-
finstämt.
Så fint för små kids i senaste Family Living. Absolut min typ av bebisvrå. En del av sakerna finns också i mitt eget sortiment. Blev lite småkär i spegeln av Stina Sandwall och stubbarna från Asplund av Paola Novene. De fina väggarna är målade av Sissi Edholm och Lisa Ullenius. -
viggos school love.
Första dagen i ettan. Då är det banne mig ren och skär kärlek. Till skolan, till fröknarna, till kompisarna, till läxorna, till tidiga mornarna, till rasterna. Till allt som hänger ihop med att nu är man faktiskt stor. Ettagluttare, sug på den.
-
tack ni rara och en sneakpeek.
Alltså. Era hälsningar. Hur fint? Ni är så rara och snälla och fina och allt så jag nästan smäller av. Tack för att ni gillar, jag gillar er med ska ni veta.
Och så en första liten preview från Little Cute Mokkasin. Det är alltså sådant här jag sysselsätter mig med om dagarna och nätterna. Försöker göra en affär i bilder eller hur man nu ska uttrycka det. Ja, vi får väl se hur jag lyckas med den saken. -
livet är en fest.
Nästan jämt. Och alla kalas i världen blir lite extra flotta med en pom-pom eller två. Fluffigt och lyxigt och lättplätt att göra. Supersant faktiskt. Och sy vimplar eller hängen eller vad man nu ska kalla det är minst lika enkelt. Små papperslappar sys ihop med symaskinen och det går i sådan rasande fart att du knappt förstår själv när det är klart. Pom-pom med vimpelhäng, ett superpyssel med andra ord.Syrrans Theo fyllde fem och istället för en… Ja inte blomma kanske, men lite glassigare än en ballong så svängde vi ihop denna pom-pom i all hast. Och jag lovar att det var klart på en kvart med lite knåpande i bilen till kalaset. Och vi gjorde ju sommar pom-poms efter den här beskrivingen. Men nu tog vi nog 12 stora ark till varje halva så det blev en tät och megastor boll. Och så lång ståltråd i mitten så det blir lätt att fästa ihop delarna. Japp, det var allt för idag.
-
jag har ju så fullt upp.
Ojojoj. Det är dags att blogga igen tror jag minsann. Tänka sig vad dagarna går. Men jag har ju haft fullt upp med att pussa min man som har varit borta alldeles för länge. Och sova ikapp eftersom jag är löjligt mörkrädd i vårt stora hus när jag är själv hemma (själv och själv, barnen var ju hemma men ändå) och jag vet att det är fånigt och att jag borde vänja mig men ändå. Och så kommer det ju så många fina vänner på besök. Och då måste man ju mest äta god mat och dricka vin och babbla. Det är ta mig tusan det bästa jag vet här i livet. Älskart.
Bilder från gästernas rum förresten. Med fina vykort från Fine Little Day och snart i min nätbutik. Vi ses imorgon!
-
go sommarnatt.
Om jag inte får vara i skuggan när solen gassar som bäst då surar jag. Mest inombords annars blir det lite fånigt. Man kan ju liksom inte gå runt och gnälla på själva sommaren. Och så är det ju så förbaskat ljuvligt med sommarkvällar. Speciellt då när det har varit galet varmt under dagen. Då blir det helt perfekt såhär på kvällskvisten. -
maxat.
Var är du sommar? Jag fryser och letar strumpor och eldar i kaminen. Och undrar om ungarna vill ha mössor när de ska gå ut. Fast de tycker jag överdriver och vill ha shorts.Och här är Livs skrivbordshörna som jag ju glömt att visa. Känns som en följetong med skrivbordsbygge, thonetstolar, tapetfunderingar här och där och tveksamheter och beslut. Maxat blev det och Liv tycker det är urtjusigt. Fast tapeten luktar hö. Tapeten förresten, jag visste ju att det var en William Morris men inget annat. Men hos finaste Volang hittade jag till Vintageprylar och Louise bästa info om tapeten som heter Golden Lilly. Jag fick nästan leta ihjäl mig efter det där braiga inlägget. Ni vet när man läser något, glömmer spara det och sen kan man inte för sitt liv minnas var man läste. Men tillsist så.
Psst! Om man klickar på mina bilder en gång och sen en gång till så blir de ganska stora. Tänkte mest om man vill se lite bättre…
-
ohoy.
Viggo är salig över sin nya tapet som kom upp för ett par månader sedan. Och den är liksom så mycket han att det nästan är lite märkligt. Om nu en tapet kan vara som någon. Inget ont om den förra men blå tapeter och vitmålade blanka golv har förmågan att göra rum väldigt kalla. Nu är det precis tvärtom.
Och hur coolt är det inte att Otto Dunker var åtta år (för en sexårig Viggo blir det nästan idolstatus) när han ritade tapeten som sedan distribueras av Photowall. Att den dessutom nominerades till Formex Formidable 2010 gör ju inte det hela mindre grymt. Fast inte det minsta konstigt att äpplet faller så här jättenära trädet när man har en sådan väldans begåvad mor. -
snipp, snapp, snut så var den här butiken slut.
Tack för era lyckönskningar. Behöver dem just nu. Inte för att jag inte tror att det här var bästa beslutet. Utan för att det stora vemodet slog till igår. Min lilla söta butik är snart alldeles borta. Putsväck. Och restaurang-killarna som ska utöka med mina kvadratmeter går runt därinne vareviga dag. Och knackar i väggarna. Och fina fågelväggen är ju bara en attans svag liten spånskivevägg. Lätt som en plätt att riva. Och den gamla dörren skulle visst bort. Tänk om de stora gamla fönsterna ryker också. Det är allt väldigt synd på en sådan fin butikslokal. Där som är så skönt att vara. Alltid. Trots några sorger och ett par bedrövelser. Det vore fint om man kunde packa ner den i en liten låda. Butiken alltså, lokalen och allt. Tejpa igen den där lådan och lägga upp på vår stora vind. Och kanske plocka fram den någongång. Någon annanstans.Ha nu en väldigt lat och skön helg! Själv ska jag mest gå runt och vemoda mig som bäst i en dag eller kanske två.
-
happy things.
Det är kul när det plötsligt ramlar in massor av stora kartonger på butiken och man förstår absolut ingenting alls. Och så minns man att någongång för jättelänge sedan så lades en beställning härifrån på deras alldeles nya kollektion handgjorda lampor. Och jisses vilka lampor. Glassigare än såhär blir det inte. Fick man ta med sig en lampa till en öde ö så skulle det definitivt bli en av de här. Man blir alldeles lycklig av dem.
Ni kanske minns de alldeles bedårande vägglamporna från samma ställe, ugglan och gökuret. Och pallarna, små Tolix-miniatyrer. Och så kom de små väskor också. Med blommigt tyg och spegel på insidan. Supersockersött. Fast ibland kan jag tycka såhär. När det blir så här mycket av det söta blir det inte gulligt sött längre utan mer åt det coolt söta hållet. Ni hajar va?
Det är nästan så jag längtar ner till butiken igen…
