-
Elsa Billgren hjärta Alexandre Bonnet.
Att vårt sovrum har blivit som något parisiskt kan ju aldrig vara fel. Så långt från de fyra olika väggfärgerna man kan komma, och de flagnande tapeterna. Och det där rummet som var studio ibland och avstjälpningsrummet numero ett. Som en sista anhalt innan vinden. Och den tvättade tvätten som aldrig kom längre än till alla korgarna. Ibland kändes det nästan som världens största garderob fast total motsats till en tjusig walking closet. Mer åt leta ihjäl dig tills du hittar två likadana strumpor.
Eller jag ändrade mig, det känns mer som ett franskt pensionat. En timme från Paris. Extra mycket just idag.
När jag kom fram med tåget i det som inte var riktiga Paris utan Stockholm satte jag mig på en parkbänk bredvid Dramaten och läste lite i solen. Egentligen ser det hela inte romantiskt ut såhär men nu blev det så att jag hade min bok som en täckmantel. För bredvid mig satt ett gammalt par och jag kunde inte låta bli att tjuvlyssna. Det pratade om att det var minsann en stund sedan de satt just där och svunna tider. Så fint alltsammans och lyckan att ha minnena tillsammans med någon.
Sedan dök de här finingarna upp mitt på Strandvägen. Alltid en sådan jäkla energipepp att träffa dem! Här har de redan kommit fram till självaste Paris-balkongen. Men hej Emily och Emma! Delar kontor gör de med, jag måste kvista dit snarast. Förresten, ni måste spana in Emily´s instagram då hon nyss var hemkommen från Tjernobyl, av alla ställen på jorden.
Men vi tar det där om den parisiska balkongen från början. Ahh ett skumbad!
Och bland Chanel och läppstift får ni en ledtråd. Såhär på en torsdagsförmiddag!
Dagmarsviten på Hotel Diplomat badade i solsken, blommor och vackra klänningar.
Och där satt Elsa och läste tidningen, från 1930, i dunbolstret. Som om det är sådant hon gör om torsdagarna.
Fast mest välkomnade hon oss till ett flott kalas!
Vi var där för att fira Elsa´s nya designsamarbete med champagnehuset Alexandre Bonnet. Olala! Kan det bli tjusigare! Med inspiration från gatorna i Paris. Och den där klänningen med handmålade rosor på från Elsa´s egna garderob.
Att gå på Elsa´s tillställningar är som att hoppa in i en annan värld för en stund. Som ett dockskåp. Därför blir jag alltid extra glad när det dimper ner en inbjudan från henne. Man vet liksom från början att man med all säkerhet ska hamna i något härligt. Som när vi blev inbjudna till hemliga rum på Nordiska museet!
Sedan är hon dessutom galet härlig! Älskar när människor bara bubblar över av energi, som verkligen smittar av sig. Och alltid tusen historier i bakfickan. Har ni hört den här historien, som en saga!
Frukostbrickan de luxe! Fruktsallad, crossianter , overnight oats och några macarons på det.
Ska göra en kopia på denna bricka till helgen!
Dockskåpet i fullformat.
Den här klänningen blev min favorit. Älskar färgen och alla de små volangerna.
Tycker champagnelådor är så fina att återanvända som presentlådor. Om de är extra fina kan man ju få svårt att slita sig, då får de bli förvaringslådor. Jag har julkulor i mina. Duken! Har ni sett duken!? Så fin.
Tagetes på frukostbrickan får bli en vana.
Lördagsbubblet till fina frukostbrickan. Hur lyxigt skulle inte det vara ändå? Nya lördagsvanan?!
Fattar ju Elsa´s förtjusning över gamla Folkan-biljetter eftersom jag själva har två högar med program från Operan och Dramaten. Och exakt en likadan ask, tänk att det där var som vardagsmat förr i tiden.
Torsdagsbubbel med fina borde vara en vana. Många fenomenala vanor jag ska lägga till mig med verkar det som. Sedan följde jag med Ulrika till Svenskt Tenn. Så himla fint att babbla om ditten och datten alltmedans hon skulle shoppa krukor. Nu blev det helt tvärtemot, att det var jag som shoppade. Något tungt, ni får se imorgon! -
Pod-rekommendation och klängväxt?
