-
SAVE THE EMBROIDERY
Lördag och loppis. Jag fortsätter att slå ett slag för textil på väggarna. De broderade. För några år sedan funderade jag här på bloggen. Dessa broderier i all sin prakt. Så mycket tid, koncentration och kärlek som lagts ner på dessa. Sedan hamnar de nästan alltid på tippen, raka vägen till brännbart. Attans vad sorgligt ändå. De verkar inte finnas något värde för vare sig samlare, loppisletande eller inredningsintresserade.
Då skrev jag – Har de inte fångats i någon trend ännu. Eller är vi helt bara hemmablinda?! Ser inte skogen bland alla träd? För hamnar vi på andra ställen i världen, tänk LA och Australien, så är ju textil på väggar väldigt förekommande i inredning. Och nog ser vi textil mer på väggarna idag men kanske mer som kompletta konstverk.
Och att säga att det trendar, skulle nog vara att ta i. Vilket jag i det här fallet tycker är synd. Förbaskat synd. Struntsamma att trend blir trist för här betyder det att fler och fler hamnar i soporna.
Nästan alltid, om man hittar dem på loppis, är de upplimmade och ytterst släta. De sitter sedan bakom glas vilket tar bort så mycket av struktur och känsla. Så jag tänker att vi gör lite motsatsen. Riv försiktigt loss dem från det limmade. Låt det bli lite skrynkligt och trådigt. Visst kan man avancera till öljetter men jag kan tycka att nåleri är nog så fint.
Vackra i sin enskildhet men också ett material att remake:a utav. Använd som textil i allmänhet. Sy ihop till större, sy kuddfodral, väskor (enkla tygpåsar) och överkast. Em skiljevägg likt en äng är ju lätt att drömma vidare om.
-
TRÄDGÅRDSSTRUKTUR DEL 1
Eftersom jag har svårt att boxa in mig, lägga band på mig själv så tänkte jag att göra ett försök till struktur här på bloggen. Det finns en liten risk att det börjar och slutar här, men jag är pepp. Jag tänkte på trädgårdsstrukturen som aldrig är, den som går överstyr. Förberedelserna som förkultivering och sådd som jag inte alls njuter av i sann mindfulness-anda, utplanteringen som aldrig blir av men som båda är helt klart VÄRT för det som kommer sedan. Såklart önskar även jag den blommande drömträdgården. Hade jag varit rik hade jag absolut lagt pengarna på en trädgårdsmästare. Men nu är jag inte det. Så därför ska jag nu tänka till hur ser mina trädgårdsplaner ut för 2020.
Och med tanke på detta inlägg så är den också ett måste i mitt jobb. Den här bilden togs i början av juni och blomsterrekvisitan är uteslutande ur trädgården. Så helt enkelt bör jag plantera och se till att vår trädgård lever. Och möjligen planera. Ni som följer mig vet att min plan för ett par år sedan var en trädgård som blommade även efter det att pioner och rosor hade blommat över och att jag följde I min trädgård vill jag vara Karin – till punkt och pricka. Och ja bildbeviset. Och ja mallig, sjukt mallig.
Jag vet att jag borde börja trädgårdsåret i lökplantering under hösten men nu börjar jag i den där blomsterrekvisitan som också blev början till dukningen inför skolavslutnings-festen. Partyt som blev så kylslaget att vi flyttade in oss och försommaren.
Vad har vi här då och vad känns värt att tipsa om och jobba vidare på i trädgården… Absolut rosen Flammentanz. Jag har ju redan förstått att det är ingen ros man skryter med. Tvärtom, en sån där ros kommunen planterar för att den ska växa fort, fort och varje år, pliktskyldigt, leverera röda rosor i miljarder. Och jag… älskar den! Ros-snobberi ligger mig inte för.
Så tack för alla röda rosor den levererar, utan vare sig omsorg eller näring. Kärleken känner den förmodligen, när jag ler brett för varje rosbukett. Jag ska kosta på mig tre Flammentanz till. Tänker att en till ska vara vid glasverandan där den första sitter, målet är ändå en övervuxen glasveranda. Sedan en vid planteringslådan vid vår terass, bredvid kaprifolen. Tänker att mixen där blir fin. Och eftersom kaprifolen inte visat sig vara någon raket så kan flammentanzen göra sitt så länge. Och ytterligare en vid den långa spaljen utmed vår pool, där sitter redan rosor och planen är att de så småningom får bilda som en vägg framför en äng (annan plan) och då tänker jag att Flammentanz levererar när de övriga rosorna, de snobbiga, växer låååångsamt och sparar sig för eftervärlden.
