• INSPIRATION - INTERIOR

    L’Hôtel.

    Alltså. Vissa lanseringar är absolut flottare än alla andra. Kanske var just den här den tjusigaste av dem alla. När Sandberg lanserade sin nya tapetkollektion L´Hôtel  så var ingenting lämnat åt slumpen. Har man inspirerats av Paris så finna det liksom inga genvägar.

    Platsen var Villa Strömsfors och redan vid det dukade bordet hade jag drömt mig bort till en annan värld och tid.

    Inramningen av villan kunde ju såklart inte varit mer passande. Men ALLT var magiskt in i minsta detalj. Nu hör ni inte musiken men bara den gjorde en mjuk som sockervadd och tänkte att det här dygnet behöver inte ta slut på en evighet allra helst.

    MARIE efter någon med Antoinette i efternamn.

    Tapetkollektionen är något helt unikt och har helt enkelt kommit ur en resa genom Paris. Designteamet besökte Paris vackraste gator och dess stiligaste minnen från förr. Man skissade från tesalongerna och landade på de mest sagolika museum. Vad kommer ur en sådan resa kan man undra? Spana in kollektionen här , här har du Paris från en svunnen tid tolkat till nutid. Vackert.

    Älskar att man dammat av bården i ordets rätt bemärkelse. Själva bårdmaskinen har inte använts sedan mitten av 90-talet men så självklar liten detalj ändå.

    AURÈLIE finns i tre färgställningar.

    Katrin, sicken stjärna! Kreativ chef på Sandberg, som verkligen tagit det här företaget till ett nyskapande utan dess like. Utan att tulla på det som man ändå alltid varit Sandberg. Liksom förvalta det man redan har men sedan ta det till en helt annan nivå. DET är så proffsigt! Och kolla in scarf a´la Sandberg som blir knytblus! Jag bär min likadant.

    Hej du vackra bord.

    Ni som följer mig fattar ju hur jag går igång här. Låtsatsblomster är ju en besatthet jag har.

    Jag har så klart svängt runt i själva huset också men det tar vi i ett annat inlägg. Likaså vad som hände framåt kvällen.

    Så många fina där. Här är Ida Magntorn och Volang-Linda.

    Jag kunde knappt andas av allt det vackra. Fast kanske mest för jag babblade så mycket. Här har man tapetserat ur kollektionen.

    Tapeten heter Marion, finns i tre färgställningar.

    Nu hade ju mörket börja falla över Strömsfors så ni ser inte guldstänken i tapeten. Älskar det och att det ser ut exakt som insidan av en bokpärm på 1800-talet. Eller havet. Eller marmor.

    Blev otroligt glad att se Anna från The Norrmans igen!

    CÈLINE som ett sidentyg. Tänker på en vävtapet men med helt motsatt uttryck.

    Den här villan alltså. Det är nästan så den skulle vara ett museum så alla fick kika in. Sedan kan jag bo där samtidigt, i museet alltså. Vara ett slags interiör. Jag och min familj. Låter kanske en smula märkligt men det bjussar jag på.

    Rekvisitaförrådet för kollektion gick inte av för hackor.

    MARION den med guldskimret.

    Det var som att Emma faktiskt var en del av interiören. Och kollektionen på samma gång.

    Ni måste spana in AUDREY också. Tre olika färger.

    Är det någon som har tänkt på möjligheter med bård? Man kan ha den på en sammetspuff.

    Petra ville ha bården som byxrevärer. Och Elin skulle säkerligen komma på något magiskt.

    JULIE en hel blomsterdröm som vägg.
     

    Det är ju en ynnest att få smyga förbi ett sådant här dukat bord. Jag tror jag tog en bild från alla vinklar.

    Klassikern RAPHAEL har gjorts i tre nya färgställningar.

    Älskade det ytterst kreativa upplägget på middagen. Berättar mer än en annan dag. Här berättar formgivarna Karolina Kroon och Sara Bergquist om hur kollektionen kom till.

    Det extra fina med en morgondag med låtsatsblomster är att ingenting förgås under sömnen.

    Inte heller en annan morgon eller ett annat år.

    CHLOÉ. Gillar den rosa.

    Lätt att känna sig hemma här.


    Aurèlie man hör ju redan på namnet att man smälter. Fast det här är min favoritfärg. Och så sprang hon iväg och tejpade upp en meter på väggen ovanför soffan och dog en smula.

    CHRISTIAN.

    Hade faktiskt ingen aning om att Sandberg hade en liten webshop med accessoarer. Nu har de gjort så underbara scarfes med mönster från kollektionen.  Jag känner mig så extra fin när jag knyter min såhär eller när jag gör vilken blus som helst till knytblus.

    Efter ett magiskt dygn tog en lång bilresa vid. Vilken attans tur att den var lång för då fick jag hänga med de här finingarna några timmar till.

