-
En nyckel och en sänghimmel sedan är resten av världen någon annanstans.
De här bilderna tog jag en väldigt ensam dag i huset. Jag brukar jag lyxigt nog förse mig med en assistent i form av Linn eller Kristo men just den här dagen var det inte så. Eftersom jag är min egen stylist plus fotograf så kan det vara en smula knivigt. Man kan ju liksom, som bekant, inte vara på två ställen samtidigt. Men just den här dagen var det bara så himla fint. Trots att jag for som en liten vind fram och tillbaka mellan pudriga saker och kameran. Och upp och ner i halmhögarna som ligger i trapporna. Det fina hade såklart med huset att göra och att jag känner mig så himla hemma där trots att många säkert skulle tycka precis tvärtom. Tur för mig.
Den här tiden på året är träden precis som moln. Det är bara färgen som skiljer dem åt. Därför tycker jag så mycket om när träd är alldeles nära. Ute fast nästan som inne. Som att leva bland molnen. Det kan jag drömma om ibland, själva känslan av att kliva runt där allt bara är mjukt och lent. Som sockervadd fast utan det klibbiga. Det finns väl ingen i hela världen som inte drömt om detsamma. Ibland är det skönt med drömmar som man vet med säkerhet alltid kommer stanna i som just en dröm.
Just den här dagen skulle det finnas en plats där man kunde vara lite hemlig om nu kände för det. Kanske är sänghimlar en av världens bästa uppfinningar när det kommer till just den saken. Alltid ett knyt upp, eller två, från en osynlig plats. Åtminstone känns det så när man är på insidan, det är väl inte för inte det kallas för himmel.
Kanske är hemligheter egentligen det man samlar på…
…och doft från blommorna. Tänker ofta på hur dofter är ens helt egna.
Kläder ska torka där solen landar, trots att sommarregnet faller alldeles utanför. Det kanske mest magiska regnet av dem alla.
Puder. En av mina favoriter i färgskalan. För att den är lugn och mjuk. Och tyget som är nytt för säsongen är ljuvligt. Ett lager av spets. Ihop med enkelheten hos No 74 blir det en perfekt match av sött.
Påtal om match så är det detsamma med speglar och fönster. Alla speglar borde liksom höra samman med ett fönster.
En nyckel och allt blir hemlisar automatiskt. Smart så.
Det behövs liksom inte så mycket då förrän något litet ska kännas extra värt. En bambi med tre ben och en och annan stjärna…
-
4 x kidsroom
En gång när barnen var små sade någon, åh de är ju nästan samma ålder, de kommer göra samma saker och vara så lika. Syskon liksom. Och fyra år mellan de två yngsta och den äldsta och en däremellan. Såklart blev det inte så, inte alls faktiskt. Och tur är väl det. Någon dag innan jul flyttade Liv in i sitt ”nya” rum, det gamla köket. Det som var fullt med bårder och björnbär och linoliummatta. Och allt annat typiskt kökigt. Nu är det vitt, vitt och allt som stör är inproppat i den gamla kattvinden. Helst ska det vara som på hotell typ. Med blommor på nattygsbordet och nybakade kakor i en burk på fönsterkarmen. Nu är det ju inte helt klart, en garderob ska byggas av gamla fönster och en och annan tavla ska väl upp. Vissa dagar säger hon att en tapet vore vackert men nä, det är skönt såhär. Vitt. Och möjligen lite ljusgrått och blekt rosa.
Charlie har flyttat in i Liv´s gamla rum. Och Morristapeten hänger kvar som tur är, men nu blandad med flaggor och halsdukar från Paris St Germain och Liverpool. Men mest av allt syns och hörs julklappen. Han hade eltrummor innan och de må vara smart men absolut inte lika kul. Och med dämpningar och matta så dånar det inte alls så väldans mycket. Ett tips om du letar trummor, vi köpte dessa begagnade på Slagverket och de är helt perfekta. Superbra service och toppen att man kan köpa bra begagnat tycker jag.
De tusen projektens rum. Nu ser man ju bara tio centimeter av den 2×3 meter stora green screen som var högsta önskan inför jul. Men Viggo tycker det är bra så. Superbra till och med.
