-
Jag vet att det känns långt till ett kalas i maj men utan man vet ordet av…
Att ha en mamma som jobbar med rekvisita och lite så o-alldagliga projekt kan ha sina fördelar. Åtminstone om tänker sig att snabbfixat kalas. Bara att slå sig ner liksom. Just det här kalaset var ju för några år sedan men det slog mig när jag precis såg de gamla bilderna att här måste jag ha varit inne i en intensiv jobbperiod. Med perfekt kalasgrund. Så många projekt i samma bild.
Som tältet, mitt första DIY för tidningen Family Living. Är fortfarande lite kär i den idén, rätt smart om jag får säga det själv. Och absolut superhållbart pyssel. Och lampslingan, den som vi reviderade senare. Undrar just var den ännu enklare upplagan tog vägen?! De där blommorna har uppenbarligen sett bättre dagar och frågan är om jag någonsin mäktar med att göra dem igen. Men då drömde jag om skogar med jätteblommor… här finns länk till beskrivning.
Det var så många som testade detta DIY och jag har varit kär i varenda tipi jag sett någon göra. En som gjorde ett megafint var Elin, ni kollar väl hennes blogg?! Fiiin!
Lilla plutten Charlie. Till och med bakom honom hänger ett DIY-projekt spanar jag, klädda sladdar! Detta, ByeBye fulsladd!
Den här gången hade vi två kalas efter varandra, De var en tid då de önskade det mest av allt. Så vi körde några timmar med Charlie´s kompisgäng och sedan efter en kvarts rast så bytte vi till Nomi´s.
Det där är ju såklart lite klurigt med tvillingar. Men samtidigt förstår jag önskan om ett eget kalas. Fast de senaste åren har de själva velat ha samtidigt, men det gäller att växla turordning på allt för balansens skull.
Nomi fick en sådan fin present den gången. Tips för det enda man behöver tänka på är att hålla ögonen öppna på loppis, i förväg! En hel låda med blommor på toppen, ni vet sådana från ljusmanschetter.
Sedan en massa prassligt och något som kändes som mängder av porslinsfigurer fast det kanske var åtta.
En femma max, på loppis.
Åh vad vitt vi har här! Liv tycker att vårt hem var det allra snyggaste under den här tiden. Det är faktiskt jätteroligt när hon ska försvara vårt nuvarande hem inför kompisar. En gång då hade vi kritvitt och INGA tapeter! Och INGA bruna möbler.Det var tider det, haha!
Och pompoms. Man tänker ju att populariteten har lagt sig. Minns när vi skeppade silkespapper och band till när och fjärran och Gotland och alla bröllopsfix. Jag får fortfarande så många mail om just silkespapper på bunt plus band så jag tipsade tjejerna på Vintagefabriken att ”ta över” den idén. Att alltså sälja silkespapperbuntar. Och nu har de hela affären full av de där färgerna man önskar allra mest, kika här! Dessutom har de världens vackraste Della på plats med säljstart idag! -
Miss Della.
Det är nästintill en omöjlighet att välja den vackraste av alla magiska print Mrs Mighetto har skapat under åren. Alla har de ju sin egen personlighet och alla är de liksom mjukt invirade i historier som man lätt tar till sitt hjärta. Men från och med imorse måste jag nog ändå säga – Miss Della är det vackraste!
MISS DELLA
”…I taket lyser stjärnorna och glitter regnar ner i Miss Dellas bruna lockar. Hon dansar i takt till låga toner och hennes oövervinneliga styrka fyller rummet. Tiden stannar och Miss Della sprider magi, idag är det glitter och fjärilar. Här och nu är alla tillsammans och kärleken besegrar allt.Della föddes med en cp-skada. Beskedet kom redan när hon låg i magen. Della förstår och känner så mycket, men har aldrig kunnat prata, inte heller kunnat gå. Della lever på begränsad tid med sin mamma och pappa. Begränsad tid med sina syskon.
Della är en av tusentals barn som föds med en skada. Hon är symbolen för familjer som lever i ständig oro över sitt sjuka barn, rädslor omöjliga att förstå, men framför allt lever de med obeskrivlig kärlek till sitt eget mirakel. ”
Här kan du läsa alltsammans! And the text about Miss Della in english!