    Så vi lämnade Katrin och hennes blomsterhav och tackade Sandberg för allt tjusigt och sade på återseende. Helst till helgen.
     

  • RENOVERING

    En dröm som snart går i uppfyllelse!

    För er som inte vet så hittade vi ju en hel glasveranda under två fasader. En kall, frostig vinternatt. Sicket fynd väl?! Lite såhär var historien om den. Jag älskar fönster skulle lätt kunna bo i totalt glasat hus. No probs, har aldrig tyckt att insyn är jobbigt och hatar mörkläggningsgardiner. Sedan älskar jag att göra hål i fasader. ”Skulle det inte vara fint med en dörr här eller ett fönster där?!” Och sedan gör vi det bara, hur svårt kan det vara, säger vi alltid. Hursomhelst så har vi drömt om att byta ut våra fönster som man satte dit på 70-talet till gamla fönster. Sådana med innerfönster som måste dit om vintern och tvärtom till våren. Huset är ju ändå byggt 1913. Folk tycker vi är galna, man ska ju byta till hundraglasfönster, täta och nästan oöppningsbara. det ligger i tiden har jag förstått. Och jag kan knappt andas av blotta tanken. Älskar draget i vårt gamla hus. Älskar att det andas. Sedan att vintern hör raggsockor och dubbla uppsättningar av kläder till, är smällar man gärna tar. I alla fall, sista dagen på vår semester vaknade vi i Köpenhamn. Alla var taggade på sträckkörning ända hem. Men så slog det mig att jag så gärna skulle vilja besöka den där byggnadsvårdsbutiken som jag drömt mig bort i så många gånger. Hittade en gång ett orangerie i mitt flöde på instagram, med fönster som var köpta därifrån. Sedan dess har jag förlorat mig i filmer då de räddar fönster från danska drömhus. Jag vet också att Malin varit där då och då. I alla fall, sagt och gjort. Vi styrde mot Genbyg.  Ojojoj!

    Barn och hund satt kvar i bilen och var inte ett dugg roade medan jag och Kristo nästan började böla av allt det fantastiska.

    Alltså det var ju inte ETT fönster av samma slag. Det var massor. Alla räddade från hus som skulle göra just det där, byta hela rasket. Jag visste nog inte riktigt om det var på riktigt. Vi sprang runt som yra och kikade till höger och vänster och lyfte på allt. Ahh, skiffer!

    Här var det någon som bröt ihop av lycka. Bara att någon liksom tar reda på det, är värt allt. Så här genomtänkt har jag aldrig sett en byggnadsvårdshandel.

    Där fanns allt man drömmer om. Och så inspirerad den här sommaren, ända från Dalarna, genom Danmark, via Amsterdam och till Paris. Hela resan präglades av en fantastisk inställning till återbruk så var det kanske inte så konstigt att allt plötsligt kändes möjligt.

    Jag hade där och då kunnat slagit till på en trapp. Bara för att. Det gjorde vi inte.

    Däremot kunde jag inte låta bli en och annan krok.

    Väldigt inspirerande alltsammans, på gränsen till dröm. Och så hjälpsamma, urtrevliga som höll i stället.

    Är ni lite nyfikna nu då? Vad var det för dröm? Vi var bara tvungna att köra hem och mäta lite först.

    Taa-daaa!! För där stod de ju! Våra drömmars fönster! Jag blir alldeles matt bara av tanken, att de faktiskt levereras från Danmark i detta nu. Och detta är inget vi tänker göra i en handvändning och jobba ihjäl oss på utan tanken är ett fönster då och då. Det är de trippla fönsterna och de i ”vanligt” format som står längst till vänster i bild. Nästintill exakt samma mått på spröjsen som vår glasveranda. Alltså. Jag kommer aldrig kunna flytta. Aldrig någonsin. Inte nog med det.På vägen hem så kläckte min man en lysande fönsteridé. Så självklar när den väl var sagd. Längtar lite nu…

  • AT WORK

    Snart sladdar jag in här!

    Första gången var jag svimfärdig. ”Men har du inte satt foten där så kan du aldrig förstå det magiska. Att där innanför är världen en annan. Det sitter något kvar där i väggarna och golven. Något som bara behövde hamna i rätta händer för att väckas till liv igen. För trots att taken flagnar och hundraåriga tapetbitar hänger på trekvart så är huset redan väckt. Som om familjen Ståhl bara genom att fylla det med varma hjärtan och ljuvliga tankar och sanndrömmar har fört huset tillbaka såsom det en gång var tänkt för. Jag skulle inte haft några problem att stanna kvar som det var. Min fantasi har förföljt mig ända sedan i fredags… Planen med Villa Strömsfors är att alla ska få möjlighet att ta del av den. Den ska fyllas med människor och kreativitet. Av möten och samtal. Det bästa i livet liksom. Jag är helt övertygad över det här stället kommer bli något alldeles extra, något unikt som kommer att vara som en dröm i sig. Från början och i fortsättningen. I all tid och evighet.”
    Så skrev jag den där förra gången och en hel massa mer i det här inlägget.  Och snart möter jag upp Elin plus en massa andra fina i en bil i Norrköping så sladdar vi ner till denna drömska villa Strömsfors för att möta Sandbergs! Och jag vet att jag kommer falla pladask ännu en gång. Fast på ett annat sätt. Och en villa i en alldeles ny glans. Pirrigt värre! Kika på stories under dagen vetja! Och kolla hur det såg ut en gång för flera hundra dagar sedan, närmare bestämt 2015.

