• Ett dygn med Kristin.


    Jag har nyss kramat bästa donnan adjö när tåget fortsatte mot Varberg. Har nämligen finhängt med Kristin under ett par dagar. Dock har min kamera drabbats av någon slags svacka och fokuspunkten infinner sig som bäst varannan gång.

    Men i bra och disigt morgonljus (nu överdrev jag jättemycket för klockan var säkert 11)  tog vi några bilder på den fina långklänningen som snart kommer till FGL. Hur fint är det inte med rara strumpor. Dessa är med hjärtan och från Ganni. Jag ska investera i tio par finstrumpor tror jag, sedan ska jag tvätta dem i tvättsäck varje gång så ingen spårlöst försvinner och sedan ska de vara bara MINA.

    Igår var vi på gala och Kristin var klädd i drömmen. (kolla fuskpälsen mitt öga nyss spanande, omg!) Det var Influencergala och Kristin höll ett klockrent prisutdelartal, som hon aldrig gjort annat. Tyvärr kammade hon inte hem priset i Årets business, vilket hon varit hade varit värd.  Så stort grattis till alla vinnare och också alla nominerade, också de så stora inspiratörer. Bland en hel radda av priser tog Elsa priset som , Marguax som Årets influencer och tjejerna bakom Nordinary som Årets innovatör.
     

    Själv hade jag en klänning från Carin Wester för Åhlens. Och hade även en modetvilling på festen, haha! Tillsammans med knallröda strumpbyxor, knallröda dojjor och Nomi´s loppishalsband såg vi ändå inte samma ut.

    Så jäkla fint att se Kristin bära ett av de två systersmycken jag och Johanna gjort till henne och Miranda. Eller jag ligger verkligen inte bakom en endaste liten gnutta av hantverket men vi har formgett det tillsammans och sedan har Johanna gjort det mest gedigna hantverk man kan tänka sig. Ni ska får veta mer om detta, såklart! Titta i detta inlägget vad fint ändå.

    Idag efter frukost tog vi en runda på mitt gamla Söder. Tittade såklart in hos Sanna och Bodhish. Blev inspirerad till tusen som vanligt av Sannas kunnande och tricks. Kolla in mitt och Kristin´s instastories om vad som händer här. Jag säger bara Florida vatten…

    Eftersom vi båda är tidsoptimister hann vi ju med rätt mycket på futtig tid. In en sväng på Le Labo. Alltmedans Kristin doftade sig igenom sortimentet hann jag fotografera ett helt eget blogginlägg. Så sjukt fin affär och världens bästa tapetkonstnär har ju varit här.

    Nästa stopp blev Petras  Betón (fd Minimocks) . Attans vilken osis att Petra var hemma och helgmyste, ville ju ge henne en kram och säga wow vilken söt liten drömaffär!

    Tack Kristin för jag fick vara din date! En-dygns-date  med vänner borde man alltid ha på önskelistan.

  • hej om en fredag!

    Tänkte att dra till med värsta fredagspeppen här. Men efter att ha ränt runt till skogs bland en massa bebissaker, ätit tre kanelbullar till lunch och råkade sedan somna pladask så blev det inget med det.  Länge också, ajdå men så jädra skönt. Varken städning eller fredagshandling till middagen och nu ska vi iväg. I alla fall var denna klänning fin, från det ena till det andra.

    Jag satte i alla fall upp en krok på det mest perfekta stället och hängde Liv´s kompisar väskor där. Den här typen av krok  är min favorit.

    Vi köpte ett inte särskilt nytt bord i veckan. Men pågrund av att min man åkt till Spanien och Liv tycker att bordet är det fulaste hon någonsin sett. ”Varför ska vi ha ett bord ifrån medeltiden??” Jag tyckte att hon överdrev men hon tvärvägrade möblera om med mig. Och här gick jag faktiskt bet, det är astungt.

    Till dagens plåtning lånade jag en häst på Möbelmagasinet. Den är en dyrgrip men fin på sitt sätt. Den halva havsfrun var raka motsatsen till dyr.

    Jag köpte faktiskt ett bord till i veckan. Det var värst kan man tycka. Men slagbord alltså. Smart bord.

