• flora

    20160114-MX8A6871-1200

    Hej fredag. Snart är det helg, och en väldigt fin sådan, men mer om det när jag avslutat det ena och andra. Matkollektivet kör fredag utan kids på flott ställe nämligen… Det kanske inte finns något lyxigare med lite skål och sådant när man fullföljt sina deadlines precis. Men ännu är jag inte där, som sagt. Så det blir ett tips så här i kaoset. Josefine Jäger skrev den eminenta Hello Green . En bok som jag gillat väldigt mycket. Raw food fast på ett enkelt sätt. Problemet med raw food och sådant som är nära det, brukar vara att det känns knepigt. Svårt att hitta ingredienser, komplicerade recept och ibland lite för rått. Missförstå mig rätt men ibland vill man att rätterna ska ha alla de bästa egenskaperna utan att för den skull bli konstigt. Ibland tappar jag sugen ganska snabbt, när jag måste leta ihjäl efter någon ingrediens. Eller om jag måste läsa receptet om och om igen för att fatta. Jag tycker Josefine inte går efter ån liksom. Hon är precis tvärtom mot det jag inte gillar. Hon är otroligt inspirerande i text, enkla recept och framför allt, supergoda recept!

    20160114-MX8A6840-1200 I dagarna kom hennes nya bok Flora och redan vid namnet är jag fast. Så lättköpt är jag tydligen. Men det är en superbok om juice, smoothies, kurer och snacks. Kanske allt du behöver veta om nötmjölker, renande drycker, blomstervatten och chiapudding. Älskar ört- och blomstervattenkapitlet. Och det om kurer. Nomi kommer absolut få göra sitt eget rosen- och vaniljvatten, hennes bästa smak alla kategorier är ju otippat nog (eller kanske inte) ros. Och cashewglass med jordgubb- och rossmak, nästan som Paris. 

    20160114-MX8A6875-1200Älskar anemoner för övrigt. Nepp, vidare i kaoset så att jag kan sjunka ner i en mjuk fåtölj framför brasan med ett glas champagne i handen med gott samvete… Fin fredag till er fina, kram!

  • Ett kapitel varje dag fram till jul.

    20151129-MX8A56561200

    Första advent och lite snöyra önskas. Fast snö eller ej och en decemberkalender som fylls snabbare än alla blixtar i världen, så lovar jag att inte hetsa upp mig i onödan. Det finns liksom inga genvägar till en mysig juletid än att tagga ner några hekto. Rar idé på det temat är adventsböckerna som Rabén och Sjögren producerat i några jular nu. Skorstensjul  är en bok i tjugofyra kapitel att läsa varje dag framtill julafton. Jag har bläddrat och läst lite här och där och det är magiskt, juligt och även väldigt viktigt. I morse tjuvstartade jag med första kapitlet för att barnen skulle få säga sitt. Framför allt om den kunde fånga deras intresse trots att man satt en ålder 3-6 år. Vi är ju inte särskilt knussliga om det där med ålder när det gäller böcker. Bok som bok liksom. Och lika mycket åt ena hållet som att vi gärna läser sådant som riktar sig till äldre barn eller vuxna.  Men genom att prata om boken och läsa in andra ord och förklara, så blir det väldigt bra ändå

    Och Skorstensjul fick dem absolut att lystra över frukostmackorna. Och jag är säker på att en treåring skulle göra detsamma, det är det som är det fina med högläsning. Och boken börjar ju trots allt rätt spännande. Tre kids ensamma på Stockholms centralstation mitt i natten. Alldeles nyrymda från barnhemmet de bodde på. På stationen möter de Niklasson. Han frågar dem om ett par kronor och framför honom står en gammal fiollåda med texten ”Snälla, jag är hungrig…” Boken är skriven av Mårten Sandén och så vackert illustrerad av Lina Bodén.

    Boken är recenserad här på DN.

    20151129-MX8A56661200

    Varje morgon i december brukar vi lyssna på radiokalendern. Och vi kommer absolut ha tid över för ett kapitel i Skorstensjul. Det och lite juleljus gör att varje morgon blir bästa peppen.

     

  • mademoiselle oiseau kommer tillbaka

    20150909-MX8A3914-1200 - Copy

    Magiska sagor förstår man alltid, kanske för att man behöver dem. Sådär varje dag behöver man den lilla dosen av det magiska, det är jag högst övertygad om. Sådant där som gör att det glittrar till lite närmast hjärtat. Helt enkelt för det absolut jätteviktiga, att man aldrig någonsin ska sluta drömma. 