Nyponrosorna satt överallt när vi flyttade hit. Förrförra sommaren klippte jag ner dem till marken. Jag vet att jag fick något infall, då de växte över både stentrappa och grus, och kände att de var i vägen. Taggiga som tusan också. Men jäklar vad de kom igen året därpå. Det var ingen som tog illa vid sig av okunskaplig beskärning. Och tur ändå, de är älskvärda, doftar ljuvligt och håller förvånansvärt länge som snitt.
Blåklinten och prästkragarna har kommit med vinden. Kan tänka mig lite mer frösådd av dessa direkt i landet. Kantnepeta har jag planterat under ett par år, en perenn som blommar om, då man klipper ner den i juli. Den drar till sig fjärilar och är ljuvligt vacker, väldigt enkel. Tänker att jag petar ner några fler sådana runt pionerna, som sitter sedan gammalt.
Ja pionerna, kanske skulle man ha några plantor till. Vi har en hel del som är gamla pionrabatter. Finaste är den runt och under körsbärsträdet. De tar ju några år men kanske en per år framöver så blir det vackert en gång. Jasmin och fläder växer sedan förut. Sedan syns också stora rosa vallmo på bilden, en jättevallmo som kommer år från år. Är ljuvlig i rabatten, håller sådär som snitt och måste klippas ner och ersättas med annat runtom efter den blommat klart, alltså i tidig juni. Men värd den stunden det varar.
Okej, struktur 2020 då, del 1. Eller struktur var absolut att ta i, mer att tänka högt.
- 3 Flammentanz
- 1 påse prästkragar
- 1 påse blåklint
- 1 pion
-
STOCKHOLM BARA
Jag åkte till Stockholm med Kristin. Att bo på hotell i en stad så nära som Stockholm känns alltid som man är i annat land. Jag kan inte säga att vi hade späckad schema. Vi plockade bland några fina små träffar men proppade på många fina möten. Väl hemma igår såg jag att mina rhododendrom-kvistar börjat blomma! Här skrev jag om hur man gör men i vanlig ordning gjorde jag inget av det man ska. Ändå, 13 dagar efter snitt så slog de ut, otroligt vilken tur ändå.
Nu snor jag en bild av och på självaste Krickelin-Kristin. Vi var nämligen på finfrukost på Svensk Tenn, tackar man inte direkt nej till. Det var soffan Famna som skulle presenteras och lanseras. I vanlig ordning blev jag helt tagen av hantverksprocessen. Kan verkligen rekommendera att läsa och se filmen om soffan här. Jag tror vi behöver mer sånt för att kunna se runt masskonsumtionens fasta grepp, att få förståelse för att det finns fortfarande ett hantverk bakom många produkter, gedigen form och design.
Soffan Famna, tillverkas liksom resten av Svenskt Tenn´s soffor för hand. Möbelsnickare, sömmerskor och tapetserare är alla involverade med den kunskap som de besitter sedan generationer tillbaka. Konstruktionen är uppbyggt på samma vis som skrovet på en träbåt. Sittdynorna har spiralfjädrar vilket gör att man kraftigt kan reducera mängden polyeter. Soffans form och storlek har anpassats för att minimera spill och på så vis ta vara på materialet. Långt ifrån bara en soffa alltså. Sen att den i tyget Brazil ser ut som godis är ju bara ett plus.
Vi träffade Hannes och Marie. Drack kaffe, badade i solen, pratade högt och lågt. Älskar när samtal saknar filter trots att man aldrig har setts tidigare. Kanske är det bland det finaste vi har. Minuten efter ramlade även Marlene in här, fint!
Om ni inte följer Hannes tycker jag att ni ska göra det, hans instagram hittar ni här och blogg här. Bland mjuka bilder man vill vara i, så skriver han så klokt, modigt och ärligt. Tänker att han använder varenda millimeter av sin synlighet på bästa sätt. Att dela tankar vidare, gör skillnad.
Sen gick vi på lite festligt mingel med många fina möten. Här är jag och Kristin med Hanna och Daniella. Jag är en levande kurs i hur man inte ska sminka sig, typ noll. Alltså tv-smink, var är du??? Lite läppstift kanske.
Eftersom Kristin bor vid havet på andra sidan landet så är svanar ett sällsynt påbrå ; )
Vi åkte över till Söder för att träffa Eleni som driver märket IAMELENI. Hon och Kristin hade bestämt träff och jag visste att Kristin ville spana in ett tjusigt örhänge…
Tycker ju om att hamna på sådana här platser. Eleni hade väldans ordningssamt men hon hade städat för vårt besök, jag tänkte väl.
