december 2018 - Mokkasin
Mokkasin is a blog and showcase for Sofia Janssons styling, photography and writing. Mokkasin is also about DIY and creative direction. Sofia founded Mokkasin and a creative freelancer.
Mokkasin, Lifestyle, blog, portfolio, styling, photography, shop, creative direction
0
archive,date,qode-social-login-1.0.2,qode-restaurant-1.0,ajax_fade,page_not_loaded,,select-theme-ver-4.6,menu-animation-underline,wpb-js-composer js-comp-ver-5.5.5,vc_responsive

Världens kortaste summering men inte mindre hjärtlig ❤️


Jag brukar aldrig ha koll på den där topp nio på mest gillade instabilder men igår så. Och det gjorde mig ändå glad att den här bilden hamnade på listan. Med bestämd blick och knytblus. Valdagen 2018. Och känslan om att vägra ge upp. Att världen måste få kännas hoppfull framför all jävelskap. Tänker att så går vi in i 2019. Nu får vi ordning på det hela eller hur? Jorden snurrar fortfarande och i alla fall jag vill high-fiva mig själv invid tidens ände.

Minns allt med sådana här frukostar. Hur solen värmde och fåglarna kvittrade och hur taket var av äppelblom. Ren och skär tacksamhet att sitta sådär med min familj. Charlie och Nomi fyllde 11 år och på samma dag för 19 år sedan gifte jag mig med Kristo. Vilken märklig slump ändå. Det kunde man ju inte tro där 1999 – att vi några år senare skulle bli både tre och fyrabarns föräldrar just den dagen. Idag firar Liv sitt nyår med kompisar och vi tar tre barn och åker iväg. DET är så märkligt. Så van att vi är så många. Ni vet väl hur allt började, att vår historia ser helt annorlunda ut än vår stora familj. Att vi inte hade en aning under sex år om det ens skulle bli ett barn.

Och ja det har väl varit året av polerad vackerhet och sanningsögonblick. Det är bra med blandningen tänker jag. En våningssäng?! Vilket ståhej ändå!

Jaaa, jag vet att han är söt. Och neeej något My name is Chester – konto blir det inte. Men sicken fin hund han är. Tänker alltid tillbaka på vår roadtrip till Paris och hur självklar han är.

Blommor och åter blommor. Älskar det här och är glad att närmaste tiden innehåller åtminstone ett par skarpa uppdrag med blomstergöra.

Ett år med många ärofyllda uppdrag. Det för ett Örebro konserthus var ett av dem. Det ni inte fått veta var att alla svackor under detta år. Tids nog förklarar jag kanske saken men nu är det bara anledningen till att den här bloggen inte haft sitt mest intensiva år.

Mycket hundar var det. Hunddagis kommer aldrig mer igen tänker jag. Kära hjärtanes.

Vinterstjärnor.

Ja det är väl såhär det kan se ut. Därbortom vardagskaos och diskberg. Och framför allt, livet pågår även där utanför bilderna.  Allt ryms och det är exakt så det ska få vara.

Nu har väl ingen missat att jag glömt mina Dahliaknölar, upplockade men ute i en låda i en frusen trädgård. Fasen vad klantigt. Men alltså, det här var ytterst härligt med 2018. Stolt som attan ju. Och om allt var på låtsats hade jag skjutsat iväg den här buketten till var och en av er som läser. TACK, ni är ytterst fina! Trots att det skevar med blogg och instgram och hela alltet och jag funderar ihjäl mig på hur jag ska fortsätta så är ni helt enkelt fantastiska. Så snälla ❤️ ❤️ ❤️  Tack och ett Gott Nytt År till er alla! Puss och kram, Sofia.

Nyårsdukning då det begav sig.


Förra nyåret var det minst uppstyrda någonsin. Jag höll i kostymer på stans nyårspromenad och hann överhuvudtaget inte med någon annat än så. Här finns en fin film från promenaden med kostymer och allt. Och Nomi, Estrid och Melvin i täten. Hursomhelst så ramlade jag och Kristo in i vårt eget hem efter fem, då var resten kvar på nyårspromenad. Ändå hade vi stort kalas med vänner, ungar, hundar. Det var yttepyttebebisar och tonåringar. Det rakades hår och spåddes i kort och allt var bara fint. Knepet, att man hjälps åt såklart. Att fixa allt själv måste vara det mest gammalmodiga som finns, åtminstone i mitt huvud. Några hade handlat, någon hade gjort den ena rätten och någon annan den andra. Barna hade pyntat lite. Perfekt så. Precis innan nyår postade jag dock ett inspoinlägg om nyårsdukning, här! Alltid något.

