DAILY LIFE-arkiv - Sida 3 av 87 - Mokkasin
Mokkasin is a blog and showcase for Sofia Janssons styling, photography and writing. Mokkasin is also about DIY and creative direction. Sofia founded Mokkasin and a creative freelancer.
Mokkasin, Lifestyle, blog, portfolio, styling, photography, shop, creative direction
1
archive,paged,category,category-daily-life,category-1,paged-3,category-paged-3,qode-social-login-1.0.2,qode-restaurant-1.0,ajax_fade,page_not_loaded,,select-theme-ver-4.6,menu-animation-underline,wpb-js-composer js-comp-ver-5.5.5,vc_responsive

typiskt oklart blogginlägg.

Idag har jag tilldelat mig själv en strukturdag. Låtsats att jag är en sambandscentral (funderar lite på den liknelsen…). Vilket jag inte alls är så egentligen spelar det ingen roll. Jag och struktur är ingen match in heaven och vad är augusti för månad egentligen? Jag önskar mig två. Två augusti alltså eller åtminstone smartare upplägg. Om man lägger ihop sitt eget jobb med alla barnens skolstarter, uppstarter, schemaplaneringar, utvecklingssamtal, välkomstsamtal, avslutsamtal och möten om allt man kan tänkas ha möten om.. jamen då blir det ju helt enkelt jätterörigt. Just nu vet jag inte skillnaden på fiol, trummor, teater ena gruppen, teater andra gruppen, piano, fotboll, saxofon, discodans, jazzdans, streetdans och så vidare. Och vissa tycker att mess är toppensättet att strukturera scheman på, andra tycker brev, några tycker mail.. (Någon tycker lite av varje, de är nästan bäst. ) Man vet liksom inte var exakt man kan förvänta sig att hitta informationen. Eller missen, allt man glömt. Och alla bara skriker hallå, hallå, hallå svara då någon gång! Vem i hela friden lyckas med augusti?? Inte jag i alla fall.

Morgonens sötaste var i alla fall Liv med glasögon. Nomi önskade sig ju också det för ett par år sedan. Med klarglas. Men Liv köpte sina på HM tror jag. Häromdagen sade hon:  ”Mamma, jag önskar mig tandställning. Alltså räls. Det är skitsnyggt.” Jag fattade ju önskningen med tyckte den var en aning knepig då hon inte behöver någon tandställning. Då drämdes dörren igen med en supersmäll.

Kolla till vänster, där ser ni en del av min superstruktur! Visst ser det jättebra ut såhär långt!? Vet dock inte om det håller ända in i kaklet så att säga. Om ni undrar vad det handlar om så är det plåtningar inför hösten. Och varje plåtning har ju liksom specialla önskemål och riktingar. Och då tänkte jag liksom fylla på vid varje. Men om någon sitter på fina strukturtips för ordning och reda så kan ni ju dela dem till mig. Det får gärna inkludera vardagskaoset med fyra barn också, när ni ändå håller på. Ser ni mässingsskålen där till höger, den väger som järn och jag är överförtjust i att ha den som blomfat.

Påtal om blomfat. Den här keramikskålen var ju så otroligt vacker. Det är något med guldet och kanten och blommorna.

Kolla vad fin! Och kostade typ inget pågrund av sprickan.

Och från det ena till det andra höll jag på och tog något slags porträtt av mig själv. Eller typ tusen. Anledningen, som fortfarande är en hemlis, är bra mycket roligare än själva fotograferingen. Nu ska jag äta upp mina popcorn (har hört att det är ett måste vid sådana här dagar), ge mig en klapp på axeln för jag varit väldigt fokuserad idag. Sedan ska jag hämta mina fyra barn som jag satte på tåget till Stockholm vid lunch. Jag är totalt grön utav avund, de har varit på kostymprovning idag, inkluderat hårklippningar i 40-talsstil och smink inför en långfilm de ska vara med på ett litet hörn av. Och jag orkade faktiskt knappt se bilderna som Kristo skickade från kostymförrådet. Ett par syns här på hans instagram. Vilken dröm. Jag spanande in kilometerna av kläder för varje årtionde, miljarder utav skor, hattar… Alltså. Mitt i allt strukturerande kunde jag inte låta bli att tänka på hur det vore att byta jobb såhär på äldre dagar. Vi kan väl säga att jag ändrade fokus då ett tag. Men det måste väl också räknas? Fokus som fokus.