    Så skrev jag för något är sedan när Boken o Mademoiselle kom. När vi sedan hade läst den vid frukostbordet skrev jag : Jag har alltid älskat den här typen av böcker. Där varje nytt blad blir som en överraskning. Där bokstäver inte bara är bokstäver. Där man kan bläddra fram och tillbaka och hoppa några sidor och börja om. Och bli varm inombords och tänka att det var då värst vad härligt man kan ha det. 

    Så när en magisk nyhet och fortsättning damp ner i min postlåda var det som härligheten själv damp ner en vanlig onsdag. Lovisa Burfitts sagolika teckningar tillsammans med Andrea de La Barre de Nanteuil´s saga, det är så drömmigt.  Jag, Nomi och Svea tyckte det var lika bra att riva upp paketet på vinden. Vi kände att vibbarna där var det bästa för något sådant.

    20150909-MX8A3875-1200 - Copy

    Men lägg av vad fint! Vi svimmar, en målarbok javisst! Men lika mycket en hel hög med sagolika illustrationer av Lovisa Burfitt, på kraftiga pappersark. Och visst kan du färglägga hela den här världen men det går lika bra att riva ut en efter en, som de är, och du har världens vackraste tavelvägg. För bra för att vara sant. Och det är nästan så man tycker det är oförskämt billigt.  Faktiskt inte nästan, det ÄR det.

    20150909-MX8A3889-1200 - Copy

    Såklart fastnade vi i Paris och drömde oss direkt in i våningen. Och sagan, den bara väntade på oss.

    20150909-MX8A3955-1200 - Copy

    Som sagt, jag älskar sådana här böcker. Så vi kunde liksom inte låta bli att ta in några exemplar i affären. Vi älskar ju böcker, alltid,  och en affär utan böcker känns som en affär utan kärlek. Typ. Så fast vi är väldigt långt från en bokhandel så fortsätter vi att plocka in dem vi gillar allra mest. Några ex då och då, bara för feelingens skull. Så här är Boken om Mademoiselle och här är den nya Madomoiselle kommer tillbaka Och målarboken, eller de 12 tavlornas bok, såklart!

    Och när vi ändå höll på så tog vi in vår allra käraste kapitelbok, som jag har nämnt hundra gånger typ, här på bloggen. Som här 2009 när jag nyss börjat blogga och bilderna var supersmå. Vi avgudar Sandvargen, språket är stundtals som poesi och det är ett sagolikt nöje att vara den som får äran att läsa. Sättet man vrider och vänder på världsalltet och hela universum är som socker för själen. Så kanske man inte kan säga men det känns så. Att man blir inlindad i som spunnet socker. Jag har läst den här för mina barn sedan de var tre och kommer aldrig att sluta. Fast nu läser vi tillsammans.

    20150909-MX8A4041-2-1200 - Copy

    Paris är aldrig långt borta…tänka sig.

  • det är här han vill vara

    20150704-MX8A0776-1200Det finns ingenting som inte går, enligt min man. Det är något hemskt befriande med människor som med en axelryckning påstår att det är väl bara att göra´t och sedan läser på, samlar information, vågar fråga och bara kör. Noll rädsla och noll ängslighet i sinnet. Nu känns ju poolbygge, allsköns renoveringar, terassbygge  och så vidare (verkligen…) kanske lite större än just odling. Lite mer risk att göra hål i fasaden liksom eller bygga tak som ska hålla för snöiga vintrar och blåst. Men det är precis samma inställning. Nu vill jag odla och så gör han det bara. Så nu har vi massor av supergod potatis. Och tomater, chili, rädisor, kryddor, ruccola och jag vet knappt inte vad. Men växer gör det. Om jag var rik så skulle jag köpa honom ett växthus i födelsedagspresent om ett par veckor. Men förmodligen kommer han att bygga ett själv. Fast tänk vad härligt det vore om det bara stod där. 20150704-MX8A0791-1200När det kommer till odlingsinspo så har han gillat Elin Unnes The Secret Gardener allra mest. Han tycker den är rakt på sak utan en massa snack som ändå är helt onödigt i det stora hela. Han tycker den är för dem som vill ta seriöst på detta med odling men ändå ha en skön inställning till det. Han gillar sättet Elin skriver på, kanske är det bottnat i att hon är musik journalist. 20150704-MX8A0796-1200Det är något med händerna i jorden påstår han. Som när han häromdagen stack ner en hand och fick upp två potatisar. Lycka och överraskning och bedrift, i ett. Och väldigt olikt det han gör till vardags. 20150704-MX8A0783-1200Lägg av så lyxigt. Sorterna som förgrodde i verandan är Rocket och även Asterix.20150704-MX8A0816-1200Ett hav av potatisplantor är faktiskt väldigt vackert till på köpet. Så vill man dessutom ha en grönskade del av trädgården fram till skördetid så är det ju perfekt. Kristos potatisplantor växte till en djungel.20150704-MX8A0829-1200nyaSommarens storslagenhet. Och mer blir det.