Jag och Kristo lyckades dock få till en bordslösning på sådär 5 meter som var helt perfekt med inspiration av det där brokiga. Jag tog vårt superlånga med skivor i, ett av våra hemsnickrade fick lite storleksändring med hjälp av sågen plus det här lilla bordet fick avsluta alltsammans. Med lådorna utåt. Så där slapp vi dukarna, vilket jag ville då de inte ens var tvättade.

Som ett lapptäcke ju.

Tapetvepan hängde kvar, den passade fint där.

Barnen klippte upp några girlanger härifrån med metallstjärnor. Och hängde dem i den ena ljuskronan.

Den andra fyllde vi med vintergrönt från trädgården.

Och noll snittblommor.Vi tog vad som var grönt i vår trädgård. Häcksyrenen var knallgrön.

Och den här marktäckaren, som nästan är overkligt vacker. Tror att den heter vitbrokig benved.

Det var faktiskt det enda vi satte på bordet, och lite fler stjärnor plus tomtebloss för fritt användande. Ända tills Nomi tog typ 15 och tände dem samtidigt strax efter tolvslaget…

Glasen blev de mest brokiga vi hade hittat runt sjusnåret.

Dukningen var i guldbrunt sjuttisporslin med de mörkbruna assietterna till förrätten. Superenkelt men så vackert bara.

Tycker verkligen så mycket om fotogenlamporna från Karlskrona lampfabrik. Min absoluta favorit är Flaggskär. Med ungar överallt så känns det lite tryggt att inte oljebehållaren riskerar att spricka.

Måste tipsa om det här med långa bänkar från skolornas gympasalar. Kristo har höjt våra till sitthöjd, de rymmer hur många som helst och står ute under tak hela året annars.

När folket kommer till blir allt fint, bra att ha i bakhuvudet.

Här städas inte julen ut i första taget, har ju fullt upp med viktiga saker som pinterest.


Som om ingenting hade hänt står julbordet kvar. Här hemma går allt i snigelfart och det är bra så. Själv har jag VÄLDIGT sent på bollen upptäckt storheten med Pinterest. Det är ju inte så att jag aldrig använt det, jag är här,  men det var först nu jag fastnade på riktigt. För mig slår det allt annat när det kommer till att hämta inspiration om vi snackar på den icke analoga sidan. Bloggar är fortfarande ytterst fint men de är få och instagram är jag inte helt sams med, ska försöka förklara varför en annan dag. Men pinterest, ahhh. Kanske är det för att man är fullt tillåten att drabbas av mani och det liksom bara fortsätter och fortsätter. Så träffsäkra algoritmer där. Som när jag fastnade i…

Den här bilden! Och såklart är Laura Ashley på 70-talet allt jag drömt om. En sekund senare så har man en lite lagom stor anslagstavla där.

Min favorit-board är den om Bloomsbury-gruppen eller snarare om själva Charleston house. Den började med att jag gjorde det här inlägget men efter det fick annat smyga sig in under samma.


Sedan har jag ju en massa hemliga anslagstavlor inför kommande jobb. Den mest pinnade är ju såklart inspiration för min och Nathalie´s bok. Så från soffan pinnar jag hundratals drömprojekt. Ska det kanske bli en bokserie??!! Hursomhelst så funderar jag på att göra mina tidigare hemliga anslagstavlor ohemliga, tror att det räcker med att man följer mig där så blir man varse.

Så jag och Pinterest alltså. Och där hamnade alltså skåpet tillsist. Tycker om att ha det där och faktiskt första gången det står exakt där. När det kommer till glas, porslin och keramik köper jag mycket sällan nytt. Jag har lätt att bli förälskad i sådant vi äter på och jag gillar att duka olika, så därför är nästan allt sådant från loppis. Jag är helt osentimental här och diskar i maskin trots gulddekor och rosenmönster. Och med fyra barn så går en del i kras. Därför är udda bra, till och med superudda. När det kommer till nyköpt har jag en ”servis” med keramik som råder under mycket bestämda regler. För att inte falla dit i allt vackert som ändå finns och ändå hålla fast vid ett hållbart tänk så köper jag uteslutande vit keramik. Men gärna från olika keramiker, i olika uttryck och former.  Det kan låta hemskt trist men för mig är det perfekt. Jag konstaterar miljarder gånger hur mycket vacker keramik det finns men stoppar där. Så därför är detta skåp så väldigt vitt. Fast jag gillar kontrasten med det helt ovita rummet till höger.