Som en bollfrans på guldtråd.

Det är det enkla pysslet man vill åt. Så som man har pysslat sedan urminnes tider, åtminstone sedan dagarna då man var sisådär sex-sju år och släpade hem högar av nypysslat från dagis och skola. Oftast var det av så enkelt slag att alla, både barn och vuxna kan ta sig an det utan problem. För mig är pyssel något som gör att man hamnar i lite såsom en annan värld. Tiden försvinner, tankarna blir mjuka och stress är som bortblåst. Så just därför ska inte pysslet hänga på assistans om man frågar mig. Det där handlar ju även om självkänslan, att faktiskt kunna fixa själv. Så damma av dina gamla pysselkunskaper, lägg till lite finess och välj era vackraste färger så blir det oftast i härligaste laget. Jag menar, garnbollar liksom, vem har inte gjort en sådan. Men på guldig tråd och små pinglor i ändarna blir det ju lite extra tjusigt.

Du behöver: Garn i dina favoritfärger. Garn fyndas med fördel på loppis. Lite tunt guldigt garn som gärna virkas för en lite tjockare tråd. Och ett par pinglor eller pärlor att fästa i ändarna, mest för det blir vackrare på så vis. Om du vill göra garnbollar på det gamla hederliga sättet behöver du också några kartongark och en sax. Men jag måste ändå slå ett slag för de nya och väldigt smarta verktygen som finns idag för att göra just garnbollar. Du sparar både papper och tid, det går snabbt och smidigt och blir dessutom snyggt. Vi hade sådan här variant på Mokkasin-affären, den är superbra! Panduro har också en variant. 

Men om du nu inte skulle äga en sådan smart grej så finns ju alltid det gamla sättet att fixa garnbollar. Här i lite ny tappning som gör att det går snabbare helt enkelt

  • Till en garnboll behöver du fyra halvcirklar, klippta av kartongarken, som är lite större än hälften. Lägg halvcirklarna uppepå varandra så att du har två par. Ett av paren klipper du med spetsiga ändar.
  • Nu virar du garnet på vardera par, vilket är mycket snabbare och enklare än att vira garnet i en hel cirkel. Knepet för de finaste garnbollarna är ju att vira tätt och mycket garn och på det här sättet blir det mycket smidigare. När du virat tjockt så sticker du den ena paret, det med spetsiga ändar, in emellan det andra parets kartongdelar. Här kan det vara smart att häfta en klammer så att de inte glider ifrån varandra.
  • Fortsätt att vira några varv runt hela cirkeln.
  • Ta en sax och klipp mellan kartongarken. När du kommit hela varvet runt knyter du en starkknut mellan kartongarken och runt garnbunten. Ta sedan bort kartongarken och forma bollen jämn med en sax.

 

Jag tycker det är fint om bollarna har lite olika storlekar och det där väljer du själv när du avslutningsvis klipper och formar dina garnbollar. Träd dem på en tråd, gärna på en enkelt virkad som här.

Längst ut blir det väldigt fint att fästa en och annan pingla och varför inte en liten tofs i guld! Här hittar du beskrivning till just tofsar!

Just den här girlangen är gjord i ett ullgarn. Just då var det för färgerna var vackrast i just det garnet. Men med facit i hand måste jag säga att garnbollar i ull blir lite extra fina. Som lyxgarnbollar.

Vintagetapet härifrån. 

 

Om du ska läsa bara en enda sak idag, läs det här!

Måste bara dela med mig av detta. Igår satte jag mig i bilen efter en helt fantastisk gatufest som ni såklart ska få veta mer om. Trött men varm i hjärtat och med en totalt befriande känsla i magen om att världen är en fin plats. Jag kollade min telefon för första gången på flera timmar och instagramappen var liksom det första som mötte mig. Jag har ett lite särskilt sätt att kolla mitt flöde, jag kollar typ den första bilden som kommer upp och oftast är det slut där för något annat kommer emellan. I alla fall, där och då i mörket, så hamnade min blick på en instafilm på en telefon som liksom rabblade swish-inbetalningar. Kolla här! Filmen låg på Julia Mjörnstedts feed. Julia, det var hon som tillsammans med en vän startade  Ung Cancer. 

