-
kustfolk i helgen
Alltså. Vi har ju bara en bil. Och inte för det är fullt tillräckligt annars. Men vid popup-shop-lägen önskar jag nästan tillbaka vår megastora suburban, ni vet en sådan där som de alltid har i amerikanska filmer. En sådan bil som man med lätthet slänger in en och annan soffa i. En sådan bil som man avskyr för den aldrig går att parkera. Men som är fullkomligt perfekt när man ska ha tvillingvagn och fyra barnstolar och allt annat som fyra små barn behöver på resa. Men den krockade jag ju med, en högst obehaglig och annan historia.
Men i alla fall, ni kommer väl på Kustfolk i Varberg i morgon?
Vi har valt att ta med det vi tycker är vackrast till juletid.
Och för att lyxa till det så har vi slagit in som galningar. Och massor av band har vi med oss. Så att det är klappat och klart liksom.
Och vi har med sådant som inte ens har landat i affären ännu.
Små julklappar som bara är så fina i all sin litenhet.
Nu tycker man ju att dessa saxar ser ut som vanliga saxar men kära nån vilka skarpa saker. Hur lyxigt och bra är inte det, säger hon som alltid fastnar i någon gammal , som man råkat, typ, klippt både ståltråd med och använt som såg.
Ja, jag vet. Det är bara små trärullar med vackert band. Men ändå, så fint.
Böcker som kan vara svårt att hitta annars.
Och änglaspel i långa rader och ljushållare att sätta i kransar och ljuskronor.
Och äntligen flera av vår medaljong, You are a shining star.
Böcker och massor av böcker. För att vi aldrig får nog och för att vi tycker att det är en himla bra julklapp. Spaces från Frankie har fått Carta Varese papper i våra bägge julkkollektioner. Och ja, papper har vi också med.
Och påtal om böcker. För ett par veckor sedan fick jag den vackraste bok jag sett i djurväg. Där varje uppslag är som taget ur gamla skolplanscher. Och igår klockan halv sex levererades äntligen hit. Och nu väntar vi bara på stjärnor i rå mässing. Sen så, Varberg nästa! Jag längtar!
-
KUSTFOLK 2015
Nästa vecka såhär dags hänger jag och Linn i Varberg och förbereder oss för den helgens Kustfolk!
Det hela kommer att vara på Birger Svenssons väg 16E i Varberg, även kallat Brukstorget.Vägg i vägg är LA: BRUKET‘s showroom, som har extraöppet dagar som dessa, och Röda Korset som har sin julmarknad samma helg. Restaurang Bruket kommer att fixa ätbart och Don´t Blink kommer att köra sin grej.
Och sedan är det en gäng grymma folk Lisa Burenius som gör så vackra tavlor så man önskedrömmer om alla. For Good Luck är såklart på plats, vem annars liksom? Tant Johanna tänker inspirera bland blomster och kransar.
Kollijox som gör coolaste printsen. Superbegåvade Emma von Brömssen . John’s Place är också på plats med spännande nyheter. Vackra butiken Le Kiosk kommer dit och Drömma-Lotta. Så himla härligt!21-22 november alltså Kl 11-16 på Burkstorget Varberg
Och Mokkasin kommer med en massa nytt. Vi tänkte att vi siktar in oss på sådant som ni inte sett, en massa bra böcker och några av våra slutsålda favoriter, som vi lyckas få fatt i några extra att släppa på Kusfolk. Vad sägs om en ny stor hög av Frankie Daily Journal och som verklig superlycka såhär inför jul har vår guldsmed Johanna skapat ett gäng av vår medaljong You´re my shining star. Och idag blev det klart att vi får dit Teadventskalendern. Och jag fick perfekta provtryck på en miniprintsserie i begränsad upplaga. Plus att vi laddar upp med vackra band och urtjusigt inslagningspapper. Är det Kustfolk så är det, då ska allt bara vara härligt! Och är det jul snart så är det!
-
allra bästa för mig
Han är så bra för mig.
Verkligen inte bara, för att han söndagsjobbar med mig som den självklaraste sak i världen. Och letar jättelånga lånepinnar i skogen.
Och gör allt det där andra som hör till. Som att bära och bära, först hit och sedan dit. Och sedan tillbaka igen för det var något med sluttningen.