Innan man kommer till Liv´s rum hamnar man i Nomi´s rum. Till Liv´s egentliga fasa, det är ju liksom lite kontrast här. Och ja, den här sängen… Nomi säger att den är inte så stor. Det är bara det att den stått på vår hall sedan i juli, för vi fick inte in den i rummet. Precis innan jul sågade Kristo itu den och monterade ihop den igen. Vi kanske skulle sagt stop den här gången, sa vi till varandra, då när hon tyckte att hon hittat sina drömmars säng. Den är lite av ett åbäke faktiskt. Liv tror att den spökar, själva sängen alltså. Men Nomi är nöjd, supernöjd. Den är inte bara en säng, den är också som en scen. Eller kanske till och med ett extra rum, lite högre än resten. Man kan bygga världar på den och låtsats att den är affär. Ja ni hör ju, vilken säng alltså.
-
som guld fast utan glitter.
My pictures for No 74 – Wallpaper Blossom/Mr Perswall
Att följa Numero 74 på instagram är härligt. Inte bara för att bilderna är mig extra kära utan för att de liksom har en plan med sitt postande och dagarna följer en alldeles särskild färg. Just nu är det gulddagar. Eller senap. Eller ockra. En av mina absolutfärger.
Den dagen plockade vi in Nomi i en liten ateljé med den antika, franska mannekängen som hon fått av en vän.
Sammet, sammet och också en väggdekoration.
Minns ni när vi besökte Numero 74 i Chiang Mai? Resan har en egen kategori här. Om du inte redan läst om själva företaget och deras älskvärda sätt att driva det, måste du göra det. Det är fantastiskt och så inspirerande. Jag är så himla stolt att få möjlighet att få vara en del av allt detta och jobba så nära dem.
Godmorgon torsdag då. Idag ska vi vara med på radio och prata kostym. Direktsänt runt 10-snåret.
-
Och snart går solen upp.
Tänk att somna under flygande svanar och fluffiga moln. Och drömma om en världsomsegling över de sju haven med förhoppningsvis tusen miljoner valar under seglen. Såklart måste man hälsa på alla man möter, bonjour till höger och vänster. Klädd i stjärnglans dräkt med varmt på fötterna så reser man så mycket bättre. Och världens bästa ryggsäck alldeles proppfull med karameller och en egen kamera. Precis när månen gått upp är det hög tid att somna i ett fluffig tipi långt in i den djupaste av skogar. Med bambisar och hjorten som smyger snällt bland stock och sten. Som gjort för att vakna när de första solstrålarna sveper över kinderna och den nya dagen börjar.
-
Utan vanlig vind under stjärnspetsarna
Det var januari och fullkomligt fullt av frost. Alla slottsfönster var alldeles täckta av iskristaller. På insidan också. Hur ofta hänger man på ett slott alldeles själv? Jag gör det aldrig. Nu hade jag ju i och för sig flott sällskap av Kristo och Johanna. Så själv var jag ju inte. Och i ärlighetens namn var det nog tur… I alla fall så gjorde vi bilder för Numero 74´s vinterkollektion. Behind the scenes -bilder hittas här, härligt värre om jag får säga det själv. Förstår ni dilemmat att välja rum i ett slott, där dörrar aldrig tar slut. Vi valde till sist champagnerummet.
Johanna spädde liksom på själva äventyret då hon ju är liksom som en sagobok.
Utan att avslöja för mycket kan jag säga att stjärnor som snurrade utan slut, inte hade vanlig vind under stjärnspetsarna… Det hade inte heller spetsgardinerna i det bortre sovrummet. Och kameran strulade inte pågrund av tekniska missöden. Och att det fulladdade batteriet plötsligt var dött berodde definitivt inte på kylan inomhus. Allt som hände skedde helt enkelt utan naturlig förklaring. Eller annars kanske det är precis tvärtom. Jag menar, inget konstigt alls. Det är ju ändå ett slott…
Tänker att det nog i högsta grad är naturligt. I alla fall om väggar och saker sparar på allt som hänt. Så måste det ju vara när man tänker efter.
Tidningshögar från urminnes tider. I drivor. Vilken skatt egentligen.
Tänker på hur många klackar som skrapat det här golvet vid biljardturneringar och champagneskål.
Att få springa runt i ett slott som det vore ens eget samtidigt som man hör den ena historien efter den andra berättas, då lovar jag att ni skulle vilja byta dag med mig.