Jag läste texten om känslan när främmande människor snart skänkt 500 000 kronor. Jag läste om att det var en fjärdedel av summan för att få fortsätta leva. Självklart tittade jag på Julias tidigare inlägg om hennes vän Erica som fått tillbaka cancer efter 10 år som frisk. Om hopplösheten, om att det inte finns någon möjlighet att hjälpa henne, orden om att förlora någon. Och en ljusglimt. Såhär stod det på Julias konto: 

”Jag var 21 år när jag fick cancer. Jag satt på ett sjukhus i Göteborg när läkarna kollade på mig och uttalade det overkliga. Tjocktarmscancer, en god prognos. Samma år, samma stad, lika gammal men några månader senare fick Erika sitt cancerbesked. Den här gången var diagnosen2 den sämsta man kan få. Glioblastom. Hjärntumören som inte växer som en boll utan sprider sig som ett spindelnät i huvudet. Vi opererades båda två. Genomgick behandlingar och blev magiskt nog friska båda två. I år skulle vi, cancertvillingarna som vi kallar oss, fira tio år som friska. Så blev det för mig, men inte för Erika. I mars fick hon besked om att cancern var tillbaka och den här gången kan svensk sjukvård inte hjälpa henne.
Hon kommer att dö, 32 år gammal.
Jag kräks rakt ut när jag tänker på det. Vill skrika, sparka och slåss. Lägga mig ner och ge upp. Men nu är inte tiden att ge upp. Nu är tiden att kämpa lite till. Och så kom en ljusglimt. En klinik i Mexico är kan behandla och eventuellt bota. Köpa henne tid.
Men det kostar pengar. Äckligt mycket pengar. Men pengar går inte att tänka på nu när det handlar om någons liv.
Erika får inte dö. Nu jävlar måste vi rädda hennes liv.
Idag är det fredag och löning. Kanske hade du tänkt unna dig ett nytt plagg, kanske ska du köpa dig en öl ikväll. Jag ber dig – lägg istället de här pengarna på att ge min vän en chans att få leva. För helt krasst – utan vår hjälp kommer hon att dö.
Jag har nästan 6000 följare här på Instagram. Om ni alla swishar 50:- har vi fått 300 000:-, då har vi kommit en bra bit på vägen. Hjälper ni mig dela det vidare till era vänner klarar vi detta på en dag.
Erikas nummer är 0763-786561
Swisha direkt.”

Där i mörkret på parkeringsplatsen lyckades jag inte kopiera Ericas nummer, saknade penna och var uppenbart för trött för att memorera siffror. . Jag åkte hem, sa hej till alla och sa att jag inte kan prata om Lyckliga gatorna just nu. Swischade bums från mig och hela min familj. Och en sekund senare – paff! där är ett inlägg från Julia:

”EN MILJON! De tog er 11 timmar att hjälpa mig att samla ihop en miljon för att ge Erica en framtid. Jag är helt mållös.” 

Alltså. Om Julia är mållös kan jag säga att jag blev alldeles tvärtom. Jag skrek rakt ut. Sprang från rum till rum och förklarade för alla vad det hela handlade om. Och att jag swischat från dem med.

Kära värld, jag äskar dig när du ser ut så här. Att  främmande människor ställer sig bredvid någon som drabbats av det allra mörkaste som kan ske, en dom om att livet är slut här och nu. Att vi är så många som vill greppa halmstråt, utan tvekan, och tillsammans låta hoppet växa för någon. Att man tillsammans ger den där jävla cancer bara en enda stor käftsmäll och skriker högst av alla – att du ska inte ta alla vi älskar. Du har inte den rätten.  Jag hejar på dig Julia, att du visar oss vägen! Och jag hejar på dig, Erica. Av hela mitt hjärta.

SparaSpara

När man känner att man har en bra idé.

Man kan väl inte påstå att jag funderat på det hela särskilt länge men just då kändes det som en bra idé. Nu känns den lite mer lagom bra, med tanke på att man vill ju vara i fas, sådär på första höstterminsdagen, som faller in i morgon. Man vill inte börja sortera kläder, vad är rent och vad är smutsigt. Man vill helst inte börja dagen med att leta strumpor, ja helst inte kläder över huvudtaget. Första skoldagen efter sommaren vill man ju att allt ska gå som smort. Inte att fyra ungar ska rusa runt i cirklar och vråla – vaaaaaar är mina jeans, var äääär min favorittröja som jag inte går till skolan utan … osv… Ordning och reda vill man ha. Liksom börja på ny kula, nu jäklar liksom. Ordning och reda, måndag till fredag. Jaja…som sagt, det kändes smart och bra.

