade ögonen.

Exakt från punkten jag vaknade imorse innan sju. Men Andalusien utanför balkongen som känns parisisk. Att öppna ögonen mot en sådan här värld känns drömmigt värre. På plats en vecka bland bergsbyar, i samma hus som förra året. Fast på andra sidan. Klockan 7.20 väntar yoga varje morgon veckan som kommer. Och likaså ett par timmar framåt kvällen.

Pernilla´s yoga retreat är en favorit i absolut repris. Personligen hoppas jag landa i något, kan inte sätta fingret på exakt vad, som jag tappat lite under våren som gått. Inte bara att jag varit den mest o-yogiska som gått i ett par skor utan också en rätt obalanserad människa på sistone. Jag ser fram emot att få möjligheten att ta itu med detta bland de spanska bergstopparna och olivträden. Samtidigt ska jag jobba en del. Har en hel del lämningar att göra men har en plan och den känns smart. Samtidigt så jag hoppas kunna ge er ett hörn av dagarna som kommer.

5 x blommigt

Men gaah jag har hamnat i en bloggsvacka. Det är väl lika så bra att definiera det på så vis. Jag visste att maj månad ,och juni med, skulle bli smått hysteriska så jag försöker att go with the flow liksom. Fast på ett mjukt sätt. Och skala bort en hel massa. Lite som – det jag hinner, det hinner jag. Och då blir det kanske lite svacka här och lite där. Men det får vara en världslig sak.

För övrigt har jag klätt ett äppleträd och en syren med en och en halv björk. Björken var redan nerhuggen för nya hus och jag behövde sommarkänsla. Det blev bra fast nu ser det ut som äppelträdet har ris över sig. Tänk om jag glömmer ta bort innan äppelblomstren kommer. Det bör inte ske.

Jag fångade in den här stelfrusna lilla blomman, det är därför den är så immig. Fint att ge bort i burk istället för plastkruka. Om man måste välja på dessa, vill säga.

Köpte en somrig lampa för idag snöade det fast termometern stod på 10 grader plus. Det måste ha varit isigt värre uppe bland molnen.

Därför passade det extra fint att Nomi hade blommor på kinden.

Och hur kalla molnen än är och att vi kanske inte borde ha tagit bort innerfönstrena så bara älskar man ju ljuset. Solen går runt vårt hus och går ner i samma rum som den börjar om morgonen. Och jag gillar solen om kvällen allra mest…

 

 

inte alls så mycket flärd från min sida.

Det värsta med att inte blogga på en vecka typ är att man får vaga känningar av att – ska jag blogga nu får det allt vara i världsklass. Och så går det ändå fler dagar. Och man får ännu mer svacka av att man inte sitter på det där panginlägget. Jag jobbar intensivt just nu, väldigt roligt och mycket rörigt. Imorse gick jag upp supertidigt, och när min syster till promenadkompis ändå var krasslig så kände jag peppen på ordning. En timme senare skulle allt vara tiptop var min plan. Tyvärr insåg jag 6.20 att det kanske är något allvarligt fel på min sida av ordninghet. Rent personligt alltså. Å! Vid 7 var jag nästan gråtfärdig över den ständigt återkommande insikten.

Påtal om något helt annat…

  • Jag vill ha Brita´s jeans.  För övrigt såg jag hennes man i en bra föreställning för lite sedan. Gå och se om du får chansen. Om du vill bli träningspepp fast på ett kul sätt.
  • Vi har haft familjedepp då det visade sig att ingen under 13 slinker in på Bråvalla Men om du är helt säkert över (inte ens två månader senare) så blir det nog väldigt bra.
  • Vi suktar efter både rullgardinerna och drömsängen.   Alltså, vad är det för typ av säng? Någon som vet? Förövrigt har min yngsta dotter ”sprungit” på en annan antik önskan, damskrivbord. Något som jag inte visste fanns, men inser att det är direkta sagovibbar på denna typ av skrivbord.
  • Hittade en matblogg jag gillade.
  • Och en klänning jag älskade.
  • Sedan tänkte jag att shorts var länge sedan.

