-
Önskar er en fin helg med den saliga blandningen.
Jag får en förfrågan om en bild från 2013 och tänker på hur tiden går. Vissa dagar har jag lite svårt att förhålla mig till den absoluta sanningen – att fem år är som igår och vad hände med tiden. Andra dagar tänker jag på vad mycket vi gjorde, alla dagar som passerade och fylldes med livet. Tacksamt tänker jag att vilken tur ändå – att vi inte lät tiden rinna som sand genom fingrarna. Det är så lätt hänt. Så galet lätt hänt.
Därför hänger jag tvätten och tänker att det minsann är vackert i vinden.
Härom natten vaknade jag och trodde att barna sprang runt på vinden. Vid tre-snåret. Egentligen var det bara alla fönstren som slog hit och dit i en liten vårstorm. Men på morgonen hade äppelbladen lagt sig som snödrivor på gräsmattan. Tur att jag synade dem innan.
Älskar att vi får lov att smyga runt i lokstallarna. Tillfälligt förråd. Eller tjusig walking closet.
Beror på hur man ser på saken. Vi var där igår när klockan passerad åtta för att styra upp en sak jag missat.
Ser man bortom traktorer och sånt är ljuset magiskt. Det finns inget annat ställe jag har studerat hur ljuset vandrar än just här. Jag vet exakt vilka väggar som ska väck och var man ska placera ett och annat för att få ut så mycket det bara går. Av det som är vackert.
Ljuset finns även då man inte tror att det når in. Jag tänker på att det skulle vart en toalett exakt där kvällsljuset kryper in i just det andra lokstallet. Och ryser vid blotta tanken. Nu blir det inte så. Kanske kan det bli såhär istället? Kan ni korsa fingrar för mig och önska, det funkar alltid har jag hört.
Precis till vänster där alltså. Toalett??? Det var ju inte heller tänkt att kissa för öppen ridå och solnedgångssken. Nepp en låda antar jag. Runtomkring.
Hon gör så väldigt många låtstastaueringar i tusch nuförtiden. Sedan kör hon alltid sura halvtimmen.
Tills hon får leka livsfarligt. Nu ser ju det hela inte så halsbrytande ut men själva hjulet slå liksom över om man inte balanserar rätt. Det hela är ju verkligen ingen leksak utan en hisnande vacker tryckmaskin från Paris.
Om man kan lever lite on the edge går allt som en dans.
Vi skulle inte göra turbaner av Numero 74´s scarf men erkänn snyggt.
Häromdagen smugglade jag in en liten oansenlig bukett i vårt sovrum.
Tänkte att det skulle kamoufleras in i tapeten då min man är stört allergisk mot allt som har med våren att göra.
Gick inte alls. Fattar inte att han märkte den. Jag sade att det var nog mest den vita syrenen som växer exakt utanför fönstret men han gick inte på det.
De där klädnyporna i trä, alltid svårare att hitta. I brist på Byggfabriken blev det Biltema.
Och nätkasse från Rusta.
De dator-fria skrivbordshörnen blir fler och fler. Det här hörnet är bra för man har utsikt över taken och gamla vattentornet.
Där fortsätter jag att grotta ner mig i familjen Larsson. Spanar absolut in den supersmarta sittbänken.
Och tittar på när blombladen liksom vaggar i vinden.
Hatten av för en fredag i maj! -
Broderade dukskatter på 4-metersbord.
Jag fortsätter samla på de som andra ratar på loppis. Och lägger beslag min mammas skatter. Kanske sa jag något om att låna när hon sade att vi borde dela lika, jag och mina systrar. Man vill ju liksom inte bara roffa åt sig.
Vi kalasade ju även i helgen för de två elvaåringarna. Vi fick ett fasligt sjå att hinna öppna poolen och städa bort vintern. Vi glömde ju liksom att städa förra sommaren när vintern plötsligt kom, då blir det ju lite extra så att säga. Osmart. Och det där med att öppna en pool är ju liksom inte bara att trycka på en knapp. Bläää säger hon som inte gjort en släng för att badpremiären ändå skulle ske på lördagen. I kristallklart vatten. Men hon är också nöjd att hon för första gången hängde tyg från taket i maj och inte vid Kristo´s födelsedag i slutet av juli som brukar höra till ordningen.