Printet Miss Della är baserad på en alldeles verklig person, som är väldigt lik sagofiguren i all sin vackerhet. Om mamman till Della sitter här, Ditte Svanfeldt. Historien om Ditte och hennes familj finns här på hennes blogg (instagram här). Jag har läst. Dittes berättelser hamnar direkt i hjärtat och man känner ödmjukhet för livet själv. Ännu en gång påminns man om att mångas liv och vardag är en ständig berg och dalbana. Där lycka och hopp går hand i hand med rädsla och katastrof. Där inte det ena utesluter det andra för de ligger så nära varandra alltjämt. Och att dagar så snabbt kan förändras, att det sker så mycket oftare när man lever med sjuka barn. Att sorg och glädje liksom ständigt samsas med utrymmet. Men med kärlek, styrka och mod så blir familjer till fantastiska team som svetsas samman och övervinner allt. Jag har sett det på nära håll, då vi har nära vänner med en liknande historia. Sedan första dagen jag mötte dem har jag alltid beundrat dem, jag tänker att de gör skillnad.
Och ATT jag beundrar de här tjejerna, Malin Mighetto och Anna Sylvan. Sådana ständigt lysande stjärnor och alltid med den extra tanken närvarande i allt de gör: Deras önskan att alla deras sagor ska göra skillnad för någon annan. Miss Della släpps imorgon och för varje sålt print går 25 kronor oavkortat till Hjärnfonden och deras arbete med forskning kring sjukdomar, skador och funktionsnedsättningar i hjärnan. Redan idag har man samlat in över 30 000 kronor till hjärnfonden. Fantastiskt!!
En dag som denna hade de alltså bjudit in till Berns på fin frukost och release av Miss Della som släpps imorgon hos alla återförsäljare som du hittar här.
Sådant fint gäng! Här syns Maria Soxbo/Husligheter, Petra/Minimocks, Malin Lindner.
Och Della var såklart alldeles närvarande.
Så roligt att höra Anna och Malin berätta om deras magiska resa. Minns ni att Mokkasin, som affär, var med från starten. Stolt är jag!
Svårt att ta bilder när alla äter god frukost, haha. Men här syns Helena Lyth, Therese/Plåthuset, Linda/Volang.
Ditte och lilla Duni i hörnet, så fina. Och viktigt om Hjärnfonden. Vi fick höra att stödet till Hjärnfonden ökar hela tiden och bara det senaste året kan man se en enorm skillnad, det tycker jag känns fantastiskt fint att veta.
Elin /Studioelwa hoppade in som barnvakt åt Anna Kubel ´s bebis alltmedans Anna själv passade lille Vinnie när hans mamma Emily Slotte var på vift. Ja inte så lång vift då men uppenbarligen ur denna bild. Så många bebisar och jag kände mig lite som en mormor, haha! Det är ju jätteroligt att man börjar förstå känslan av barnbarn nu när våra yngsta snart fyller 11.
Och Jasmina Bylund med bebis.
Vi fick så fina goodiebags. Måste visa er en annan dag allt fint jag bar hem.
Gullig karavan.
Så otrolig fin morgon! Och nu hejar jag på Della för allt vad jag är värd. Både sagans och verklighetens Della <3 Och så önskar jag att Mrs Mighetto slår all världens säljrekord på just denna vackra. -
När extremt vackra hantverk blir dussinvaror med raka vägen mot tippen.
Sitter på tåget, påväg till en av de finare release jag varit inbjuden till. Ser så mycket fram emot att få dela detta med er senare idag.
Just nu är jag mitt uppe i ett scenografi-projekt med Kulturskolan. Jag har därför letat billigaste ramarna jag kan hitta då jag egentligen bara behöver själva skelettet. Insåg ganska snart att dessa ramar är fulla av hantverksskatter. Och en sak är säker, jag kommer spara varenda en av dem.
Jag funderar dock en del på hur man ska ge dem ny glans. Dessa broderier i all sin prakt. Så mycket tid, koncentration och kärlek som lagts ner på dessa. Sedan hamnar de nästan alltid på tippen, raka vägen till brännbart. Attans vad sorgligt ändå. De verkar inte finnas något värde för vare sig samlare, loppisletande eller inredningsintresserade. Har liksom inte fångats i någon trend ännu. Eller är vi helt bara hemmablinda?! Ser inte skogen bland alla träd? För hamnar vi på andra ställen i världen, tänk LA och Australien, så är ju textil på väggar väldigt förekommande i inredning. Tänk bara när vi tog in kära Be kind till affären. Jag menar kan vi ha budskap vore ju inte steget så långt till annat vackert.
