Norrdal, Tisnarebaden och här är min story, den korta. - Mokkasin
Mokkasin is a blog and showcase for Sofia Janssons styling, photography and writing. Mokkasin is also about DIY and creative direction. Sofia founded Mokkasin and a creative freelancer.
Mokkasin, Lifestyle, blog, portfolio, styling, photography, shop, creative direction
61067
post-template-default,single,single-post,postid-61067,single-format-standard,qode-social-login-1.0.2,qode-restaurant-1.0,ajax_fade,page_not_loaded,,select-theme-ver-4.6,menu-animation-underline,wpb-js-composer js-comp-ver-5.5.5,vc_responsive

Norrdal, Tisnarebaden och här är min story, den korta.

 

Min mamma och pappa säljer sitt torp. Och nu ligger det ute här hos mäklare och jag får en lätt klump i magen, måtte det hamna i rätta händer.  Jag skrev här om att det hela blev en loop till min egen barndom och att fotografera till synes högst ordinära mäklarbilder blev att jag grinade i smyg och tänkte på livet och dess förgänglighet. Tänker att sälja-något-kärt-process ser så ut för de flesta. Vissa bränner dagboksanteckningar som legat glömda under åren på en barndomsvind, andra gör raka motsatsen och samlar sina minnen för att flytta dem till ett nytt ställe. Jag tänker att alla vet vad de behöver som bäst. Jag bränner ingenting från det här stället och är extra glad att jag samlat minnen på en blogg.

 

 

Jag fick frågan om min barndoms sommar. Inga flygresor till säker sol och storslagna planer. Men helt klart de bästa av somrar. Vi hade världen i vår hand och den var alldeles tillräcklig. Jag tror på den där världen som är lagom. Jag tror på att fantasin växer där det inte alltid händer. Att då och då mest bara sitta på en stubbe och lyssna på lite hummelsurr.

 

 

Vissa kanske skulle kalla det att ha lite tråkigt. Ja, precis så. Det är inte svårare än så.

 

MX8A8480

 

”Stugan i skogen. Där allt är så stilla så det nästan är lite märkligt. Nästan lite uppnosigt stilla för en stressad mamma med sjuttio to-do-listor i väskan utifall andan skulle falla på. Men det gör den inte. Det är som om stillheten håller en i fast grepp från att ens närma sig de där listorna. Innan mobiltelefonerna kunde man inte nå någon alls eller än mindre bli nådd. På den tiden fanns det inte ens någon el, bara fotogenlampor. Men finns det ens något vackrare sken än just det från fotogenlampor. Men annars är det liksom fullt med eftertänksamhet där ute. Man får inte spola vatten som en galning för det finns inte obegränsat i brunnen. Eller som när vi var pyttesmå och tittade på Sommarmorgon på en gul liten tjocktv som drevs med ett bilbatteri, som tog slut så snabbt så man fick liksom lyxtitta. När jag var liten var den mormors och morfars. Nu är den min mammas och pappas. Stugan i skogen.”

 

MX8A8518

 

Fisketurer med morfar slutar alltid vid boden. Sanningarna delas vid rensingsbordet. Såsom det alltid har gjort.

 

MX8A8539

 

Ni fattar ju hur tunga och stora just de var, helt gigantiska faktiskt, de som försvann ner i djupet igen. Min pappa har fiskat sedan han var typ fem.  Det finns inget som hejdar honom. Snålblåst, regn, iskalla vinterdagar eller mygghysteriska fjällhistorier.

 

 

Jag har säkert sagt tusen gånger till min mamma ”men du behöver inte”. Då tittar hon frågande på mig som om hon inte förstår. Det är omöjligt att räkna alla de timmar hon har spelat spel med mina barn. Timme in och timme ut. Det är hon som lärt dem allt från yatzy till Kina-schack.

 

 

Vi har jobbat här också.

 

 

Sagoplåtningar!

 

 

Både en och två gånger. Den gamla grunden från en lada har vi alltid använt som parkering fast när jag tänker på det skulle det vara perfekt för ett växthus.

 

 

Kastanjen planterade min morfar! Så påtagligt att träd är något man ger till nästa generation.

 

 

Ibland tänker jag att den här stugan är det bästa beviset på att tiden inte alltid behöver skynda. Att man kan bara vara.

 

 

När jag och min syrra var tonåringar härjade vi friskt om att mamma och pappa borde byta ut alltsammans till något modernt och helst vitt Ikea.

 

 

Det gjorde det inte. Gudskelov.

 

 

Tänk om 1800-talstorpet blivit Ikea-stylat a la 80-tal.

 

 

Mamma säger att de tänkte på Sundborn.

 

 

Gästböcker. Det mest älskvärda när åren går. På Norrdal börjar de skrivas på 60-talet.

 

 

Och i en av gästböckerna kan man se att den var en present från min mormor till min morfar.

 

 

Ska vi inte damma av gästboken i alla fall? För eftervärldens skull, man älskar ju det här. Hur Lasse är lite mer internationell och megarimmen på fått, mått, gått …

 

 

Inget torp utan kulspel.

 

 

När vi var små gjorde vi skogarna oändliga på vårt eget sätt. Stigarna och ängarna var nya för varje gång.

 

 

Vi cyklade alltid till sjön genom skogen. Och parkerade i toppen av stigen. Och stigen ned till vattnet är lika stickig av barr idag som då.

 

 

Jag minns att vi tänkte att skeppen hade lagt i land här. Att Tisnaren var en hamn, kanske den största i världen.

 

 

Golvtiljorna här är min dröm och trösklarna.

 

 

Och blå kaminer.

 

 

Fick sådana pensionatvibbar när jag fotograferade huset.