 

Och från det faktiskt flärdiga på annat håll, återgår jag till hur man bygger träd och skapar berg… På återseende.

fredags-hej.

Den här fredagen har jag mest roat mig med att knäcka idéer. Det är ju alltid bra. Blev förvånad när jag såg att matttrase-remsorna verkade komma från något slags underklädesplagg. Å andra sidan var de kanske de bästa remsor jag hittat någongång och lite flärdiga sådär med spetsrester.

Tog en paus och tänkte att jag borde ta bort lite julpynt. En låda per barn. Sedan åkte jag mest runt. Köpte en våg från 20-talet till en teaterföreställning. Baxade en låtstasväxt till vår bil. Och insåg det väldigt bra med en plåtverkstad och deras spillbitar. Prisskillnad i jämförelse med ett byggvaruhus ca 2670 kronor.

Fick panikkänsla för sticklingarna och var tvungen att plantera de arma stackarna.

Hade köpt gamla sockerkaksformar till en annan sak men rätt bra såhär, i brist på fat.

Gamla mässingsuppläggningsfat och runda brickor är fint som fat annars.

Var tvungen att sno den enda kvisten som slagit ut. Hej fredag! Önskar er en fin!

Bra saker en torsdag.

Jag vaknade av mig själv 05.10 och tog en promenad. Nu har jag i och för sig gjort det jättemånga mornar tillsammans med min syster. Och bara för hon ska hinna till jobbet så ses vi halv sex. Vid messet om vi är vakna är vi jättetrötta och skickar sovande emojisar till varann. Men sedan, en sekund efter 05.30, är vi klarvakna och har en hel timme på oss att prata så mycket vi orkar samtidigt som dimman lättar över sjön och solen smälter bort frosten som fortfarande är. Det är en helt perfekt morgonrutin, man är liksom helt närvarande när dagen börjar  samtidigt som jag älskar att ha en timmes systerprat. Ostört. Och sedan väcker man ett sovande hus.

I alla fall. Något annat bra som det bara verkar vara jag som gillar, och Linn, är kardemumma i kaffet på morgonen. Alltså bara hälla i det vanliga innan man brygger. Tillsammans med havremjölken ovan som jag har insett är den allra bästa pågrund av den inte sjunker till botten (synd bara på det oekologiska), blir det som en kardemummabulle i sig. Kanske överdrivet men gott.

Mina barn är väldigt förtjusta i mannagrynsgröt därför måste jag tipsa om dessa dinkelmannagryn som tagit gröten till en annan nivå. Dinkelmanna är mycket nyttigare på fler sätt och så får gröten också en helt annan konsistens pågrund av att mjölet är mald i en stenkvarn. Och så jättemycket godare.

En nåldyna kanske alla har utom jag. Fast till sist låg det en framför mig på loppis. Bra sak. Och den här boken är perfekt inspo för textning.

Jag lovade mig själv att om jag ska ha färska blommor någonstans så ska det alltid vara på det här bordet. Därför att, det är det första man ser när man öppnar dörren, det känns nästan ett hallbord. Och det gör att man inte ser det andra och alla pågående projekt lika mycket. Sedan det går lika bra med kvistar.

Jag har massor av vackra smycken att fotografera! Ni har väl hört att snart öppnar vi en affär igen med bara sådant vi håller allra närmst hjärtat. Mina fotoprints och Johannas smycken. Kollektionen I´ts like summer on a straw är min absoluta favorit och nu kommer även armband.

För att inte tala om det långa örhänget som Johanna överraskade mig med. Så galet vackert att man blir knäsvag.

for the monday coffee

Gissar på att alla tält  är värda att spara på. 

En himla vacker typ av bordsplacering.

