DIY,  EKO MILJÖ HÅLLBARHET

DET HANDLAR OM SNITTBLOMMOR I VINTERTID.

 

Jag sticker inte under stol med att en bukett blommor lyfter en bild på två sekunder. Det organiska, vackra och levande gör underverk. När man jobbar med en viss typ av bilder, inredning och vissa typer av miljöer främst,  är det oftast det som saknas för att få helheten komplett. Men kan jag verkligen försvara min konsumtion av snittblommor med att det är mitt jobb?

Det här krockar såklart. Viljan att skapa något som tilltalar  visuellt, ett jobbuppdrag som ska genomföras till hundra procent. Och alla tankar som cirkulerar hos mig, kring att handla rätt och välja klokt för världen. Här är jag sjukt tudelat. I övrig konsumtion har jag min plan väldigt klar för mig men när det kommer till den här punkten är det svårare. Eller jag vet vad jag anser men det känns som jag inte står säkert i valet, helt enkelt för jag inte tror att betraktaren anser lika. Jag tror att den som betraktar bilden snarare ser helheten, och bedömer den utefter det. Det blir sekundärt och oviktigt i sammanhanget att jag tagit ett medvetet val.  Jag kan ha fel här, kanske ligger den här känslan bara hos mig. Och det står givetvis inte och faller på en bukett blommor men som sagt, det är så det känns. Såklart handlar det även här om en förställning vi fastnat i. Igen en norm och struktur om hur det förväntas att se ut. Jag minns alla de gånger det gjorts hemma-hos-reportage härhemma. Inför var gång har jag själv införskaffat stora blomsterbuketter plus att fotograf/stylist alltid haft med snittblommor. Oavsett tid på året. Kika runt hur det ser ut i det offentliga rummet, i butiker och på showroom. När det kommer till inredning ska det piffas med blomster, och det är ju härligt, förbaskat vackert! Inget snack om saken. Men är det verkligen värt det? Året om. Det är frågan. Jag säjer nej, vad säger du?

En stor del av de blommor vi hittar i butik under vinterhalvåret fraktas långväga med flyg och behandlas med kemikalier, sådant som oftast går direkt ner i vårt grundvatten. Det är givetvis väldigt illa för både vår värld och oss människor. Många av de människor som arbetar på blomsterodlingarna drabbas av allvarliga sjukdomar pågrund av de kemikalier och bekämpningsmedel som används. Jag har förstått efter att ha ”läst på” att insynen är dålig och kontrollen likaså. Att vi inte kan förvänta oss samma tydlighet från producenter som till exempel när det handlar om mat. I vissa fall kan heller inte blomsterbutiken veta exakt var blommorna kommer ifrån, då blommor som köps från Holland många gånger har importerats dit från Afrika eller Sydamerika, vilket man oftast inte är öppen med. Säsongstänket är inte alls lika starkt här som i mat. Och fortfarande kräver marknaden att vi ska ha blomster året om även här i Norden, efterfrågan är fortfarande stor.

Häromdagen blev jag så vilse i en bild jag skulle ta inför ett jobb. Jag saknade verkligen blommor och kunde inte hitta något alls som fungerade visuellt. Själv har jag satt upp ett eget mål som jag har lovat mig själv att hålla. Jag har de senaste åren varit ytterst sparsam med konsumtionen av snittblommor och försöker frossa i de jag odlar själv under sommarhalvåret. Men i år har jag lovat  mig själv, om jag köper några blommor under vinterhalvåret så ska det vara till min mamma vid speciella tillfällen eller vid barnens födelsedagar, de som infaller i mars och november. Det är mitt eget mål och det jag vill hålla. Jag lägger givetvis ingen värdering i hur andra väljer att göra. Jag hoppas det är ömsesidigt, att alla göra sina egna val och vi tjänar inget på att ”tala om” och tillrättavisa andra hur de ska välja att göra. Men som sagt, detta var mitt val. Därför drabbades jag av en klimatångest utav råge när jag införskaffade 4 stycken vallmo. Jag inser att det hela tog större proportioner än normalt men ändå så fick det mig att fundera ytterligare ett varv.

 

 

Jag började fundera på om jag kunde få samma känsla i en bild genom att plocka in blommor av papper. Att ett foto kanske inte alls kräver den levande snittblomman. Bara tanken av blommor som jag skulle kunna återanvända gång på gång, gjorde mig orimligt pepp. Jag inser ju att det är ett ihärdigt arbete, som ligger framför mig men har ändå inte riktigt kunna släppa tanken. Först ville jag se om det var möjligt att göra dem verklighetstrogna och i samma storlek som naturliga blommor. Så jag startade upp idag. Jag har suttit med näsan mycket nära de där fyra vallmo jag köpte, så någon nytta har de verkligen gjort. Jag har studerat varenda millimeter och provat mig fram hur jag kunde få pappret att bete sig som de verkliga bladen. Jag insåg ganska snart att jag behövde måla på pappret, skugga i olika nyanser, för att få dem mer verkliga. Stjälk och bladverk var knivigt, så där krävs mycket mera. Och jag insåg att att det är mycket svårare att göra blommor i naturlig storlek än de stora jag gjort förut. Men skam den som ger sig, de tre i förgrunden är alltså hemmagjorda. Jag har lovat mig själv en blomma om dagen framöver för att se hur nära jag kan komma verkligheten.

