AT WORK

behind the scenes.

Allt eftersom träden slår ut och syrenerna blommar hoppas jag att energin ska komma som ett brev på posten. Det gör den inte men det får inte hindra mig att gå upp vid femsnåret en lördag. Kolla till tvillingarna plus en kusin som modigt nog sover i tält. Och öppna dörrar och fönster. Mot sommaren. Jag väckte Kristo och packade jättemycket. Vi skulle lördagsjobba för Numero 74. Ni som följde med på lördagens insta-stories i spamformat fick se ett städat (!!) övergivet hus. Jag är djupt imponerad hur man har lyckats ta väck halm, bruk och år (är det typ femtio ?) av förfall.

Här sitter jag med tom blick och lika blek som väggen och sörplar kaffe.

Egentligen klunkade jag upp den där halvlitern på två sekunder för vasen var för stor för korgen och då får man ta sin kaffemugg. Men inget kaffe till spillo i detta läge.

Jag plockade förgätmigej bredvid husknuten.

Alltså – han är ju inte bara mannen jag varit gift med sedan 99. Han är också sjukt bra att jobba med. Bygger han inte träd så släpar han lastpallar som en galning. Och bäddar snyggt däremellan.

Så fokuserad på puffet.

En enkelsäng är ganska enkel att fejka. En dubbel är lite mer krävande kanske man kan säga.

Är väldigt förtjust i den här nya färgen. Perfekt blå, ganska lik dina väggar Kristin. Förresten, Numero 74´s barnkläder är helt bedårande. Tror minsann inte det kryllar av dem i Sverige. Vet att Smallable har en del.

Alltså vad gjorde jag utan honom. Tänker att jag skulle känna mig lite vilsen i sängbyggandet så att säga.

Jättebra blev den.

Om man följde oss på stories så kändes det nog ganska mycket som om jag inte gjorde många knop. Kristo bar och släpade, byggde och donade.

Jag åt ganska mycket nötter. Suckade en del. Himlade med ögonen. Filmade korna. Och stirrade lite uppgivet i tomma intet. Fast lite annat med.

Hade gjort en drömfångare på morgonen. Egentligen skulle jag göra den på fredagskvällen med somnade över spetsbanden.

Lite trött på väntan här. På mitt koletande och kanske mest för jag missbedömde tiden med sju timmar. ”vi är hemma efter lunch”.

Så jädra skönt man har det på jobbet. Närmre kohagen än såhär blir det inte.

9 Comments

Leave a Reply