    Nu måste jag bestämt flyga in i duschen och tvätta bort tisteltaggar i håret och säkert en och annan fästing. Sen blir det en liten gala för Världens barn. Av denna helg önskar jag läsa. Äta frukost i skogen. Och krama mina barn lite extra. Fick en ny bok idag, Äg ditt liv, tack vad spännande! Ska kika mer och återkommer! Här är jag lyckas jag inte alls fastna i. Däremot Ett litet liv. Fin fredag! Kramar och tack för all fin pepp under veckan!

  • Jag flyttar till MOKKASIN.FEMINA.se!!

    Hej finingar! Torsdag och läge för en nyhet eller hur!! Idag flyttar den här bloggen till MOKKASIN.FEMINA.SE !! Det känns som ett kliv för mig, ett bra kliv! Jag har fjärilar i magen.  Ni vet, första dagen på nya jobbet. Och väl där inne har jag knåpat ihop en presentation om mig själv, snitsigt värre! Och dessutom hittar man en intervju med mig. Ni följer väl med?! Snälla, I need you! Och inom kort hoppas jag bloglovin är uppdaterad till rätt.

    MOKKASIN.FEMINA.SE

  • lite jul.


    Skön helg med en salig blandning av allt möjligt fint, kalasande i flera timmar och en del jobb på det. Faktiskt jobbade jag från verandan idag och förberedde veckans fotograferingar. Nomi gjorde mig sällskap förutom när hon sökte runt på hästsäljarsajter. Alla var fantastiska, alla var pålitliga och väldigt gosiga, någon hade extra speciell utstrålning och någon annan var alldeles särskilt klok. Plötsligt tyckte hon sig kunna läsa mina tankar och vill absolut gissa dem. ”jag ser EXAKT vad du tänker, du tänker att NUU är hon mogen, hon är verkligen JÄTTEmogen, nu är det dags att köpa henne en egen häst!!” Jag sade sanningen och sade att det var inte ens i närheten då jag tänkt på hur jag skulle formulera en sak i beskrivningen jag var sysselsatt med. Då bestämde hon sig för att göra en sparbössa och ta saken i egna händer, en gång för alla.

    Sedan tänkte jag mest på Dalarna och googlade Carl & Karin Larsson om julen. Och alla ni som var med på Zorngården förstår säkert vad jag försökte härma idag….

  • For the monday coffee.


    Imorse återupptog jag och min syster våra tidiga morgonpromenader. Vi promenerade en timme, dag efter dag halva våren och långt in i sommaren. Sedan slutade vi bara plötsligt. Så urbota korkat ju. Men i alla fall. Imorse började vi igen. Klockan 5.30 står jag utanför hennes hus. Enda skillnaden mot våren är att det är kolmörkt. Men ändå, det där med en vaknande värld. Så himla härligt. Att se dimman ligga över sjön och gatubelysning som små prickar i horisonten. Nog för det var attans mörkt men ändå helt klart värt. Så därför myser jag exakt såsom på vackra illustrationen ovan om kvällarna nuförtiden. Jag tänker i alla fall att det är exakt såhär det ska vara. Tack hösten och välkommen mystid.

    Påtal om värt. Att trotsa mörkret och kyligare temperaturer som om ingenting hade hänt sedan sommaren ska jag bara bli bättre på. Picnic på brygga kan man ju sysselsätta sig med så länge snön lyser med sin frånvaro.

    Att jag faller pladask för böcker innehållande papperspyssel är möjligen ingen nyhet. Vill ha The Fine Art Of Paper Flowers.

    Imorse fick Nomi något akut infall att fixa till ett par jeans efter personlig tycke och smak. Måste tipsa om det här med att brodera på kläder. Brodera lär dig sig i slöjden och sedan finns ju inga gränser.

    En klänning per säsong måste man väl ändå få lov att önska.

    Nu broderitid med te-drickning… Tyvärr inte men erkänn väldigt härligt? Som ett kafferep i stearinljusskenet. En annan dag.

  • lite jul.