      

     

     

     

     

     

     
  • DIY

    Så var det en miniatyr-värld i Amsterdam #DIY

    Gomorron fina! Dags att köra lite rutiner igen här på bloggen. Eftersom det är mitt värsta får jag ta mig i kragen. Men jag vet att jag gillar det, när jag väl ger mig sjutton på det. Rutiner på en virrpanna blir alltid soft. Tisdagar brukade vara DIY, åtminstone innan jag gick in i jobbdimma och sommarlov. Eller möjligen rörde ihop allt.

    I somras när vi var på vift så handlade ganska lite om shopping. Däremot roade vi oss en hel del med fönstershopping då många butiker var stängda, speciellt i Paris just i början av Augusti. I Amsterdam var det också lite semesterstängt men jag och Charlie sprang på den här lilla affären. Som också var en studio, en musstudio. Och jag höll på att ramla baklänges av all gullighet i miniatyr.

    Egentligen visste jag ju ingenting om vad detta var. Men efter att läst på har jag fått veta att Karina Schaapman ville göra en barnbok och istället för att illustrera började hon bygga små världar att fotografera. Ett digert jobb. Den första världen tog 3 år att bygga. Och när succén var ett faktum så blev hela familjen involverad i hennes företag. Inspirerande!

    Hennes dotter Lili driver tex youtube-kanalen The Mouse Mansion Channel där man tipsas igenom en hel del miniatyrtips!

    Ni fattar att jag ville krypa in i denna stängda affär.

    Kolla bara här på instagram. Små flaskor av pärlor. Själv brukar jag göra bakelser och tårtor av just pärlor och knappar.

    Emma, detta inlägg är till dig! Såklart behöver ditt pang-hus till mus-bo en egen berg o dal-bana! Jag kommer och hjälper dig!

  • FOR THE MONDAY COFFEE

    For the monday coffee.


    Anna Björkman som gjorde boken Feelings of Imperfection med Anna Malmberg säljer sin lägenhet i Malmö. Jag tycker bilderna är så himla inspirerande och ju mer man kollar desto härligare blir det. Som de gamla köksskåpen som förvaring, fint! Jag vet sedan förut att Anna är en stjärna på återbruk!

    Textil ändå.

    Och är det inte en butiksdörr? Tipstack till Anna Malmberg.

    Det här får mig att absolut brodera till hösten. Det fina är att loppisarna svämmar över med både bågar och tråd.

    Och Emmas dockhus vill man gärna sätta tänderna i.

    Kalasfeeling i en tvättlina hos @sannehop.

    Sparar alltid på smarta rumsdelare. Bokhylla är alltid favorit. Fint hem hos kompis till lika fint @ettrumtill.

    Innan jag smyger upp och väcker barna konstaterar jag att lediga helger får mig att kunna andas så mycket mjukare. För en frilans kan det lätt bli att man tullar på det där. Och det må vara hänt men mycket sällan. För en helg i trädgården, ute i skogen och sprungit i regn gör underverk för mig. Note to self inför hösten. Men nu är det måndag! Spännande vecka is coming up! Ursäkta svengelskan…

  • SÅDANT JAG TYCKER

    SD, solidaritet, valet 2018.