Slänger in ett hej och gomorron innan jag väcker huset. Vaknade klockan fyra imorse och kunde omöjligt somna om. Strax innan 6 tog jag saxen och gick gatan ner och tjyvade nyponrosor av grannen. Idag tänker jag mig en typisk frilansdag. Jobba som en galning fram till lunch. Sedan fortsätta med projekt plantera ut dahlior. Snart är glasverandan tom och vi kan plocka väck innerfönstrena. Sedan gå på jobbmöte vid fem-snåret. Jag funderar på vilken klätterväxt som växer snabbast i supersoligt läge. Någon som kan tipsa?!! Funderar på humle, vildvin men är öppen för allt. Helst ska den bli ett par meter på en gång, finns det?
Sedan vill jag rekommendera en pod, en serie i 5 delar från P1 Dokumentär, Hästgården. Jag är överförtjust i välproducerade dokumentärer och denna är helt otrolig, jag sträcklyssnade så pass att jag var nära att bli överbackad på parkeringen. Förutom det är det en hemsk historia, en sann, som gör att man blir kall inombords så får man en tankeställare alltefter historien nystas upp. Att saker som verkar så uppenbara inte alls behöver vara sanningen. Dokumentären handlar om sexuella övergrepp på en hästgård utanför Stockholm. Något som har fortgått i över 30 år. Lyssna. -
Midsommar.
Midsommar ändå. Den där dagen som alltid regnar bort eller det en total osanning? Kanske blir man bara så besviken när det väl händer att man bara minns just det. Jag tänker att vi omfamnar midsommar mer än någonsin tidigare. Jag bekräftar via Nordiska Museet att högtiden ursprungligen var en kyrkohögtid minsann. För att fira Johannes Döparens födelsedag. Men jag är säker på att det inte bara är jag som har tappat den med tiden. Idag samlar vi mer på det vackra och kanske fångar vi hellre historierna om att midsommarnatten var magisk oavsett om regnet står som spön i storm. Och att det fullkomligt kryllade av övernaturliga väsen, särskilt pigga under just den här sommarnatten. Att spå in i framtiden genom de sju sorters blommorna under huvudkudden har väl inte undgått så många. Att rulla sig naken i midsommardaggen känns lite mer avlägset, eller? Men stärkande för hälsan minsann. Detsamma med blomsterkransen, hälsan själv. Det anses också finemang att spara kransen till julbadet, årets enda bad, för att försäkra sig om en frisk vinter. Plus lite extra lycka på så vis. Ett litet midsommarsvep så här om tisdagen. Fick feeling i förtid.
Grusväg och skogarna. I skydd av ljuset. Annat när kvällen smyger på.
Minns just den här morgonen när någon spelade Den blomstertid nu kommer på ett piano. Om och om igen.
Kransarna. Om de är för hälsans skulle ska jag prioritera min detta år.
Var bara tvungen. Så små.
Ett år band vi med brudslöja och vita nejlikor från Ica.
Jag trodde aldrig jag skulle säga det här. Men jag skulle mycket väl kunna snajda om till folkdräkt.
Violiner i vänlig grönskas rika dräkt.
Fiskdamm för alla!
Och en kransguide från förra året. Med det smarta knytet.
Stången, såklart för att skydda grödan från otur och missväxt.
Vackrare än såhär blir nog inte. Men fascineras av en stilguide i midsommarstänger.
Tänker att den skulle vara vacker även i miniformat.
Åren går, kransarna består. Men i år kommer Liv ha Fila-brallor.
Barkbåtsbygge kan man göra.
Och sandlek, säckhoppning och klädstafett.
Det sägs att man får välja. Tre, sju, åtta eller nio. Sorters blommor. Alla de talen ska vara magiska. När jag var liten sa någon att man skulle vara tyst under själva plockandet och tills man somnade. Inte konstigt att det hela aldrig funkade.
Knytet.
Och den inte så sparsmakade.
Det gäller att fortsätta leka när älvorna smyger in över sjön.
Modigt att tälta ändå. Så nära sjön och allt.
Fast NU snackar vi modigt. Näcken, vet ni!??
Det kan verkligen inte undgå någon med magin. Världen är trolsk såhär års.
När trolldom ändå är som vackrast.