Vilken sommardag vi fick.
Med vårens sagolika inramning. Det där lät högtravande men jag kan inte komma på något annat sätt att säga det på. Just nu är magiskt och varmt väder på det är som en dröm. Tänkte på det i morse när jag kryssade mellan alla äppelträd, päronträd, syrenerna, kastanjen. Precis när alla körsbärsblad har fallit till marken. Det känns som vi är bland fluffiga moln.
Sådant man gör. Men jag vill även observera den mörka delen där bakom. Eller som Viggo – uttryckte det – Ja, man är ju liksom van, det är ju ens barndom. Lite spökhus har det ju alltid varit men det är nice såhär, supernice. Han syftade på vad som hände i måndags och att vår trädgård innan alltid har varit som inringad i skog om sommaren, fast det är mitt i stan. Vilket vi absolut inte har haft något emot och spöklikt vet jag inte. Men 10 år av ickeröj sätter sina spår och nu har vi plötsligt en trädgård till. Eller som en liten innegård mot grannarnas bodar och plank. Just nu ligger det som tre majbrasor på vår gräsmatta men fortsättning följer.
Jag bestämde mig i all hast att använda dukarna på det här sättet. Vårt utebord är superlångt och ingen broderad duk i världen täcker denna planka, bordskivan är faktiskt ett helt stycke på dryga 4 meter.
Så jag lade dem bara omlott. Syns att de kommer från mammas linneskåp, manglade minsann. Hör och häpna att vi har en mangel i vår källare. Som jag använder vid varje tvätt… Inte då. När mamma manglar så måste hon först städa fram mangeln under bråte.
Inga dukar utan folk. Lönlöst liksom.
Så klart för sommaren.
Inatt hade vi nästan alla fönster öppna och det känns helt otroligt ovanligt såhär i maj. Vi har inga sådana där barnsäkra fönster längre så öppna fönster är lika med vid gavel. Kan inte tänka mig något bättre än att somna till fågelkvitter och en lätt bris i håret. -
Födelsedag x 2 och det är som sommar!
Sommarmorgon 15 maj! Såklart man kånkar ut frukosten under blommande äppelträd då! 5.45! Är det födelsedag så är det! Nomi och Charlie fyller 11 år idag!
Det finns alltid en present kvar att leta efter.
Nomi berättade efteråt att hon trodde att hennes present var att tillverka en egen handkräm. Den franska handkrämsasken innehöll dock något mer spännande än så.
En liten rebus på tråd. Om en söndag i juli, packning av sovsäck, småpengar till kiosk och ridsaker… Och ett genomskinligt kuvert med småvimplar och bokstäver i en enda röra.
Men det räckte med att hon såg en N så gick allt i blixtfart och hon väckte hela kvarteret.
Charlie´s present är inte lika fotogenisk. Men han höll den i ett fast grepp, i som en varm kram.
Vi har hållt det där ridlägret hemligt ända sedan jag ringde från stranden vid Haväng, i oktoberstormen. Jag fick en känsla mitt i snålblåsten att ”hjälp, tänk om de har släppt ridlägret” som brukar bli fullt på några timmar. Och tänka sig att min intuition stämde, mystiskt sådant där.
Så en vecka på Nybygget och någon vrålade nyss när hon kom hem från skolan, jag vill åka nuuuuu! Och hoppade i de nya ridstövlarna på momangen. En annan vrålade jag vill installera nuuuu! Snacka om natt och dag.
15 maj. Två älsklingars födelsedag. Och 19-årig bröllopsdag. Det året snöade det minsann!
Älsk på frukost under träden. Nu ser ni inte päronträdet, syrenen och kastanjen som blommar som om det inte fanns någon morgondag.Follow me on BLOGLOVIN & INSTAGRAM
-
For the monday coffee.