Och fixa träd när inga finns. Och bygga tältläger och stoppa vinden, liggandes sådär på marken i hemlighet. I timme efter timme.
Och så nu då, 21.29 så var det färdigtapetserat, inför nästa jobb. Mitt jobb. Och det var inte jag.
Men det är verkligen inte bara därför. Inte alls bara därför.
-
FRANKIE DAILY JOURNAL 2016
Att Frankie Daily Journal finns som förbokningsbar på Mokkasin.com måste meddelas. Med tanke på att det är en av affärens käraste små saker. Och den absolut mest valda presenten tror jag.
I år är den gul och jag tänker att jag nog ska ha den som en liten dagbok. Jag skriver verkligen inte dagbok men tänkte att man kanske skulle börja. Tänk om alla de fyra i skåpet hade varit fulla med tankar. Fint ju. Men så är det alltså inte. Ska fundera ut ett bra upplägg till 2016…
Psst! Det är fruktansvärt rörigt i affären men vi städar där. Snart kommer ni svimma av ordning och reda.
-
it´s a bow
Förra veckan hade vi planeringsmöte med vår alldeles egna guldsmed Johanna Garmland. Vi hade bestämt innan att vi skulle sätta en ny kollektion.
Vi hade funderat en del på rosetter. Och som ett lyckokast hade Johanna för länge sedan gjort en rosett! Och liksom haft på spar.
Så väldigt fin tyckte vi. Kanske den mest perfekta rosett vi har sett.
Genast började vi prova och tänka på hur den skulle se ut med våra andra smycken – Feels so good to be a rose och She´s a rainbow. Och vi tyckte att det liksom inte kunde bli bättre än såhär.
Det fina var att själva rosetten passade så bra i alla former, så inom väldigt kort tid kommer armband, halsband (i två längder), ring och örhängen. Som vanligt tillverkas allt för hand och på beställning av Johanna.
Klockorna till vänster är bland de vackraste jag vet. De är gjorda efter ett par örhängen i original från början av 20-talet. En gammal dam gav Johanna sina egna örhängen, hon trodde att de skulle falla henne i smaken. Och det kan jag ju lova att de gjorde. Jag har ett par egna och de är sagolika. Sedan fick vi en liten överraskning såhär i hösttider. Längst ner till höger…
…små ekollon!
Där armbandet kommer se ut såhär. Lite hyllning till höst kan man säga.
I slutet av vårt möte hade Linn gått loss bland stenarna och skapat grunden för världen flottaste pärlhalsband. Ser fram emot att se resultatet. Och ser verkligen fram emot att i slutet av denna vecka ha kollektionen It´s a bow färdig att visa upp.
-
#vi gör vad vi kan
Världen. Den gråter. Vad händer? Varje dag frågar vi oss detsamma. Och jag tänker, hur ska jag vrida och vända på svaret för att göra det klokt, när barnen frågar. De undrar över bilderna i tidningarna, om debatter på tv och allt de läser. Är det samma hav vi badade i förra sommaren, där allt händer? Varför ska någon behöva drunkna när det finns färjor i Grekland, det fanns ju massor av färjor när vi var där? Jag kan inte svara klokt för jag vet inga bra svar. Jag blir tom på ord och innerst inne är jag rädd. Jag vill inte bortförklara att vi har människor omkring oss som inte tror på att hjälpa andra. Samtidigt är det en vidrig insikt som är svår för ett barn att bära. Att alla dessa människor inte får ta färjorna för man har bestämt att det är så. Att någon annan inte får ta ett tåg trots att man tagit sina sparpengar till biljetten. Att det finns en osynlig gräns för trygghet. Att världen inte är allas. Att människor flyr från ett krig för att sedan hamna i nästa katastrof. Att det lika gärna skulle kunnat varit vi som tagit våra fyra barn över havet i hopp om trygghet men med en total ovisshet om vad som skulle hända oss härnäst. I min hjärna spökar den värsta av mardrömmar att det kunde ha varit vi. Det enda alternativet som skulle finnas för oss trots att jag skulle vara livrädd och det allra svåraste vi någonsin hade gjort. Kanske skulle det sluta i något som jag inte ens klarar av att närma mig i tanken. Kanske skulle det börja i ytterligare en kamp, att ge våra barn ett nytt liv. I trygghet. Vi skulle vara så rädda och inte ha någonting men ändå varandra. Men i min värld skulle det inte sluta där, i min värld skulle vi få känna att världen är till för oss alla. Att kärlek räcker mycket längre än inom ens eget hus. Att handling sträcker sig långt utöver det vi någon gång i historien format som gränser och egna land. Att människor har ett hjärta och med det kommer man väldigt långt.