    Skön helg med en salig blandning av allt möjligt fint, kalasande i flera timmar och en del jobb på det. Faktiskt jobbade jag från verandan idag och förberedde veckans fotograferingar. Nomi gjorde mig sällskap förutom när hon sökte runt på hästsäljarsajter. Alla var fantastiska, alla var pålitliga och väldigt gosiga, någon hade extra speciell utstrålning och någon annan var alldeles särskilt klok. Plötsligt tyckte hon sig kunna läsa mina tankar och vill absolut gissa dem. ”jag ser EXAKT vad du tänker, du tänker att NUU är hon mogen, hon är verkligen JÄTTEmogen, nu är det dags att köpa henne en egen häst!!” Jag sade sanningen och sade att det var inte ens i närheten då jag tänkt på hur jag skulle formulera en sak i beskrivningen jag var sysselsatt med. Då bestämde hon sig för att göra en sparbössa och ta saken i egna händer, en gång för alla.

    Sedan tänkte jag mest på Dalarna och googlade Carl & Karin Larsson om julen. Och alla ni som var med på Zorngården förstår säkert vad jag försökte härma idag….

  • For the monday coffee.

    Imorse återupptog jag och min syster våra tidiga morgonpromenader. Vi promenerade en timme, dag efter dag halva våren och långt in i sommaren. Sedan slutade vi bara plötsligt. Så urbota korkat ju. Men i alla fall. Imorse började vi igen. Klockan 5.30 står jag utanför hennes hus. Enda skillnaden mot våren är att det är kolmörkt. Men ändå, det där med en vaknande värld. Så himla härligt. Att se dimman ligga över sjön och gatubelysning som små prickar i horisonten. Nog för det var attans mörkt men ändå helt klart värt. Så därför myser jag exakt såsom på vackra illustrationen ovan om kvällarna nuförtiden. Jag tänker i alla fall att det är exakt såhär det ska vara. Tack hösten och välkommen mystid.

    Påtal om värt. Att trotsa mörkret och kyligare temperaturer som om ingenting hade hänt sedan sommaren ska jag bara bli bättre på. Picnic på brygga kan man ju sysselsätta sig med så länge snön lyser med sin frånvaro.

    Att jag faller pladask för böcker innehållande papperspyssel är möjligen ingen nyhet. Vill ha The Fine Art Of Paper Flowers.

    Imorse fick Nomi något akut infall att fixa till ett par jeans efter personlig tycke och smak. Måste tipsa om det här med att brodera på kläder. Brodera lär dig sig i slöjden och sedan finns ju inga gränser.

    En klänning per säsong måste man väl ändå få lov att önska.

    Nu broderitid med te-drickning… Tyvärr inte men erkänn väldigt härligt? Som ett kafferep i stearinljusskenet. En annan dag.

  • for the monday coffee.

    Hej måndag, varför inte börja veckan med en bild på Kristo! Jag tycker absolut ni ska klicka er vidare till Krickelin´s söndagsintervju där ingen mindre än min fina man har fått äran att svara på frågor. Jag må vara en aning partisk men fy fanken vad fint alltihop.

    Gillade idén med tatuerade skor från Kavat väldigt mycket. Malin med kids har nu skor som ingen annan har.

    Veckans mest ombloggade lägenhet måste ju vara denna. Välförtjänt så. Det är @frokensfina som säljer och jag skulle mycket gärna lägga vantarna på den om jag var på lägenhetsjakt i Göteborg.

    När vi flyttade till vårt hus gjorde vi exakt en sådant här bygge och jag tycker det är så himla smart bara. Såklart för återbrukstänket men även för att bygga förvaring såsom det alltid har stått där. Och vad är väl ett skafferi mot några köksstommar. Om man gör som Fanny och placerar det i rätt ytterhörn av ett hus så kan man ju också bygga in den svala funktionen. Smart.

    Jag har en spaning som jag tror benhårt på. Jag tror vi kommer måla mer och mer på väggar. Inte bara i offentliga miljöer utan i vart och varannat hem. Efter att ha beundrat gamla väggmålningar i ett hus i Dalarna så kände jag att just det arvet borde komma tillbaka med besked. Hållbart, personligt och framför allt som att ge huset en evig skatt.