     

  • mera om böcker fast en podd.

     
    När vi ändå är inne på saken. Om boktips och så. Då måste jag dela med mig om ett tips som jag fick häromdagem. Ett väldigt bra som barnen (och jag) slukade på ett kick, fast vi skulle spara på dem. Bokslukarsällskapet. Just det, man hör ju redan där vart det barkar. Inget mindre än en podd faktiskt. Men inte bara en podd utan också en hemlig sammanslutning för barn i åldern 9-13 år som snackar böcker, recenserar dem och ger dem beskydd. Japp, beskydd!  Hur viktigt som helst. Det handlar om att hålla kvar magin…
     
     
    Och vi vet att fantasin, inte alls är motsatsen till verklighet.
    Bara en annan sorts verklighet ”
     
    Kunde inte ha sagt det bättre själv.
     
    ~
     
     
    Du och dina kids kan lyssna här på  Barnens biblioteks hemsida.
    Eller via Itunes.
    Eller på Poddradiohuset.
     
    Bokslukarsällskapet finns också på Facebook.
     
  • lite spridda skurar om sådant de läser.

     
     
    Känslan när man inser att man har missat en hel vecka, är sådär. När man ligger där på huvudkudden vid midnatt i söndags och tänker att nu är det lite att stå i framöver. Och i samma sekund inser att man att fasen det var ju åttonde juni idag och verkligen inte första juni på långa vägar. På riktigt missat alltså. Ja, då är det lite knivigt att sova sedan. Så det är lite av läget just nu. Och superrush i affären. Tack för Linn och min mamma som packar. Samtidigt som vi går runt i lite av en drömvärld här hemma. Tänk 3 stycken 5 metersväggar med tapeter. Mer kan jag inte säga men jag lovar det är helgalet. Tänk Blossom som gränsar till något helt annat. För barn.  Jag önskar inget hellre än att sneak peeka det här uppdraget. Men det får jag inte. Men jag lovar att ni ska få se behind the scenes bilder så småningom. Tusen tack för en pappa som tapetserade. Igen och alltid när jag så mycket som andas tapet.
     
    Och igår blev det sommarlov för fyra ungar.
     
     
    Och nu skulle jag ju kunna skriva att alla skolavslutnings-mornar är lika med tindrande barn såsom på julafton. Men morgonen började rätt uselt. . Skor ramlade av,  pärlplattor till fröknarna (som dök upp från ingenstans) var ostrukna, syskonfejderna haglade tätt och tiden det gick som aldrig förr. Och inte en endast en som kunde tänka sig att ställa upp på en bild. Sedan kom spöregnet som på felbeställning för en uteavslutning.
     
    Men efter regn kommer sol. Och avslutningen blev ute och instrument och körer åkte upp på det lilla berget. Vi blev bortbjudna till snälla, på glass och jordgubbar. Allt var vackert och fridefullt och hemskt somrigt.
     
     
     
     Hejhej. Det här är jag. Med barnens sommarlovspresent.
     
      
    Tur i hundra regnskurar att man har en veranda proppad med kalasdekorationer sedan en månad tillbaka. Där regnet bara smattrar på taket.
     
     
    Alla fick hurra-för-dig-kort. Och hurra för sommarlovet såklart.
    Uj, orden är knepiga men jag ska. Och jaa! Jag kan!
      
    Böcker såklart. en massa blandade.
    Och eftersom jag får frågan så ofta, vad läser dina barn, så nu kör vi!
    Det handlar om sådant de läser.
    Å wow det är ju Tintin och alfakonsten!  
     