Funderade just på om det skulle vara möjligt att ta en lång semester. Jag har ju nästan aldrig lyckats med den biten. Likväl som det borde kunna vara enklast i världen när du är frilans kan det även vara raka motsatsen. Det som gäller då är att sätta strikta ramar redan nu för annars sitter man där när sommaren börjar. Med deadlines upp över öronen och man har inget val. Men börjar jag idag borde det väl gå ändå? Beta av, vara konsekvent och faktiskt tacka nej. Och våga tacka nej, för det är väl det som är problemet när man är sin egen. Vågar man stänga av, vågar man säga vänta tills i höst? Å jag behöver en sommar tänker jag. Sätta mailen på – stängt för lov!
Målbild sommar 2018. Inte behöva säga en endaste morgon till sommarlovslediga barn att jag måste jobba. Utan säga att nu brer vi några mackor och tar en prommis i skogen och äter frukost på en sten.
Vi kan paddla kanot, ha picknick med utsikt och cykelutflykter. Kanske jag ska skaffa den där cykel med kärra så kan Chester och matsäck guppa runt där.
Vi måste till Paris.
Och middagar med alla vi känner. Och fika. Och ljumma sommarnätter med all världens prat.
Hittade min egen hängmatta på pinterest. Mitt absoluta happy place.
Jag ska bada så mycket mer. Det slog mig häromdagen att mitt agg mot simning kanske har lagt sig. När jag var yngre simmade jag på elitnivå vilket innebar en sjuhelsikes träning. Vi tränade morgon som kväll och alla dar i veckan. Timme in och och timme ut. Är det då konstigt att man tröttnade? Men sedan slog det mig häromdagen, att suset och bruset som ändå uppstår alla de där timmarna i bassängen är kanske just den träning jag saknar. Meditativt.
Och mina föräldrars sommartorp. Lugnet självt. Nu är det jag som gör en lista. En strikt. Sommarlov i sikte. -
Trädgården och önskelistan.
Jag har en liten trädgårdschecklista. Eller en önskelista. Hinner vad vi hinner tänker jag.
Igår bad jag Kristo såga itu några oljefat sedan blev jag nervös att båda han och hus skulle explodera. Jag messade Marina På Strömma om hon hade något knep, jag menar på den platsen kryllar det ju av oljefat. Men hon var lika nervig som jag och tog det säkra före det osäkra och bad själva hämtastället fixa. Men jag har ju redan hämtat. Hur som helst ska jag plantera Indiankrasse vid verandan. Helt galet, icke-rosa och inte ett dugg vitt och skirt.
Vi har ett sådant sug efter att placera ut små sittöar i vår trädgård. Även Liv uttryckte sin önskan igår om än hon mest sitter på taket (hörs det när vi spelar musik där…? ja vid midnatt undgår det kanske inte så många…) Och ja den mest perfekta måste väl ändå vara Fermobs serie Luxembourg, allra särskilt fåtöljen då. Stolarna skapades redan under 20-talet och tolkades sedan av Fermob nästan 100 år senare och är fortfarande de möbler som finns i Paris offentliga trädgårdar. Detta är verkligen hållbar design för mig, både sättet hur de smälter in i trädgården men även att materialet står pall. Men hjäälp vad vi får spara. Finns just nu inte på tapeten. Men Paris ändå.
Vid andra sidan glasverandan bygger vi en hög låda och där får hälften av luktärtorna vara. Uppbundna på pinnar i som en kon.
Otippat möjligen, men där ska jag också plantera solrosor och jätteverbena. Helgalet. Och Karin Larsson inspirerad.
Jag vet att det är önskedrömmen. Men som när min syster och Andreas gifte sig i vår trädgård. När solen skiner då är ju platserna under träden allra bäst.
Vår plats under taket kommer ändå vara den mest användbara. I ur och skur. Här finns förresten färgkoden på hur vi oljade vår terass mörk. Och jäklar vilket bygge det där taket var ändå. Klart det håller för kompisgäng om sommarnätterna.
Vi byggde ju förresten världens mest simpla dagbäddar utmed hustaket. Lastpallar. Madrasser i skum som vi limmade ihop till rätt längder och klädde in.
Och just det! Vindskyddet av gamla fönster står ju också högt på önskelistan.
