eller hur.
Citat Louise Bourgeois på väggen vid Beijing8 Beta.
Är det något jag är superbra på så är det att känna lite som ovan. Sådär då och då. Tack för det. Den enda lilla haken (eller ibland helt oöverstigliga grejen) brukar vara att bara ta sig ifrån datorn, kaoshögarna och megalistorna. Att liksom ta sig ut ur ytterdörren (det är liksom enklare på milsvid avstånd). Men när jag väl kommer så långt är det som de inte fanns längre. Att kunna känna ”Jag är som bortkopplad från hela alltet” är nog min starkaste sida. Och kanske mest oväntade. Om än bara för en timme, en dag eller så. Men som sagt det är lång väg dit.