    Viggo slutade nästan andas. Som om boken skulle ha varit original eller något. Men ett ofärdigt 24:e äventyr stod högt på önskelistan. Och i högen fanns också några färdiga äventyr. Viggo älskar Tintin och de läses om och om igen.  Som om varje gång vore den första.
     
     
     
    Min stora utvikbara atlas gillades skarpt.
    Jag tror det var för speciellt för det utvikbara.
     
    Charlie läser men det måste forfarande vara lätt om han ska läsa kapitelböcker. Hans bästa är fortfarande LasseMajas Detektivbyrå och det spelar ju ingen roll att man vet om upplösningen, han läser dem flera gånger. Vi fick ett hett tips från dottern till den här bloggerskan om den rysliga ”stockholmsserien” av Martin Olczak. Nu glömde jag tyvärr dem men tänker att de ska absolut plöjas denna sommar, för den som vågar. Charlie vågar säger han i alla fall.
     
     

    Det här är en faktabok för lite yngre barn fast jag tror ändå på de här typen av faktaböcker trots att barnen blir äldre. Viktiga kartor är superhärligt tecknad och inspirerar på ett annat vis än när faktan radas upp bland tusentals bokstäver och bland svåra ord- Det blir mer som en enda stor mind map och det ena ger det andra. Det här är en sådan bok som mina barn oftast fastnar i tillsammans och som sätter igång nyfikenhet.
     

     
    Lite samma är det med Stefan Castas Fjärilsbok och Humlans herbarium.
    Direkt ut i nyponrosbusken liksom.   
      
     
    Kokböcker som kidsen kan läsa själva är ju helt perfekta. De kan gå loss i köket och roa sig bäst de vill. Från början till slut. Bara att gå och handla själv kan ju vara stort nog. Underbara Clara har tillsammans med Anna-Karin Nyberg skapat en serie böcker. Först ut är Baka och just nu väljs eftermiddagsfikat ut härhemma.  En liknande sådan bok är Galet god mat av Nassim al Fakir. Vissa av rätterna är superenkla och barnen kan fixa själva medans andra kräver vuxenhjälp. Om de ska gå loss på grillen till exempel.
     
     
     
    Viggos favoritböcker ska helst vara på låtsats men ska såklart kännas som det är i högsta grad verkligt. Det spelar liksom ingen roll om råttor går på bakbenen eller spöken fladdrar runt som bäst. Därför satte han direkt igång med Hjärta av damm som Liv redan på baksidan talade om att hon inte tänkte läsa. Samma sak var det med Tredje tecknet. Pågrund av spökerierna. Liv är nämligen precis tvärtom, det får inte vara alltför rysligt. Det ska helst vara historier som bara är som livet självt. Katarina von Bredows Du & jag var en av hennes favoritböcker. ”den här är varken läskig eller spännande utan mer som vem som helst kan känna igen sig i” i högen fanns Hon & Han av samma författare.
     
    Egentligen hör Ingelin Angerborns böcker annars till böcker som Liv har läst. Månfågel och Sorgfjäril var lagom mystiska och övernaturliga. ”inte alls sådan böcker jag gillar annars men de var bra” . Ingelin Angerborn böcker sägs ju ha Maria-Gripe-feeling över sig och Viggo sa alldeles nyss att Hjärta av damm blev spännande på två sekunder och trodde att han läser ut den innan kvällen. Viggo håller i gång sådär fem-sex böcker på samma gång. Det är lite av hans sätt att läsa.
     
     
     
    Någon som kommer ihåg Legenden om Sally Jones? Vinnare av augustpriset 2008 och en av Viggos favorithistorier all time. En tecknad roman som han har plöjt igenom flera gånger och har ni inte denna hemma så har ni missat något. Det spelar ingen roll om du är vuxen eller barn, det är magiskt hursomhelst. Därför var lyckan stor  när den fristående fortsättningen dök upp nyligen. Viggo har startat upp Mördarens apa och är överförtjust men har bestämt sig för att det här Greklands-boken. Den är på vänt alltså.
     
     


     
    När vi ändå är inne på böcker måste jag tipsa om Stockholms bästa lilla bokhandel för barn och ungdomsböcker, Bokslukaren vid Mariatorget. Det finns ingen som tipsar som dem! De är helt grymma och har stenkoll och sortimentet är bara det allra bästa inom böcker. Jag älskar den här typen av butiker och mina barn älskar det. Ta en fika, få ett tips och trava hem med ett äventyr.
     