Det hela är inte direkt färdigt men det går ut på detta: Jag tänker mig en vägg som varat i 200 år cirka. Som tapetserats en fasligt många gånger. Sedan falnar ju tapeterna, hänger på tre kvart men ser allmänt tjusigt ut på bild. Möjligen förstår man inte själva slutidén men trots allt, så tror jag absolut på den. Nu har jag tapetserat lager på lager. Med bara tapetspill och några rullar urgamla tapeter som jag fått, plus lite stuvbitar av tyg. Väldigt onoga. Sedan, när allt har torkat så tänkte jag riva, slipa och kanske tapetsera lite till. Nu undrar ni säkert vad jag ska med detta till. Det får ni veta snart!

Där hänger en söt liten t-shirt som kommer härifrån.

Det var just detta som var haken på själva söndagsprojektet. Eller haken skulle jag kanske inte kalla det, det var smart och gick snabbt när det begav sig. Jag svepte liksom hela rummets innehåll till andra sidan för att det stänkte så mycket lim. Det är faktiskt mer illa än det ser ut. Förstår ni vidden av själva stöket då?

SparaSpara

SparaSpara

morgon.

Jag tänker att vi prickade in en konsert som var som poesi när den är som vackrast. Och ett kärleksfullt kalas. Allt mellan de värsta regnskurarna den här sommaren. Just då var allt bara som finast. Som om det aldrig skulle regna mer trots att vi kunde skymta moln där bortom trädtopparna. När jag låg vaken väldigt tidigt imorse, kom Charlie och sade att han vaknat av regnet. – Eller kanske var det en höststorm. Jag visste att jag inte kunde somna om och drog på mig regnkappan.  Jag räddade de allra sista rosorna som slagits hårt mot marken i regnet som fullkomligt öste ner. Och jag tänkte på att vara rädd. Att rädsla inte kryper inpå, det slår en med full kraft såsom rosorna som låg i gräset, genomblöta som av en massa gråt. När jag skrev på verandan så torkade de allt eftersom och jag tänkte på hur man tröstar. Kristo satte sig bredvid mig. Vi lyssnade på regnet och jag tänkte att det hörs mer sedan vi rev ner balkongen. Plåttak och regndroppar tillsammans blir liksom mer genomskinligt. Hade jag vetat hemligheten att trösta, när marken plötsligt saknas under fötterna, hade jag inte låtit dig gå. Jag hade sagt stanna. Så lovar jag att hitta orden.

SparaSpara

SparaSpara

SparaSpara

Den saliga blandningen.

Godmorgon finingar! Tack snälla för fina kommentarer på sistone, ska ta mig tid att svara på varenda en strax. Och ni som delat med er i detta inlägg, tusen tack! Jag är verkligen så glad för input i frågan. Ni är flera som undrat vad jag anser om skärmtid annars, när det inte handlar om kreativ tid. Jag lovar att samla ihop lite tankar om vad jag tycker om saken.

Och tillvaron är minst sagt rörig just nu. Fast för en skull har jag lyckas hålla mig till ett rum, bra va!? Kan försvara mig med att jag ska packa ihop den lilla minivärlden som ska fara till Stockholm inom kort. Ni måste kolla gårdagens insta-story . Vi både klättrade in till låsta områden genom hål i staketet, levde liksom lite gränslöst för en stund och  lekstugan flyttades på gammalt vis genom trädgården! Det hela var bättre än Liseberg. Mer våghalsigt från verandan åtminstone.

Och röra kan vara en världslig sak.

Jag får ofta mail om vilken färg på tapeten vi har. För inte kan väl vi, Krickelin och Johanna ha samma, det ser ju inte så ut? Faktum är att vi har samma men igen, färger och inte ens tapeter ser likadana ut i olika hem. Det är så himla mycket som påverkar. Hemma hos oss ändrar väggar, tak och golv sig extremt från olika årstider eftersom vi har så mycket träd runtom. Trendenser skrev nyligen om färger,  ta del av det inlägget. Och hämta alltid hem tapetprover och färgprover. Vilken tapet har vi då alla fastnat för, denna Chrysanthemum Toile i grön/turkos.