Och sommar-ro som mest märkbar.
Vi trotsar Näcken och fiskar, paddlar, surfar och åker vattenskidor. Inte en endast fiolmelodi har vi hört under åren.
Älvor däremot, de ser man ju lika lätt som om molnen är något annat än vid första anblicken.
Ängens viktighet och natten som aldrig mörknar.
Jag läser om att gränsen mellan människans värld och det övernaturliga är tunnare just denna natt. Det är just därför. Och det räcker tydligen med att smyga runt barfota när midsommardagen möts av gryningsdaggen. Vad gör man inte för lite extra styrka och friskhet. -
For the monday coffee.
Idag sörplar jag kaffe och försöker strukturera. Hur svårt kan det vara tänker jag och min röriga hjärna hoppar från det ena till det andra, för att sekunden senare beundra mina små krassefrön som växer i rekordfart! För att inte tala om Blomsterbönorna som jag fick av Katarina på Ändebols Gård. På en vecka har de vuxit minst en meter och slingrar sig upp med jutesnörar. De blommor redan och det är lätt att fastna i det där. Nybörjare som man är. Men lite svep såhär på förmiddagen.
Har alltid klätt över mina anslagstavlor. Med tyg, tapet och målat. Men när jag såg den här bilden hemifrån Silke Bonde kände jag starkt för att låta väven synas. Liv skulle anse att den känslan skulle vara mest fel i hela världshistorien. Och alldeles säkert som medeltiden.
Påtal om naturmaterial som rotting gillar jag verkligen det här skåpet. Tyvärr inte längre säljbart. Det finns ett liknande från Ikea, som Anna-Maria har hemma.
Min besatthet av Karin Larsson tröttar inte ut mig i första taget. Såklart jag tar och odlar lite hederliga gamla eterneller också. Finns nog faktiskt ingen blomma som är så mycket nostalgi för mig. Speciellt de rosa. De odlades jämt vid torpet och vi barn älskade dem. Minns prasslet av dem och fascinationen av att de aldrig vissnade. Sedan fick man väl en överdos där kring slutet av 80-talet. Minns att min första lägenhet var proppfull av dem.
Jag håller ögonen öppna på auktionssajter och liknande efter järnsoffor och annat hållbart till mina trädgårdsöar. Den här var jättefin tycker jag och smart. Väldig kontrast till en Byarum men det är väl det som är grejen.
Och vad jag tycker om My Feldts bok Blåbärssnår, äppelskrutt och rabarberskugga. Jag läser texterna som sagor och Linda Lomelinos bilder är som alltid en lisa för själen. Så fint bara. Var tvungen att ge bort både till mamma och syster igår. Tjingeling, dags att stukturera! Fin vecka till er! -
Our weekend diary.
En helg lika mjuk som en maskrosboll. Har man inte lite svårt att ta in att Sverige känns som Grekland? Någon sade att människan behöver 2-3 månader att ställa om kroppen, att få den i balans liksom. Jag känner mig hur balanserad som helst, dock en aning snurrig av värmen. Det var säkert så man menade.
På fredagen insåg jag att syrenerna sjöng på sista versen. Därför kapade jag av den del av syrenbusken som vuxit över vår köksträdgård. Eller den forna. Den är lite skral för tillfället.
Om vi tycker att dagen är lite sådär lagom vanlig kryper vi alltid in på ett låst, halvt nedbrunnet fabriksområde. Eftersom de hade satt igen hålet i staketet så fick vi trixa lite extra. Men det är det som är grejen.
Jag kände mig lite oansvarig att Svea var med. Bruten, nyopererad arm och allt. Men hon försäkrade att allt var lugnt. Hon använde bara sin ”braiga”.
Gillar att hänga med ungarna här. Inser att det låter en aning knäppt. Men fantasin efter att ha krupit genom ett hål i staketet fattar ni ju själva.
Det är en annan värld och historierna kommer som ett brev på posten.
Superfin jumpsuit från How To Kiss a Frog.
Vi bestämde att platsen behövde lite extra glans.
Någon kommer gilla.
Always.
Sedan promenerade vi hem till den vanliga världen, några fantasier rikare.
På lördagen for vi till Trosa. Nomi övervägde i en halv sekund att Trosa kanske var staden man skulle bo i för att snabbt ändra tillbaka till New York.