    Vissa tror att det är omöjligt att förändra världen. Jag vägrar tänka så. Tystnaden är den värsta, eller hur? Använd er röst. Vi lever bara en gång här på jorden. Och jag vill i alla fall tänka att jag varit där.
    När vi var i Amsterdam ville vi besöka huset där Anne Frank och hennes familj gömde sig undan nazisterna. Där de även blev förrådda. Det är nu ett museum. Då Amsterdam, för oss, var ett infall på en resa mot Paris, hade vi inte bokat i förväg vilket tyvärr innebar att vi inte fick biljetter.
    Men vi stod framför huset på Prinsengracht 263 och berättade historien ännu en gång. Och där mitt bland flinande turister, som ju mer de log gav mig känslan av att detta bara var något på en bucketlist, så rann tårarna. Inte tyst, sådär i förbifarten utan mer hulkande och snorigt. Jag tänkte på rädslan, paniken och hopplösheten. Jag tänkte på när de tillsist blev förrådda. Jag tänkte på att hon var 16 år, i samma ålder som min egen dotter, när hon dog. Jag tänkte på hur allt det som levde kvar i skuggorna i många år, det som var förpassat till mörket, nu närmar oss igen. I världen, i Europa och i Sverige.
    Igår pratade vi om Hédi Fried. Som 94-åring demonstrerar hon på Stockholms gator. På samma gator ges nazister tillåtelse att demonstera. I vår demokrati? Hur kan det vara möjligt? Denna kvinna, som ägnat sitt liv åt att berätta sin historia, i kampen mot nazismen.
    – Sedan fördes vi till barackerna. Där träffade vi flickor från Polen som varit där en tid. Vi nya undrade när våra föräldrar och småsyskon skulle komma. Då pekade en polsk flicka ut från baracken. ”Är ni idioter. Ser ni skorstenen där borta. Där, där borta brinner era föräldrar och småsyskon”. 
    – Före 1945 var jag inte rädd. Min mor förklarade Hitlers högröstade orerande i radion med att det var en galning i Tyskland – och Tyskland är så långt borta. Men Tyskland kom närmare för varje dag.
    Är det inte så exakt jag säger till mina barn såsom Hedis mor förklarade för sina barn. När vi ser klipp på folkvalda SD-politiker som säger rätt i ögonen på krigsflyktingar från Syrien. – Alltså det här snacket hela tiden om att det är flyktingar, det finns ju inga flyktingar. Det är jag övertygad om. Det är ekonomiska migranter som kommer hit för att få bidrag.
    Eller när någon uttrycker sin syn på svenskhet: – Man ska vara svensk, född svensk och ha svenska föräldrar.
    Och därmed är inte min man svensk och heller inte mina fyra barn. När de frågar ”Kommer vi och pappa behöva flytta?” Då säger jag till dem, det är bara galenskap. Och de kommer aldrig få bestämma var ni ska bo. Aldrig någonsin.
    Vi kan tycka att saker är fel. Vi kan vara besvikna och förbannade. Men låt inte vår demokrati sättas på spel. I år har vi kämpat dit vi är, inte bara du och jag utan så många före oss. Så väldigt många som kämpat för den värdegrund som Sverige vilar på. Jämställdhet, öppenhet och mänskliga rättigheter. Ett samhälle med solidaritet och för alla människors lika värde.
    Jag kommer rösta på dem som värnar om vår demokrati, ett samhälle med solidaritet som en av sina främsta hörnstenar. Då vet jag att mina barn kommer ha möjlighet att fortsätta göra sin röst hörd, oavsett om de är pojkar eller flickor. Deras möjligheter och chanser  kommer vila på exakt samma grund oavsett om du är hon, han, eller hen. De ska kunna blir kära i vem de vill och ha full tillåtelse att visa det också, de ska få gifta sig med vem de vill och bilda familj oavsett på vilket sätt. De ska stå upp för andra människor och veta att i Sverige tar vi hand om varandra. Oavsett kön, bakgrund och etnicitet. Och oavsett om du är rik eller fattig. De ska veta att vårt land alltid står öppet för de som behöver, de som flyr från terror, krig och galenskap. De ska proppas med kunskap och verktyg för att hålla det här jordklotet på rätt spår, de ska känna sig trygga med att klimatfrågan tas på största allvar. När jag röstar den 9 september handlar det inte om en egoistisk ställning utan för hela Sverige.
    Och som Hédi Fried sa i SVT – Jag vill se till att demokratin överlever och försöker få folk att inte tappa hoppet. Man har alltid kunnat förändra historiens gång och det behövdes människor som var modiga att säga ifrån.
    Ps. Jag hade gjort en lista på saker som SD står för, sådant de säger blankt nej till. Jag hittade trovärdiga källor att länka till men ville gå till huvudkällan. Jag klickade också på källhänvisningar från flera större tidningar och sökte på SD´s egen hemsida. Vi håller just nu på att uppdatera stora delar av hemsidan. Var god och försök igen senare. DET känns trovärdigt i valtider.

  • FOR THE MONDAY COFFEE

    Godmorron från sidospårets högborg.

    Godmorgon med världens mest oklara blogginlägg. Fråga mig inte om den röda tråden för den vet jag inte alls. Well, en salig blandning av sällsamt slag. Så får det heta. Sidospårets högborg. Egentligen var det nog att jag pratade i telefon så mycket igår så jag glömde av vad jag höll på med. Skrev först ett inlägg om valet och hur jag tänker. Kunde inte bestämma vilken bild som hörde ihop med texten så bytte ämne. fast det där kommer imorrn eller nåt.

    Den här bilden tog jag imorse. För jag är så galet mallig över att vår trädgård faktiskt blommar! Jag är otroligt fascinerad över det eftersom vi enbart brukar ha maskrosor så här års. Måste slänga iväg ett tack till dahlia-drottningen herself. Jag gjorde EXAKT som henne och alla knölar utom en blev stora, höga plantor som blommar galet.