    Efter en av våra Zara-plåtningar skulle barnen såklart få varsin belöning och då travade vi iväg till Bokslukaren. Viggo valde Mördarens apa. Liv fick tipset En sekund i taget och trots en lite otäck början var detta en av de bästa böcker hon läst. ”jag rekommenderar den för större – för att alla dog i början och det ligger döda människor på marken, de fick någon konstig feber. det var jättejätteläskigt. men alla dog inte, Hedvig blev ensam kvar” Charlies val blev Andrejs längtan , en liten vacker bilderbok. Nomi tipsades om Snöret, fågeln och jag efter det jag frågat om någon liknande vår familjs absoluta favorit bland kapitelböcker. Jag har skrivit om den förut,  jag har sålt den på Mokkasin, vi har lånat ut den till alla vi känner och gett bort den. Och läst den och läst den igen och igen. Ändå sedan barnen var jättesmå och gör fortfarande. Sandvargen är stort, stort hjärta på.
     
     
     

    Sommar bara.
    Den här Greklands-boken kanske inte går in som ett litterärt mästerverk men nu vet vi i alla fall att man ska äta Gyros och hur man säger hej och toalett.
     
      
     
    Mera tips.
    Här är Viggos:
     
    Suzannes Collins serie om Gregor från ovanjord. ”det är fantasy fast i verkligheten. fantasy brukar vara mest en helt annan värld men nu är det New York. det är precis som om allt hände på riktigt, typ under vårat golv. eller därute under gatan”
    Smaragdernas och Rubinerns bok.  ” först är det verklig tid sedan färdas de tillbaka till för länge, länge sedan. den är läskig fast på ett bra sätt. men jag fick faktiskt nästan mardrömmar om gubbar i slitna svarta kläder och höga hattar som tog barn tillfånga. om de försökte rymma så hamnade de med sina föräldrar i ett skepp långt ute på ett evighetshav med ett odjur i närheten, ett blodtörstigt…”
     
    En gång ska ni få Viggo´s bokrecensioner här på bloggen. Det finns ingen som kan återberätta en bok som han. Men man måste ha tid då, lång tid.
    Minecraft – en biografi om skaparen av Minecraft. ”den är för äldre barn eller nästan vuxna för det handlar ju  om Marcus Notch Perssons liv och det var ganska svårt när han var liten. det tror jag att många i min ålder kan tycka vara svårt att läsa om för det var många problem inom famlijen. men jag tyckte  det var intressant att veta hur allting började. det är ju en biografi så man ska ju inte tro att det handlar om Minecraft-spelet.”
     
    Och såklart  – Harry Potter böckerna. ” nästan alla vet vad Harry Potter är men det är verkligen bra böcker. de har så väldigt mycket i sig. och skriv såhär!  läs böckerna innan man kollar på filmerna!  joo, därför att i filmen har man ändrat väldigt mycket och jag tycker börckerna är bättre, mycket bättre. till exempel – i boken går man in ett observatorium och i filmen är det istället en källare. det är väldigt dåligt ”
     
     
    I julklapp av sin äldsta kusin  fick Viggo en resa till Norrköping och Harry Potter utställningen. De har inte varit där ännu men ett utflyktstips för alla fans.
     
    Liv tipsar:
    Glasbarnen”det är är den läskigaste bok jag har läst men den är så sjukt spännande att man kan inte lägga den ifrån sig. Det bästa är att läsa den när det är ljust ute och man ska nog inte vara för liten…det är nog bra om man är tio”’
     
    Silverpojken – ”den är väldigt bra men inte riktigt lika läskig som Glasbarnen…”
     
    Böckerna om familjen Bliss – ”den första var bäst. vet inte helt säkert varför jag gillar den känns mest lite snäll sådär…”

    Flickan på tavlan – ” jag gillar ju egentligen inte rysliga böcker men i den här boken önskar jag nästan att det hade varit mer av det läskiga. fast det kanske var för att vi läste den till frukost. men jag ville inte att den skulle sluta såhär… ” Det kommer en fortsättning till hösten Ibland blir skogen vred . Huruvida det går med det spökiga huset i skogen får vara osagt.
     
    Mina favoritböcker när jag var i samma ålder (eller kanske lite äldre) var
    Agnes Cecilia – som faktiskt har kommit i nytryck och pocket
     
    Nu säger Liv, å jag kommer inte in i dem, de känns så gammaldags. Som om de vore från medeltiden liksom. Men nu är det Agnes Cecilia som gäller som högläsningsbok. Hon lär märka själv.  
     