Juldukningen kommer säkert stå kvar över nyår med, för då åker vi till den här familjen. Ska bli väldigt fint.

Hade jag haft nyårsdukning på schemat hade jag låtit det vara precis såhär. Fast gjort en egen bukett till ett annat bord med de röda blommorna. Jag tror jag låtit det vara bara grönt och ljuskronan hade fått andra band bara, de gråa tror jag. Ska nog leta fram bilderna om nyårsdukningen från förra året. Minns att den var helt annorlunda.

En av de bättre sakerna med julhelg är att jag flyttar mitt arbetsrum lite.

Det är för lugnet skull.

Och för kommande nystart rensar jag anslagstavlan.

Ett nytt hörn. Eller inte så nytt bara lite ommöblerat.


Gillar den här ommöbleringen extra mycket. Dubbel soffa är alltid ett bra upplägg.

Jag fick en sådan fin julklapp av Kristo och barnen. Fint att önska via bloggen, faktiskt två av klapparna finns i detta inlägg.

ÄLSKAR den här blusen! Och att den är i 100 % supermjuk bomull.

Knappar i ryggen, lagom hög krage och så volangen då. Leta nyårsdukningen nu då. På återseende!
 

Från stöket till julklappskaos och julefriden däremellan.

Hej och hoppas ni har haft en riktigt fin jul! Sådär mjuk och full utav kärlek bara. I mitt fall älskar jag mest när den är lite som vanligt, det känns tacksamt i magen. Vi firade julafton hos oss och såklart stökade vi lite dagarna innan.

Liv stod för servettvikningen.

Mina barn vill helst bara synas i periferin för tillfället men såklart kollar man serier under tiden. Weronica tipsade om En väldigt engelsk skandal, en miniserie. Den såg inte Liv men jag och Kristo, så bra. Weronica är briljant när det kommer till titta-tips (ja andra tips med för den delen) alltid så spot on, och för en sådan icke-titta-på-tv-människa tar jag tacksamt emot.

Julklappar inslagna i tapetrester. Och sedan kom etiketterna på, om jag än virrat in mig själv i märkningen av paketen. Vilket märktes på julaftons morgon…

För första gången på miljarder dar fick vår gran lite nytt pynt. Snowflakes från Afroart. Och rosetter då.

Det är smart att slå in i förväg, allra särskilt när man har fyra barn. Man kommer liksom fort upp i mängd. Note – rationalisera inte bort etiketterna för senare tillfälle.

Skåpet har bytt plats.

Har snöat in på ljuslyktorna från Skruf. En tia på loppis. Så värt. Även att de röda pelargonerna blommar i källaren.

I år höll jag nere extremt på snittblommorna. Har faktiskt gjort ända sedan min sista Dahlia blommade ut. Därför fick en Begonia agera snittblomma till juldukningen och lingonris och kottar från skogen. Plus en julstjärna. Uhhh, vet ni vad jag mindes nu.Jag har glömt mina dahliaknölar ute!!! Upplockade från jorden, i en låda men UTE!! Vilken miss!

Linneduken är sedan gammalt metervaran Aina från Ikea som jag snabbtråcklat ihop på mitten. Jag döljde sömmen med en massa smådukar. På vissa strategiska ställen knöt jag ihop dem synligt.


Chester blev julfin.

Den här hunden alltså. Han somnade under klippningen.

Kolla njutet!

Ljuskronan fick också lingonris.

Den fick bli enkelt i år. Tröttnade plötsligt på det väldigt ostyriga.

Julaftonens tidiga frukost. Pannbröd, julgröt och en febrig Nomi. Själv tyckte hon det kändes som 45 men det var bara 40,5… Och det är väl först idag hon är på benen igen, influensa tänker jag. Annars är det Viggo som brukar bli julaftonssjuk. Det är liksom inte bara en gång vi vaknat på julaftonens morgon av en nedkräkt säng.


Nomi hade fixat en sådan fin julklapp. Bilder med livsviktiga citat på baksidan.

Sedan kom familjen! Min mamma och pappa. Och systrar med barn och män.

Bordet var dukat och de där julgransljusen i vänstra ljusstaken brann i en rasande fart.

Men solen sken och julafton var vacker!