När vi gör vårat badrum ska vi ha exakt såhär . Kanske mest för att jag inte gillar badrumsskåp och allt på våra öppna hyllor flyger till höger och vänster.

Den här bilden har jag sparat sedan länge. Den är min bästa för att aldrig glömma att det inte behöver vara så storartat för en picknick. Jaja, nu har de ju Manhattan i sikte men bortsett från det. Snart är det maj och picknick-läge alla dar. Behöver ju inte sträcka sig längre än under det egna äppelträdet. Önskar er en fin vecka. Min är rörig men lovar att räkna in bloggen i rörigheten.

Vi hoppar ur raggsockorna till lunch.

Om man bortser från ljuset så kunde det precis likväl kunna vara julafton idag. Vi vaknade till den mest gnistrande vintermorgonen på länge. Huset är iskallt, det blir lite svajigt vid sådana här svängningar. Men samtidigt som varenda minusgrader och blåst går genom väggarna så värmer solen upp det lika snabbt. Så med den här gassande solen kommer vi kunna hoppa ur raggsockorna och plädarna innan lunch.

Jag har inte så väldans mycket lov de här dagarna. Glad ändå att mitt jobb innebär att jag är omringad av mycket som är fint att se på.

Det där med påskpynt kommer dock aldrig vara min starka sida. Fast huset är fullt av kvistar vi räddade från snön. Det skär nästan i hjärtat när man tittar på naturen just idag. Hur rosa körsbärsblommor är täckta med iskristaller och snödropparna dränkta av snön. Stackars våren.

Det bästa med remake är väl ändå att få ta hand om sådant som är otroligt fint. Både till färg, form och hantverk men kanske inte riktigt hittar sin rätta plats 2017. Sådant där som man vill samla på sig bara för känslan men man är inte helt säker vad de ska användas till. Man vill liksom bara äga. Fast nu har jag samlat för en plan. Det känns bra.

Önskar er en väldigt glad påsk! Kramar!

Vi kommer alltid ha Stockholm.

Vi kommer alltid ha Stockholm. Precis som vi har Paris.

Som staden där vi sover med öppna dörrar mot natten. Där vi låter barnen gå till närmsta bageri alldeles själva fast de inte kan ett ord franska, för att vi vet att någon kommer ändå att hjälpa dem om det skulle behövas. Där vi kan åka vilse och hamna på andra sidan staden mot vi tänkte från början och det gör inget alls. Där vi kan promenera med varann på ryggen fast mörket lägger sig. Och sedan dingla med benen över Canal St Martin och tänka att allt i den här staden är som någons vardagsrum. Vi kommer fortsätta äta den allra godaste  bobun på La Petit Cambodge trots att det var där det hände. Detta proppfulla ställe med världens trevligaste myller ända ut på gatan. Gatorna där allt känns så lugnt och varmt. Där staden bara är som den är och liksom menad att vara. Inte som det kan kännas bland hetsiga turiststråk och Eiffeltorn. Nej, precis tvärtom. Som ett enda stort vardagsrum.  Jag tänker inte låta någon ta 10:de och 11:de arrondissamenten ifrån oss. Våra käraste kvarter.

För ett och ett halvt år sedan skrev jag texten ovan. Det är samma ord som kommer just nu. Det är bara platserna och namnen som är annorlunda. Men annars är det ju precis lika. Vi bodde femton år i Stockholm, den stad som jag tog som min i allra första sekund jag flyttade dit. Och som jag så länge jag lever kommer behålla exakt så. Det kommer ingenting någonsin att förändra. Inget.

Jag kan inte räkna hur många gånger jag har flyttat in här.

Häromkvällen lade jag ut en film från det här stället och så många undrade, var är du? Jag var ju såklart på mitt absoluta favoritställe här i Katrineholm. Perrongen, ungdomskulturhuset som vi inredde i höstas. Ta gärna del av ett sammanfattande inlägg om hela projektet här. Toppar helt klart alla mina jobb från 2016. Framför allt för det var så kul, alla darMänniskorna vi hängde med är fantastiska och alla var liksom involverade. Kristo, Linn, ungar, min pappa och det är nog därför allt känns som hemma där. 