    Jag har också fått en massa råd av min mamma och faktiskt inspirerats mycket av den här boken. Jag ska gå igenom hela trädgården innan den vissnar. Men krassen har varit fin och Zinnian. Och den där kommunala rosen. Och de vilda tagetes jag fick av mamma, hur höga?! Som pompoms!

    Min man skickar jag framåt kvällen på upphämtning av ljuvliga saker till nästa veckas plåtning.

    Så började jag ju även på ett bokinlägg. Om hur jag välkomnar böcker av detta slag. Helt perfekt sätt att se världen lite annorlunda än normen. Enkelt för de yngre barnen att läsa själv eller högläsa. Jag kan komma på mina barn att den här typen av böcker greppar de gärna, lite lagom länge sådär. Kul att läsa och intressanta fakta. Som korta kapitel och snabba växlingar.

    De här har jag ju redan tipsat om. Påtal om något helt annat men också lättillgängligt som vi lyssnade på en del under vår resa är P3 Historia. Inte alls djuplodande, lite mer som att läsa en spännande roman men trots allt så fastnar ju det ena och det andra. Har en hel radda att rekommendera men ska du lyssna på ett, ta avsnittet om Sofie Scholl. Historien om den unga, väldigt modiga Sofie som stod upp mot Hitler, i motståndsrörelsen Vita Rosen. Med livet som insats.

    Så var det här om Spirulina. Från det ena till det andra. Sägs vara bra för mycket men vet ni, jag kan inte få i mig det. Oavsett om jag bara blandar det i juice eller smoothie så funkar det inte. Lika är det med matcha pulver. Därför tyckte jag det var perfekt när vi hittade Spirulina i tablettform, har aldrig tänkt på det.

    När jag postade den här bilden på instagram fick jag många frågor om skorna. De är från Other stories och jag gillar dem verkligen.

    Nästa sidospår hamnar hos min bloggkollega Cecilia Blankens . Hon och Kristin Johansson tidigare vegobok är en favorit, nu kommer Nyfiken grönare!  Utlovas även tipsigt om att restlaga och minska matsvinn.

    När jag var på Merci så stod jag och klämde på sängkläderna. Och gick raka vägen hem till lägenheten och mailade istället Louisa och Josephine på Midnatt om färgfrågor. Ni vet sådär invecklade och snurriga. Men de lotsade mig så rätt i färg förvirringen. Såklart skulle jag välja deras Midnatt, 100 % ekologiska produkter. Ingen tvekan.

    Helt enkelt fantastiska. Kan inte vänta tills bedtime. Har ni spanat in deras Journal förresten? Lite tips, stadsguider och finstämt vackert.

    Och så ett snabbt kast till något nystartat. Efter jag gjorde den här intervjun med Paulina så vet jag ju att mer generös människa är svår att finna. Därför är det ett lyckokast att hon börjat blogga nu, hittas här. Redan efter andra inlägget tipsar hon om var man kan köpa ekologiska blomsterlökar, då denna blomsterlöksindustri annars har enbart har 3 promille av den varan. Och en nystartad youtube-kanal ! Jag hejar av hela mitt hjärta!

    Det här blir fredagsmiddagen idag! Vietnamesisk sallad. Sådärja, slut på sidospåren. Man måste ju hejda sig. Då var det helg igen. En vecka sedan Paris och jag tror jag gör en äppelpaj. Ska bara jobba fredag först. Tjingeling!

    Ett sista.. Jag GÖR en äppelpaj, den här! Kram och fin fredag <3

     

  • PARIS,  SUSTAINABILITY

    Astier de Villatte.

    När jag går i affärer så shoppar jag väldigt sällan. Däremot så kan jag bli tokinspirerad. Förr när jag drev egen butik kollade jag allt från tejp till belysning och såklart olika formgivare. Numera är det lite samma sak, fast jag skippar grejen med om det skulle passa i en liten Mokkasin-butik. Fast sådär himla köpsugen blir jag sällan. Överflödet gör mig mest trött. Ni vet att inte se skogen för alla träd. Lite så var det när jag travade in på Astier de Villatte. På 173 Rue Saint-Honoré. I 1:a arrendisomentet, starx bakom Louvre, på fingatorna där vi nästan aldrig hänger.  Men i alla fall var Liv, jag och Chester (jorå även en liten hund) och flanerade bland Fendi och Alexander Mc Queen och sprang på denna lilla pärla.

    Enda skillnaden här var att jag inte blev särskilt trött för det var exakt så fint som jag alltid tycker detta porslin är. Att jag däremot inte kunde se den där skogen var sant, för hur skulle jag kunna välja? Man köper liksom inte flera saker här om man nu inte har sparat i hundra år eller är rik. För det är långt ifrån gratis. Men väl värt att vänta på och följa min strategi, en grej vartannat år eller nåt.

    Och jo en påse fick följa med. Efter att ha rådslagit med en 15-åring och Chester druckit flera liter vatten för att slumra under en hylla med finporslin.