Vi dukade julmaten i köket. Tycker så mycket om att placera Liljeholmens kyrkljus i grupp såhär. Jag ställer dem direkt på stenskivan och de brinner i evigheter.

Såklart rymdes inte allt på ett ställe.

Någon undrade om vi möblerat om igen. Såklart. Det skulle bli ramaskri och tandagnisslan om vi inte hade julmiddag exakt just här.

Julgransljusen byttes ut till Birgitta-ljus, mycket lugnare så.

Knepigt med alltför nära ljus.

<3

När andra tittade på Kalle Anka så snajdade far min om till tomte. Hans gamla förflutna som tomte både under unga 60-talet och när vi var små går inte av för hackor. Nu for han iväg till mina kusiners små barn.

Så sedan passade vi på att ha dubbeltomte!

Klapp-kaos de luxe! Det var den julaftonen. Tack, du var fin.

Vi ska ge ut en bok!!!!


En bok. Att vara en bokmakare. DET har alltid varit en dröm. När jag nu ska få möjligheten att göra det känns det nästan för stort att förklara. För ni har väl inte missat?! Jag och Nathalie / Babes in Boyland ska göra en bok!!!  Min hjärna går på högvarv och vårt största problem kommer nog bli att begränsa oss och kanske vara tvungna att ”kill one or two darlings.” Just nu är vårat inspirationsspann så förbaskat obegränsat och jag funderar på hur jag ska förklara för er vilken typ av bok det kommer att bli. Jamen som en bok förstås. Med miljarder bilder, tankar, ideer och tips. Sådant som jag velat dela med er i typ hundra år, om jag nu hade funnits så länge. Med avstamp i fantasin, den där några av oss kanske glömde på vägen. I allt det där magiska, där världen är så mycket större än man någonsin kan förklara. Ni vet väl att den aldrig har ett slut? Det går liksom inte för sig. Oändlig va?!  Som när varje liten vrå rymmer som en saga. Eller annars kanske man skulle kunna säga – en handbok för vuxna till barns magiska värld. Sådär som att ge den fantastiska fantasin en spark där bak ibland.

Dagen då vi skulle skriva bokkontrakt försökte vi lugna fjärilar i magen med en frulle på Vetekatten.

Sedan en lunch på Centralbadet.

Har liksom aldrig tänkt på Triton på delfin. Hur kommer det sig?

Sedan kom Mari . Hon och Nathalie ska nämligen hålla en workshop på Möbelmässan, kolla in här!

Till sist hamnade vi tillslut på vårt bokförlag! Bookmark heter det och här sitter vi med Ebba och Louise.

Så många storys skickades upp denna dag och TAAAACK för all pepp! Ni läsare är ju helt magiska! Det betyder typ allt. Bredvid kontraktet ligger Alex Schulman´s Bränn alla mina brev som jag läste nyligen, superbra som alla hans böcker. Kanske kan jag hinna med en liten boklista imorrn förresten. Har läst mycket bra under hösten.
 

Nathalie hade med sig ett paket häromdagen och jag började nästan lipa igen. Kan inte fatta att hon gav bort det som fanns inuti. Måste visa! Gör det imorrn!

Det svåraste kommer bli att hålla oss till saken. Här snackar vi sidospårens mästarinnor. Tänker att om någon ”normal” hör oss måste de bli smått galna.

Åhh det var ju vinter i måndags när vi hade bokens första skarpa möte om man bortser från kontraktskrivningen. Kolla vad mysigt när vi käkade lunch på Parken. Igår åt vi middag där med alla barnen och gick fick vibbar av Central Park?! Alltså jag fattar inte den vibben i småstaden. Fast nu håller jag mest tummar att snön kommer tillbaka. Och så lade jag till en ny kategori här på bloggen BOKEN, det känns ytterst fint!

De veganska julklapparna som sätter julefriden.


Jag älskar Lush sedan länge och när jag besökte dem i London och fick svart på vitt om deras sätt att arbeta, och hur allt är genomtänkt i absolut detaljnivå så beundrar jag detta företag djupt. Min barn tycker Lush är drömmenoch därför blir hela familjen stormförtjust när det kommer ett paket från dem. Den här gången får de dock vara hemliga ända fram till julaftons morgon.