Att just denna tapet skiljer sig så mycket beroende på rum och ljus beror nog allra mest på att konturerna är guldiga, reflektionen i detta gör att tapeten ändrar sig från minut till minut, och vilket hörn du tittar på. Kolla bara inne i hörnet och där ljuset slår rätt på.

Jag är säkert sist att läsa Khemiri. Men jag bara avgudade Allt jag inte minns.

Fick en ny liten novellåda, från Novellix, igår. Tack, är så himla förtjust i de här små novellsamlingarna. Absolut bästa presenten och totalt vardagslyx.

Påtal om tapeter så har vi ett minimalt projekt. Men det behövs helt enkelt en tapet i den där lilla passagen. Frågan är vad?

Framåt kvällen igår gjorde vi allt vi inte fick. Klättrade genom hål i staket, som sagt. Cyklade utan hjälm. Skjutsade varann på cykel. Och vågade oss trettio steg, fast inte längre, in i de där byggnaderna som ska jämnas med marken. De susade i magen på de små, mer än en gång vill jag lova.

Vi förberedde ett samarbete med Lindex som publiceras imorgon. På världens coolaste cykel.

SparaSpara

SparaSpara

SparaSpara

SparaSparaSparaSpara

for the monday coffee.

Den här veckan började med att Nomi kom in i vårt sovrum där jag sov som bäst med öppet fönster. Oj, hösten har kommit, sade hon, stängde fönstret och gick och lade sig igen. Jag kan hålla med men inte mig emot. Bländad av solen läste jag sedan ett morgonmail från min man. Med frågan – Visst vill du gå på Frida? Och bifogad biljett till Moderna på torsdag. Alltså, jag är helt matt av lycka. OM jag vill! – Du är ju ett riktigt fan, sade Kristo. – Ja, host, fan och fan. Brukar liksom inte kalla mig för det. – Jag har ju nyss börjat lyssna på henne. Ja fast det är ju bara det du lyssnar på. Hela tiden! Ja exakt så, faktiskt jämt en månad i sträck. Det är absolut fan-varning på den. Fast med nöje. Så pass att jag var lite nära att blåsa ner till wow i lördags, bara därför att. Recensionerna talade ju helt klart för att man missade något, Gaffa och SvD . Men nuså, fy tusan vad jag längtar. (foto GP)

Långklänning i sammet, hej höstfest! Det påminner mig om att sy om en långkjol i sammet som jag köpte second hand.

Ja jag är ju svag för den här Lilla huset på prärien – vibbarna. Väldigt lik min andra klänning dock som jag bara längtar efter att dra på igen, så snart jag känner en liten höstvind. 

Sugen att se Sofia Coppolas The BeguiledSverige premiär 1 september.

Och kolla vad fint på The Way We Play”...Summer wears our heartbeat. Summer wears our memories. Summer carries our secrets and joy…

SparaSpara

SparaSpara

SparaSpara

SparaSpara

SparaSpara

SparaSpara

SparaSpara

SparaSpara

den utåtriktade klänningen.

Men tack alla <3 för den smått makalösa historien kring vår lekstuga! Stugan har fått en ny ägare och det känns fint att den hamnar hos någon som verkar förälskat sig i det lilla huset precis lika mycket som vi. Annars är jag inne i ett virrvarr av kreativ planering inför kommande gatufester här i Katrineholm. De närmar sig med stormsteg. Just då är det som allra roligast och jag jobbar som allra bäst. Att ligga steget för ligger nog inte mig i fatet. Det är lustigt det där. Man hoppas ju aldrig att det liksom ska brinna i knutarna, man önskar ju det där mysplanerandet lite pö om pö. Lite sjunka in, göra om, piffa till.. Just så blir det aldrig. För OM jag ändå skulle ha den tiden så lyckas jag aldrig liksom komma igång eller hur man nu ska uttrycka sig. När man vet att man har biljoner av timmar framför sig fast det alltid något annat som är prio. Och så händer det liksom inget bra just då, åtminstone inte för mig. Annat är det så är knappt ett par veckor innan, jisses!! Om någon som läser här har några kabeltrummor och oljefat till övers så säger jag tack! Eller det där var minst sagt…jag blir överlycklig!

Inte så himla blommigt i den här trädgården just nu. Tur att ogräs också blommar. Det är inte fult faktiskt.

Och mina palettblommor har växt upp igen efter ödesdagen. Kolla in hos Malin påtal om sticklingar förresten, alltid fint!