    Och Tordyveln flyger i skymningen. Som jag inte äger och finkammat loppisar på jakt efter… Tänker att det ligger tusentals i svenska hem och skräpar. Snacka om sommarbok… Och vårt sista tips blir att inte glömma biblioteken. De är så bra!!
     
    Uppdatering såhär på eftermiddagen. Alldeles efter ett första superspännande kapitel på verandan i takt med studenternas lastbilsparad nedanför backen.
     
    Viggo susade nämligen ner genom stormen till vårt Bibliotek och för allra första gången knep han en Tordyveln flyger i skymningen, den enda har alltid varit utlånad. Vi bytte till denna högläsningsbok och nu är de fyra barnen lika bitna som jag var. Är de inte lite små kanske någon tänker, såsom de två 7-åringarna. Nix, inte för högläsning tänker jag. För det första kan du som vuxen ändra och nyansera orden om det behövs. Om någon inte förstår något sammanhäng så prata om det, det är alltid någon som sitter på en bra förklaring. Om det är läskigt läser vi när det är ljust och om det någon gång skulle vara för läskigt så hoppar jag över det värsta. Blir man inte för stor för högläsning kanske någon annan tänker, aldrig i livet att man blir tänker jag. Det är alltid de bästa stunderna. Även för den som läser…
     
  • ju mer regnet öser.

    Man kanske inte ska åka till Paris om våren. För iskalla vindar och regnös blir så mycket värre då. Fy tusan, vårt hus känns kallare nu än vad det gjorde mitt i smällkalla vintern. Det måste vara för de där tjugoplusgraderna satte sig i själen liksom.

    Förresten , en helt annan sak. Har ni tänkt på hur fina de gamla stolarna från televerket är? Jag har ju lite smidigt snott mina föräldrars… Men de är hemskt fyndiga på loppis…

    Vi fick vänta i evighet på sakerna från House of Rym. Men när de äntligen kom  så var det ju lätt att komma ihåg vad man väntat på. De ska såklart in i affären alltsammans, men vi väntar till en annan dag. En solig kanske.

    Jag är besatt. Fast på ett bra sätt. Ni vet maten, odlingarna, hönsen och allt det där. Fast innerst inne vet jag att tiden går för snabbt. Vi kommer ha läst nästan ihjäl oss när våren kommer men kanske inte hunnit ända fram. Men ju mer tiden går så kommer vi åtminstone närme. Vad vi läser just nu:

    Rätt ur jorden – Galet bra faktiskt. På något vis känns allt lite enklare med den här i handen. Och man blir pepp redan vi start  ” En normalstor villatomt räcker för att förse fyra personer med grönsaker ett helt år.” Fast balkongstorlek finns också med.

    Hello Green – Josefin Jägers helt supernya bok. Recept helt utan gluten, socker och mejeriprodukter. Det är mycket raw food men även varma rätter. Enkelt och småtips som jag är kär i som bars, bollar, yougurt, dipp, smoothie och dressingar.  Här kan du bläddra  och här blogg.

    Green Kitchen Stories – Jag fintjatar vidare om den liksom tidigare. Jag tänker lite som så, alla som får den här i sin hand måste bli galet inspirerade. Så är det bara.

    Självhushållning på Djupadal Och den här också, igen. Och jag drömmer mig tillbaka till Mandelmanns trädgårdar. Bodde precis bredvid när vi semestrade på Österlen för några år sedan. Minns stället med exakt samma känsla som jag får av boken. Allt är på riktigt och inga hittepåfasoner.
     
    Grön mat – En lunta med massor av recept. Från River Cottage. Mina barns favoriträtter finns här. Kanske för det är lite mer mjölkprodukter i recepten. Dessa går ju såklart att byta ut om man önskar.
     

    När regnet smattrade som bäst vek vi fler tranor och en och annan groda. Sedan hade de grodrace på vardagsrumsgolvet. Eller mer vem som hoppade längst.

    Nytt och supervackert origamipapper (två sorter)  i affären. Med tipshäfte. Fast minns ni vår tråd? Som faktiskt  blev rätt härlig.

  • 140 sidor vackert.

    Ser ni boken i mitten? Den kom  med posten, bara sådär. Så himla snällt, tusentack! Och nog för jag visste men jag älskar när verkligheten överträffar en sådär på momangen. En önskesaga, jag visste det!
     