Nästan alltid, om man hittar dem på loppis, är de upplimmade och ytterst släta. De sitter sedan bakom glas vilket tar bort så mycket av struktur och känsla. Så jag tänker att vi gör lite motsatsen. Riv försiktigt loss dem från det limmade. Låt det bli lite skrynkligt och trådigt.
Visst kan man sätta öljetter precis som här. Men för all del så funkar nålar fint för stunden.
Faktum är att du kan finna vilka motiv som helst inom broderi-svängen. Jag har redan en diger samling.
Hur vackert är det inte?
Har ju tänkt att lära mig att brodera men det kommer förmodligen aldrig hända. Därför är jag nöjd såhär. Jättenöjd faktiskt. -
Veckomatsedel Nr 5.
Idag gör jag en lite annorlunda veckomatsedel. Delar helt enkelt andras recept. Lite latmaskeri men samtidigt får ni lite länkkärlek till er och en hel massa inspo i andras recept. För det fina är ju att klickar du dig vidare så är det ju liksom inte slut med ett recept.
Emma lagar Kristins krämiga Svampgryta med ris. Emma kör just nu en vegetarisk middagsklubb, samlade vegorecept hittas här och var söndagförmiddag framöver utlovas ett vegorecpet lagom till söndagsmiddagen.
Indisk linsgryta med kokosmjölk , sötpotatis och spenat från Systrarna Eisenman. Har ni den här boken förresten? Så otroligt bra när det kommer till fester och plockmat, smårätter och tilltugg. Vi använder den ofta. För övrigt måste jag säga att systrarnas blogg är fullmatat med schyssta recept.
Het morotssoppa med solroskärnor, kokos och Sugar snaps. Från Maria och All things green som har hur mycket vegorecept som helst. Jag hoppas ni även har hennes frukostbok som jag tycker är toppen, enkel och inspirerande. Mina barns favorit i frukostdvalan är ju precis som tidigare, nana icecream från Marias bok.
Dia Donna en Vegetarisk pasta med rostad broccoli och valnötter. Diana är ju min granne här på Femina och det går ju att ösa middagsinspo i evighet hos henne. Här hittar ni vegorecepten.
Och slutligen, en länklista till fiskrecept värda att prova. Inte alla samma vecka bara…- Lax i citronsås – fisk i ugnen
- Fiskgratäng med pepparrot
- Nudelsoppa med lax
- Fiskgratäng med skogschampinjoner
Follow me on BLOGLOVIN & INSTAGRAM
-
For the monday coffee.
Godmorgon februarimåndag. Någon som känner igen bakslaget efter en ytterst kreativ helg? Först snurrar alltsammans på högvarv sedan blir det något av ett platt fall. Så funkar jag nästan jämt, tror det handlar om att man inte har något filter av vad man kan ta in. Att allt, precis allt fastnar och ingenting går att sortera bort. Det fina är att man vet att det är bara en tillfällig svacka. Alltsammans kommer tillbaka bara man får vila från intryck en stund. Sitta och stirra på en vit trädgård typ. Så ett mjukt måndagssvep, då jag inte har lyckats ta mig så långt ut i surfsvängen en dag som denna.
Att Frida börjat blogga igen kan ju inte vara annat än önskvärt. Tycker så mycket om sådant hon postar som på den gamla goda Fridas Fina – tiden. Nu har hon ju i och för sig stannat kvar på inspirerande instagram som ni hittar här. Men att ha henne här i storformat är toppen, jag hejar på dig Frida. Kanske bekräftar även detta som jag tror och önskar, att 2018 är året då bloggen tar mark igen, att vi vill ha lite mer än det snabba instagramflödet. Den som lever får se.
Att Kristin har flyttat till egen plats har väl inte undgått särskilt många. Men så värt att uppmärksamma. Mina varmaste lyckönskningar till denna starkt lysande stjärna.
Och att en annan strålande stjärna blev årets inredningsbloggare är ju inte heller det en nyhet. Varmt grattis till dig Johanna.
