Buketter och vykort.
Det är så sjukt fantastiskt att man bara kan stövla in och säga – gör en bukett till min mamma som spelar teater om en halvtimme. Eller kanske någon tycker det är en självklarhet men det kan jag tala om – det är det inte. Fem sekunder senare har man en liten dröm med sig ut. Julrosor, luktärt, som blåklockor, en vinröd pion. Som om det vore det mest självklara. Är ju typ kär i iminlillavärldavblommor. Kan man bli annat liksom när det ser ut såhär. Igår var det en kund som sa att man borde typ betala för att gå in här för det är liksom en lisa för själen. Som terapi ungefär. För man liksom badar i blomster. I färger och dofter. Flärdigt.
Varje gång jag är där måste jag ta bilder med mobilen. Bara för att jag kan inte gå ut därifrån utan att visa när jag kommer hem.
På teater gick vi. Modiga mamma som börjat spela teater vid 70 plus! Hur coolt? Värd alla buketter i världen. Annars med. Nu ska jag med tåget, jädrar vad fort tiden kan gå. Skulle också tipsa om hur bra det är att ha en bunt med 100 Morris -vykort hemma. Bra så!