BOOKS & MAGAZINE

Min mamma ändå <3


Minns ni när jag var i Dalarna i höstas? Och blev som besatt, så pass att jag började styra in jobb och uppdrag på Dala-tema trots att ingen frågat efter det. Och verkligen drömde mig tillbaka var och varannan dag, i form av en girlang kanske? Därför var det som hint från ovan om att kanske jag levt ett annat liv i skogen kring Dalarna, när jag en dag för några månader insåg att min mamma försett mig med böcker om Karin Larsson långt tillbaka. Långt innan jag ens visste om det själv, att mitt hjärta nog låg där i trakterna kring Sundborn. Måste tillägga att vi nog, tyvärr, inte har någon anknytning till Dalarna. Egentligen om man ska gå efter släktforskningen. Men min mamma, hon visste ändå.

För efter att ha scannat hela internet, läst och lyssnat på allt som gick att få tag i så hittade jag som en händelse böckerna om Karin Larsson. I min egen bokhylla! Obläddrade! Och med år på nacken. Allesammans, presenter från min mamma. Det var liksom inte en utan flera stycken! Karin Larsssons värld av Lena Rydin har jag läst om tre gånger nu. I min trädgård vill jag vara Karin är numera för alltid utsedd till min trädgårdsbibel. Den beskriver mina drömmars trädgård inser jag mer jag läser. Plus en riktig tegelsten, utgiven från Nationalmuseum 1992 då det var en stor Carl Larsson utställning som jag såg. Men hade liksom glömt på vägen. Och den blågula från sextiotalet…

Jag har läst och läst. Och känner att jag älskar allt. Nu menar jag allt. In i minsta detalj. Jag synar breven som skrevs, jag synar målningarna som gjorts, jag tjatar hål i huvudet på min man som kanske inte tycker alltsammans är exakt lika intressant. Som hur kransarna av förgätmigej låg på ostindia-servisen och hur sybordet hade en massa överfulla små lådor där varje låda var som ett äventyr. Eller hur breven mellan Carl och Karin var skrivna, och hur barnen var klädda och hur livet självt var där uppe i Lilla Hyttnäs. När inte Kristo lyssnar längre då går jag bara vidare till någon annan i närheten. Men alltså. Jag har typ tidernas största girlcrush. I Karin Larsson, dock död 1928. Men i allra högsta grad livs levande kan man tycka.

Det extra fina är att min egen mamma måste ha förstått det där. Till och med för 20 år sedan. Kanske redan när jag föddes, säg att det var så mamma?! Det låter så romantiskt. Men min bokskatt från mamma (ja från pappa också men jag tror inte det är han som köpt böckerna… däremot kan det mycket väl ha varit han som drog iväg mig till Nationalmuseum, vi gick ofta och kollade tavlor på den där tiden) tog ännu ett skutt när jag häromdagen fann denna bok. Även den i vår bokhylla. Omtryckt 1969 och först utgiven 1899.

Och minsann på Anna-dagen 1998. Anna är mitt andra namn. För några veckor sedan hade jag tänkt att den boken skulle jag minsann önska äga, som ett inredningsmagasin. Att syna alla målningar i närbild och alla finurliga lösningar i all sin brokighet. Och så gick jag förbi bokhyllan vid gula soffan. Och vad skådade mitt norra öga, var där inte en bokpärm som såg sådär blå och varm gul ut?? Exakt som den där boken jag suktat efter? Jooo! Visst är det konstigt!? Där har den legat i 20 år (ja fast i alla våra olika hem) och aldrig har jag bläddrat i den. Otacksamt kan man tänka.

Å andra sidan ger det mig hopp om alla böcker och ting man ger sina barn, för man tänker – det här är du, på pricken! – och de kanske knappt höjer på ögonbrynet. Kanske måste det ta tjugo år för vissa?!

Det här barnrummet har kanske de smartaste av lösningar…

Mina, bara mina. Tack mamma för du känner din dotter så väl. Och liksom inte ger upp fast hon är lite trög i starten.

Det här är vare sig Karin eller Carl Larsson men en annan inspirerande konstnärssjäl. Vårens presentbok finns i nytryck – Blomsterfest i täppan. Sagolikt av Elsa Beskow såklart.

Papper från Bungalow ligger mig så varmt om hjärtat. Deras mönster på lådor och ark har nog aldrig varit finare.

Lite Karin Larsson över detta blå mönster. Och påtal om det. Imorgon är alla alarm satta på 10 prick. Jag tänker inte missa Conscious Collection inspirerad av just denna Karin. Jag totalmissade Erdem fast jag bloggat om det minst 4 gånger innan släpp. Insåg fyra dagar i efterskott när jag läste ett gammalt magasin hos en kompis men asch då. Är en katastrof när det kommer till sådant här. Men imorrn, ett alarm strax innan 10 kan väl inte glömmas på ett par minuter, eller?

Damskrivbord ändå. Observera hängräckena. Och vet du att bakdelen kan knäppas bort om man får för sig.

Alla vackra band från en av våra sponsorer till Hidden places, Studio Carta. Dessa breda är så fina. Och Le Piccole saxen som alla våra deltagare fick, så fin liten plåtlåda med världens smartaste lilla sax.

Mamma gav mig en kruka av den är sorten, Arabia Suvi. Tänker att jag ska samla på dem.

Sedan tänkte jag på en annan person och gjorde det här.

 Follow me on BLOGLOVIN & INSTAGRAM

6 Comments

  • Karin Denfors

    Åh Karin, hon är magisk! Är så otroligt glad över att dela namn med någon så konstnärlig och fantastisk person. Hemtex gjorde för ett par år sedan en kollektion med henne, eller om de va mest med Carl? Hur som helst har jag en bricka med en liten liten bit ur en målning från Carl Larsson på, singerad ”Till min Karin”. Hur fint? <3

  • Mikael Hammerman

    Jodå, en anmoder från Dalarna har du faktiskt! Din mffffmffm (m=mor, f=far) Brita Eriksdotter Mederling, född 1709 i Larsbo, Söderbärke, DALARNA 🙂 död 1779 i Skedevi, Östergötland. Även om det kanske mest är en tillfällighet att hennes pappa Erik Hansson Mederling var mästersmed där just då, både han och hans fru var födda i Norberg, Västmanland. Han hämtades till Häfla Bruk i Skedevi år 1728, från Ludvika bruk, som då hade samma ägare. Mvh/Mikael (din mammas kusin)

  • Daniella Liljeström

    Alltså du! Jag häpnar varje gång jag tittar in här. Du fyller ett tomrum med något alldeles unikt i vår tid – magi. Tänk att få växa upp i hemmet du skapar, som dina barn får i verkligheten, men som även jag får-som ett bloggbarn i ditt hem. Så tänker jag att det påminner ju också väldigt mycket om mitt faktiska barndomshem, som inte finns kvar. Ett rosa stort, med många rum, gamla möbler, och tusentals lådor att öppna och utforska. Tack för att du får mig att minnas.

Leave a Reply