Sofia Draco´s instagram @feelingfree får mig att vilja flytta till ett hus vid Venice. Att hon dessutom är en grym musiker gör ju inte saken sämre, ni har väl koll på hennes instagram där musiken är i fokus.
Underbara Clara startar upp en snålvecka! Följ budgettips, husmorstips och billiga måltider! Smart Clara!
Och påtal om måltider – jag snickrar såklart ihop en matsedel, kommer upp kring lunch här idag.Follow me on BLOGLOVIN & INSTAGRAM
-
72 timmar kreativt.
Hej! Här är jag. I ett slott någonstans i Sverige. Flott söndag man kan ha. Väldigt fin helg har jag haft.
Ni som följer mig på stories vet att jag postade den här bilden vid nio-snåret. Var på plats när solen knappt gått upp för att sätta ljuset innan dagens plåtning.
Egentligen hade helgfeelingen börjat redan i fredags när jag spanade locations med Matilda & Nathalie.
Vad jag förstod var ni flera som trodde att detta var inför bröllopsworkshop men nix, detta är alltså en helt ny och sannerligen fin typ av workshop. Information kommer snart!
Och även många flera bilder från hus som man knappt kan ta in. Jag blir helt slut av att hänga på sådana här ställen. Det känns som varenda liten detalj fastnar i min hjärna. I allt från färger, material, former, hur ljuset faller, hur skuggor vandrar, hur plankor knarrar… jag vet, det blir lite mycket att ta in…
Efter en natt sömn satte jag mig på tåget till kursen jag går på Emma Svensson Studio. Det är ju inte direkt så man sitter och såsar bort under en heldag här.
Vi hade ljussättning på schemat. Mitt absolut värsta och svåraste moment när det kommer till fotografering då jag alltid jobbar med naturligt ljus. Men så bra och nyttigt.
Idag hade jag dock nytta av just det. Och av min tekniska assistent.
Vi gjorde en sjukt skoj plåtning med världens härligaste gäng. Tänk er att dessa instrument användes under hela plåtningen!!! Som en privat konsert i denna miljö! Hur drömmigt jobb har man inte!?
Tur att man får sätta ljuset och vara tvungen att hålla i mandolinen för att dubbelchecka hur reflektionerna slår. Det närmaste jag kommer i det musikaliska.
Annat var det med dem vi plåtade. Så begåvade. Jag blir så himla imponerad av de som är duktiga inom musik. I mitt nästa liv då ska jag aldrig sluta piano när jag är tretton utan öva och öva. Och lyssna tvärsäkert på alla som säger ”det är synd om du slutar spela”…
En liten söndagspinne innan kaffepaus.
Så mycket som snurrar i detta huvud efter en helg som denna. Som sagt, allt fastnar. Sedan kan man ju dessutom lägga till alla historier, samtal och möten. Jag suger i mig allt som en liten svamp.
Hon somnar gott ikväll vill jag lova. Och drömmer så sött om allt det ytterst härliga. Tack helgen, jag gillar dig såhär. -
Hidden places och drömvåning.
Igår var jag i Västerås och scoutade locations med Babes in Boyland. Vi håller ju på att sy ihop en workshop som går under namnet Hidden places. Och jag kan knappt vänta tills det är dags att dela med sig om upplägget. Fast jag kan lova redan nu att det blir speciellt då vi lovar att ge er det gömda, det glömda och blåsa liv i platser som är vana vid raka motsatsen… Sådana ställen som gör oss knäsvaga och som förtrollade. De må låta som en klyscha men jag kan inte använda något bättre ord. Sådana ställen gör något med mig och mitt kreativa sinne får liksom allt det behöver. Jag är helt säker på att det gör detsamma med dig… Kika in på mitt instagram och under stories. Eller hos Matilda & Nathalie. Så får ni en liten hint!
En lördag som denna när jag är på språng för modefotokurs hos Emma, vill jag dela med mig av ett alldeles magiskt hemma hos och kreativt möte som Babes in Boyland gjort. Ni hittar en hel massa inspirerande bilder på ett drömhem här.
Det är ju hos Drömma de har varit också. I förmodligen Göteborgs vackraste våning… Som sagt klicka er vidare för lördagens tjusigaste bildsvep. -
Nästan som fredagsbuketten.
