-
Ett mönster plus hundra.
Varsegoda! När kjolen blir en fest. Ett utdrag ur boken! Slog mig just att man borde sy in ett litet blixtlås i linningen, för ombyte av innehåll. Blev just fasligt sugen på att fylla den med eterneller. Kan man det?
Sen lovade jag ju att tipsa om boken i mönsterkonstruktion som jag hittade på loppis för en tjuga. Exakt den jag har hittas här samt en ”ny” reviderad upplaga här, är dock lite osäker på hur den skiljer sig från originalupplagan från 80-talet men förmodar att den är lika smart.
2016: Jag minns att jag tänkte. Vad skulle Nomi tänka om ett synnerligen insomnat hus? Men som jag trodde så existerade inte en endaste liten tanke om att det skulle vara skruttigt eller hemskt stökigt eller fantasier om råttor i halmen eller ens lite spöklikt. Hon sprang runt som om det vore hennes andra hem. Upp och ner och in och ut. Inte ens när vi fick berättat för oss att det varit någon där alldeles nyligen med sikt på både det ena och andra från svunnen tid tyckte hon att det var något konstigt alls. Hon höjde inte ens på ögonbrynen.
Barfota bland glassplitter är ju kanske inte det bästa så jag fick härja lite om skor på fötterna, då satte hon näsan i vädret och sade att hon minsann visste var hon satte tårna.
– Åh mamma, har du lagt rosorna här?
Det hade jag såklart inte och då blev det ännu mer fantastiskt. Så pass fantastiskt att hon dessutom lyckades leta fram en handskriven lapp längst in i kakelugnen. Vi hade lite svårt att se exakt vad det stod men det var helt klart något om kärlek. Viktigast var att den fick ligga kvar precis där hon hittat den.
Plötsligt svävade en Påfågelöga runt i rummet vi befann oss i. Och landade exakt på Nomis finger. Och där satt den kvar som om den inte hade gjort annat i livet. Det var något med fjärilarna just den där sommaren.
Hon letade meddelanden från en annan tid.
Och allt medans hon åt choklad som belöning hann hon med det ena efter det andra enmansäventyret.
Hon blev kompis med kossorna i hagen som saknade slut och gräshopporna seglade mellan stråna som om de hade cirkus. Hon fick lära sig hur man ska bära en Britta när man gör exakt rätt och tydligen fick hon koll på hundars språk också, dagen till ära..
Som på beställning kom det ett regn även denna dag. Mitt i solen liksom. Fast regnbågen var någon annanstans.
Lite damm har ingen dött av.
Tänk en dörr till. På baksidan! – Nu förstår jag ingenting, jag har gått runt och runt hela dagen. Och känt på alla dörrar. Och tittat ut i alla fönster jag kunde hitta. Och här kommer det en dörr till, på utsidan. Det här huset saknar slut. Hjälp mig med haspen, mamma!
Fin helg till er!
❤️❤️❤️ -
2020 blev sommaren utan tusen bilder.
Sommaren var rasande vacker och mjuk. Uppenbarligen exakt som vi ville ha den, det konstaterade vi på lovets sista dag. Vi kunde ha vunnit pris i att inte göra något särskilt alls. Och ändå var den precis som vi önskade. Förutom vetskapen om en pandemi. Fast det känns som den inte inkluderar svaret på frågan hur är det? Längre. Alla vet att den känns. På olika sätt, olika dagar och stunder.
När man inte kommer längre än bredvid köket. I regn allra särskilt.
Jag har fyra tonåringar nu, 13,13, snart 16 och 17. På sistone har jag funderat mycket på om det var enklare att blogga när de var små. Har dock insett att förutom att de kanske säger nej oftare än ja nuförtiden, så är det i själva verket tvärtom. Vi är ett team de lux att ösa ur. Diskussionerna haglar tätt, de är smartare än jag och har kollen långt innan jag har en aning. Jag har en idé. Deras värld är vidare än min och deras tankar större. Och det handlar inte bara om att måla över blommiga väggar i ja… grå.
Syjuntan som aldrig slutar. Liv och hennes kompisar har sytt väldigt mycket den här sommaren. Sytt nytt och framförallt sytt om. I Dalarna hittar jag en helt perfekt mönsterkonstruktionsbok på loppis. Isabelle sa att hon köpt en likadan, fast ny, till Della i födelsedagspresent. Slump ändå. Den är inte vacker, som den jag har från 50-talet men konkret. Och eftersom halva Sverige syr i en pandemi så tänker jag att den är guld värd. Bloggar den imorrn! Puffärmar och hela stassen finns beskrivet!