Vi skulle kolla på Viggo som spelade i sin orkester. Dessvärre blev spelningen tillbakaflyttat 30 minuter, vilket inte funkar i vår värld. När Viggo messade om ändringen stod jag i duschen, perfekt beräkning i huvudet om när vi skulle behöva åka. Jag körde det fortaste jag kunde och lite till, svor flera gånger över att det är längre än man tror till Trosa, Nomi och Charlie blev åksjuka ett par gånger var i vanlig ordning: Det var bara Chester som chillade i baksätet. Fast tänk att vi hann, åtminstone till de två sista låtarna.
Barnen skämdes när jag tjuvkikade över varje staket och smygfotade drömhus.
Och så ån där genom staden eller en det en by, frågade Charlie.
Nomi och Charlie valde plankstek till lunch, jag juicade sedan ett par dagar och drack en Ramlösa. Naturell. Fy fasen vilken syn. Barna och deras plankstekar och jag med min naturella Ramlösa. Haha, vad vi skrattade åt den eländiga synen! De som nästan försvann bakom ett berg av gratinerat potatismos och så jag då. Jag hade dessutom glömt mina juicer hemma så saken blev ju ännu löjligare. Well. Chester väckte uppmärksamhet var han än spatserade. Är det hund??
Kristo hade vi lämnat hemma med en grävmaskin.
Påtal om min man, var detta exakt den sista syn jag såg igår när jag gick och lade mig vid midnatt. Imorse vid 6 möttes jag alltså av exakt samma syn. På allvar trodde jag att han suttit där hela natten. Han hävdade att han sovit men jag vet inte.
Orsak. En rullbandspelare från 80-talet. Så värt att inte sova för.
Alltså. Orkar inte.
”Vänta lite, så ska du få se när den snurrar!!” ”Oh, can´t wait darling….”
Men asch då, jag missade alltsammans för den här lilla gullisen vaknade med famnen full av blommor och choklad. Som hon cyklat halva stan efter under lördagskvällen, helt i smyg. Och googlat på hur pioner såg ut när de var utslagna för att försäkra sig själv om att det var mina favoritblommor. Och sen är det lökkoja, haha! Och frukost eftersom jag ändå slutat med juicerna lagom till Mors dag.
Älskar dubbelrosetten, en utanför och en innanför silkespappret. Och att alla avslöjanden för hemlisen låg kvar på köksbordet.
Äntligen kom luktärtorna i jorden i den nya odlingsbänken. Helt inspirerad av Karin Larsson. Hann inte dahliorna som nu fått en massa blomknoppar där se står i glasverandan. Känns ju bakvänt med ändå lyckligt på något vis.
Firade såklart min fina mamma vid torpet. Myset. Med jordgubbstårta.
Såklart med krattat gårdsplan. Tänker på kontrasten med vår, eller slutar direkt. Likasåbra.
Alla älskar ju att vara här. Även Chester som for runt som en liten galenpanna.
Sommar ändå. Badminton och morfars fiskaremössa.
Måste ha blomlådor.
Vissa, hade dock annat för sig. Alltså. Jisses. Jag vet inte hur vi tänkte. Höftade lite sådär. Vi glömmer alltid hur stor vår trädgård ändå är. Det var inte 100 kvm. 200, 300 ?! I alla fall sjukt stort. Sjukt mycket att gräva, alldeles för liten grävmaskin. Sjukt mycket att kratta jämt. Väldigt många högar grus.
Det roliga är att vi kanske inte tänkt helt klart här. Men den som lever får se. Handelsträdgård kan vi öppna. Eller en pizzeria/bar om sommaren. Eller en grusflyttarfirma.
Dikesblommorna <3 -
House of Hackney + Other Stories.
När jag var i London nyligen blev jag lätt knäckt över att inse att jag inte skulle hinna innanför den här dörren.
Kanske var det likaså bra. Lätt att drabbas av överslag och inte se skogen bland alla träd möjligen. Men om man kollar hemma hos grundarna av House of Hackney så älskar man ju. I samma sekund inser jag att tur ändå, att vi inte är dem. Min minimalistiska dotter Liv hade önskat att flytta hemifrån fortare än kvickt.