Tycker verkligen om när ni lämnar förslag på önskeinlägg! Barnens rum och böcker, kom häromdagen. Gärna, mina favoritämnen! Så länge kan man alltid kika under kategori Inspiration – Kidsroom och Books & Magazine. Om våra golv kommer strax. Något mer önskemål, bara att säga till! Jag är idel öra.
Strukturen är på topp såhär i början av året. Älskar när jag blir såhär ambitiös och älskar inte lika mycket när det faller platt strax efter. Sedan kan man ju fråga sig – hur många kalendrar och skrivböcker kan man ha? Blir det bättre ju fler man har eller helt enkelt motsatt effekt? Hursomhelst så har jag insett att denna skrivbok är bästa helt enkelt. Efter att ha säkert gått igenom all världens sortiment.
Jag skrev ju häromdagen om Erikshjälpens Second Hand Magazine som jag är med i och Anna är på omslaget. Det roliga är att bilden är plåtad av Kristin på vad jag minns Hotell Pigalle men av någon anledning har jag fått flera mail där man undrar om tapeten och tror att bilden är plåtad hemma hos mig. Inte mig emot att bli förväxlad med sköna Anna och vackra väggar, haha
Men hursomhelt så vet jag ändå vilken tapet det är och du hittar den här.
Hemma hos Paulina blev jag inspirerad av att köpa en parfymjasmine. En sådan som Johanna brukar tipsa fiffigt om att ta väck bågen och låta den hänga ut sig. Jag är lite fast besluten om att hålla mig från snittblommor tills det blommar i trädgården, med undantag från en födelsedag framöver. Då är ju jasminen ett blommig alternativ. Och hållbar så med tanke på hur länge den blommar.
Såklart är vecko– och månadskalender ganska så exakta kopior på föregångarna. Men nu fanns de nära till hands och ligger dessutom under kategorin Klokare val.
Genom att välja en kruka med fot, otippat nog så blir det lite känsla av snittblommor ändå. Eller det där var kanske att ta i, men åtminstone lite mer blommor på höjden. Önskar er den mjukaste av fredagar!
-
Halloumi wrap med grönkålsslaw.
Viss mat ser inte mycket ut för världen när man ser själva receptet. Men sedan så är det något magiskt med själva kombinationen. Den här rätten åt vi en gång hos min lillasyster och det var så otroligt gott! Prova!
Inte så mycket halloumi i dessa bilder men själv sitter jag strax på tåget för att möta upp dessa tjejer. Så jag har allt annat för mig än att laga wraps. Men det kommer en fredagskväll, var så säker..
Halloumi wrap med grönkålsslaw
Grönkålslaw
- 2 msk majonnäs
- 2 msk yoghurt
- 1 klyfta vitlök, pressad
- 1 tsk citronsaft
- salt och peppar
- 70 g grönkål, riven i mindre bitar
Gurka
- 1/3 gurka, tunt skivad
- 2 msk vitvinsvinäger
- salt
Halloumi
- 2 pkt halloumi, i skivor
- 2 rödlökar, skivade
- 4 msk rapsolja
Till servering
- 8 tortillabröd
- 1 avokado, tunt skivad
- 1 kruka koriander, hackad
Gör såhär:
Blanda ihop majonnäs, yoghurt, vitlök, citronsaft, salt och peppar. Blanda ner grönkålen i såsen och låt stå. Blanda gurkan med vitvinsvinäger och salt, låt stå. Stek hallonmin gyllenbrun. Stek rödlöken mjuk. Lägg alltsammans på tortillabröd och en massa koriander uppepå. Galet gott!
-
Och 2007 tror jag nog det försvann.
Jag berättade ju att jag hittat en hel massa gamla bilder från Chiang Mai. Och tro det eller ej, idag hittade jag nästan halva barnens uppväxt! Det är så sjukt men min katalogisering av bilder måste hänga ihop med min röriga hjärna. Totalt utan rim och reson. Så det var helt och hållet slumpartat men hej Paris 2013. Det var då vi for till den staden om somrarna och stannade några veckor i sträck. Såklart finns det bloggat och sparat om det under kategori Paris men jag måste bara göra en återblick. Det känner jag.
Jag vet ju verkligen inte om de här ställena finns kvar, Mamie Gateaux. Kanske har någon ung och modern tagit över och blåst ut stället. Men när vi var där älskade jag just att det var allt annat än utblåst. Hur fina kan äppeljuiceflaskor vara förövrigt?