 

 

Det blev ett svamligt inlägg men jag tror ni fattar vad det hela handlar om. Jag tror det var Emily Bratt som sa Var dag är inte en Dahlia-dag. Och det är väl exakt så vi måste lära oss att tänka. Jag tror att det finns en sann lycka i att inte hela tiden och konstant matas av allt och ha allt tillgängligt. Att ”var sak har sin tid” får oss att uppskatta på ett helt annat vis. När det kommer till att lära sig om blomster i säsong är Emily Bratt, Hanna Wendelbo och Paulina Alesand/Velobloom sanna förebilder. De ligger också bakom #blomsteruppropet

Förra våren gjorde Husligheter en fin guide om snittblommor och klimatpåverkan, värd att läsa här. Och glöm inte att det går fint att välja i säsong. Kolla in Hannas tulpandag – där finns inspiration ända fram tills de egna rabatterna börjar vakna till liv.

12 Comments

  • Emma Thun

    Wow! Så fina, något helt annat än de tyg/pappersblommor som finns i handeln…
    Funderar också på be blommor som är odlade i Sverige…såhär års måste det ju åt en hel del energi för att värma växthus, så hur görs det? Solenergi? har ingen koll och känner mig så villrådig…älskar ju blommor. Får kanske gå en kurs hos dig och tillverka egna 😉

    En fundering om det där med att inte döma andra;
    Märkte för någon vecka sedan att en av mina vänner liksom stannade mitt i en mening när hon började prata om sommarens semester. Hon vet att jag inte flugit på länge och nu stannade hon liksom mitt i en fundering om vad de skulle göra till sommaren. Som om hon inte ville nämna att flyg kanske skulle inkluderas. Så vill jag ju inte ha det! Jag vill ju inte att folk skall trippa försiktigt runt mig, så ringde upp dagen efter och fick prata lite om just det, att alla får göra egna val och att jag tycker precis lika mycket om dem ändå.
    Tänkte sedan att jag bara skall vara tyst, hålla inne på mina ”åsikter” för att ingen runt mig skall känna sig obekväm, men så gick det några dagar till…och…på sätt och vis vill jag ju ändå att vi pratar om vad vi kan göra för att försöka ta vår del av ansvaret. Så himla svårt, vacklar från dag till dag. Försöka påverka och bli lite obekväm eller bara vara tyst?

    • Mokkasin

      Tack Emma för du delar med dig av dina tankar, uppskattas! Det är ju alltid lite ”jobbigt” för omgivningen när man säger vad man tycker. Jag uppfattar det ofta som att många på ett sätt uppskattar ärlighet och transparens men samtidigt tänker att det är lite skönt när man är smidig och inte en ”elefant i rummet”. Det är ju liksom enklare när någon bara står där, ler och håller med.

      Men jag tror att vi måste våga stå upp i sådana här frågor, annars kommer det aldrig ske förändringar. Att vi vågar vara lite jobbiga och obekväma och visa civil kurage. Tror faktiskt att det är enda sättet. Gör man dessutom det på ett sakligt och påläst vis, borde det ju inte vara provocerande. Det handlar ju inte om en personlig åsikt utan fakta. Eller ett personligt val som grundar sig på fakta. Man har ju aldrig för avsikt att döma någon utan mer att man berättar om ett val man gjort. Det borde ju inte göra någon obekväm egentligen. Men det blir ändå provocerande för många, vet inte varför. Det känns som många känner sig påhoppade för att man inte gjort samma val. Kanske vet man innerst inne att man borde göra detsamma men inte haft kraft eller möjlighet att genomföra det. Kanske fungerar man som någons samvete. Jag vet inte. Det finns ju så himla många aspekter i allt. Sen värderar man ju inte människan i sig utifrån det, givetvis inte. Man har ju ändå förhoppningen att alla gör så gott de kan på ena eller andra sättet.

      Angående växthus så har jag läst att många växthus numera värms upp med förnybart bränsle. Att omställningen har gått relativt snabbt här. Jag ska kolla upp detta mera. Men så länge om står bakom Blomsterupproret och fick denna rapport skickad till mig där man kan hitta fakta. http://sorby.com/Content/39364/rapport_3_rev_1_pdf.pdf
      Här är en sammanställning.
      http://sorby.com/miljo–kvalitet/lca-analys

  • EL

    Brukar inte kommentera. Men måste bara säga att din blogg är bäst! Gillar de lite längre texterna/funderingarna och dina bilder. Som en plats att drömma sig in i. Tack. Ha en fin kväll ?

Leave a Reply