Vi hänger på Löfstad slott och tänker igen att jag borde ägt ett eget. Kan inte se mig mätt där varje hörn har fångats i tiden. Allra särskilt sant då tiden stannade den dag då slottets ägarinna Emelie Piper gick ur tiden. 1926 närmare bestämt. Hon hade en alldeles utsökt smak för tapeter. De har fångats av Sandberg och jag har jobbat med dem hela våren.
Och här har jag också jobbat. Jag måste pallra mig dit och fotografera för det är så mysigt.
Numera är det inbott sedan tre månader. Jag har fått höra saker – åh övervåningen, där brukar jag och mina kompisar sitta och spela chicago och dricka vin! Det var exakt så jag önskade. Och som paret som drack bubbel över ett parti schack med utsikt över innergården. Jag visste att det skulle bli som ett litet Paris. Med känslan i magen.
Nordiska museet barnsatsar i Tidsvalvet. Jag och mitt lilla team av barn är där och fotograferar pressbilder. Alla blir knäsvaga av spänning och sålda på hela idén.
Hej rummet som snart öppnar upp som ateljé ❤️
Jag vet att en veranda utan sittbänkar ser härligt Madicken-likt ut men att klämma in sig 15 personer här är bland det finaste jag vet.
Viggo går ut nian och har min farmor Sveas ring på fingret. Liv och han slåss om den.
Numera pallrar han sig upp i ottan och försöker vända på dygnet. Ungen som alltid hävdat att det är på natten det händer, det är då kreativiteten når alla höjder. Liv i 2:an och han i 1:an på De Geer i Norrköping.
Vi firar så många saker sommaren 2020. Min mamma och pappa har eget bord och egna skålar. Och vi sätter dem med blick över oss andra. De tycker det känns knasigt men de är med. Viktigast hur man än vrider och vänder på det.
Vår trädgård sköter sig själv. Liljor, akleja, hallon, vinbär och en hel massa rosor ploppar upp här och var. Varje gång blir jag överraskad och tänker att det var inte min förtjänst.
Två hela fläderträd uppenbarar sig också som ungefär att de växt över en natt. Tänka sig, 13 år tog det och en granne som frågade om hon fick ta lite fläderblommor.
Tänker tack till grannen och härmar. Min mamma gör flädersaft.
Men vår väldigt stora alm dör. Herregud så sorgligt. Nu har alla blad ramlat av. En månad tog det. Almar dör i Sverige sedan 50-talet. Jag lär mig vad en arborist är och han säger att kanske kommer almar inte växa så mycket i vårt land. En ek är bra att plantera istället. De står pall för angrepp, borrar och mystiska sjukdomar.
Jag slängde mig med husets största rum som sovrum. Det var ändå härligt och jag tyckte att jag var värd det. Med dubbeldörrar till väster och söder plus sex fönster. Jag sa att jag sover så bra där men det var fem mot en. Säkert var även Chester på deras sida. Men de hade rätt, det är sannerligen bra såhär.
Jag låtsats pensionat för tapeten kräver det. Har nog aldrig tidigare haft ett ordnat sovrum. Jo på Erstagatan innan två bebisar flyttade in. Och i första lägenheten jag flyttade till när jag var 17. På Gärdet var utsikten så nära magi man kan komma. Mot hela Lidingö och inloppet men då pluggade Kristo och allt var inklusive dator a 90-tal. Såhär i efterhand tänker jag att den var stor och klumpig. Då tyckte man kanske fortfarande att dator var modernt, på ett nytt sätt. På Heleneborgsgatan hade vi så väldigt mysigt sovrum men också / barnrum då Liv kom till världen.
De syr. De syr på kvällen.
På morgonen.
Och utomhus.
Och i par. Men då blir de osams om maskinerna.
Klänningen från loppis passar ändå perfekt om midsommar. I en sekund tänker jag att den är för sockersöt och att jag snart är femtio.
På morgonen samma dag åker jag till mamma med just den här buketten.
Om nu någon tror att verkligheten är såhär. Det är den inte. Lova mig att ni aldrig tror det. Kanske cirka en timme på morgonen. Och blommor kan faktiskt falla sådär lagom under natten.
Det är mer så här vi lever. Jag vet inte om det är pågrund av corona. Eller just för att vi varit hemma så mycket mer. Men det görs så många saker just nu. De gör smycken, de gör väggkonst, de målar och tecknar, de re:makar gamla skor och kläder, de bakar, gör lampor, gör musik …
Jag planterar ett helt blomsterland och trettio meter luktärt. Fast när jag ska lägga en stengång har jag ingen lust med mer. Jordens kortaste stengång.