Låt oss titta vad kartongen innehöll:

  • Shoot for the stars – vegansk badbomb. Brusande honungsdoftande stjärnstoft.
  • Golden wonder – vegansk badbomb. En färgsprakande överraskning.
  • Ro´s argan sparkly – vegansk och förpackningsfri kroppsbalsam. Ros absolut, geranium och citronolja. 
  • Sugar plum fairy – vegansk kroppsskrubb. Fint havssalt exfolierar och polerar. 
  • Cinders – förpackningsfri vegansk duschgele. Förpackningar är skräp, men det visste vi ju redan. Så skönt att slippa dem. På Lush´s hemsida finns videos hur man använder produkterna om man nu skulle vara så himla van med att hälla duschgele ur en flaska så man har glömt det enda vettiga.
  • Snow fairy – vegansk jellybomb. Segla på ett bubbelgumshav i en båt gjord av sockervadd och älvstoft. 

I lucka nummer 17 i Den hållbara kalendern.


När vi hade affären gjorde vi alltid så fina tackkort! Alla var de som små tavlor och detta kom att bli min favorit. Så pass att jag håller hårt i det endaste enda jag har kvar. De tog så himla slut. Jag får fortfarande mail från folk som tappat sitt kort och undrar om de kan få ett nytt. Lite fint ändå, sådan uppståndelse för ett litet kort. Fast det var också den uppståndelsen och alla önskningar som gjorde att vi bestämde oss att göra det väldigt gamla notbladet – anno 1917 – som ett print. Där vår enda tanke var att så mycket som möjligt (och lite till) skulle gå till något bra.  Linn fixade och trixade och så en dag !

Vi ville förvalta orden lite extra och detta blev alltså vårt välgörenhetsprint, att liksom ta vara på den hundraåriga gamla bilden och bidra till något bra. Och vi växlade organisationer, först ut var SOS barnbyar och till dem samlade vi in 26 000 kronor! Så stort! Och det blev så mycket mera, helt otroligt faktiskt när jag kikar tillbaka i en vilande webshop hur många vi sålde.

För några dagar sedan instagrammade Nanna månen och jag mindes den. Jag började leta, för jag tyckte verkligen den skulle platsa i Den Hållbara Kalandern. Ni vet den vi kör just nu på Tradera, där varenda litet öre går direkt till Naturskyddsföreningen.

LA MEME LUNE NOUS VOIT ~ DENSAMMA MÅNE SER OSS

 ” Så liten och självklar i orden men ändå stor i tanken och nära hjärtat. Att där, under den vida himlen, är vi alla lika. När våra liv korsas av snåriga vägar, när dagar ter sig sannerligen annorlunda, när platsen där du är född ska bestämma om du har lyckan i din hand. Då och där och varje dag slår mig tanken att vi bara hade en evinnerlig tur. Det kunde lika gärna varit du eller jag. ”

Här kan man buda på printet. Imorgon är det dags för en ny lucka i kalendern och hurra det är Emma från Whats decorate my day. Hennes första lucka hänger kvar i budgivning ännu ett dygn och den är minst sagt ljuvlig, kolla bara! En antik järnsäng som tagen från Paris.

Our weekend diary.


Har aldrig känt mig mer lugn i juletid. Med det inte sagt att jag inte har saker för mig, det har jag. Och inte heller sagt att julklappar är inhandlade och inslagna, egentligen raka motsatsen. Och kanske slutar det med att jag dan före alltsammans är helt uppskruvad och inser att allt bara var på låtsats men nåja då får det väl vara skönt så länge det varade. Jag har faktiskt köpt några nya pynt till vår gran! Det hände förra gången för femton år sedan så ingen köpångest på den. Tycker om dem så mycket så jag köpte några till en kompis i samma veva. Finns här!

Så dessa slog jag in i en gammal Cloetta-låda.

Med mässingsbjällra i rosetten. Blir alltid så överförtjust när man hittar pinglor på loppis. De är så tunga och gedigna i jämförelse mot de nytillverkade. Och så kostar en tråd med flera stycken inte mer än en tia.

Snöflingorna i cloetta-lådan tog vi med hos hem till Linn, Isa och Leo. Alltid lika mysigt och varmt där. En vill liksom aldrig gå hem vilket jag knappt inte heller gjorde. Jag har liksom en vana att alltid dröja mig kvar extra här, sådär som när en snabb promenad blir tre timmar. Fint ju.

Eftersom jag uppenbarligen tror mig ha all världens oceaner av tid fortsatte jag att möblera om i morse. För den vane läsaren ser man att vi nu har sofforna i detta rum. Eller vi har snarare fem soffor i samma rum… Det kändes en aning knäppt när jag insåg det. Fast en är schäslong.

Här tyckte jag fortfarande kändes helt okej.

