Tjingeling! - Mokkasin
Mokkasin is a blog and showcase for Sofia Janssons styling, photography and writing. Mokkasin is also about DIY and creative direction. Sofia founded Mokkasin and a creative freelancer.
Mokkasin, Lifestyle, blog, portfolio, styling, photography, shop, creative direction
60706
post-template-default,single,single-post,postid-60706,single-format-standard,qode-social-login-1.0.2,qode-restaurant-1.0,ajax_fade,page_not_loaded,,select-theme-ver-4.6,menu-animation-underline,wpb-js-composer js-comp-ver-5.5.5,vc_responsive

Tjingeling!

 

Oj, vad skriver man på första inlägget sedan längsta bloggtystnaden ever? Hej, finingar!  Det var länge sen sist. Tack för all pepp bakom kulisserna. Snyftat har jag gjort, för det är fint när ni säger att man är saknad. Egentligen vet jag inte exakt varför det tog sådan tid, det var ju inte direkt så att jag tröttnat på bloggen. Om jag minns rätt så bloggade jag så det stod härliga till de sista veckorna på mitt andra ställe. Det gjorde jag faktiskt! Tidsinställde på rutin! High five på den, DET har aldrig hänt tidigare vill jag lova. Sedan bestämde jag mig att flytta tillbaka hit. Då var loggan ful. Sedan var bilderna för små. Sedan var det något fel med typsnittet. Det gick så långt så min man frågade Kristin om jag liksom fick blogga på hennes mall. Och såklart sa hon ” jamen såklart” ! Hur snällt?! Men så löste det sig ändå. Eller jag vet inte om det direkt löste sig. Men min man ritade en ny logga. Och sedan började körsbärsträden att blomma. Resten tar jag en annan dag.

Sedan sist då? Det var januari och snö och jag har helt klart varit i total tystnad sedan dess.  Typ. Tjugo bilder på instgram, det är allt. Inte så man kan skryta direkt. Fast… jag har inte direkt lidit. Inte gått och tänkt att det var värst vad det blev en lång paus. Och jag har ju LEVT under tiden, jag har ju liksom inte varit som bortblåst. För övrigt har jag bara hetsjobbat med vår bok. Bara. Kanske inte helt men väldigt mycket. Kan bokmakeri vara det närmaste blod, svett och tårar man kan komma? För övrigt var det käckt att jag hamnade på bild i ett ödehus. Det kan ha varit självutlösaren som fick något spel, mycket väl kan den ha assisterats av ett och annat spöke.

 

 

Eftersom de enda levande förutom jag och korna var två fröknar från Paris. Med franska pager.

 

 

“Det är nog Paris. En vindsvåning med utsikt över hustaken. Alla de miljoner hustaken som aldrig har ett slut. Det gör de ju egentligen men det känns inte så.

En parisisk vindsvåning med blommiga tapeter. Och i taken hänger bollfransarna. Med knarriga golv av träplankor, som har olika ljud när man går på dem. En låter som en katt som jamar en annan som fågelunge som kvittrar. Nästan som ett på-låtsats-zoo. På virkade dukar finns bakelserna, alltid. Så man kan äta att man nästan smäller av varendaste dag. Och fjärilarna, de har nog också flyttat in. Jag tror det började med att den svarta hunden förälskade sig i den gröna fjärilen sen gick det av bara farten….”

 Men trots det där om blodet och svetten så är det banne mig en ynnest att få skriva en bok som gör avstamp i barns fantasi.

 

 

De här månaderna har jag rört till det successivt. Det känns som vi började ganska lugnt, lite text, lite skön inspiration. Sedan sa det smack när vi insåg att tidsplanen inte var att leka med.

 

 

Plötsligt byggdes det dockhus och sågades skåp på mitten. Halverade skåp är en rätt bra grej.