Men lite klänningar kan man väl få lägga beslag på! Idag släpper Other Stories sitt samarbete med House of Hackney. Jag hade önskat att det var kollektionen Artemis som fastnat på plaggen, då det är en personlig favorit.
Men Damas är nog så vacker. Gillar att kunna se både textilier och kläder tillsammans såhär.
Kollektionen sägs vara inspirerad av Bloomsbury-gruppen, med Virginia Woolf i spetsen. Och med det vill jag även lägga till den här utställningen på min sommar-lista.
Då återstår bara själva valet. Kolla in kollektionen här.
-
Överstyr, så bra bok, rabattkod. Och slutligen, vad äter era hundar?
Kommer ni ihåg att min man införde köpstopp i växtväg när vi var på Zetas häromdagen. Anledningen är att odlingssvängen gått en aning överstyr. Och verkar helt sakna ett steg två.
Vid den här tiden på året har vi alltid tagit bort verandans innerfönster. Men inte i år.
För vi kan liksom inte. Verandan är nämligen proppfull av knölar, lökar och frön som vuxit till oanande höjder.
Anemonerna har fått knoppar, dahliorna stora som attan och luktärtorna är varken delade eller friserade. De svajar på hög höjd. Men ingen fara sa de på Zetas. Det är inte slutet av juli fast man kan tro det, det är fortfarande maj och man kan andas lugnt och dela upp plantorna nu. Och Paulina försäkrade mig om att jag kan toppa dem innan de åker i jorden. För de ska ju ner i jorden, host… Men därav detta köpstopp. Steg två ska göras innan en endaste liten planta köps in.
Dock smugglade jag ner fyra höga tomatplantor från Ändebolsgård. Redan fulla av små bebisar. 65 spänn för en meter hög eko-tomat.
Ylva kom över med tidernas pjäs. Hon har ju förresten en gammal skola full med skatter och säljer på sitt instagram sedan hon stängde butiken i stan, kolla bara dessa!
Väggvas och fågel i samma! Hur perfekt! Fick världens mest mysko placering. Det var dock redan en spik där. Så nu ser jag liljekonvaljerna från min arbetsplats och känner doften. Liljekonvaljerna kom i år med allt ogräs på grusplanen. Jättemånga!
Just i dagarna gör jag ett samarbete på insta-storys. Måste bara tipsa om det då det innehåller en finfin rabattkod.
Samarbetet gick ut på att Liv valde tavelvägg. Ingen tvekan om var skåpet ska stå.
Fick så intressant bokutskick häromdagen. Blev superglad då jag var helt ovetande om denna bok, vilket jag oftast är om nya bokutsläpp så därför blir dessa recensionsex som en fin överraskning. Jag är så nyfiken på Frida Kahlo och redan efter några kapitel vill jag bara läsa mer. I vanlig ordning har jag typ fem pågående böcker.
Chester älskar alla öppna dörrar och vår stora (grävbara, vad gräver en valp efter?) trädgård. Han springer ut och in och har egna upptäcktsfärder var och varannan minut.
Chester-stil i trappen. Rumpan på ena trappsteget och frambenen på det undre. Har vi sagt att hans smeknamn är Cherry?! Påtal om upptäcksfärd så är han rätt försigkommen nuförtiden. Igår lämnade Nomi sin middagstallrik för att springa på toa. När hon kom tillbaka – Var är min mat??? Pasta Pomodoro var smakens. Häromdagen skulle vi grilla, de sju högrevs-burgarna var plötsligt sex. Inte konstigt att torrfoder känns som tidernas bottennapp. Vad ger ni era hundar förresten? Så nyfiken! Färskfoder eller torrfoder? Jag har så svårt att tänka att den här lilla krabaten ska käka torra små bollar livet ut… -
Just wanna have fun!! Såklart att man vill!
Jag är typ kär! Fy fanken vilken fin bloggportal som sett dagens ljus! Så störtpersonligt, härligt och ärligt. Kikade in igår och bara tänkte jaaa!! Jaaa!! Färgerna smackade till mig som tusen pussar från ovan och jag kände alltsammans som en lättnads suck som jag inte visste att jag saknat. Så jäkla oängsligt bara och jag säger bara FÖLJ!!! Just wanna have fun – såklart man vill!