    Och jaa, tejp och sånt.

    Astier de Villatte må vara hypat. Men till saken hör att jag tycker om detta. Supermycket. Det är ett hantverk och det får också synas att det är det. Ungefär som Karin Larsson tänkte när hon vävde, låt en tråd hänga som en påminnelse om att händer har skapat.

    Det kan vara en lite bubbla, lite skevt men det är exakt det som gör att något känns som mitt. Fattar ju att det inte är så men det känns så, vilket må vara huvudsaken.

    Fast något annat som hör till är nog att jag vrider och vänder på dessa köp i all evinnerlighet. Och jag vårdar dem som om de vore oersättliga. Och var gång jag tar fram dem tycker jag de är exakt så fina som då jag valde dem.

    Jag vet. Jag snackar porslin. Inte guld och gröna skogar och fred på jorden. Men jaja, någon last kan man väl få ha.

    Skulle vara böcker också då. Uppföljaren till Milk & Honey. Jag är ganska dålig på engelska, har alltid varit och det är en av mina tråkigaste insikter. Önskar att jag kunde vara en lysande stjärna på språk överlag. Däremot så tror jag mig vara ganska bra på just engelsk poesi. Jättemärkligt ju.

    Tillbaka till Paris. När vi besökte den här porslinvärlden hade jag ingen kamera med mig så ni får ursäkta dessa gryniga mobilbilder. Men om du går in på butiken, missa för allt i världen inte de inre rummen! Lätt hänt.

    I de yttre rummet är de mindre sakerna.

    Och stora fat och skålar längst in.

    Lite sakral känsla här.

    Min regel när det kommer till porslin håller jag fortfarande. Fast så svårt det kan vara ibland och så sugen jag blir bland allsköns färger och nyanser. Men jag tror ändå på den. Jag köper alltid vitt porslin om det handlar om nytillverkat. Det kan ha olika vita nyanser, olika former och olika hantverkare. Men det hålls ihop av det vita. Sedan att det slinker in allsköns loppis är en annan femma. Jag har stått så många gånger framför blått, ockra och senast en ljuvlig brun nyans, som höstlöven när de torkat. Men ändå nepp, jag håller mig till regeln. I annat fall skulle jag falla dit ständigt, och jag vill inte det.

    De här små lamporna är även de ljuvliga.

    I Sverige är det Artilleriet som har detta porslin.

    Och inget ont om dem men det var ju helt klart något extra att gå runt just här.

    Åhh!

    Ibland när jag vill tanka extra inspo så ber jag alltid om ett paket. Det är en lyx jag faktiskt slänger mig med. Jag känner alltid i magen när det blir lite extra. Och ni förstår ju att jag gillade det här. Bjällror är man ju svag för.

    Tejpfantasi.

    Den här skiljeväggen tar jag med mig.

    Faller alltid för mässing före silver. Och mot vitt porslin är det oslagbart.

    Här i solen kommer det ju att ligga ett tag. Paketet. Kanske blir det en julklapp till mig själv. Alla som har passerat har frågat vem som fått så fint paket. Jag suckar lite belåtet sådär och säger ”jag” i förbifarten. Ahh, lyckost dig då, säger de som frågar. Och det kan man ju tycka. Nyfiken på vad jag valde??

  • WORKSHOP - HIDDEN PLACES

    Det STORA inlägget om Hidden Places – ett halvår senare.

    Det här bevisar bara hur snurrig min hjärna är. Strax efter vår workshop Hidden Places blev jag sjuk och inget blogginlägg kom trots jag lovade. Sedan har jag vaggat mig in i tron om att jag inga bilder hann ta. Inte sant någonstans. Jag hann visst, långt ifrån på allt och inte alls när allt var orört. Eller lite mer struktur i alla fall, lite mer ihopvikt, lite mer prydligt. Å andra sidan, hur kul är det?  För det var ju sedan det hände. Den här workshopen var som explosion i kreativitet. Exakt den slags kreativitet som får en att fortsätta gå liksom. Den som inte har ramar eller begränsningar utan bara svävar ut i luften vi andas. Inte alls vår förtjänst utan alla underbara människor som var på plats. Alla gick igång på tusen cylindrar och såg herrgården som sin egen för en stund. Jag hade kört ditt ett proppfull släp i fullhöjd, ni vet ett sådant man går in i och kan packa 2,5 meter upp också. Dagen innan blåste jag, Nathalie och Matilda liv alla rum med rekvisita som vi samlat på oss under åren. Det mesta vintage. Ett insomnat hus blåser man inte liv i på en kvart, det är ett som är säkert. Å andra sidan fick alltsammans något filmiskt över sig eller att rummen blev som dockskåp som bara väntade på att få fyllas med människor och samtal. Det var något alldeles särskilt att lämna herrgården så dagen innan. Och självaste dagen blev till något som jag alltid drömt om i jobbväg, trots att jag inte visste om det själv. Att hämta inspiration  i andra  människors historier och kreativitet är något av det viktigaste jag har.
    Och ni har väl inte missat att vi har släppt nästa Hidden Places. På Julita Gård i samarbete med Nordiska Museet!! Kolla information och anmälan här! Det finns några platser kvar och det kommer bli magiskt. Bara att få hänga där i sensommaren, som om stora huset var ens eget, känns drömmigt. Att vi dessutom startar upp med härlig middag gör inte saken sämre. Många undrar om förkunskaper. Inga alls och du behöver varken jobba som stylist eller fotograf.
    Okej, från noll till hundra. Här kommer världens längsta bildsvep – från Hidden Places i våras!