Ljusslingorna ska hängas om. Vinterljuset blir till sommar.
Sist men inte minst var det superplanen vi egentligen satte för flera år sedan, en lekstugsflytt gjorde den möjlig, den glömdes bort för att sedan minnas med min mammas hjälp men det är sjukt långt dit. Men bortre hörnet då, det mörkaste ska bli det ljusaste och det lerigaste ska bli ännu en grusplan. Vi hinner vad vi hinner som sagt. Merci-trädgård eller ej.
Bild 1 – 3 – 4 – 5 – näst sista bilden. -
Taksittande när solen går ner.
Det händer så mycket kul just nu men helst av allt vill jag ändå stanna upp. För varje vår blir världen bara mer magisk. Hur ska den inte vara om jag lever till hundra?
Till sommaren möblerar vi oftast om. Som förra året när vi gjorde sommargästrum. Det blir nog så i år med, härligt var det. Lika kallt och dragit som ett hus från 1913 kan vara om vintern lika varmt är det när temperaturen ligger över tjugo. Då blir jag så himla sugen på att ta bort grejor. Det är som om jag vill ha ett tomt hus under sommaren. Fast när jag kollar på den här bilden får jag inte riktigt ihop det. Särskilt tomt är det ju inte?!
Nu plockar man ju allt som går från trädgården. Just exakt nu är vår trädgård som allra bäst. Alla fruktträden blommar snart.
Därför är taket ovanför vår terass också särskilt attraktiv. Som inbäddad i bigarååträdet.
Det där med taksittande är något alldeles extra. Krypa ut genom fönstret när solen är påväg ner.
Viggo tycker man känner sig som Tintin.
Det lilla trädet som aldrig brukar blomma såhär. Målen byggde Kristo för några år sedan, vanliga reglar och inköpt fotbollsnät. De står ute året om.
Vår trädgård är så stor. Stor för att vara en villaträdgård. Därför har vi en plan om bortre hörnet Från korgstol till trädkoja. Vi hinner det vi hinner.
Vissa har takförbud. Så han springer från Nomis fönster till…
..Livs fönster.
Önskar er en fin långhelg! Kram!
-
For the monday coffee.
Det luktar sommarlov, sade Nomi imorse. Jag är nog benägen att hålla med. Somnade med vidöppna fönster och vaknade till fågelkvittret 04:38. Men det var det värt. Det är måndag och världens kortaste veckor. Vi kollar böckerna jag är nyfiken på just nu.
Broderiskola till sommaren!? Karin Holmberg har skrivit en heltäckande handbok i broderi. Då jag sedan en tid tillbaka överkonsumerar allt i broderiväg på loppis, bara för att rädda allt det vackra, så skulle jag inte ha något emot att lära mig allt om bakgrunden. Sedan kanske man korsstygnsmonogramma i augusti. Svenska Broderier hittas här.
Jag kan inte se en bild på My Feldt´s instagram utan att drabbas av som en vindpust av energi. På gränsen till storm. Älskar hennes egensinniga väg och hur hon vänder på orden. Därför är jag tämligen säker på att hennes bok är exakt lika härlig. med bilder av Linda Lomelino. Vilket sjuhelsikes team! Blåbär, äppelskrutt och rabarberskugga hittas här.
Lise Hellström Ink & Lise superinspo för allt i textväg. Såklart att det skulle hamna i en bok. Kristin har plåtat och Sanna har formgett ! Lises lettering hittas här.
Fabrique segertåg genom Stockholm, Gotland och London har förmodligen inte undgått någon. Men att ta del av historien om hur allt började och allsköns bakhemlisar är först möjligt nu. Fabrique: all you need is bröd and love hittas här.
Ni minns hur jag avgudade Paris – för foodisar väl? Nu har även Tokyo och Rom kommit ut i samma serie. Och framåt hösten Köpenhamn, hade dock önskat mig den lagom till sommaren. Bevaka Köpenhamn här, Paris hittas här, Tokyo här och Rom för foodisar här.