Tur att julstjärnorna hänger kvar på fler ställen. Slipper man känna sig ensam i valet. För övrigt är det underbara och ”hemma”gjorda!

 Teckningarna av Jasmine är såklart kvar.

Och runtomkring börjar orden fyllas på. Om det finns boktips, se till att kolla in dem!

Foldrar på en hel massa olika språk.

Den allra bästa anslagstavlan. Den 5 maj kl 17. Alltså 5 / 5 kl 5 är det dags för Katrineholms allra första Prideparad. Såklart ska vi gå och alla jag känner också. Planeringen tog fart redan förra året och jag har tjuvkikat bakom kulisserna och det kommer blir så bra. Så bra på alla sätt. Framför allt för de mänskliga rättigheternas skull. För ALLA. För övrigt var jag på en temakväll igår kväll, just här på Perrongen, om hbtq-flyktingars situation i Sverige och världen, Tema Tystnad.  Det hela är dock värt ett eget inlägg med all fokus.

Kolla paraplyerna!

Jag var ju absolut tvungen att kika in i lokstall nr 1 och 2. Är det någon som ser skillnaden från här. Och jisses, tror ni att jag drömmer mindre när fönstrena är ditsatta. Inte direkt.

Att älska byggnader suger ju till så fruktansvärt i magen. Av miljarders önskningar.

Sluta liksom. Sluta vara så ljuvligt. Fast jag menar ju exakt tvärtom. SLUTA ALDRIG vara så här vackert.

Är det ingen mästare på takisolering som läser här? Jag menar ge mig alla sätt att isolera utan att det syns. Ge mig tricket på osynlig isolering eller andra smartheter vad man gör åt hundraåriga industritak i trä. Jag känner att jag vill veta, bara för att.

Hyllan från ett mörkt skrymsle har sett dagens ljus. Bra.

Jag vill flytta in här.

Jag fattar inte att det här är bakom husknuten. Nästan. Jag fattar inte att jag kan smyga runt här.  Och fantisera. Jag kan inte räkna hur många gånger jag har flyttat in. Hur många middagar med fina människor jag dukat upp vid de här fönstrena. Hur många samtal vi har fört. Och hur många klokheter vi har delat. Alltmedans de som vill spelar basket bredvid.

med utsikt mot indalsälven.

De dagar då man trodde att hela Norrland skulle ligga under ett snötäcke tog jag och min kompis Åsa  en lastbil. Vi körde över 50 mil mot det vi trodde var vargavintern. Det visade sig att vi hade helt fel om den saken. Men efter en väldans härlig bilfärd, kan inte tänka mig en bättre reskompis och dessutom chaufför hela vägen, hamnade vi till sist alldeles bredvid Indalsälven. 

En skogsgård vid Sillre. Där skogsmännen sprang omkring på 1800-talet. En gammal skolbyggnad eller mer en herrgård som vi skulle inreda och fotografera inför försäljningen som pågår just nu, här hittas mäklarannonsen.  Tidningen Lantliv har dessutom uppmärksammat kapet. För kap är rätta ordet. Med utsikt över vidderna, en hel massa rum, härbre, kakelugnar, loge, mark på sådär 4 hektar och timrade väggar. Och visst har även den här gården fallit för andras önskningar från och till sedan 1861 men i de där timrade väggarna satt i alla fall känslan kvar. Jag menar, över hundra år på nacken kan inte gå någon obemärkt. Inte ens en vägg.

Vinden var ju egentligen inte en vind. Bara att den var oinredd för stunden. Å andra sidan var det här det var som vackrast. Hur många små rum som helst, skulle kunna inhysa en hel drös med sommargäster. För det är nog lite så man tänker. Om de ljusa sommarnätterna.