Men resten sköter sig själv.
Vad är det med Tiktok? Det som inte händer på TikTok är inte värt att nämnas. DIY´s guldgruva i alla former. Allt jag undrar var det kommer ifrån är svaret TikTok. Senast var det att klippa hår, vilket en gammal frisör (jag) kan ha något att tillägga om. Tiden då det endast var en dansvideo är sedan länge förbi och fråga inte mig när det hände. Jätteintressant att höra barnens kommentarer om Instagram´s nysläppta reels och hur mycket sämre det är och varför. Vi kan ta det en dag.
Sådd var däremot inte den här. En dag i juli så tycker jag den är barock. Lite Shop-of-Horror-planta.
Vi hängde en del med familjen Jansch. Tycker att den här bilden på något vis är definitionen av det enda jag behöver just nu. Familj, vänner, ett bord på gräsmattan, mat. Dagen som övergår mot natt och de långa samtalen.
Tycker om bilderna Jennifer tagit för sitt bag-all.
Knäppingsborg i Norrköping är alltid eget och fint.
Innan jag tog semester.
Semestern infinner sig några dagar senare än planerat och jag rensar bort mitt liv.
I Dalarna och familjen McAllister kan jag knappt ta in att Isabelle målat detta golv för hand?!! Helt plötsligt fick tålamod en annan innebörd.
Så många himlar i brand denna sommar.
Och så många krasse.
Så många luktärtor.
Därför roar vi oss med sådant här när vi kan.
-
Veckomatsedel
En gång fick jag en kommentar som gick ut på att det var helt onödigt att länka till andras recept för googla kunde hen göra själv. Vilket givetvis är sant och som jag inte betvivlar en sekund på. ÄNDÅ – trots att internet ligger under mina fingrar dag som natt och även minuterna när middag ska inhandlas så säger det ofta stopp. Jättemycket stopp faktiskt. Som att det enda i världen som finns att laga är … korvstroganoff. Trots att jag är miljarder recept ett klick ifrån. Jag kommer inte så särskilt ofta uppfinna ett recept. Förutsätt att det inte kommer hända. Det kan mycket väl hända att min man gör det. Men så länge ser jag mest en veckomatsedel som någon slags inspo, som en påminnelse om något man hade glömt. Eller kanske bara inte kom på att man skulle googla efter klockan 18 en tisdagkväll. Kantarell liksom. Nog för att det låter som en rimlig sökning i augusti men inte ihop med blomkål plus burgare.
Vi kan säga att Nomis mangold gått överstyr. Däremot gjorde inte mina krasseblommor det. Jag planterade så mycket krasse. Nästan så jag såg framför mig ( eller jag gjorde det trots att det verkar förmätet ) krassegången i Monets trädgård. Och alla andras krassefrön blommade. Men inte mina som var planterade i öst, väst och resten av väderstrecken. I friland, i rabatt och i tunnor. Allsköns möjligheter! Men jag kan räkna totala krasseblommorna på fyra händer. Och med tanke på frömängden skulle de kunnat räknas gånger hundra. Minst. Hur är det möjligt? Dessutom kom fröna från fyra olika fröfirmor så jag kan inte skylla på dem heller. Tur att jag har kunnat kasta ringblommor, tagetes och penséer på maten hela sommaren. Och idag, kan man om man vill, laga Pasta med mangold och valnötter
Mina föräldrar sålde sitt torp och därmed blev det svårare med svampställena. Mitt starkaste svampminne var en gång när pappa och jag letade trattkantareller. Vi såg en, sekunden efter såg vi trattkantarellshavet utan slut. Vi plockade tills korgarna var fulla, tills plastkassarna vi hade i bilen var tills bristningsgränsen, tills mörket sade åt oss att sluta. Blomkål- och kantarellburgare – om man inte hittar favabönor skriver @plantbasedbythess kan man ta kikärtor!
Måste ta vara på alla tomater utmed husväggen. Den enda ingrediens man behöver, nästan. Tomatsoppa med burrata, citronolja och timjan. Egentligen skulle jag vilja efterlysa er bästa tomatsoppa? Sitter du på en god, dela den gärna!
Grillad röding med purjolök och pepparrot Våra barn älskar att grilla fisk i folie. Anledningen är smöret. I det här receptet var det inte så mycket smör alls, men vi öser på med en rejäl klick i var paket.