Artilleriets hyllning till Västkusten och livet i köket verkar ju helt klart vara fin som snus. Åtminstone om man får tro Cattis och Elin. A.Journal of west coast culinary hittas här. -
Körsbärsblom ändå.
Roligast den här helgen har ändå varit att spana in alla som tagit kort under vårt körbärsträd. Det sträcker sig liksom över trottoaren så det är bästa läget. Det har varit allt från selfies, till gruppbilder och urkära par. Jag tyckte barna kunde tjäna en hacka på att erbjuda fotohjälp men man är ju pinsam alltså.
Men tjuvkika från köksfönstret är helt okej.
Det har varit en mjuk helg. Kärleksfull parad, födelsdagsmiddag för min mamma och en massa sol i trädgården som börjar blomma för fullt nu.
Just den här tiden känns alla löv förlåtna för det är som om trädgården är inbäddad i vita blommor från äppelträden och päronträden. Och körsbär och bigaråå. Idag hittade jag en klematis som dog förra året men var helt levande idag. Hur är det möjligt? Kan de liksom vakna upp igen under en kall vinter? Tänker vårda den ömt, den ska klättra i ett päronträd och jag gav den ett litet staket av stenar.
Underbart är kort sa jag till barnen. De tyckte det var ett jättekonstigt talesätt. Men kanske blev det där rosa trädet ännu mer viktigt då. Det är inte bara passerande som tagit kort. De har typ bott där under.
-
Prideparad! Katrineholm!!!
Jag vet att vi är många som tror på mänskliga värderingar. Samtidigt tror jag att vi måste våga visa det också. Det går inte bara att tänka demokratiskt för tankar syns inte utanpå. Man måste prata öppet om det och visa det. Så länge inte de värderingar vi önskar sätts per automatik så kan vi heller inte tro att förändringen kommer ändå, som på någons beställning. För det gör den inte. Så länge det pågår det motsatta, alldeles fullt ut runtomkring oss och mitt ibland oss, så måste vi visa att det där är inte rätt. Det finns hat, avsky och fördomar och det märkliga är att de märks alltid. De skriks alltid högst och liksom mosar sig fram genom världen. Så ofta och så fruktansvärt mycket. Såsom detta skulle vara sanningen bara för att de syns mest.
Just därför måste vi andra märkas så mycket mera. Visa att vi är så många fler. Att stå upp för andra grundar sig inte i mod, det är så enkelt som en självklarhet. Om det är möjligt gav jag bort mitt mod för länge sedan, till alla de som behövde det mer. Det är exakt det du också gör när du finns bredvid, rakryggad för allt du står för. För kampen är inte någon annans. Den är allas. En ständigt pågående kamp för solidaritet och människors lika värde. En kamp för en sådan värld vi önskar, eller hur? Det är en skam att inte göra det, att inte stå bredvid och tillsammans. Vi som kan och har fått möjligheten att leva i en demokrati. Vi som äger vår röst och inte riskerar någonting alls genom att stå upp för vår sak. Vi måste göra det för alla som lever i tystnad. För att de är tvingade till det och inte har ett val. Idag går vi Pride-paraden för mänskliga rättigheter. För vi har ett val. Vi går för att alla ska ha rätt att bli kära till höger och vänster och allt mittemellan. Vi går för att vi tror på hoppet. Och kärleken. Kärlek alltså. Alltid kärlek. Idag går vi Katrineholms andra Pride-parad. Samling kl.15 i Stadsparken. Info här! Komsi, komsi, nu kör vi!
Förra året laddade vi friskt med glitter och regnbågar.
Vi hade inte riktigt kunna drömma om att det skulle bli en succé men vi var helt klart supertaggade!
Minns att jag förra året hade så svårt att hitta orden när jag skulle skriva om Pride och en intervju jag gjort med en av initiativtagarna. Det kändes så märkligt att skriva om en kamp om något som skulle vara självklart, så naturligt. Kärlek alltså. Bara kärlek.
Men i samma stund då Robin berättade om det som är fint, som en slags sagor där allt gott vunnit, förstod jag att hoppet alltid grusas av alla de som stannat och att kampen är fortfarande just en kamp.