 

 

Jag minns när vi bodde i Stockholm och sov här om helgerna. Det var så uppenbart då, att världen var en annan. Vi sa alltid när vi vaknade att tystnaden var som att bäddas in i något vi nästan kunde ta på. Det enda vi hörde var fåglarna. Fatta skillnaden från att vakna av fyran (bussen alltså) som ständigt gasade extra i uppförsbacken mot Vitabergsparken.

 

 

En sommar hittade pappa originaldörren under spånplattor. Så himla fin.

 

 

Och fönstren to die for. Med innerfönster och allt. Att täta med mossa och eterneller om vintern, om man vill.

 

 

Och den vackra, gamla ektrappen. Måtte ingen måla den…

 

 

Blev plötsligt väldigt förtjust i hallen. Får nästan lite slottsvibbar trots att det är ett torp.

 

 

Fast både och.

 

MX8A8491

 

Under den gamla pilen kan man sitta fast det regnar, det är som en grön grotta.

 

 

 

Nu när man har egen grusplan fascineras jag över hur min pappa alltid hållt den här ogräsfri och tjusigt krattad, alla dar.

 

MX8A2824

 

Så många barfotasomrar.

 

MX8A2827

 

Och så mycket balanserande på stenmuren som löper ner i skogen.

 

 

MX8A2939

 

Och de smultron och blåbär som man alltid åt innan man kom tillbaka till stugan.

 

 

MX8A2884

 

Är så himla tacksam att mina barn också fått minnena från denna plats. De är ju ändå barnbarnsbarn till dem där historien på Norrdal började för just vår familj. Egentligen är det ytterligare en generation. För ett stenkast från Norrdal låg ett torp som heter Roshult men tyvärr förfallit, så väldigt sorgligt att de som en gång köpte det aldrig tog hand om det. En natt drömde jag om exakt hur det såg ut. Alla blommor, hallonen stora som tefat och kafferep med kakor och saft. Det torpet tillhörde min mormors mamma och pappa.

 

MX8A3049

 

Men att andra barn nu ska leka fjärilscirkus är också en fin tanke.

 

 

 

 

Och lyssna på regnet när det smattrar mot de gamla fönsterrutorna. Eller höra knastret från träskorna över grusplanen från sängen under snedtaket. Och leta kantareller i skogen. Och leka Gröna Lund i brist på annat tivoli.

 

MX8A8547

 

Och bara bli lätt här. För det är så det känns. Allt susar bort från axlarna och livet blir mjukt. Så väldigt mjukt.

Man hittar bilder och info om Norrdal, Tisnarebaden här 

 

 

Mokkasin

sofia@mokkasin.com
12 Comments
  • Carina Moqvist

    23 maj, 2019 at 22:53 Svara

    Underbara bilder och berättelser från ett härligt ställe på landet som man varit vid så många gånger,

  • Monica

    23 maj, 2019 at 23:13 Svara

    Härlig berättelse och fina bilder. Så mycket fina minnen. Tack Sofia.❤️

    • Mokkasin

      4 juni, 2019 at 09:12 Svara

      <3 <3 <3

  • Anna nybergh

    23 maj, 2019 at 23:30 Svara

    Nu gråter jag… Så himla vackert,sorgligt,underbart&fint!! Även om det är dina minnen så är de så lika mina egna…
    Tack fina du💙🌟🙏

    • Mokkasin

      4 juni, 2019 at 09:13 Svara

      Åh så fint att höra! Inte att du gråter men att dina minnen är lika <3 Varm kram!

  • Christoffer Fridh

    24 maj, 2019 at 00:05 Svara

    Så otroligt likt min egen uppväxt i Mormor och Morfars stuga utanför Kisa, jag förstår exakt vad du menar om att tiden står still när du besöker stället.
    Fiskehistorierna där det skarvades brett om hur stor fisken var samt hur böjt spöet var, hur nära fisken var när den slet sig, jag bär med mig många härliga ögonblick från den tiden men jag minns särskilt ett minne som alltid kommer att finnas och det var när vi hämtade mjölk hos bonden Sven vid ett ställe som hette Killingevid, den mjölken efter att Mormor hade skummat den smakade som riktig mjölk ska smaka. =)
    Tack för att jag fick ta den av bilder och berättelse från dig.

    Mvh Fridh

    • Mokkasin

      4 juni, 2019 at 09:14 Svara

      Tack Christoffer för att du delar din historia, så fint! Minnena ändå, det finaste vi har!

  • Nanna van Berlekom

    27 maj, 2019 at 13:19 Svara

    Så otroligt vackert och mycket känsla. Detta förstärker verkligen min målbild att skaffa ett torp i framtiden till mig och barnen <3 kram till dig sofia!

    • Mokkasin

      4 juni, 2019 at 09:14 Svara

      Tack kära Nanna! Vad härligt att locka fram din målbild såhär! Kramar!

  • Lo

    31 maj, 2019 at 23:29 Svara

    Det här kan vara min plats på jorden?! Men en sak är viktig. Går det att ta sig dit med kolkektivtrafik? Bor i stockholm o saknar bil 🙁

    • Mokkasin

      1 juni, 2019 at 07:53 Svara

      Till Katrineholm är det ju väldigt mycket tåg från Stockholm, jättemånga som pendlar och det tar ca en timme. Sedan ligger ju Norrdal en mil från Katrineholm, det går bussar dit är dock lite osäker på tidtabellen. Hållplatsen är Tisnarebaden man kan kolla här med Sörmlandstrafiken 0771-22 40 00 Annars så sprang och cyklade jag dit när jag var tonåring 😉

  • mokkasin.com

    9 juni, 2019 at 07:27 Svara

    That is an amazing premium pay for winning. mokkasin.com
    http://bit.ly/2KAXoaD

Post a Comment