Lina – En lång blondin har jag följt sedan tidernas begynnelse. Hon och en helt ny bekantskap för mig Christin – Midis kickar igång denna portal med bravur. Ett onlinemagasin och bloggportal! Som de själva skriver: Detta är vårt bidrag – och hyllning – till en färgstark, modig och genuin fortsättning för vårt älskade internet. Ett projekt sprunget ur ren lust, passion och glädje. Och nu mina vänner ska jag vara ärlig och kasta lite småsten i glashus. Det är inte det att jag är ett dugg bättre – OBS!! – men blogg och instagram har drivits till någon typ av perfektion som gör mig så vilse så många gånger. Vi höjer ribban tillsammans och tappar bort oss själva där på vägen. Så många gånger jag tänkt – det är väl såhär det ska vara, såhär det måste fortsätta, det är likaså bra att jag sällar mig till strömmen. Både i ord och bildspråk. Vi filtrerar omedvetet för att passa in, oavsett om det inte var tänkt från början. I sista sekund ändrar jag mig men osäkerheten har redan fastnat och det blir inget av något istället, tyst liksom. Som om jakten på likes och läsare gör oss likriktade per automatik, som att lusten och passionen försvann samtidigt som vi lärde oss hur vi räknas och bedöms i statistik och siffror. Och nu svävade jag iväg. Jag ville ju bara säga att den här typen av bildspråk, text och innehål inspirerar mig så till det grövsta. Så därför blev jag direkt superlycklig när jag klickade runt på Just Wanna have fun. Det känns som gamla bloggtider på ett sjukt bra sätt!
Okej – vi kollar in lite snabbt vilka som huserar här då!
Lina – En lång blondin – som sagt följd sedan länge. Art director och Lite Kalabalik – ägare , högst personlig och med en stil to die for.
Christin – Midis – Redan i rubriken på bloggnamnet faller jag – en skev & färgstark historia. Denna blogg är helt ny för mig men jag ser fram emot att följa denna tjej med bas Malmö.
Anna-Maria – Dnilva – min stora favorit när det kommer till DIY med absolut stil. Skön böna med bebis snart!
Agnes – Hej Regina – Som om det inte vore nog med galant DIY så bloggar även min andra favorit-DIY:are Agnes Regina här. Är så förtjust i denna blogg – som godis!
Kajsa-Magdalena – Ny för mig och livet i en Ramsåsskola med hela husdrömmen i som en ask. Så nyfiken, lätt avis på skolan och ser med spänning fram emot renovering de luxe!
Frk. Kräsen – Men lägg av vilken störtskön matblogg. Jo men absolut de vackraste av matbilder men älskar recepten i bildformat! Och så lite Köpenhamn på det.
Påtal om det kan man förvänta sig lite schyssta guider! Och eftersom nästan hela styrkan utgår från Malmö är det ju inte en slump att en guide till Köpenhamn sitter som en smäck.
Och ja lite magasin över alltsammans. Då kan man hamna i hos gästkrönikerna! Och i Berlin & Sverige och not so ängsligt i instagram-konto.
Boom! Mera så in i vassen härligt!
Absolut BAAM!! Så mycket mera. Så mycket härligt! Så på riktigt. Finns även på instagram . Just sayin`!! -
For the monday coffee.
Måndag och hel vecka. Så konstigt. Vi kör ett snabbt svep samtidigt som jag surar över att kaffet var slut.
Ida Sjöstedt släppte en liten, limiterad och ack så vacker barnkollektion häromdagen. Finns här och min favorit är Over the moon. Linda har fotograferat och intervju med Ida på The Way We Play.
Anna Kubel har gjort finfin tapetkollektion tillsammans med Sandbergs! Den tidigare favoriten Ava har fått två nya färgställningar och alltsammans är mjukt och finstämt. Typiskt Sandberg helt enkelt.
Extra fint att man satt mönsterdesignen på Betón´s mockasiner!
Så jäkla gulliga baddräkter från Tambere.
För att inte tala om dessa läppglans. Vegan, icke-testade på djur och paraben-fria. In Unicorn We Trust – INUWET. Såklart vi gör, tror på enhörningar och fortsatt sommarvecka! Puss! -
Overloaded de luxe.