    Påtal om väggar så är jag ju ingen direkt fantast av superbarnsliga tapeter. Jag tycker ju inte att själva lekfullheten, fantasin och barnasinnet behöver sitta just i tapeten. Det handlar framförallt om en hållbar inställning, att en tapet ska kunna funka längre en något år framåt. Men jag måste säga att Boråstapeter har lyckas fint med kombinationen i kollektionen Scandiavian Desiners Mini och tapeten Charlie. Djuren, mönstret med den mörka grunden känns skön att se på.

    Älsk på hösten. Och tänker satsa på lite mer trädgårds-eldar kände jag precis. Fin variant. Dags att ta tag i veckan och dagen och blåsa iväg och hämta en sängram med. DET råkade jag bestämma i förbifarten, attans. Vet inte exakt varför. Tänkte i ett oklart ögonblick att sängen skulle lösa att visst förvaringsproblem i vårt sovrum. Insåg såhär i efterhand att det inte är riktigt samma sak men tänker att det blir fint i alla fall. Vi har faktiskt aldrig haft en sängram liksom, så det känns stort i sig.

     

     

  • "som ogräs krossar asfalt växer hon upp"


    ”Som ogräs krossar asfalt växer hon upp” skrev Isabelle McAllister till sin dotter en gång. Det var en av de vackraste kärleksförklaringar jag hört någon gång. Kunde verkligen inte sagt det bättre själv.

    Det ständiga kriget. Hon och jag.

    Från det hon slår upp ögonen på morgonen tills hon somnar.

    Men inte som andra krig. Inte det som krossar drömmar och föder sorg.  Inte krig som utplånar och förgör.

    Inget sådant över huvudtaget. Utan faktiskt helt tvärtom.

    Som en slags livsluft.

    Som präglar stegen och luften hon andas.

    Med blixtrar som slår lika ofta som dörrarna i detta hus.

    Hon har svaren. På tal, på frågorna och hela baletten.

    Det sitter liksom utanpå. Som om hon brann varenda vakna stund.

    Jag önskar alla chansen att glittra…

    ..såsom du.


    Jag vet att du kommer ta omvägar, ibland kanske obemärkt förbi. Att vi många gånger kommer fråga, vem utav oss som sade det rätta svaret. Eller åtminstone det som var sant i just den sekunden. Att vissa dagar kommer vara vilse och andra dagar alldeles självklara, för all din tid och all världens dagar. Jag vet att du fortfarande kommer vara arg och säkerligen jättearg. På mig, livet och hela universum. Men jag vet också att det är din styrka, att det just nu sitter förankrat i just det som kallas mod. Så vi låter det glittra, för fullt faktiskt. Exakt såsom klänningen du bar på ängen.

  • ”som ogräs krossar asfalt växer hon upp”

    ”Som ogräs krossar asfalt växer hon upp” skrev Isabelle McAllister till sin dotter en gång. Det var en av de vackraste kärleksförklaringar jag hört någon gång. Kunde verkligen inte sagt det bättre själv.

    Det ständiga kriget. Hon och jag.

    Från det hon slår upp ögonen på morgonen tills hon somnar.

    Men inte som andra krig. Inte det som krossar drömmar och föder sorg.  Inte krig som utplånar och förgör.

    Inget sådant över huvudtaget. Utan faktiskt helt tvärtom.

    Som en slags livsluft.

    Som präglar stegen och luften hon andas.

    Med blixtrar som slår lika ofta som dörrarna i detta hus.

    Hon har svaren. På tal, på frågorna och hela baletten.

    Det sitter liksom utanpå. Som om hon brann varenda vakna stund.

    Jag önskar alla chansen att glittra…

    ..såsom du.

    Jag vet att du kommer ta omvägar, ibland kanske obemärkt förbi. Att vi många gånger kommer fråga, vem utav oss som sade det rätta svaret. Eller åtminstone det som var sant i just den sekunden. Att vissa dagar kommer vara vilse och andra dagar alldeles självklara, för all din tid och all världens dagar. Jag vet att du fortfarande kommer vara arg och säkerligen jättearg. På mig, livet och hela universum. Men jag vet också att det är din styrka, att det just nu sitter förankrat i just det som kallas mod. Så vi låter det glittra, för fullt faktiskt. Exakt såsom klänningen du bar på ängen.