Volontärprojeket Vi gör vad vi kan är en grupp poltiskt obundna privatpersoner som gått ihop för att hjälpa de syrier som flyr med båt till den grekiska ön Lesbos. Alla gör detta ideellt, helt enkelt för det känner att det måste göra något. En del av gruppen har redan varit på plats och man inser att de stora hjälporgisantionerna inte är på plats ännu och därför är hjälpen mycket akut. I gruppen finns bla en av mina bloggkollegor Maria Soxbo på Husligheter /Sköna Hem och Em Fexeus på Em´s designblogg/ Elle Decoration. Hittils har man lyckats samla ihop över 1 200 000 (WOW!!! ) och har startat upp en rad andra insamlingar. Bor du i Stockholm kan du skänka kläder och saker på dessa insamlingsplatser. ”Vi gör vad vi kan” kommer resa till ön där det just nu befinner sig 13 000 flyktingar, antalet ökar hela tiden, och på plats hjälpa.
Själv rensade vi kläder i somras. Vi brukar alltid ge kläder till välgörenhet men så tänkte jag att kanske borde vi sälja för en gång skull så jag packade megamånga lådor till en eventuell och framtida loppis. Men herregud varför då?? har jag frågat mig typ tusen gånger och de bara står där i sina lådor och väntar på att vi ska göra som vi alltid brukar. Så vi tänker fylla bilen med allt från bebiskläder till stora storlekar, vinterkläder, skor och gud vet allt och fara med dem till Stockholm och vidare till alla de som behöver. Det är såklart att det ska vara så. Vi kommer också köpa en massa pack med underkläder och skicka med.
Såhär kan du hjälpa:
Swisha ett valfritt belopp till 0702-093 303 (Ulrika Schreil insamlingsansvarig)
Sätt in valfri summa på SEB-konto: 5694 05 824 28
Dela, dela för allt vad du är värd i de sociala medier du finns på Vi gör vad vi kan hittar du här på Facebook och här på Instagram
På Mokkasin.com startade vi idag en auktion som pågår till imorgon kväll klockan 20. Minns de bedårande printen Rut och Viola som var ett exklusivt samarbete mellan Mrs Mighetto och Mokkasin. De sålde slut på nolltid och kommer aldrig komma igen. Men då vi fann en av var i våra gömmor, valde vi att starta en auktion på dessa, där hela summan går direkt till Vi gör vad vi kan. Printen är signerade och numrerade. Auktionen pågår på våra instagramkonton @sofiaatmokkasin och @mokkasinstories. Du behöver bara buda på ett av våra konton.
RUT ” … Det har inte alltid varit lätt att vara Miss Rut, hon är uppväxt med en konstant känsla av att inte passa in. Rut kommer från ett stillsamt släkte där hopp och lek varit otänkbart och har full förståelse för begreppen myror i brallan och spring i benen. Medan drömmen accelererat om att hoppa, busa och jaga sina kompisar, ödslar hon numera ingen som helst energi på att dölja den hon är. Hon förmedlar att man duger som man är. Ingenting är rätt eller fel om man lyssnar på sitt inre hjärta. Stå upp för den du är. Det duger alldeles fantastiskt bra… “
VIOLA “… Att vara liten innebär sannerligen inte att man är minst. Inte heller storleken avgör någon som helst hierarkisk rang. Miss Viola är rättvisan personifierad och har tagit de små under sina vingars beskydd. Okunskap kräver kunskap och Violas existens är baserat på detta uppdrag. Du är precis så viktig som du förtjänar – båda som liten och stor…”
Ends tomorrow Friday 4 september 8 PM local time. -
FÖR MRS MIGHETTO
Photo : Sofia Jansson/Mokkasin for Mrs Mighetto
Vissa jobb kan kännas som att bosätta sig i en sagobok. Det är ju inte varje dag man säger, det hade ju varit hemskt härligt med egna moln, jag tror vi måste tillverka några fluffiga… Och det ena ger det andra. Sedan gör det ju inte saken sämre att hela plåtningen liksom hänger på fyra sötnosar, alldeles nytillkomna sådär. Idag for pressbilderna för Mrs Mighetto ut över världen och lagom till midnatt släpps den helt nya och ljuvliga kollektionen Among the clouds. Självklart också på Mokkasin.com Som tidigare, i limiterad upplaga.