Och jag skulle inte ens blivit förvånad om fjärilar och fåglar fick liv.
Då händer det underligare saker här i världen.
Den här kollektionen är extra ljuvlig. Det är spets, skirt och sammet. Men utan att gå över styr. Bara vackert och drömmigt.
Dröm på om den här tapeten…
Här började vintermörkret lägga sig över åkrarna. Och den sista, mjuka solen trängde knappt igenom kristallerna på fönstrena. Men ändå så pass att rummen fick något dimmigt över sig. Nu lär det vara obestämd om dimmor kommer av solnedgång genom snökristaller. Men det där kan man ju välja själva vad man tror på…
-
circus mighetto
My pictures for Mrs Mighetto
Idag är det dagen då Circus Mighetto släpps över världen. Och jag är kär. Så otroligt fina prints. Så otroligt härligt jobb. Favorit är utan tvekan Miss Gertrude som balanserar på cirkustältets tak. Och Flying Carnival, jag har en speciell kärlek för flygande cirkustält, så är det bara. Återförsäljare hittar du här.
Today is the release day for Circus Mighetto. All over the world. And I´m in love. Those prints are amazing. And this work was so nice to do. My favourite is Miss Gertrude, who balancing on the top at the circus tent. And Flying Carnival, I always have had a love for flying circus tents. You find all the retailers here.
-
once upon a time.
”Once upon a time it was a circus family. A beautiful day they left their house in the middle of nowthere to go on a their longest tour ever. Around the world and around again, to the end of the rainbow and the most beautiful stars, visit all the places they always had dreamt for. And as I know they still are on tour because the beautiness of the world has no end. Lucky us that we found their house, exactly how they left it…”
Det var så det var. Lite av en saga. Jaja, kanske någon tycker. Liksom, lägg av nu. Det kallas faktiskt bara att jobba och världen kallar.
Och det är såklart jag vet om det också, i absolut allra högsta grad. Men för mig är det lite av en egenhet jag har att sätta mig själv lite i fantasins värld per automatik liksom.
Och när det gällde den här historien så kände vi nog både jag, Linn och Kristo lite utav detsamma. Ju mer vi fyllde det med rekvisita så kändes det som om tiden liksom stått still i det där huset.
Precis som det lämnades den där vackra dagen.
Med alla familjeporträtt och små cirkussaker…
Det var nästan så vi inbillade oss framåt skymningen att hela familjen. Otis, Luca och Gertrude med elefanten och lejonet i släptåg skulle komma skumpade på vägen bortom åkrarna. För att kliva in genom dörren och blåsa liv i alltsammans.
Behind the scenes – direkt från ett insomnat hus, det vackraste, som en gång tillhörde en cirkusfamilj. I alla fall om fantasin får bestämma.
Mrs Mighetto´s helt enastående kollektion CIRCUS MIGHETTO lanseras hos samtliga återförsäljare den 6 Oktober.
Och lite påtal om det, imorgon kommer en stor sak att tillkännages här på bloggen. Titta in då…
-
circus mighetto and the props.
Först vill jag tacka för alla fina hälsningar! Tack snälla!! Jag känner mig alldeles varm i hjärtat och tänker att nu är det verkligen som hemma.På riktigt. Tack för att ni läser och delar med er! Det betyder mer än ni kan ana. Kramar!
Som ni säkert sett på instagram så har vi nyligen plåtat Mrs Mighetto´s nya kollektion. De nya printsen heter Circus Mighetto och är en dröm i sig. Att jobba med den här typen av produkter är så himla mycket utav det jag drömmer som mest om. Jag älskar att få gå loss i fantasi och skapa rekvisita på eget bevåg, utifrån vintage och remake. Att det blir unikt för dem vi gör jobbet för. Jag är ju dessutom en lyckost som har ett så superbegåvat team bredvid mig, Linn och Kristo, som hjälper mig att förverkliga det som poppar upp i tankarna. Och det är en del vill jag lova…
I Circus Mighetto har vi tänkt att allt ska se ut som det har några år på nacken. Och kanske komma mer från Frankrike-hållet. Ni vet ju hur det är med mig och Paris… Att få äran att utgå från de kanske mest bedårande figurerna på jorden gör det hela än mer härligt.
