INSPIRATION - INTERIOR

Liv intervjuar mig om det som en gång var hennes drömmars hem – vitt, fräscht och cleant liksom.


Mina barn brukar ofta ursäkta sig med att vårt hem minsann var snyggare förr. Deras kompisar håller inte alltid med, men det händer inte bara någon enstaka gång utan snarare ofta, att de drar fram något magasin från förr och utbrister – kolla, vi hade vitt överallt! Och jaaa, de (alltså deras föräldrar) har förstört det med alla dessa tapeter och medeltida och dessutom bruna och fula möbler. 

Sedan får de något drömmande i blicken. Såhär, såhär ska jag ha det när jag flyttat hemifrån. Jag hittade lite gamla bilder när jag höll till på Pinterest. Jag tror de är från Elle Decoration, Plaza och Mama. Liv får äran att intervjua mig. Håll i er nu.

Tänk vad vitt det var ändå ! Så fräscht! Är det här verkligen inte du på riktigt liksom? När det är faktiskt inte det.  Alltså, om jag ska vara ärlig så var vi rätt minimalistiskt skadade genom all flytthets i Stockholm. Att man liksom aldrig bodde på riktigt, man skulle ju ändå sälja och flytta vidare… Vi hade tänkt att tapetsera men kunde inte bestämma oss för vilka bara. Så vi började med vitt. Bara.
Ett annat piano?  Japp, det här pianot hade den vackraste klang och var egentligen sjuttio gånger bättre än det vi har nu. Men när mormors gamla piano skulle flytta från min syster  ville jag ha det hemma hos oss. Hade det varit idag hade det bara fått byta rum. Men det for till ett annat hus.

Vårt hus lyser alltså! En vit soffa hade vi också, ALLT var bättre förr!  Nix bara ett hemmasytt överdrag till den brunbeiga som hade massor av år på nacken. Den fick sedan flytta hem till min syster tills den bytte ägare tror jag.
Och det stora och alldeles vita soffbord, det är tusen gånger bättre än glasbordet med bruna, fula ben? Vi borde ta tillbaka det. Absolut, det finns ingenting som skräller värre än att fika på ett glasbord, sedan tänker jag alltid att nu lassar vi det för fullt och det går i kras. Fast det är inte alls lika fint. Så tyvärr, det får gå före i detta fall.
Men lampan då, den är verkligen ful och jättekonstig? Jag förstod några år senare att det var en lampa av Hans Agne Johansson. Kanske hade jag varit mer rädd om den då. Senast användes som rekvisita till dessa bilder. Men som huvudbonad.

Finaste matbordet, ljust och härligt och så matchar det så himla bra med stolarna! Och lamporna alltså, fett snyggt. Bordet är fint och det har vi kvar i källaren, för det är snickare som gjort till oss. Men så fort det är en kompis på middag så ryms vi ju inte?

Köket får ni aldrig ändra, lovar ni det? Nej, jag skulle vilja ta bort ön och ha en stor mörk träskiva från 1867. Helst.

Wow så cleant! Jag blir tårögd på riktigt. Eller så in i bängen intetsägande.

Fast det här var ändå mysigt men jag skulle aldrig vilja bo där nu, sååå mycket saker! 
 

Vit soffa, igen?! Varför har vi en mörkblå, två förresten, en vinröd, en lejongul nuförtiden men ingen vit?? För den var aldrig vit egentligen.

Vart är det här? Tur ändå att ni måla över. Fast sen tapetserade du ju igen. Tyvärr.

Såhär ordningsam har aldrig vår bokhylla varit? Nä, det var väldigt länge sedan.

Såhär ordningssamt har aldrig ditt klädskåp varit? Fast den där lampan och duken, förklara hur du tänkte? (Här svär hon också) Det var DÄR allting började, fattar inte vad du fått för sinne?? Håller med om det städade skåp men det var bara för dagen. Sen tycker jag bordet och lampan är fint.

Fint ändå, fast verandan är ju alltid såhär. 

Åhhh vad fiiiint, såhär vill jag ha i mitt rum! Vitt!!! Och en bokylla med några tidningar, inga böcker helst. Ja, fast dina rosa kalkade väggar är ju underbara. Skojar du? Och här flikar Nomi in och gråter en skvätt när hon inser att det är hennes rum…

Det ser så organiserat ut?!! Alltså wow, mamma, ALLT var snyggt! 

Till och med den här bokhyllan? Alltså hur mycket städade du på den här tiden?

Okej tack för den här intervjun. Allt är glasklart. Fast du ärligt nu, om vi jämför samma hörn. Den här bilden…

…med den här? Vilket känns mest hemma, magkänslan liksom? Jag är ju mest van med detta, men ovan är så mycket snyggare. MYCKET snyggare, utan tvekan. 
 
 

4 Comments

  • Christina Siljeving

    Förstår inte riktigt vem som intervjuar vem, eller vem om svarar på vad. Vem är Liv? Din dotter? 😀 Hur som helst så håller jag med den som svarar att allt vitt är SÅ in i bomben trist och intetsägande. Är det inte färdigt med det nu? Bort med alla totalvita hem.
    Den sista bilden är betydligt mer ombonad och varm än den vitare ovanför.

    • Sofia på MOKKASIN

      Det kan nog vara lite svårt att greppa om man är ny läsare hos mig. Låt mig förklara
      : ) Liv är min äldsta dotter utav fyra barn, snart 16 år. Och det är hon som älskar vårt hem såsom det såg ut tidigare, mao alla dessa bilder förutom den allra sista bilden som är nutid. Vårt hem har under åren publicerats i en rad magasin, och just dessa bilder har några år på nacken. Så det är hennes lilla intervju i fet stil och det är jag som svarar. Och jag håller ju med dig och ÄLSKAR vårt hem som det blivit men speciellt Liv och hennes syster är av helt annan mening haha!

Leave a Reply