All in bondgård.

Det sista de sade igår vid midnatt var ”väck oss klockan 6, inte en minut senare”. Det kallas att gå ”all in bondgård”. När man ändå har chansen. Sagt och gjort, jag skakade liv i tre av sex barn klockan 6 prick, jag skulle ändå morgonjobba.

Solen var ju redan uppe, samma med hönsen och tuppen. Och katten. Och hästhagen vaknade till allt eftersom.

Resterna från gårdagens middag blev frukost för andra.

Nanna, Drömma och Slumra hade ju såklart vaknat med tuppen. Värt allt att gå upp i tidigaste laget för sommarlov. Kan man tycka.

Växthus alltså. Om morgonen och i åskskurar. Och nu, bland grillad hemmapizza och vin.

Thilde som äger drömstället hade hittat en fågelunge. Nomi tog över passningen.

Gissa stället?

Såklart tillbringade vi första dagen här på Österlen på Mandelmanns gård. Vi kunde ju liksom inte göra annat. Nu har vi ju dock den ofantligt stora turen att vi har vårt ”eget” lilla mandelmanns här kring husknuten, så barna som hade längtat efter Gustaf och Mari kände ganska snart att de fick valp-abstinens.

Fast såklart var det lika ljuvligt som när vi var där för tio år sedan också. Bara lite mer folk. Glöm inte att köpa biljett innan för annars är det fullbokat.

Nu finns det ju extra många växthus just här omkring. Så inspon är det ju inget fel på.

Önskar!

Min man var helt klart impad. Det roligaste med den här bilden är att Viggo redigerade bort de andra människorna i photoshop. Han fick just anställning hos mig.

Känslan att gunga över vatten är alltid lite hisnande.

Jag lurade Viggo att bifftomater har eget liv. Han säger att han inte gick på det fast det tror jag inte på.

En lillasyster.

Och två familjer.

Den tidiga morgonen tog ut sin rätt.

Fjälloumi eller lamm?

Vi har insett att vi kommer äta oss igenom Österlen. Sjukt gott att göra så.

Livet är verkligen nog fint så här.

Så var det där med stormarna. Kanske är det inte exakt en riktig storm. Men blåser i håret gör det i alla fall.

Sedan kom regnet.