Oscar, Lily, Edit och Valter hör hemma i världen bland molnen. Vi fick berättat för oss, att där finns en värld som vi inte alls har en aning om, en värld där allt sägs vara möjligt. Ni förstår att man blir lite pepp på sagan?
Vi kände att de där figurerna är fulla med klokhet och kärlek. Som gjorda för att sprida just det, över jordens alla hörn.
Som skyddsänglar som faktiskt besitter förmågan att fylla alla barnasinnen i hela vida världen med mjuka och varma tankar. Och vi är alldeles säkra på att de även når de som tappat barnasinnet på vägen.
”…Edit kan inte prata, men det har aldrig varit något hinder för att kommunicera. Hon läser tankar och hittar vägar att samspråka. Hon är en trofast vän och konstnärligt verbal. Edit bevisar att olika är bra och att man kan allt. Bara man vill…”
”… Lily är vild och modig. Hon bemästrar det andra inte ens skulle drömma om och förmedlar en positiv bild om att allt är möjligt. Hon är inte rädd för något, men för den sakens skull inte mindre bra på varma kramar och att ödsla tonvis med kärlek… ”
”…Mr Valter har ett speciellt band till sin fågel. Den viskar honom sanningar och alternativ. Att man alltid har ett val. Det finns alltid minst två sätt att gå till väga. Att välja rätt eller att välja ännu bättre. Han visar världen att det går att göra skillnad…”
”.. Mr Oscar är en känslig kille. Han kan och vet saker de flesta vuxna inte ens känner till. Det är därför så många kommer till Oscar för råd och vägledning. Hans egenskaper att alltid leverera oanade slutsatser är mästerlig….”
-
söndag med håkan
Jag har nog alltid varit lite lättskrämd. Eller snarare inte särskilt road av läskiga saker. Det räcker liksom med själva verkligheten. Minns när jag försökte läsa ”Låt den rätte komma in” och planen var i dagsljus och på platser som tunnelbanan. Jag lade skakigt av efter några sidor, gråtfärdig för att jag tyckte det var så himla otäckt. Sedan bad jag Kristo att återberätta, en solig dag och utan några som helst smaskiga detaljer. Det är så jag brukar göra för att hänga med i svängen, den läskiga. Och när folk snackar om serier som Games of Thrones, The Killing, True detective och sådant blir jag först lite nyfiken och tänker att man kanske skulle göra ett försök ändå. Samma sak varje gång. Det är ju trots allt bara tv. Och inte alls på riktigt. Och så sätter jag upp lite egna regler om hur det hela ska gå till. Ljudet ska helst vara jättelågt så det blir helt knäpptyst om jag håller för öronen. Och mitt bästa trick vid kristiska ögonblick är att peta ner glasögonen till näsan för då blir världen megasuddig. Och om det bara är halvläskigt kan jag liksom kolla sekundärt där tvbilden reklekteras i fönstret. Också hemskt smart om ni frågar mig. Och ibland vill jag helst att vi hoppar över hela förtexten, för det är precis som alla serier i denna genre vill gotta sig i precis alla smaskiga läskigheter redan från start. Tillsammans med någon ödesmättat musik. Och med dessa förutsättningar lyckas jag ändå högst ta mig igenom ett avsnitt eller två. I enstaka fall har jag lyckats med flera men mest från undertäcketläge… Ja, dagens erkännande. I fredags natt skulle vi försöka med The fall. Men kära värld och usch och fy. Bara så himla obehagligt. Så nu har vi, i alla fall jag, lagt ner den också.
