• Augustpris


    Idag tillkännagavs de nominerade böckerna till årets Augustpris. Pija Lindenbaum är nominerad för sin senaste bok Siv sover vilse. År 2000 vann hon med Gittan och gråvargarna och nu har hon alltså chans igen.

    Motiveringen lyder: ”Siv ska sova över för första gången. Men förväntan byts mot skräck när lampan släcks. Nu inleds en nattlig odyssé genom färgsprakande och yviga bildlandskap med halsbrytande perspektiv. Den drastiska texten bär osvikligt barnets blick. Allt hålls ihop med en säker konstnärlig hand.”

    Böckerna om Gittan, Lill-Zlatan, Kenta, Åke och nu Siv är stor – favoriter här hemma. Oavsett ålder, det spelar ingen roll om man är bara är tre år eller kan läsa själv. De tecknade bilderna är suveräna, historierna är så skickligt skrivna att man gång på gång ser berättelsen med nya ögon, fantasin får fritt spelrum och det är originellt.

    Nu ska man ju inte avslöja slutet i böcker. Men nu gör jag det ändå.

    I början av oktober fanns en intressant intervju med Pija Lindenbaum i SvD som är värd att läsa. På Mokkasin har vi alltid ett gäng av favoritböcker, självklart även Siv sover vilse.
  • Påtal om minnen

    Minnen, det allra viktigaste vi har. Om de inte fanns där, både de bra och dåliga skulle det vara tomt. Ytterst tomt. Ibland brukar jag tänka på hur lätt det är att skapa sina egna minnen. Om man har glömt eller inte har någon som kan berätta. Då fantasin får fritt spelrum, då kan det bli lite si och så med de där minnena. De dåliga blir kanske bra. Och så rör man om lite som det passar en just då. Och det gör ju inte så mycket. Oftast. Men det är en lycka att ha sådant som hjälper en att minnas. Så som det var på riktigt.

    Mokkasin har vi en bok som heter Hej barnbarn, här är mitt liv! Det måste vara en av världens finaste presenter att ge till barnbarnen. Eller för barnbarnen att ge till mormor, farmor, morfar eller farfar. Och sen få tillbaka den full av minnen. För det är en bok till alla barnbarn full med inspiration och idéer för mor- och farföräldrar att berätta sin historia. Och den är fin också. Kom in och kika! De understa bilderna lånade från Barnbyrån.

  • Sandvargen


    Det finns en bok som vi är fast i. Forever. Vi läser den igen och igen. Den är lika fin varenda gång. Vi tröttnar aldrig. Ibland när vi läser ut den blir vi sorgsna att den tog slut så fort. Då börjar vi om igen.

    Sandvargen och Zackarina reder ut det mesta av livets frågor. Stora som små. Som det där med tiden:

    – Är tiden faktiskt så där som du sa? sa hon.
    Så där stor, menar jag.
    – Absolut, sa Sandvargen. Den är så stor att man inte kan se slutet på den. Och knappt början heller. Ja, inte härifrån i alla fall.
    – Så då är det inte ont om tid då? sa Zackarina.
    Sandvargen log mot henne med tusen vita snäckskalständer.
    – Tid, sa han. Tid är det verkligen inte ont om.

    Åsa Lind
    skriver så fint. Vissa stycken är alldeles bedårande. Som poesi. Och som sagt. Vi gillar det här skarpt. Så på Mokkasin kommer alltid att finnas några exemplar av den här boken.
    Missa den inte! Den är för bra för det.