Vissa helger innehåller ju liksom mer än andra helger. Någon sade att det kändes som vi varit borta en vecka, när vi lämnade slottet efter sju-tiden på lördagkvällen. Verkligen. Jag hoppade av vid St Eriksplan för att möta upp min man. Som en utmattad trasa kände jag mig. Det var ju inte annat att räkna med. Jag på ett slott sedan morgontimman det är ju lika med som att proppa något full med confetti. I all världens färger, mönster och former. Confetti som liksom ligger och poppar runt i hela ens väsen. Snacka om overloaded de luxe. Bra utgångsläge för date med Kristo och ionnalee vid Slaktkyrkan. En konsert som min man sett fram emot i månader. Det var ju verkligen perfekt att han fick en överspeedad fru på halsen då. Vid midnatt och projiceringen på scenen liknade ett snabbt snurrande kalejdoskop då sade jag något typiskt tantaktigt om att ujah vad det blinkar och önskade antingen en luva att dra ner runt ansiktet eller ett mörkt hörn vid sidan av scenen. Det blev det senare. Fast med distans till hela alltet, som confetti alltså. Det kan aldrig vara fel.
Ja ni fattar ju utan närmare förklaring. Ett slott med flagnade tapeter. I hur många våningar som helst. Såklart hittade jag ända upp i tornen och alla små skrymslen som var öppningsbara.
Vi jobbade sida vid sida av en kampanjplåtning och det var inte enkelt att hålla fokus från allt som var hemligt.
Det var vår modefotokurs som hade portfolioplåtning. Spana in fönsterväggen däruppe. Oh my god.
Där lade vi Carl på golvet.
Stylisten Martina är en stjärna.
Stjärnor kryllade det av i vanlig ordning. Alla dessa begåvade kids. Helt galet vad duktiga de är.
Älskar att Martina svänger ihop kostymerna själv. Man förstår ju att en body i rynkad tyll inte är en lätt match. Det får ju liksom inte bli en boll av det.
Brunella gjorde sin första plåtning. Lägg av!!! Det kändes som hon aldrig gjort annat.
Slottets minsta rum som dessutom innehöll ett piano. Jag bestämde mig snabbt för att skevheten skulle vara så.
Fina matchade tapeten. Och detta måste ju bara vara en Morris?! Eller en föregångare.
Anna och Lisa. Alla som går den här kursen är så sjukt proffsiga. Själv är jag både snurrig och vilse i pannkakan, fast det är okej! Har lyckats ställa in min kamera rätt efter ALLA år. Sug på den. Att jag alltid trott att fasen vad dåliga kameror är på fokus. Eller vad dålig jag är på fokus. Och så kollade Frida mina inställningar och sa att den där var inte så smart utan rent ut sagt kass och knepig. Jaha, sa jag och ändrade. Sedan dess är det aldrig något problem med fokus. Kanske var den värd hela kursavgiften?!
Så uppe i varv att texten bakom Lisa märkte jag först nu. Fint tycker jag.
En stylist must have runt halsen. Och då ser ni inte skohornet.
När vi andra sa tack för idag och var som urladdade batterier. Lite skakiga sådär, matta men glada. DÅ körde Json vidare och gick in på extraordinär experimenterande. Haha! Det var ljusslingor, spetstyger och kristallkulor!
Idag upptäckte vi ett nytt underbart ställe!
Haha! Det är så sjukt men jag har aldrig varit på Zetas. Inte ens de 15 år vi bodde i Stockholm. Å andra sidan hade vi ingen trädgård då, det är mitt försvar. Men idag så, en liten avstickare på vägen hem. Så inspirerande.
Åh , sade Kristo. En löpare. Carl Larsson aktigt!
Sedan gick han loss på detaljerna och jag kände att lite har allt mitt tjat satt sig ändå. Eller äsch, det är inte min förtjänst, han har det i sig.
Däremot är han ingen stjärna på att ta bilder på mig. En av tio var suddiga i vanlig ordning. Och den enda skarpa var ganska ful. Jag fick köpstopp när det kom till det trädgårdsaktiga, ska förklara imorgon varför det var ett smart förbud. Smög dock ner några nödvändiga saker.
Vi avslutade vår date på Ändebols gård som äntligen har öppnat för säsong. Tack helgen, du har varit fin!