En cirkushatt.
Tofsar är ett måste i cirkusvärlden. Det vet ju alla. Här har vi blandat guldtråd i garnet för att få rätta skimret.
Lampfoten gjorde vi av två smidesljusstakar. Ni vet sådana där svarta, tvinnande som folk brukar ha på golvet vid öppna spisen. Finns mängder av dem på loppis. Och som man tydligen gjorde på metallslöjden under 50-talet, säger min pappa som just kom förbi.
Rockringarna fick fransar, band och tråd. Jag handlade upp hela Röda korsets lager på sådana där max 30 cm bitar av gammal spets. Kattmasken kom till precis innan plåtningen, sådär på måfå. Öron av gamla dukar, perfekt form kan man tycka.
Vi har målat i massor av sköna färger på varann. Gamla ramar har sågats i rätt storlek och målats i lager av olika färger och sedan har det slipats och skavts för hand tills de sett precis så gamla ut som vi ville. Jag längtar efter jag får visa familjen Cirkus i dem. På precis samma målningssätt gjorde vi med stjärnorna (som Kristo har byggt, wow på dem) och cirkuspallen. Och för att inte tala om moraklockan. Som ju också fick cirkusromber som så sig bör i en cirkus. Vi valde en egen liten kollektion av färger från Nordsjö. Senare idag delar jag med mig av färgkoderna!
-
the fox
Inget konstigt alls. En soffgrupp från ingenstans och alldeles plötsligt. Som inte ens är min och ska inte heller bli. Och en räv i vila. Plus ett paraply som bara vill flyga som paraplyer vill.
Viggo älskar papercraft. Och jag älskar när de håller hög kvalité. För Viggos del kan han lika gärna skriva ut något på ett tunt A4 och tycka att det hela blev rätt bra ändå.
Men är det såhär blir det ju liksom mer hållbart. I längden.
Vi påminde oss ganska mycket om den där dagen då vi tog maskerna och fantasin och for till skogen. Tolka Toca Boca var allt bra skoj.
Lilla syrran var imponerad. Själv hänger hon på 4H-gården den här veckan. Och frågade nyss om jag verkligen inte kan känna hur mycket hon behöver ett husdjur. Det borde tydligen ligga i mammors känslor eller hur det var hon sade.
Soffan ska raka vägen till ett projekt vi ska göra på det här stället. Det ska bli väldigt skoj och jag är taggad till tusen. Soffan är självklart second hand och från Möbelmagasinet som hjälper oss på ett prima sätt.
Jag kan berätta att Möbelmagasinet finns även på nätet som Södermanlands Auktionsverk som har sin försäljning här
Idag ligger den här.
Fin räv.
-
present + tipi
Efter att ha klappat hunden Britta i 14 minuter och 20 sekunder så var hon lagom road av att bege sig ut i blåbärsskogen. Hon hade dessutom inbillat sig att hundens matte hade hummat förstående från obestämt plats och hummandet kunde bara betyda en sak – att Britta skulle adopteras till Nomi. Och efter två mess till mina telefon som absolut inte handlade om adoption började de mörka molnen hopas kring henne där hon satt i bilen. En hund liksom, en Britta, varför i hela friden inte?
Men tältet skulle upp och okejrå…jag gör´t om jag får dricka lemonad sedan.
Egentligen skulle det bara vara en bild till affären. Och jag fattar att hon var lite surmulen efter en hel dags plåtande.
Det hela var över på 3 sekunder. Sedan packade hon bestämt ned tältet och sade att nu fick det vara nog. Och såhär i efterhand, när jag ser på bilden, inser jag att en av flaggorna nog måste ligga kvar i blåbärsriset…
Och ja, bilden då. Just nu får man en fin pompom garland när man köper en av Numero 74´s tipi. Antingen en blå eller rosa (värd 269 kr) beroende på hur länge lagret räcker. Mest bara för att de är så fina tillsammans. För övrigt älskar jag de här tälten för att de är vackra såklart, men också för att de är så himla enkla. In och ut från trädgården, upp på vinden och i bagaget på utflykt, i blåbärskog som strand. Perfekt att bara rulla ut när det är kojdags och en sekund att rulla ihop det i sitt fodral. Perfekta prylen. Och så var det där med sagor i en tipi…det mest underbara.