Jag tänker att allt är gott nu. Så våra bästa snabba middagar under den här tiden är att göra ganska o-lagade rätter. Som sallad och en massa från grillen. Då kan det var smarr att stoppa in något sådant här Allt i ett med mozzarella, tomat och ägg
Ja jag tänker att allt är gott nu. Men minns ni att jag tappade smak/lukt i mars i samband med corona? Någon som undrar om det kommit tillbaka? Tackar som frågar men det har det inte. Hur skumt är inte det? Så jag piffar havregrynsgröten lite extra en tisdag som denna. För syns skull.
-
Hej (vi låtsats som det var igår)
Hej. Sådärja. Kan man blogga sig tillbaka utan att börja med ursäkter, förklaringar och omsvep. Tänk för att man kan det. Vips så var det gjort. Inte ett dugg svårare än så. Okej, vad jag gillar för stunden! Viktigt, vackrast och inspirerande.
My Feldt har startat en insamling mot mobbning, där hon som grädde på moset själv skänker all sin vinst på hennes böcker. My, alltså ❤️Och givetvis har jag skänkt till insamlingen som närmar sig en halv miljon kronor till Stiftelsen Friends. Tillsammans måste vi kunna skapa en värld utan mobbing. Det förlegade helvete som förekommer i så många former. I sin uppenbara råhet, i sin lömska tysthet och den subtila, förklädda form som nästlar sig in överallt. Bland kompisarna man litade på, digitala kanaler och där man minst anar. I alla åldrar. Men som My skriver på sitt instagram:
”Mobbning är ett helvete!
När man är vuxen är det ofta coolt att vara udda, speciell och lite konstig. En styrka om man kan använda det, till det. Om man har mod och kraft, det är inte så för alla. När man är barn, så är det oftast skit att vara speciell och det hjälper inte att man säger att det är tufft att vara konstig till ett barn. För ett barn, känner sig ofta bara sig precis som sig själv och det är alla ikring som bestämmer att det barnet inte passar in. Så är det med vuxna med men vi har andra verktyg att hantera det bättre med och ÄNDÅ, är det kämpigt för oss också. Tänk då för barnen som inte har verktyg för livet än❤️ Dom älskade barnen som gråter varenda morgon, som inte klarar att gå till skolan men måste ändå.”Skänk en slant om du vill och kan.
En inspirerande hörna både på instagram och i bloggform är de som drivs av Pernilla Wåhlin Norén. När hon varit på workshop i bladslöjderi och postade världens vackraste lövkrona höll både jag och Isabelle på att ramla av stolen. Vi var nämligen på besök i Leksand hos familjen McAllister och hade bokstavligen hängt på järngrinden vid Hildasholm dagen innan. Absolut en annan gång, ska vi också slöjda blad så det står härliga till. Isabelle har gjort en helt fantastisk programserie för Visit Dalarna den här sommaren. Här hittar man ett mycket inspirerande samtal med Pernilla. På @visitdalarnasweden ligger alla programmen som en hel liten serie proppad av dalainspiration, kan faktiskt inte tänka mig någon bättre än Isabelle att utforska Dalarna. Hennes sätt att lyssna och ta till sig kunskap och sedan förmedla det vidare är helt enkelt briljant.
Hos @siricarlen hittade jag som ett eget litet hemma-hos @moniquevibeke
Allt var så fint och all textil från systrarna Jobs !
Jag blev fasligt sugen på att måla en dörr när jag fastnade hos @hannahcarpenter . Känner att jag kan behöva en del sådan den här hösten. Inte tänka bara måla. Påtal om måleri ska jag också ta tag i vår stora trapphall eller vad man nu ska kalla det. Har nämligen en plan nu när mina barn gått och blivit minimalistiska. Det har målats över tapeter, allt från Josef Frank till William Morris. Skrev hon samtidigt som det rev i bröstet. Det är klart man bör ha en plan då.
Slutligen. @signebay och en tomatgalette de lux får mig att tänka veckomatsedlar var är ni? Det är faktiskt få saker jag fått så mycket spontan feedback på som just mina veckomatsedlar. På Ica, på mail och på stan – hej, jag gillar maten ni äter, du borde göra en kokbok. Då höll jag på att skratta ihjäl mig för jag är ingen stjärna i köket. Man skulle kunna säga tvärtom. Däremot min man, han skulle kunna göra en kokbok. Mitt värsta matminne? Kanhända kan det räknas som en bedrift pågrund av sällsynt. Fast de flesta skulle nog anse det motsatta. Det var när jag nyligen kokade fast spagetti?! När kastrullen såg ut som när man bränner stuvade makaroner. Men, det hindrar inte en veckomatsedel. OM dagen blir som jag önskar, kan det ramla in en sådan här inom kort.