Här med faktiskt.

Fast här hade jag tröttnat och det är faktiskt värre än det ser ut. Och så snöade det ut. Klart man vill göra annat då.

Så vi stoppade in barnen i bilen och for ut till vår absoluta favoritjulmarknad på Ändebols Gård! Så pass att vi bara tycker vi behöva denna och att våra barn börjar påminna sig i september om lammkorven till lunch.

Liv var julig.
 

 
Emma och Albin sjöng så vackert och inom loppet av ett par timmar kände jag mig helt uppfylld av julefrid. Om jag hade känt mig i fas innan så var jag det definitivt nu. Så enkel är jag eller andra kanske skulle kalla det strutsbeteende, att liksom glömma allt man borde göra.

Vi handlade grönkål, brysselkål och en massa annat gott. Man vill ju liksom ta allt med hem. Sedan fick jag och familjen en sådan fin present av Katarina och självaste Ändebol, jag blev så överraskad och glad så jag var på vippen att börja gråta. Så. Himla. Snällt.

Tack helgen du var fin och hej kära julefrid.
 

For the monday coffee.


Imorgon ska jag fixa en sådan här gardin som hos Fanny! Eller det ska jag inte, kom jag på och fick som en händelse chans att hinta lite också. Imorgon MÅSTE ni checka min story kanske jag kan lova, blir nästan helt knäsvag när jag tänker på det… Hej dröm! Jaja, men efter det ska jag ordna en sådan här gardin, måste bara hitta upphänget på loppis.

Catarina har bloggat så strålande vackert från det Dala-hem som fick mig att tro (önska jättemycket) att jag vore besläktad med typ hela Dalarna. Det hemmet besökte jag nämligen när hon och Nanna bjöd in till en vistelse i deras hemtrakter.

 
Alltid så finstämda rum hos Nanna 

Och alltid så fint skapat av Elisabeth Dunker och Fine Little Day.

Förtjust är jag också i Ulrika Nihlén och Clara Dayet´s bild – The waiting for Santa.
Godkväll på er finingar och vi ses på story imorgon då  ? ? ?

Ommöblering är kanske mitt bästa i juletid.


Sicken härlig helg. Lite hysterisk mani men det var det värt. Är sjukt förvånad att detta inträffar redan för så länge jag minns har jag fått för mig att möblera om typ dagen innan julafton. Kanske blåst till loppis och köpt exakt den där fåtöljen vi alltid har saknat (egentligen inte alls sant) och bytt lampor hit och dit, flyttat soffor och hittat nya hörnor perfekta för ett soffhäng osv. Jag inser att detta är något barna kommer minnas från sin barndomsjular, hmmm. En mamma som istället för att koka knäck möblerar om, målar lite och syr sofföverdrag. Idag sov vi väldigt länge, tittade vi ikapp på julkalendern och sörplade choklad och vispgrädde. Sen tittade vi ut på regnet och fann ingen anledning till att inte julpynta. Vi orkade inte ens städa undan från middagen vi hade igår, för att göra minigranar eller för all del tallar. Observera att middagen intogs i ett annat rum än vanligtvis, ändå nice tyckte barna. Ommöblering ändå, förnöjer tillvaron liksom! Billigt är det också, kan ju inte bli billigare och så jäkla hållbart.

De har sina egna pynt. Liv körde på ytterst sparsmakat i år. Helst bara vitt. Vilken överraskning.

Jag skulle lyssna ikapp på BillgrenWood-podden häromdagen och började bakifrån med adventsavsnittet. Där sa Sofia att hon brukade knyta rosetter i granen och jag sa till barnen att det är ett tips. Alla tyckte det var superfint och knöt rosetter som aldrig förr.

Liv kostade ändå på sig några blekt rosa.

För ett par veckor sedan kom jag på att vi absolut bör ha en sittbänk i detta hörn och vi låtsades på riktigt och bytte bord för en dag, och öste på med skinn och kuddar och en passa pallar. Vi provsatt, provåt och liksom provhängde. Liv med sina kompisar, jag när Kristo lagade mat. Snacka om att vi gick till botten med det hela. Smart. Imorse var det dock inte särskilt planerat men då vi tagit bort sittbänken i glasverandan för jag tänkte att jag ville testa en annan möblering där så blev det ju liksom bara en materialflytt, säger hon som inte snickrat en enda spik. Men det blev så fint! Nu ska färgen torka och jag ska montera ihop en kaktuslampa!