DIY,  TILLBAKABLICKAR

Ett mönster plus hundra.

Varsegoda! När kjolen blir en fest. Ett utdrag ur boken! Slog mig just att man borde sy in ett litet blixtlås i linningen, för ombyte av innehåll. Blev just fasligt sugen på att fylla den med eterneller. Kan man det?

Sen lovade jag ju att tipsa om boken i mönsterkonstruktion som jag hittade på loppis för en tjuga. Exakt den jag har hittas här samt en ”ny” reviderad upplaga här, är dock lite osäker på hur den skiljer sig från originalupplagan från 80-talet men förmodar att den är lika smart.

2016: Jag minns att jag tänkte. Vad skulle Nomi tänka om ett synnerligen insomnat hus? Men som jag trodde så existerade inte en endaste liten tanke om att det skulle vara skruttigt eller hemskt stökigt eller fantasier om råttor i halmen eller ens lite spöklikt. Hon sprang runt som om det vore hennes andra hem. Upp och ner och in och ut. Inte ens när vi fick berättat för oss att det varit någon där alldeles nyligen med sikt på både det ena och andra från svunnen tid tyckte hon att det var något konstigt alls. Hon höjde inte ens på ögonbrynen.

Barfota bland glassplitter är ju kanske inte det bästa så jag fick härja lite om skor på fötterna, då satte hon näsan i vädret och sade att hon minsann visste var hon satte tårna.

– Åh mamma, har du lagt rosorna här? 

Det hade jag såklart inte och då blev det ännu mer fantastiskt. Så pass fantastiskt att hon dessutom lyckades leta fram en handskriven lapp längst in i kakelugnen. Vi hade lite svårt att se exakt vad det stod men det var helt klart något om kärlek. Viktigast var att den fick ligga kvar precis där hon hittat den.

Plötsligt svävade en Påfågelöga runt i rummet vi befann oss i. Och landade exakt på Nomis finger. Och där satt den kvar som om den inte hade gjort annat i livet. Det var något med fjärilarna just den där sommaren.

Hon letade meddelanden från en annan tid.

Och allt medans hon åt choklad som belöning hann hon med det ena efter det andra enmansäventyret.

Hon blev kompis med kossorna i hagen som saknade slut och gräshopporna seglade mellan stråna som om de hade cirkus. Hon fick lära sig hur man ska bära en Britta när man gör exakt rätt och tydligen fick hon koll på hundars språk också, dagen till ära..

Som på beställning kom det ett regn även denna dag. Mitt i solen liksom. Fast regnbågen var någon annanstans.

Lite damm har ingen dött av.

Tänk en dörr till. På baksidan! – Nu förstår jag ingenting, jag har gått runt och runt hela dagen. Och känt på alla dörrar. Och tittat ut  i alla fönster jag kunde hitta. Och här kommer det en dörr till, på utsidan. Det här huset saknar slut. Hjälp mig med haspen, mamma!

Fin helg till er!
❤️❤️❤️

 

One Comment

Leave a Reply