    Jag byggde kulisser för att visa att allt är på låtsats. Visst kan man tro att det är madrasser på hög? Nix det är faktiskt skräp som porslin och annat var packade i. Ljuvliga dukar och lakan från Bungalow.

    Vi fantiserade friskt när vi byggde rummen. Bästa tricket för att få ens tankar att skingras på det mest oväntade sätt.

    Fia på iminlillvärldavblommor hade satt ihop vårt blomsterval.

    Här fick deltagarna gå loss som de var deras egen blomsterbutik.

    Vår vas-samling var to die for.

    Vi var supernoga med att alla blommor skulle återanvändas gång på gång. Oavsett om de legat utspridda.

    Agnes in action.

    Jag skrev ju något om att allt var prydligt och ihopvikt. Det där var kanske inte hela sanningen. I min värld är det här skåpet ytterst nogsamt. Vi hade flera hundra meter vintagetyger, att använda som backdrop och i bild. Ylva Von Rosen hade låtit oss låna hennes William Morris-skatt.
     

    Anna & Malin från Mrs Mighetto hade med sig nya produkter. Det tyckte jag kändes så himla fint att de valde att plåta det just här.

    Allt plåtades i naturligt ljus och vi delade tips om det. Någon valde att bara fotografera med mobilen och det funkar det också. Man gör som man önskar.

    Emma och bombnedslaget. ATT jag är likadan.

    Det sveptes tapeter.

    Och våra egna påsar, som Kristo ritade åt oss,  väntade som en maxad och ljuvlig goodie bag. Sådant vi inspireras av. Där fanns saxar och band från Studio carta, eftersom vi fick så många anmälningar så blev vi utan den här ljuvliga men kolla, Le picolle scissor, en minisax för band. För övrigt älskar jag allt i den här shopen.  Alla deltagare fick Elin Unnes bok – I odödliga odlares sällskap. Den älskar jag med. Jag faktiskt allt som ingick i väskan, det var ju det som var grejen. Pennor och skrivbok från Katie Leamon/Parlebo.

    Och en massa nummer av underbara Koko! Detta är ju en tidning för barn men den egna, unika formen inspirerar mig så till den milda grad.

    Juicer från Bodhish levererades. Äntligen kör Sanna för fullt på Borgmästergatan i Stockholm. Kika här och följtips!

    Vi hade ju också släpat grejor till rummet man inte ville visa oss från början. Sådana är vi.

    Vid första anblicken lite rörigt kan man tycka.

    Men oh nej, det finns där.

    Inser så här i efterhand vad mycket vi fyllde huset med. Ska nog lägga ut en film på story när jag efter 2 månader fortfarande inte packat upp. Fast jag vet inte om jag vågar. Där snackar vi röra.

    Spillror av stilleben. Jo, till och med pressade blommor från 1932 var nedpackade.

    Det var helt fantastiskt att gå runt och se alla i kreativt flow! Vår vision var ju att smygstartat lite dagen innan, att bygga en värld som skulle få vara föränderlig. Det lyckades, ingen hamnade i någon slags kreativ spärr. Det brukar jag annars lätt kunna göra på workshop. Man kunde liksom gå runt och mjukstarta utan att kastas in i skapande på momangen.

    Vi hade fått låna Bianca Love från MeliMeli. Den här lilla soffan är magisk.

    Det här var rummet där den lite galna sömmerskan höll till. Egentligen tänkte jag mest på mig själv och när Viggo sa, om du inte hade fått oss tror jag du varit en kattkvinna i Paris! Jaha, sade jag som aldrig önskat mig en katt. Jo, men du skulle ha hundra katter, hatt och långa klänningar! Jag tyckte det lät lite som Madame Oiseau och han menade att det var helt korrekt spanat.  Lät ju i och för sig härligt på sitt sätt.

    Klänningar i långa rader.

    Hmm, den minsta rekvisitan måste ha varit en knappnål. Eller en bjällra. Att man orkar hålla på ändå. Fast såklart man gör!


    Poppy fotograferade Mighetto-pinglorna!

    Blommorna hade eget liv.

    Att få fylla igenbommade och insomnade hus med blommor borde vara lag på. Huset säger i alla fall tack av hela sitt hjärta.