 

 

En dag byggde vi en tavelvägg hemma hos Nathalie. Det var sorglig att riva ner den men vi lämnade spikarna. Tavelväggar ändå, varför sysselsätter man inte sig med det på heltid. Tavelväggsbyggare kan bli mitt höstjobb! Det var en rolig dialog på instagram. Typ såhär. – Kanske skulle köpt mej en tavla med ett skepp på iaf Passar ju ihop med blomtavlor ser jag här🌸⛵️- ja, det tycker jag verkligen! Ser ut som du kan hänga upp och blanda det du vill 👌🏼

Exakt så!

 

 

Vi påskade också. I förväg.

 

 

Och plåtade omslag när det fortfarande var 15 minus ute.

 

 

Sedan blommade det rosa körbärsträdet över på en dag. Fick norpa närmaste barn att göra krans på kaninen.

 

 

Plötsligt började det blåsa och det blev nästan lite kaos. Kanske skulle alla rosa blommor blåsa all världens väg? Nomi hängde knäväck EXAKT över den stora stenbumlingen och de som passerade nere på gatan tittade på mig som den mest oansvarige mamman. Men som alltid vid sådana här tillfällen så hojtar jag det högsta jag kan – akta, aaaakta, försiktigt, hjääälp! För att i nästa sekund säga – kan vi ta en bild till ?  Nomi själv sa – Sådana här bilder kan jag ta hur många som helst. MYCKET hellre än att hålla i körsblommor över ett bord liksom…

Jamen dåså, vi syns imorrn!

 

Mokkasin

sofia@mokkasin.com
18 Comments
  • Monika kozak

    26 april, 2019 at 07:50 Svara

    Good you are again💥

    • Mokkasin

      28 april, 2019 at 19:39 Svara

      Thank you so much !!

  • Eva Salomonsson

    26 april, 2019 at 07:57 Svara

    Du är bara bäst💕Älskar dina ord och bilder🌞

    • Mokkasin

      28 april, 2019 at 19:38 Svara

      Tack snälla, det värmer så himla mycket ska du veta <3

  • Mia

    26 april, 2019 at 09:55 Svara

    Men vad roligt att få gå all -in och vara så där kreativ med bygge av dockskåp och små, små hemliga världar! Heja dig och välkommen tillbaka!

    • Mokkasin

      28 april, 2019 at 19:38 Svara

      Tack snälla du! Japp all in i magiska världar är alltid extra fint!

  • Annika Knoche

    26 april, 2019 at 12:48 Svara

    Underbart att få läsa din blogg igen!!!🌸

    • Mokkasin

      28 april, 2019 at 19:37 Svara

      Underbart att se att du följer med <3

  • Nina

    26 april, 2019 at 20:37 Svara

    Har saknat dej, känns som om en nära vän dykt upp igen nu när du skriver! Orden bubblar ur dej som alltid och de gör mej så glad:)

    • Mokkasin

      28 april, 2019 at 19:37 Svara

      Åh tack snälla! Vad himla fint att höra att det känns så!

  • Ea

    27 april, 2019 at 11:22 Svara

    Så härligt att få läsa dina ord och fina bilder igen💕🌸

    • Mokkasin

      28 april, 2019 at 19:36 Svara

      Tack snälla för du låter mig veta det! Betyder massor !!

  • Mari

    28 april, 2019 at 08:24 Svara

    Men heeeej så fint det var här, bravo! Och så fint och inspirerande inlägg. Hoppas vi ses snart kompis men till dess, heja, heja! Kram, M

    • Mokkasin

      28 april, 2019 at 19:35 Svara

      Tack fining! Känns faktiskt riktigt skönt att blogga igen! Hoppas också vi ses snart <3

  • Maria

    28 april, 2019 at 08:50 Svara

    Åh, så kul att du är tillbaka. Grymma bilder som vanligt.

    • Mokkasin

      28 april, 2019 at 19:34 Svara

      Tack snälla, vad fint att höra!!

  • Josefin Erlingsjö

    29 april, 2019 at 09:54 Svara

    Kul att du är tillbaka med bloggandet!

  • Mokkasin

    30 april, 2019 at 07:53 Svara

    Tack, känns så fint att veta att ni läser!

Post a Comment