Den här klänningen köpte jag på loppis för tid och evigheter sedan. Ahh, ännu en utåtriktad klänning, sade min man. Den har lekts med alldeles förfärligt mycket för den var liksom lite för stor över bysten och jag har liksom bara inte kommit iväg till skräddaren och fixat till den.

Den är sjukt fin ju! Nu ser ni nu inte exakt. Men det är liksom ett tunt fladdrande tyg över det mörka. Ärmarna är liksom vågiga och väldigt vida. Sedan är den skuren perfekt. Och ja så kanske ni redan observerat missödet, det man får räkna med när man säger jadå, lek ni bara… Hålet!  Vid armens början. Och även därbak. Aaaah! Men lite tråd så. Go lördagkväll, nu ska jag cykla iväg till detta. I stövlar och regnkappa. 

SparaSpara

SparaSpara

Lekstuga till salu!

Hej igen! Ni är så väldigt många som hört av er om stugan så vi skippar Blocket, vi försöker såhär istället. Och för att det ska bli mest rättvist får man lägga bud.

Så vad är då till salu.

En lekstuga där allt ingår, det ni sett i tidigare inlägg och i  detta inläggDet enda som inte ingår är stegen som står lutad mot huset här samt den där lampslingan ni ser, de behöver vi liksom ha kvar, men allt annat. Vad som har tillkommit sedan igår är lite som ni ser på följande bilder. Och ganska många meter vimpel (No 74), tror det kan vara runt 10 meter eller så.

Och som en händelse, en toppengrej, så är även stugan HELT NYMÅLAD! Det är ju så himla lyxigt så den skiner på riktigt där den står.

Stuga inklusive inredning och alla små detaljer. Viss inredning är helt ny tex sänghimmel från Numero 74 i puder, prints från limiterade upplagor, utklädningskläder, strumpor mm. Resten är vintage och de flesta av sakerna har fått omsorg, ny färg och form. Allt säljs i befintligt skick.

Stugan är i mycket gott skick och byggt på gediget vis. Måtten är ca 2,85 x, 170 cm. I denna längd ingår den lilla veranda på ca 80 cm. Höjden i stugan är lite drygt 2 m.

Insidan har vitmålad panel på väggarna. Vitmålat golv som slitits fint under åren. Vitmålat planktak.

Utsidan helt nymålad. Falu rödfärg och vita knutar. Svart tjärpapp som tak.

En liten veranda med två små sittbänkar.

Vi har även en trappa på tre steg som har bredden av lekstugans bredd. Denna följer gärna med om ni önskar.

Hämtningen av stugan ordnar köparen. Det enklaste är att använda ett bilsläp. Den går absolut att lyfta på fyra starka personer.

Priset är 7500 kr eller högstbjudande. Man kontaktar mig mail sofia@mokkasin.com och ger sitt bud.  Observera att detta är vår egen lekstuga som säljs privat. Med andra ord förekommer ingen bytesrätt eller sådant. Det får liksom inte förväxlas med ”någon företagsgrej eller Mokkasinaffärgrej” . Som Bloppis fast en lekstuga. 

Verandan är liten men fullt tillräcklig för små minimänniskor. Jag kunde inte låta bli att sy nya dynor! Så vackert såhär. Vimplar och en svan till.

Det är tyget är verkligen en favorit. Att det skulle vara en perfekt match med Falu rödfärg hade jag inte tänkt på innan. Men när det väl slog mig kunde jag inte släppa det. Förresten , jag har läst på om Falu rödfärg. En annan dag ska jag dela det med er. Spännande vill jag lova.

Lite oskrivna kort. Sådär litet-hem-aktiva. Kanske att skicka till kompisarna för inflttningskalaset?!

Blomster på verandan och en postlåda.

Strykjärn som dörrstopp. En gammal våg från början av 1900-talet. Och såklart en räkneram. Stugan kommer förvandlas till affär väldigt många gånger, var så säker.

På baksidan finns ett fönster.

Förresten på motsatt sida, sitter en gammal ratt, som jag till och med lekte med som liten. Jag tror den får sitta kvar, ska fråga min pappa först. En ratt på en vägg är perfekt när stugan blir en husbil. Vida världen runt hörnet, ni vet.