När franska damer driver kafé i en herran massa år sitter det hela liksom i väggarna. Inget fancy, inget trendigt. Bara kafé.
Lilla Viggo, 9 år. Sådär ska pajer bakas.
Liv var 10. Så himla fint med rufsiga margaretaflätor, av regn och lek. Numera gör vi strama och inte ett hårstrå får sticka åt annat håll.
Och Charlie 6. Liksom Nomi. Såklart.
När vi har varit i Paris har vi mest gått på rekommendationer och tips men en slags ”guide” som jag verkligen tyckt om är Marin Montagut City guider – som finns för Paris, London och New York. Plus lite utanför Paris också. De finns bla på Amazon. Nu är jag inte hundra på hur aktuella de är men om det fortfarande går att köpa så kan de ju inte vara helt vilse. Slå till på den nyare upplagan!
Hursomhelst, du får inga tips om storartade sevärdheter och dussinställen för all världens turister. Men sköna, mysiga ställen att hänga på.
Perfekta sådana i mina ögon.
Så här var det under just de där åren. Livet var en lek. Alltid.
Här hade det ju ändå börjat lugna ner sig. Annat var det tre år innan. OMG. Minns knappt inte de åren. I ärlighetens namn var det så. Liv var ju 4 år, Viggo 2,5 och sedan föddes Nomi och Charlie. Det var lite körigt då.
Jo men hon hade kjol när hon började käka.
Det gällde att hålla huvudet kallt om man ville njuta av ett glas vin tillsammans med sin käre man. Alltid tusen saker i väskan. Block och pennor kommer man långt med. Fortfarande faktiskt. Samt en kortlek.
Och stavningstävling. Haha, vad gjorde man inte. Flaggstångspoleringsmedel och bruttonationalprodukter.
Knepet är väl annars mycket stadsspring mellan varven. Det här måste vara min favoritadress i Paris.
Lite så. Som att hoppa twist mellan kedjor. Tusen hopp innan resaturangbesök.
Å andra sidan är stan storartat bara som den är. Hur spännande som helst med precis allting. Och lite läskigt också.
Hur ofta åt vi inte en pizza på en parkbänk, en crepe på stående fot. Det behöver ju inte vara så snajdigt, det enda viktiga är att hålla blodsockret i balans. Uppenbarligen har något gått snett här…
Att hyra lägenhet i storstäder slår allt när det kommer till att resa med barn. Även när det inte är storstäder. Att kunna laga sin egen mat, tvätta och leva lite vardag på låtsats är så himla skönt. Som att ta lillebror i handen och gå till bageriet för att köpa frukostbaguetten. Och få kostymklädd eskort på vägen hem.
Våra barn har alltid älskat lekparker. Till och med mer än Disneyland. Den där är inget ljug. I efterhand så konstaterade de att lekparken i Jardin du Luxembourg var roligare. Mitt tips är att alltid leta upp lekparker vid semester i städer. Ingen är den andra lik, de får ”snacka” ihop sig med andra barn och leka, de kan röja runt i timmar. Och jaaa… du kan sitta på en bänk och dricka kaffe, de kommer när de vill något. Om de vill något.
Efter det kan man enkelt kosta på sig lite vuxen-shopping. Fast det finns ju ingen lek som slutar med det.
Merci är ju hur kul som helst.
Expediten ser dock en aning tveksam ut…
Det var nog här jag blev William Morris – kär.
Den här bilden har jag sett i en hel massa flöden som inte är mitt egna. Det roliga är att både Viggo och Nomi ser ut som de sover. Men all fokus på tapeten.
Varken första eller sista gången. Den här ungen var bara rädd för en sak i Paris. Det var svängdörrana i tunnelbanan. Året innan skrev jag ett inlägg som hette : Ni vet väl att jag vågar allt, nästan allt.
När jag tänker på vår familj och de fyra barnen så känns det som allt går i en rasande fart nästan jämt. Jag minns liksom inte tiden innan vi fick barn. Vad gjorde man av den då?
Jag inser ganska så glasklart varför jag tappade allt kontrollbehov någonstans runt 2007. Det var liksom ingen idé att upprätthålla någon fasad med snutna, välkammade barn. Funkade ändå inte, haha!
Fast ibland så.
Men. Perfekt ändå tycker jag.