    Sagan jag skrev om häromdagen. Den där Lovisa Burfitt illustrerat och Andrea de La Barre de Nanteuil skrivit,  Boken om Mademoiselle Oiseau. Drömmigt skrev jag då och den blev liksom inte mindre drömlik när jag fick den i min hand.

    Det är en sagobok. Av vackert slag. Om den parisiska våningen med salongerna, djungelpoolen, pianovinden, lådrummet, parfymköket och slottsparken. Och karuseller kvarglömda på terassen.

     
    Och de små finurliga äventyren. 

    Jag har alltid älskat den här typen av böcker. Där varje nytt blad blir en överraskning. Där bokstäver inte bara är bokstäver. Där man kan bläddra fram och tillbaka och hoppa några sidor och börja om. Och bli varm inombords och tänka att det var då värst vad härligt man kan ha det.
    Det fina är att en sådan här bok kan man ge bort till alla åldrar. Det blir liksom alltid bra på sitt eget lilla vis.  Min pappa är snart sjuttio och han fastnade helt i illustrationerna och tänkte jädrans vad snyggt och tänkte att man kanske skulle ta fram pennorna igen, och penslarna… Viggo bläddrade och läste och tänkte på husen i Paris, kanske var det sant det som stod.  Nomi fick den i smyg och hon svimmade ju såklart lite lätt men det var ju inte direkt oväntat. Men sedan bestämde vi att hon skulle ge den vidare till Liv i födelsedagspresent i övermorgon. Mest för det skulle vara så extra härligt om just Liv läste den för henne. Tänk liksom, en bok bara.
  • drömmigt!

     
     
    Illustrations by Lovisa Burfitt
     
     
    Mitt i Paris, inte långt från floden Seine, ligger avenue des Temps Perdus. Där, allra högst upp i ett vackert gammalt hus, bor Mademoiselle Oiseau. Lyfter man på hakan och tittar upp mot våningen svajar huset nästan. Inte bara för att det är så högt utan också för att Mademoiselles alla fåglar och katter och konstiga balkongmöbler gör att det känns lite snurrigt. Det ser ut som det ligger en hatt på huset. En somrig, rolig halmhatt som vill flyga iväg med fåglarna och katterna och de svarta balkongräckena som ett spetsbroderat band.
     
    Förstår ni så fint? Det är såklart att ni gör. Magiska sagor förstår man alltid, kanske för att man behöver dem. Sådär varje dag behöver man den där lilla dosen av det magiska, det är jag högst övertygad om. Sådant där som gör att det glittrar till lite närmast hjärtat. Helt enkelt för det absolut jätteviktiga, att man aldrig någonsin ska sluta drömma.
     
    Lovisa Burfitt har illustrerat och Andrea de La Barre de Nanteuil har skrivit. Boken om Mademoiselle Oiseau släpps idag och det är precis sådär vackert som jag tänkte. En saga om den nio-åriga Isabella som av misstag råkar hamna högst upp i huset en vacker dag. Och där på våning sex finns alldeles egen värld. En magisk. Och du det är Paris… bara en sådan sak.
     
     
     
     
     

     
    Se den lilla filmen
     och börja nästan gråta lite av Paris-längt… 

     
  • önskebok!

    Idag grämer jag mig att jag inte bor sådär bakom hörnet. Hörnet där det händer. Här på mitt skrivbord ligger inbjudan till en workshop som jag önsketänker mig till idag. Hur fint hade det inte varit att klippa lite papper under ledning av pappersdrottningen i egen hög person.
     
    Fideli Sundqvist släpper nu sin bok I love paper. Och det är i högsta grad min önskebok.  Och alla tiders julklappsbok om ni frågar mig. Förlora sig i papperspyssel de lux under alla långa lataredagar, herre min tid så mysigt.
     
    Ser du de mest otroliga skapelserna i papper så är det alltid Fideli Sundqvist som ligger bakom. Siluetter och skulpturer och magiska hus, allt blir som sagor och en annan värld. I papper liksom. Sådant gör mig lycklig.
    I love paper är alltså en DIY-bok för papperspyssel med extra glans och finess. Sådant där man mest drömmer om annars. Höghus och blommor och 40 stycken pappersprojekt och tipsöverflöd. Plus perfekta steg för steg. Å vilken jul vi ska ha!
     
    Instagram ~ fidelisundqvist