Jag hörde om ungdomar som hånats när de skulle sätta upp en Pride-affisch på skolan. Jag hörde någon som trodde att man var tvungen att vara naken för att få vara med i en Pride parad. Jag hörde om mamman i det demokratiska samhället, som sade att ”det går nog över, vi hoppas det” om sin dotter som var lesbisk.
Och jag var den som inte fick sätta upp en prideflagga i ett skyltfönster till allmän beskådan med en viss signatur. För olämplighetens skull. När 2000-tal känns som medeltid.
Om vi ska krossa alla fördomar och låta alla människors lika värde få full fokus funkar inte sådant. Inte nyanser av tycke och tänk, små uttalanden, saker att slänga ur sig bara för att man kan. Jag är så fruktansvärt trött på det. Det är bara klartext som funkar. Ingenting som kan ge vatten på sin kvarn. Ingenting som kan slå rot i någons okunskap. Ingenting som kan feltolka. Om vi är i samma kamp borde allt vara utan men och omsvep.
I många länder är det straffbart att bli kär i någon av samma kön. I 70 länder är det ett brott som leder till fängelse och tortyr. I 10 länder leder det till dödsstraff. I Tjetjenien pågår en utrensningskampanj mot hbtq-personer. Och det är långt ifrån det första landet liknande saker händer hela tiden. Ett flertal länder avfärdar frågan om hur hbtq-personer behandlas med svaret att det inte lever någon hbtq-person i just det landet. Inte någon endaste en.
Förra årets tema på katrineholm Pride var Tystnad. Tystnad syftar till hbtq-flytingars situation i Sverige och världen. För alla de som inte äger sin röst såsom du och jag. Som asylsökande i Sverige måste du bevisa att du är homosexuell nog. I ett land som dessutom tvångssteriliserade transpersoner fram till 2013.
Ropen skalla – kärlek åt alla.
Årets tema är #normbreak Alla dessa normer som är så många så vi knappt märker dem. Alla dessa normer som vi måste våga ifrågasätta, förändra och bryta.
Vet ni att jag grinade några gånger under förra årets parad? Så galet fint alltsammans.
Jag vet att detta ger ytterligare mod och trygghet till alla de som växer upp här. Att de alla, trots att det inte alltid är självklar åsikt från alla hem, kan bygga ett mod som kommer ta dem långt i livet. Ända fram liksom.
Robin, en av de som startade upp Pride. Jag vet att de fick kämpa och att det var en uppförsbacke utan dess like. Men succén var helt klart ett faktum.
Och det bäddade helt klart för att årets parad har så mycket mer uppbackning.
Vi går för alla ska ha rätt att bli kära till höger och vänster och allt mittemellan. Vi går för mänsklig rättigheter. För att vi tror på att kärlek, ALL KÄRLEK bygger denna värld. Punkt. -
Bekämpa klichéartade mansideal och matsvinn. Och hoppfullt i etiska värdegrunder och integrations-app.
Kan det bli annat än smashing?! Enda problemet som Liv uttryckte det – vaaa inte förren 2019?!! Håller med man vill ju att Hampus Nessvold´s soloturné ska starta imorrn. Sverige runt i regi av Mia Skäringer. Biljetter bokas här. Så länge kan ni läsa boken som jag nämnt här några gånger tidigare.
– Min svaghet har blivit min styrka och mina frågetecken har blivit utropstecken. Jag är en man. Inte den som är tyst och håller ihop. Jag är den mannen som gråter ut i Länsförsäkringars växeltelefon, kramas utan ryggdunk, säger ”jag älskar dig” utan ”broh”, nynnar på Harry Potter Theme Song under sex och som vägrar vara svart eller vit. Jag är rosa, blå, lila, grön och alla andra jävla färger. Jag är okomplicerad och invecklad, vacker och ful, smart och naiv. Och jag vill att du tar mig, för den jag är. Kom. Kom nära, säger Hampus.