    Vi hade massor av våra favoritböcker för fritt bläddring. Karin från Pysselbolaget kikade på alla dem från Natur & Kultur som var en av våra sponsorer. Tycker deras sortiment som grundar sig i hantverk är megainspirerande.

    Vi flaggade järnet för remake och återanvändning.

    Så galet högt i tak. På alla vis.

    Fast här fick vi kämpa för att nå.

    Tror inte vi lämnade ett hörn till slumpen.

    En kyrkogård för kakelugnar fick samsas med balettdojjorna.

    Insåg när jag kom hem att det kanske var att ta i med 13 par…

    Alla dessa väggar. Huset var kolossalt så vi hade några att välja på. Allt från tapet till puts.

    Det var ju strax innan påsk och lite tema är fint att sticka in. Då var det våren. Nu är det hösten och skördetiden. Och blomsterhaven.

    Helt i sin ordning.

    Här med.

    Vi hade även torkade växter och blommor. Rosépeppar är så fint.

    Haha, jag blir nästan matt av mig själv här mitt i inlägget. Hur jäkla mycket fick vi med oss??? Ett helt skåp med vitt porslin, jodå!

    Mitt i alltihop så bestämde jag mig för att bunta ihop varsitt DIY-kit på stjärnorna vi gjorde till den här plåtningen. Hade nämligen bestämt mig för att dela med mig utav receptet.

    Observera inslagningen av delarna.

    Inget levande lämnades kvar. Så blomster fick nya ägare.

    ”Ljuset vandrar på ett alldeles särskilt sätt, kanske är ljuden helt annorlunda mot vad du är van vid. Eftersom tiden oftast stått still så faller skuggor och ljusglimtar på samma vis, nu som då. Med respekt till husen och platserna vill vi fylla dem med liv. Med samtal, möten, kreativitet och små sköna ting.”

    Det är så vi beskriver vår workshop till en del.

     
    Här hade alla lämnat workshopen och då återstod ju bara att packa ihop. Tror du vi hade tänkt på det innan? Alltså, det finns ingen elektricitet här och mörkret lägger sig ganska raskt i mars.

    Vi for runt i som virvlar men stannde upp då och då, där ljuset vilade extra mjukt.

    Jag hade sytt en sänghimmel av vintagetyget som är min favorit. Typ dagen innan workshopen, bara för att jag ville. Och trodde mig ha tid över.

    En av våra samarbetspartners var också Animalesque. Sara Lowes gör dessa masker för hand och jag älskar dem, älskar även hennes stories. Som kolla denna för spanska Vouge  där hon gjort kostym.

    Det var verkligen inte lätt att lämna stället. Vilken tur att det snart kommer igen.

    Kika in här för andra som har bloggat om Hidden Places.

     

  • DIY

    Var köper man rottingväv?


    Precis innan vi for iväg på semester så gjorde jag ett jobb här i stan. Ett jobb som egentligen var lika dränerande som superpepp. I en salig blandning från dag till dag, stund till stund, allt i den där omåttliga tropiska hettan. Hursomhelst det tuffa var den knappa tiden och insikten om att det här var inte alls lika enkelt som jag först tänkte. Helt enkelt på grund av att jag inte fått vara med från början, en nyrenoverad lokal efter kommuners alla regler och därmed också en känsla som man inte tvättar bort med lite möbler. Det behövdes MYCKET mer än så men det sparar jag till ett senare inlägg. Men som sagt, mellan tiden då jag slet mitt hår och jobbade järnet så var det som alltid otroligt kreativt och lösningsfokuserat på ett eget sätt och utanför kommunalboxen, sådant är alltid pepp och det lever jag länge på.
    Ett utav de smartaste dragen för att knyta ihop lokalen var att bygga elementskydd! De asfula, kritvita elementen lös som stoppsignaler och drog ner allt vad mysighet heter oavsett jag öste in sammet och fransar. På det här viset fick vi också hyllor på ett naturligt sätt.

    När jag bloggade om elementskydden vi byggde så fick jag hur många dm och mail som helst. Och jag ska se om jag kan göra en ritning på hur vi byggde.  Och den stora frågan från väldigt många var vart vi köpt rottingväven ifrån?

    Rottingväven köper man på metervara hos Slöjdetaljer. Rottingen är enkel att jobba med och för oss var det ett självklart val att få in rottingen, för naturmaterialet skull och den mjuka färgen. För att den åldras vackert och både känns lyxig och tidlös. Efter lite googlande på elementskydd hittade jag att Svensk Tenn tillverkade elementskydd i just rotting. Som sagt, en ritning kommer på bygget men kort sagt är rottingen häftad med häftpistol på egenbyggda och måttanpassade ramar. Faktiskt ett väldigt enkelt sätt att lyxa till ett rum och möjligheterna är ju oändliga.

    Ett av mina absoluta favoriter när det kommer till elementskydd måste ändå vara det här. Hur ljuvligt?!