Jag är så himla glad att vi kan sälja den såhär, nymålad och allt. Det känns bara så fint alltsammans. Vi har alla konstaterat att så här fin har den aldrig varit… Fast samtidigt är det ju lite vemodigt. Liv snodde åt sig två knallgula emaljkastruller idag, de är mina barndomsminnen!! Haha, jag kan ju inte säga att hon så mycket som ägnat dem en blick de senaste åren.

Eftersom stugan är öppen upp i nock även på veranda så finns många små loft att samla saker på. Minnen, porslinsfåglar och rosenknoppar.

Ja det var väl allt. Och att jag önskar lika många små stugor med minivärld, som alla era önskningar….

 

SparaSpara

SparaSpara

SparaSpara

Varsågoda en liten värld till salu.

Snart åtminstone. För idag regande det ju så någon bild på själva stugan utifrån blev liksom aldrig av. Letade febrilt i gamla bilder men hittade ingen. Det är i alla fall en faluröd stuga med vita knutar. En sannerligen gedigen sådan. Svart tak av tjärpapp. Och en liten veranda. Byggd för flera år sedan. Inuti har vi satt panel och målat vitt, taket också samt golvet. Enligt konstens alla regler. Golvet är fint slitet som det ju ändå blir efter små fötter under åren. Och öppet upp i nock så att även en vuxen kan rymmas. Mått kommer imorgon!

Och hur var det nu då , jo som jag skrev häromdagen:En önskning blev till projekt sälja lekstuga såhär i sensommaren. Lekstugan, den väldigt kära… Jo men kanske ändå. Fast kan vi inte göra om den till sin forna glans? Såklart, så mycket som det lekts i den där stugan måste den allt komma till sin rätt. Det var den allt värd. Just nu var den ju mest bara tom. Möblemang och prylar har flyttats runt och hamnat på andra ställen.  Så jag och mest Nomi, de andra är ju så hemskt upptagna i lovtider, bestämde oss för att skapa den där drömvärlden som vi faktiskt brukar råda där bakom dörren. Leta upp sakerna som ska finnas där, lägga till lite extra och efter några snilleblixtar även en och annan remake. 

Sedan dess har vi ju gjort en pall och grejat ihop en liten minivärld. Och nu är vi alltså klara! Senast ikväll tog vi ett sista teparty i den lilla stugan för att säga – tack! Tack för allt fint, kära lilla stuga! Kika på min insta-story så får ni se en glimt. 

Så vi tar en liten tur och kollar, eller hur! Vi blev ju som sagt glada att vi fick plats med en sänghimmel! Och överraskade! Vår absoluta favorit dessutom från Numero 74 i färgen puder. Som sagt, världen blev allt lite mjukare såhär. Det fina är ju att man möblerar om en hel del i en lekstuga och då är det liksom toppen att kunna ha ett litet tält där också. Kanske vill man sova och drömma extra mjukt, kanske vill man plötsligt ha ett extra rum i den lilla stugan… Det smarta är att vi förberett med krok, så man väljer själv. Såklart! Bordet är en remake och det gillar vi extra mycket. Så pass mycket att vi bestämde oss för detta bord istället för det som följde med den lilla soffan. Fast det andra bordet får man också med! Kan nog inte bli bättre i bordväg.

Soffan är en av de finare vi sett. Den är så liten och så söt. Färgen är perfekt och lagom skavd. Exakt som man vill ha den. Och som sagt bordet som tillhör följer också med,  fast vi tyckte att det lilla grå bordet med pelarben var absolut vackrast till. Men man kan ju liksom inte skilja en liten möbelgrupp åt.

Vi är extra förtjusta i gammaldags telefoner. Jag menar de har lur, sladd och knappar, tänk va?! Skorna med glitter har Liv haft, de slänger solkatter där från väggen. Nästan som en diskokula.

 

Liten spegelvägg till höger. En alldeles ny liten ukulele och en klänning som aldrig passade till Nomi. Tåspetsskorna och halsband och andra saker från den där affären. Som en hel massa strumpor.

Finaste körsbärsgarlanden från Shirley BredalOch en massa smått, gott och lite lagom vackert.

Såklart kan man även knyta upp sin sänghimmel. Och lådan är full med blomster. Jag tror aldrig vi möblerat om så mycket som under de här dagarna. Idag kändes det nästan som om jag hade en ny studio!

