FASHION,  KIDS

Bland molnturer och sanningar.


Jag lovade ju en printshop innan helgen och jag får väl krypa till korset ännu en gång. Tveklöst jag var för tidsoptimistisk där. Men i alla fall så kom jag så långt att jag letade originalet till detta ovan och sprang på en massa bilder från den dagen. Ibland funderar jag på hur det blir med sanningar bakom bilder. Kanske är det knasigt fast ändå himla kul. För just i sekunden när bilden togs då var vi bland molnen. Allt var mjukt och fluffigt och ängen kändes så ofantligt lång, till världens ände. Fast egentligen var det inte sant. Men det där med att fantisera järnet i själva fotoögonblicket tror jag starkt på. Om än lite märkligt för de som är i närheten. Underbart är kort liksom. Å andra sidan brukar åtminstone lyckas få med barna på noterna.

Just den här dagen hade vi verkligen inte planerat någon molntur. Vi skulle följa med Charlie på fotbollsmatch i Hälleforsnäs. Nu tittade vi inte så mycket på matchen, Kristo fick supporta där. Allt medans jag och Nomi gick på upptäcksfärd. Ahh, en kolhusteater! Hur hög byggnad??!

Innan hade vi ju kört av vägen nästintill för att sedan köra fel med flit på den privata vägen. För att som en händelse hitta ägaren till det gula huset där som var det vackraste jag sett. Eftersom han nog möjligen tyckte jag var lite underlig så fick jag lov att smygfota så tyvärr ser ni ju inte det tjusiga. Men det var i alla fall ett gammalt ridhus. Fast just den grejen får jag inte riktigt ihop.

Och ja ett slott ungefär. Man riktigt ser på Nomi´s gång hur fast beslutna vi var att tjuvkika i fönstrena…

Bara Lindex faktiskt. Tipsigt! Igår hade hon tydligen hittat THE jeans på en kompis ”de är som dina, mamma! Högmidjade och ned ränder på sidan!” han hade hittat dem här och jag instämmer, fina!

Och så på med klänningen då. Den gamla, som gatan. För det kan ju hända att det slinker ner ett och annat otippat plagg. Utifall man får feeling. Då är det lite ombyte i bilen och en mamma som ligger raklång på marken och en unge som är med på noterna ända tills någon kommer förbi. Fast då låtsats vi mest som ingenting. Det är dock lite värre för mig om jag nu ligger platt mot marken…

Så tog hon ett kliv från den fantastiska molnhistorien, rätt ner i verkligheten på en sekund.

Men sedan kom vi på att vi kunde sätta henne lite högre än marken igen.

Kjolen ven i vinden. Ibland av sig självt, ibland var det visst något mystiskt som tog tag i den.

Av någon anledning så var det lite spökvibbar mitt på blanka eftermiddagen.

Såg vi möjligen någon bakom gardinerna på tredje våningen?

Vi andades ut vid sjön alldeles i närheten.

Och bytte tillbaka till vanliga kläder fast med lite finess. Den där västen är från ett av våra favoritmärken Wolf & Rita.

Det där håret som blektes för att bli lila. Men tydligen satt mina frisör-skills kvar för Nomi tyckte det var skitcoolt som det var.

Belöningen.

Fruset på det här stället alltså. Men väggarna. Åhh. Nu sitter jag på tåget, mot planet. Ska möta upp de här finingarna på en ö. Gissa vilken?

4 Comments

Leave a Reply