Men nu ska ni få ett perfekt tips på ett par mysiga timmar om ni ska söndagskolla på något. Sent om sider upptäckte vi Aftonbladet sedan 1 augusti visar filmen om Håkan Hellströms konsert på Ullevi förra sommaren. Här hittar man den och se! Så jäkla bra konsertfilm, så superschysst filmat och Håkan ja, fint som tusan!
Annars peppar vi för skolstart här imorgon…
-
granliden 2007
Kanske var det evighetsregnet. Hur som helst var sommaren 2015 mer ordningsam än andra somrar. Lite vindstädning, lite källarröj och sådant där. Rätt befriande trots allt. I vårt skafferi satte vi upp stänger och krokar. Jag har en plan att ta väck våra köksskåp. Men den planen kommer inte realiseras förren lådorna är tomma.
Att bygga ett skafferi om man inget har är perfekt om du frågar mig. Nu är ju inte vårt ett kallskafferi men väl så god förvaring. Här var inget skafferi från början…
Ikea´s väggförvaring Fintorp .
Alla gryn, mjöl och annat hamnar i glas hos oss.
Tänkte att ni skulle få se lite före bilder från vårt hus. Som det såg ut innan det blev som det blev. Ni är många som mailar och frågar om renoveringstips och jag är medveten om att det hela kanske blir rörigt när jag ska försöka förklara. Men tveka inte att fråga här på bloggen! Lämna en kommentar så lovar jag att svara. Den allra mesta renoveringen har vi gjort själva. Eller snarare Kristo. Med god och evigt tacksam hjälp av min pappa.
Jag hade inte sett vårt hus innan dagen då vi flyttade dit. Kristo susade ner och kollade våren 2007 men jag var så jättegravid med Nomi och Charlie så jag kunde och fick inte lämna Stockholm. Han kom hem med en massa bilder och vi köpte. Vi flyttade in till sommaren och började renovera strax efter. Då var tvillingarna ett par månader, Liv 4 år och Viggo 2,5 år. Hej kaos! Det här är en av bilderna som Kristo tog på visningen. Här står han ungefär på samma plats som vid första bilden. Det fanns en korridor mellan de båda kortsidorna på huset. Väldigt märklig variant men som gjort för ett skafferi.
Så det vi gjorde var att ta väck korridoren. Öppna upp för att få ihop till ett helt kök. Den här bilden bjussar jag på bara för den är så galen. En strumpa? Och fyra kids under fyra år på övervåningen. Då kan man liksom inte begära mer.
Här har vi balkat upp den bärande väggen och satt igen den befintliga dörren in till det som idag är mitt och Linn´s arbetsrum. Gjort en ny dörröppning som har samma bredd som dubbeldörren som redan fanns i arbetsrummet. Anledningen var både att få ett flyt i ljusinsläpp och att få en lagom stor vägg för skafferi och plats för kyl. Till vänster av dörröppningen kommer senare ett innerfönster. Och skulle ni se ännu mer åt vänster skulle ni se vår glasveranda som vid den här tiden var under två fasader. Det sneda skåpet rev vi alltså för att få till skafferiet. En vägg byggdes och en av de gamla dörrarna återanvändes.
Som sagt, tveka inte att fråga! Och förresten, Granliden heter vårt hus.
-
sommarens vackraste.
Alltså den här buketten. Så magisk att jag knappt har kunnat släppa den med blicken. Nog för att jag är förtjust i små yttepyttiga buketter också, men att få något så megavackert i storformat är ju som att drunkna i skönhet.
Det var Mari, min kära kollega här på Lovely Life, som hade plockat den i sin mammas trädgård. Hon och hennes fina familj var på middag hos oss häromdagen. En sannerligen härlig kväll. Jag vet inte när jag påbörjade så många samtal på en och samma kväll utan att egentligen avsluta ett enda. Ni vet sådär när varje mening mynnar ut i något nytt, så tillsist är man helt proppad av en massa historier som man bara vill veta mer om. Nu önskedrömmer vi lite här att ta en svängom till deras magiska Dalarö. Mari har själv tipsat om ön här, drömmigt… På allt.
Förövrigt har jag varit fast i både ett internet som inte fanns och en dator som mest har stått blixtstilla. Och snurrat. Jag och datastruktur och bildsortering är inte bästa vänner. Vad är knepet kan man undra…