Här börjar det närma sig.
Och där sitter det som en smäck. Så fint, hittas här.
Sedan bjöd vi in hos till Sanna på Bodhish, fast det egentligen inte var öppet just då.
Det är alltid en bra idé att träffa Sanna. Vi åt lunch och pratade om det vi behövde i stunden.
Erika Billysdotter gör maten på Bodhish och är också en stjärna på kransar, titta vad fin! Under våren så utökar Sanna sina events och sessioner, så mycket man blir nyfiken på. Som den här (ja inte för mig personligen då), om man är nybliven mamma – Motherhood Circle, låter ju helt fantastiskt.
Sen hamnade vi på ett kökshäng som var absolut exakt så himla mysigt och trevligt som ett kökshäng ska vara. På Cupboards & Goods showroom som huserade på adressen Pom & Flora för stunden. Som hemma fast ändå inte. för detta kök var det finaste jag någonsin sett. Det enda kruxet var alla härliga människor som gjorde att alla bilder såg ut såhär, haha! Må vara ett angenämt krux.
Så jag lånar en pressbild tagen av Fanny Rådvik, hämtad från Johanna Bradford som är en av delägarna till denna köksnyhet som nu alltså sett dagens ljus. Genialiskt, megavackert och traditionellt, gediget hantverk!
Stilen – shaker, stilrent utan onödiga utsvävningar och utsmyckningar, men som med det gedigna hantverket och höga kvalitén blir något alldeles extra i det, eller snarare pågrund av, det enkla formspråket. Cupboards and Goods har också lyckats med konststycket att göra hantverksmässiga kök tillgängliga för flera. Tricket är att skala bort där det är möjligt utan att tulla på kvalité, hållbarhet och det vackra. Tänker att det är en svår ekvation att lösa med de verkar absolut ha lyckats. Det är som om allt landat i den renaste form av lyx. Jag vet att jag sagt den här meningen förut men då handlade det om recept. Lyxigt fast på bästa sättet, avskalat från allt som inte betyder något i slutändan.
Det extra fina är alltså att alla moduler tillverkas i ett snickeri på västkusten, för hand enligt konstens alla regler. Precis som då du gör ett platsbyggt kök, skillnaden är att det nu redan är framtaget standard mått för dina moduler och att man på så vis förenklar processen. Man låter kunden tänka och forma sitt kök själv. På så vis blir det möjligt att göra köket mer prisvärt men utan att tulla någonstans på kvalitén. Alla moduler målas helt färdigt och på alla sidor vilket gör att du i princip kan använda dina moduler som du vill. Som en sideboard, som ett solitärt skåp, som ett väggskåp, helt synligt från alla håll, mitt i rummet. Helt enkelt hur och var du vill.
Man har dessutom gjort ett klockrent urval av blandare, marmorho, spis och annat köksigt. Fläktkåpan är väl den finaste någonsin? Så skönt att slippa skanna en never ending köksmarknad tänker jag. Här har ett stilsäkert gäng redan gjort jobbet och serverar alltsammans i en webshop, har det någonsin känts enklare att välja kök?
Och som om det inte vore nog med smarta genidrag? Här står Emma, Caroline och Emily och bygger drömkök med dockskåpsstorlek!
För genidraget är nämligen att steg 1 är att beställa The Kitchen planner , när du har den i dina händer, bygger du handgripligen upp ditt lilla minikök i exakt kopia av ditt framtida. Alltså, inte bara smart, jag älskar idén att få bygga sitt drömkök på detta vis. Jag och digitala verktyg har aldrig varit kompisar och jag har aldrig kunnat se framför mig på skärmen. Istället har jag vikt egna modeller av papper, mätt och donat för att se och förstå. Så, detta är för mig, som en present från ovan.
Just köket som byggdes för showroom är beställt av Carl Larsson-gården och har dessutom fått en egen färgkollektion Ett hem. Ska visa er en annan dag hur färgkollektionen var ”paketerad”, så fint för en Larsson-fan som jag. Vill man spana in ett annat , komplett Cupboards & Goods kök så titta på Johannas här.
Avslutningsvis. Man kan inte säga att jag var mitt vanliga jag de här dagarna. Eller i alla fall inte mitt bästa. Ganska förvirrad, sa lite otippade snurrigheter och blandade dessutom ihop personer. Men i alla fall, trots det, så himla glad för alla som jag träffade. Gamla som nya bekantskaper. Väldigt fint.