Precis mitt i min krassligaste del av 2018 skulle jag egentligen ingå i en challenge Taste or Waste. Men än är det inte försent. Det är nämligen såhär – FN har tagit fram 17 st hållbarhetsmål för mänskligheten. Det handlar om att få planeten att överleva och det hänger på oss. Målen är allt mellan minskade utsläpp och mer jämställdhet men Sverige har fått i uppdrag av FN att fokusera på Sustainable Lifestyles där food waste är en supercentral del. Matsvinn = livsmedel som slängs men hade kunnat ätas om det hanteras på annat sätt. Det måste väl vara ett av de enklaste problemen att komma till rätta med eller?- 1/3 av all mat som tillverkas slängs, oftast helt i onödan och fullt ätbar
- Man slänger mat i onödan för att bäst före-datumet gått ut, trots att det är alldeles utmärkt mat.
- Vi köper för mycket, planerar inte våra inköp och följden blir att vi glömmer och slänger mat
- Vi är inte bra på att ta hand om rester.
Såhär ser det alltså ut och det påverkar vår miljö negativt. Matsvinnet från endast de svenska hushållen motsvarar utsläppen från 360 000 bilar varje år! Taste or Waste är alltså en utmaning för att inspirera och sprida detta. Dela vad just du gör, hur långt vågar du gå, vad kan man göra för att göra exakt tvärtom det ovan? Tagga i dina kanaler under #tasteorwaste Bakom kampanjen står teamet på Berghs i samarbete med FN.
Idag öppnar Sveriges största Lushbutik på Drottninggatan i Stockholm. Jag. Liv och Nomi var där igår, kolla in stories. Lush produkter är fantastiska på så många sätt men när det gäller värdegrunden företaget arbetar ifrån räcker inte ens ordet fantastisk. Jag är så galet imponerad. och för varje gång jag får en historia berättat för mig häpnar jag. Man är ett företag som vågar ta ställning, jobbar stenhårt för förändring och sätter igång projekt världen över. Igår pratade vi bla om Lush Summit där man varje år samlar medarbetare, journalister samt djur- och människo-rättsorganisationer för diskussioner och föreläsningar under flera dagar. Tusentals människor jobbar för samma mål. Så coolt. Nu kan man ju tänka att ALLA företag borde arbeta exakt såhär men så ser ju inte världen ut. Jag vill dela med mig av allt detta men vi tar allt i ett separat inlägg men en historia till igår. 2011 drabbades den japanska regionen Fukushima av en jordbävning och kärnkraftsolycka till följd av tsunamin. Jorden förorenades och blev obrukbar, en katastrof för en region där odling och jordbruk spelar en avgörande roll. Sex år efter katastrofen producerar bönderna den japanska bomull som används i Lush´s Knot Wraps. Bomullen i Fukushima odlas helt utan bekämpningsmedel, med ekologiska, icke genmodifierade och inhemska fröer. Varje gröda som skördas måste gå igenom strålningstester. Projektet har lett till att återuppbygga jord i Fukushima och återuppta försörjningsmöjligheterna. Framtidshopp helt enkelt. Här finns mer att läsa om detta. Och 10 anledningar till att knyta an till Knot Wrap. Luisa Rivera har illustrerat för Lush och även det är magiskt.
Lush har en produkt som heter Charity Pot där 100 % av priset doneras till gräsrotsorganisationer världen över. Därför fick jag också upp ögonen för appen Welcome som är dem Lush just nu stöttar vid köp av Charity Pot. Intressant intervju här i Dagens Industri med grundaren Emma Rosman. Pinsamt att jag inte skrivit om detta tidigare då appen funnits ett par år. Det är alltså en app, en digital mötesplats, där nyanlända kopplas samman med den lokala befolkningen. Idén är att göra det enkelt och att alla ska kunna göra något litet. Man har löst språksvårigheter med en automatisk översättare så att även om person skriver på svenska så kan mottagaren se det på sitt eget språk. Spannet är brett, det kan handla om rena frågor, det finns en speciell frågespalt, till att ses och äta middag. Appen har vuxit och idag har man även knutit företag till den. Man har utvecklat en podcast där man kan ta del av nyanländas berättelser om flykt, förtvivlan och hopp upplästa på svenska. Det handlar om möten mellan människor, det mest värdefulla vi har här på jorden.