Midsommar.

Midsommar ändå. Den där dagen som alltid regnar bort eller det en total osanning? Kanske blir man bara så besviken när det väl händer att man bara minns just det. Jag tänker att vi omfamnar midsommar mer än någonsin tidigare. Jag bekräftar via Nordiska Museet att högtiden ursprungligen var en kyrkohögtid minsann. För att fira Johannes Döparens födelsedag. Men jag är säker på att det inte bara är jag som har tappat den med tiden. Idag samlar vi mer på det vackra och kanske fångar vi hellre historierna om att midsommarnatten var magisk oavsett om regnet står som spön i storm. Och att det fullkomligt kryllade av övernaturliga väsen, särskilt pigga under just den här sommarnatten. Att spå in i framtiden genom de sju sorters blommorna under huvudkudden har väl inte undgått så många. Att rulla sig naken i midsommardaggen känns lite mer avlägset, eller? Men stärkande för hälsan minsann. Detsamma med blomsterkransen, hälsan själv. Det anses också finemang att spara kransen till julbadet, årets enda bad, för att försäkra sig om en frisk vinter. Plus lite extra lycka på så vis.  Ett litet midsommarsvep så här om tisdagen. Fick feeling i förtid.

Grusväg och skogarna. I skydd av ljuset. Annat när kvällen smyger på.

Minns just den här morgonen när någon spelade Den blomstertid nu kommer på ett piano. Om och om igen.

Kransarna. Om de är för hälsans skulle ska jag prioritera min detta år.

Var bara tvungen. Så små.

Ett år band vi med brudslöja och vita nejlikor från Ica.

Jag trodde aldrig jag skulle säga det här. Men jag skulle mycket väl kunna snajda om till folkdräkt.

Violiner i vänlig grönskas rika dräkt.
 
Fiskdamm för alla!

Och en kransguide från förra året. Med det smarta knytet.


Stången, såklart för att skydda grödan från otur och missväxt.

Vackrare än såhär blir nog inte. Men fascineras av en stilguide i midsommarstänger.

Tänker att den skulle vara vacker även i miniformat.


Åren går, kransarna består. Men i år kommer Liv ha Fila-brallor.

Barkbåtsbygge kan man göra.

Och sandlek, säckhoppning och klädstafett.

Det sägs att man får välja. Tre, sju, åtta eller nio. Sorters blommor. Alla de talen ska vara magiska. När jag var liten sa någon att man skulle vara tyst under själva plockandet och tills man somnade. Inte konstigt att det hela aldrig funkade.

Knytet.

Och den inte så sparsmakade.


Det gäller att fortsätta leka när älvorna smyger in över sjön.

Modigt att tälta ändå. Så nära sjön och allt.

Fast NU snackar vi modigt. Näcken, vet ni!??
    
Det kan verkligen inte undgå någon med magin. Världen är trolsk såhär års.

När trolldom ändå är som vackrast.

Och sommar-ro som mest märkbar.

Vi trotsar Näcken och fiskar, paddlar, surfar och åker vattenskidor. Inte en endast fiolmelodi har vi hört under åren.

Älvor däremot, de ser man ju lika lätt som om molnen är något annat än vid första anblicken.

Ängens viktighet och natten som aldrig mörknar.

Jag läser om att gränsen mellan människans värld och det övernaturliga är tunnare just denna natt. Det är just därför. Och det räcker tydligen med att smyga runt barfota när midsommardagen möts av gryningsdaggen. Vad gör man inte för lite extra styrka och friskhet.