 

Miss Luca från Mrs Mighetto är hon som föddes på cirkusen och kan tala med djuren. Hon är dessutom cirkusdirektör med en alldeles speciell kraft. Tänker att hon är bra som förebild i en minivärld. Anna Emilia är en av mina favoritillustratörer. Jag tycker hennes Tree house hänger så bra i en lekstuga. Det känns fint att Nomi valde just dessa, då ingen av dem är dussinvara.

Likaså med klänningen. Den som aldrig passade.

Spegeln är gammal med så otroligt vackert glas. Ser ni den slipade kanten som går runtom? Tidigare så hade den en märklig krönt list uppepå men vi gjorde om den och lite annan färg. Jag har tänkt göra det i flera år, vilken tur att jag tog tag i saken.

Hemlisar.

Här ser ni den slipade kanten ännu bättre. Speglar är alltid bra som tusan, kom ihåg det i lekstugor.

En annan klänning, spetskjol, krona och lackdojjor. Och några Min Skattkammare. En spegel med gömmen och en annan vikbar i porslin med rosor. Några Sonny Angels med Paris-känsla. Och Karin, vår sötis från Mrs Mighetto. Kommer ni ihåg : Miss Karin heter Etoile i mellannamn. Hon föddes en stjärnklar natt någonstans i de mystiska kvarteren på Paris mörka gator. Etoile betyder stjärna på franska och skvallrar om hennes ursprung. Karin delar gärna med sig av sin passion för det vackra och kan genom en blinkning beställa stjärnfall. Om man ser ett stjärnfall kan man aldrig veta om det är Karin som vill bjucka på något vackert… ” Hon sitter perfekt här.

Ännu mer hemligheter.

Lådan ryms ett par målarböcker och pennor, ett pussel och stjärnor i trä. En ask med blommor på locket som doftar av lavendel. Vi fann en massa gamla bokmärken på loppis, såklart lade vi dem i asken. Förutom tre bokmärken med hästar, de stoppade Nomi i fickan.

Såklart kan man lyfta ned sänghimlen. Kanske till ett annat rum eller ut till äppelträdet.

Vi har ett gammalt skåp som är fullt med krokar till kaffekopparna. Det är kanske de allra bästa kopphängarna! Vi har liksom inte sparat på kaffekopparna här. Går en i kras står dig massor åter. Stugan har inget nyckelhål men väl en gammal nyckel. Med bollfrans.

Det här är de allra finaste dockstolarna i världshistorien om man frågar mig. Vi sprang på den här häromdagen och vi kunde liksom inte låta bli den. Vi hörde hur den liksom viskade att den ville komma till vår stuga. Mina barn leker med min mammas, från då hon var liten på 50-talet. Själva fällmekanismen är ju lite magiskt även i smått format.

 

Och det lilla köket med spisen vi gjort. Vi har fyllt lådan med träslevar, bakspade, små tygpåsar, grytlappar, små handdukar, dukar… Sådant man behöver. Krokar för det ena och andra och den väldiga viktiga bjällran för att signalera när middagen är klar. Trådrullar som krokar har vi hela vår vind full med. Man tager vad man haver.

Bästa sandkakeformarna. En hel massa för alla kakor som sak bakas i den här stugan.

Till höger skymtar extrabordet som får följa med. Och där utomhus väntar en väldigt tjusig våg, kastruller, ett gammalt styrkjärn som dörrstopp…

Så har vi ju resväskan packad och klar för stora, vida världen. Har hört att den börjar alldeles kring hörnet. Två superdräkter för kommande stordåd! Ett par glittriga kjolar och en klänning med glimmande stenar. En mantel. Den behövs både för osynlighet och sedan ger den en hel massa krafter, kanske de där man alltid önskat. Och stjärnorna den är full av betyder extra tur. Ur paraplyet sticker det upp en hel massa trollstavar så det räcker till alla kompisar också. Lite otippat med en fisk. Och ännu mer otippat att den är full av kristaller. Det är så krångligt med pengar, tacka vet vi kristaller som fångar solstrålar.

Kalasen ja! Såklart ska det bjudas på kafferep, teparty och kakkalas som om det inte finns någon morgondag! Evighetstårta och högsta tornen av kaffekoppar, snirkliga skedar med rosor, tång för kakorna och en för sockerbitarna! Som sagt, vi tepartajade och gjorde extra fint med rosor istället för kakor. Fast vi hade maränger också och sockerbitar för att liksom prova in den nya tången i silver. Som tack för den här tiden. Nu hoppas vi den här lilla världen hamnar i nya, kärleksfulla små händer.