DIY,  INSPIRATION - INTERIOR

SOM TERAPI

 

Jag får ofta frågan om vilka verktyg som jag rekommenderar. Oftast handlar det om de ”små” verktygen som bra saxar, limpistol och vilket märke på häftpistol. Men eftersom vi bor i ett hus från 1913 som vi dessutom renoverat och tagit hand om i snart 13 år och jag dessutom har en man som är minst sagt besatt av att lära sig nya saker, så har vi ett helt litet snickeri källaren. Jag hanterar långt ifrån allt som finns där men om någon vill veta så kan vi göra en rundgång. Hursomhelst, slipa. Det är som terapi för mig. I höstas slipade jag. Och slipade jag. Med hörselkåpor och dagar i sträck. Jag kan inte påstå att jag var tvungen att slipa, att möblerna behövde det. Men jag behövde slipandet. Och ingen skada skedd. Tvärtom.

 

 

Ett av slip-projekten var det här bordet. Jag använde en sk Excenterslip. Jag kopplade den till byggdammsugaren, på så vis minimalt med damm. Med andra ord, man kommer in i projektet på cirka 1 sekund. I och med detta inlägg vill jag verkligen flagga för att slipa bort lack, ful olja, fel färg och ändå känna att möbler kan bli perfekt, oavsett om det inte känns så när man finner dem. Att inte fastna vid att möbler har lite fel, yttre uttryck. Det här bordet är inte antikt men köpt på andrahandsmarknaden och har enligt kvittot som satt under, cirka 40 år på nacken. Jag har alltid känt att den mörka lacken har varit för blank och för onaturlig. Den har förstärkt ådringar i träet på ett inte särkilt smickrande sätt.

 

 

Jag blev överlycklig av resultatet. Så oroligt enkelt och nåbart. Och väldigt snabbjobbat. I fotosynpunkt blev det plötsligt en dröm, med den nu oreflekterande ytan och jag var tvungen att kasta blommor på det mest hela tiden.

 

 

Lite sakral känsla. Härligt att ta på. Och jag ska olja in det med naturolja men det är ännu inte gjort.

 

 

Igår läste jag inne hos Anna.  Och mindes. Jag glömde ju ta in Dahlia-knölarna. Två tog jag upp men de ligger fortfarande kvar på bänken i trädgården.

 

 

Sorgligt onödigt. Det värsta är att jag inte ens minns vad jag planterade. Jag minns Café au lait, som jag tvärtom alla andra, inte gillade för att blommorna var gigantiska och stjälkarna minimala. Vilka favoriter har du när det kommer till Dahlior?

 

4 Comments

  • susanna

    Hej

    Synd med dahliaknölarna. Några av mina favoriter är: arabian night (mörkröd), jowey Winnie (rosaorange), Askwith Minnie (rosacerise) och Eveline (vit med ljuslila mitt). Dessa är lätta att lyckas med och återkommer snällt år efter år (bara man tar in knölarna). En favorit som jag provade förra året är Sweet Nathalie. Färgen är samma som Café au lait men blommorna är lite mindre och stjälkarna längre. Jag tänker samma som du gällande Café au lait, det är svårt att göra buketter pga att blomman är för stor och stjälken för kort.

  • Ida

    Jag slår ett slag för frösådda Dahlior. Alla mina frön grodde och det var enkla sådder att ta hand om. Jag hittade på en enkel självbevattning till sådden + en loppisfyndad skrivbordslampa med timer så de skötte sig mer eller mindre själva, jag fyllde på vattenbehållaren en gång i veckan ca. När säsongen var slut hade de bildat knölar som gick att ta in och driva på vanligt sätt nästa säsong. Men i alla fall, ett billigt och relativt enkelt sätt att få massor av Dahlior. I olika färger dock, och olika sorter, lite som din bukett ovan.

    • Mokkasin

      Jag vet att jag sådde några frön dahlia men jag minns typ att bara två blev blommor, men jag minns också att de var väldigt fina! Skira liksom! Så det är ett toppentips, att satsa på det! Sen är det ju himla smart att de blir (SÅKLART ju men tänkte inte på det, smart som jag uppenbarligen INTE är) knölar! Bara den lilla detaljen att komma ihåg att ta upp dem men i år ska jag skärpa mig. Och DU, huur smart med sådden!! Med andra ord behövs ingen dyr odlingslampa?!! Stod de med ljus från fönster?
      Tusen tack!!

Leave a Reply