Det är såklart att det bara står saker i skrymslen i sådana här hus. Kanske den vackraste sängen jag sett.

Eftersom vi inte hade två lastbilar fick vi utgå från det vi hade. Vimplar matchades rätt.

Ett rum fick bli barnrum. Just det rummet hade en alldeles ypperlig liten alkov.

Gertrude gjorde sig fint just där.

Det här rummet var min favorit.

Om man tittade bakom gardinerna var de frostiga stråna närmast fönstret.

Sedan kom den snötäckta gräsmattan och härbret. Jag ville in här men hade inga nycklar. Men man ser ju precis vad skulle vilja göra just där. En ateljé såklart! Med en fönstervägg mot älven, hur inspirerad skulle man inte bli? Och lugn som en filbunke. Jag blev helt besatt över ljuset här. och solnedgångarna som var som norrsken varje dag.

Sedan efter träden var dimman över Indalsälven. Som slöjor som liksom vajade mjukt. Jag kanske bara låtsats när jag tror att Dunderklumpen och Pellignillot hängde just här. Det var nog en aning mer norrut och inåt. Men Indalsälven rinner väl även i Jämtland? Så ända om allt är alldeles käpprätt och fel rent geografiskt så känns det liksom inte helt olikt såsom jag tänker mig det hela. Dunderklumpen alltså, att man gillade när man var liten unge.

De timrade väggarna är ju bara magiska. Älskar att de som syns är naturliga.

Provsov gjorde vi också. I tre nätter. Åsa trodde jag hade somnat för gott då jag tydligen sov som en stock och orörlig från då vi gick och lade oss tills det att solen gick upp någonstans långt borta bakom bergen.

Bra sovbetyg på huset, tänker jag. Alltså, kakelugnarna. Det fanns en inte lika tjusigt öppen spis i tegel. Men den målade vi och snacka om skillnad. Superfin! Helt klart värt det.

Rummen gick i fil och sådant är jag extra förtjust i.

Quickfix för kids.

Den här lampan gjorde mig totalt galen men Åsa fixade den. Jag och tålamod är en annan historia. Lampan är härifrån och verkligen vacker när man kommer såhär långt.

Hur kul kan man ha på en skogsgård? Där jag dessutom befann mig i total radioskugga? Superkul kan jag säga. Åtminstone när man har sällis av den här väldigt bra tjejen. Som dessutom tar ett modigt steg om bara ett par dagar. Lämnar jobbet som polis för att satsa på detta, så rätt!!

När man inte hinner måla om så öser man på meter och ännu fler meter av tyg.

Nu kommer en litet insidertips. Men, hur gulliga grannar? Hembakade semlor bara sådär.

När jag ser det här rummet tänker jag bara på det extremt tunga skåpet vi skulle flytta, observera att det är flyttat här och ska inte förväxlas med skänken. I alla fall. Om vi säger såhär. Åsa är ingen polis som vänder papper om dagarna, utan en sådan som måste vara superduperstark. Jag är ingen person som är särskilt stark, eller för att poängtera så är jag kanske en av de svagaste i världshistorien. Man kan därmed säga att bärbalansen oss emellan var sådär… Total obalans.

Jaja. Flyttat blev det och tur var väl det. I det här rummet äter man i direkt anslutning till köket och altanen som vätter mot älven. Och så kan leka hemmaspa också.

Självklart så gömmer det sig ett och annat vackert, under nylagda golv. Det där gör man såklart som man själv önskar, fast överraskningsmomentet i sådant går ju inte av för hackor. Tänker lite på när vi hittade vår glasveranda under 70-talsöverbyggnaden. Blir helt pirrig av att titta på de här bilderna, det var så himla fantastiskt att den ”bara” fanns där.

Och det fina med gamla hus är väl det där om att åren ändå sitter i väggarna. Det är ju bara så det är.