Okategoriserade,  SÅDANT JAG TYCKER,  SUSTAINABILITY

Alla dessa sidospår.


Jag måste städa. Jag som började så bra. Det går så otroligt långsamt på den fronten just nu. Sedan var det ju det där med rekvisitan. Man kan ju inte bara springa förbi små franska trehjulingar och 1800-talsdragspel. Eller kan man det?

Eller rosor på 1 meter. Man vet ju liksom aldrig när det är högst nödvändigt.
Påtal om något helt annat fick jag ett jeanstips häromdagen på Weekday. Det handlade om att svarta jeans ofta tappar färgen. Tricket var då att alltid strunta i tvättmedel och sköljmedel och bara pytsa i en halv tsk salt i bakfickan. Och 30 grader. Det skulle göra att jeansen alltid såg ut som nya. Värt att prova.

Läste om en sådan härlig bok nyss. Som varken har med städande eller rekvisita att göra. Stuglandet – en guide till fria övernattningar. Klimatsmart och asbillig turism som en guidebok. Moa Karlberg och Kjell Vowles har kartlagt Sveriges öppna övernattningsstugor. Inte mindre än 200 stycken myshus runtom landet. Samtliga är gratis och kan inte bokas i förväg. Och själva poängen är mötet med andra människor på samma villkor. Jag kan dock inte låta bli att fundera på hur det skulle vara om vår familj tog sovsäckar och begav oss ut till stugan in the middle of nowhere och så var det någon annan där. Är inte helt säker på att lugnet skulle hålla i sig så att säga.
Med boken bidrar vi till en ny typ av resejournalistik, som inte bygger på dyr konsumtion eller flygresor med stora koldioxidutsläpp. I stället lyfter vi fram resmål som är tillgängliga för alla oavsett inkomst, plaster som ligger vackert i naturen utan också berättar om landsbygdens historia, berättar Kjell för magasinet Camino. Läser också på hans hemsida att med tanke på klimatkrisen har han slutat att flyga, trots att han älskar att resa. En stor personlig uppoffring, enligt honom själv. Ja tacka tusan för det. Att sluta med sådant man värdesätter på flera än ett sätt är en jätteuppoffring. Flyga eller inte flyga, skapar nog debatt var man än ställer sig frågan. Även då jag ställer frågan till mig själv. Man väger hit och dit. Fast väldigt direkt inser man problematiken samtidigt som man förstår vidden av det katastrofala.  Ändå så har vi inte slutat flyga. Nu talar jag om egen del för vi flyger faktiskt då och då. Trots att. Och sanningen är den att de flesta, liksom oss, som är helt och fullt medvetna om att flyget förstör planeten, ändå gör vi mer än någonsin tidigare. Som den nya livsstilen.
Men det är en fråga som man ändå måste ställa sig själv och andra. Det handlar inte heller om att kasta sten i glashus, för som sagt, vi har inte heller slutat flyga om vi än gör det mer sällan (å andra sidan kan man ju alltid fundera över hur vi skulle agera om vi hade ekonomisk möjlighet att göra det oftare, skulle vi då ta den..?) Men diskuterandet borde helt klart handla om att du kan leva ytterst klimatsmart till vardags men så förstör faktiskt den där flygresan alltsammans. Jag är såklart för själva äventyret men vi måste ju börja se detta på annat vis, agera utifrån den lyx det ändå är. Jag gillar att man vågar reflektera över sitt eget beteende som här.  Och slutklämmen på krönikan är bra mycket mer än bara en poäng , det borde snarare vara frågan på allas läppar .”Är vår önskan om att ge barnen långväga upplevelser försvarbar i förhållande till konsekvenserna det har för klimatet – konsekvenser som DE måste leva med i framtiden?”
Läser ni Camino förresten, gillar den tidningen. Och ursäkta sidospåret.

Det känns som jag börjat blogga som jag pratar. Stickspår till höger och vänster. Jag menar jag skulle egentligen bara tipsa om en bok. Eller var det jeanstvätten?

Follow me on BLOGLOVIN & INSTAGRAM

10 Comments

  • Li Argus Hultgren

    Gillar när du börjar med ett ämne och sen svävar in på något annat. Jag är likadan själv när jag pratar, det blir en massa paranteser här och där.

    • Sofia på MOKKASIN

      Tack Li! och tack för du hade öst fina kommentarer över mig härom dagen! Så härligt att veta att du läser. Och ja paranteser hit och dit, kanske är det därför man aldrig kan/vill sluta snacka!

  • Ingunn Michelson

    Sidesporene er jo det beste!? Sikkert fordi jeg kjenner igjen meg selv; tenker og snakker samtidig..? Liker bloggen din akkurat som den er med tanker, tips og små sidespor?

  • Jenny

    Tack för boktipset, ska kolla in när jag är i Sverige nästa gång. Det är intressant hur många det är som tar upp problematiken med flygresor men som tycks se sina egna som ”ett undantag”. Som att ”den här gången får jag unna mig.” Nej, ska det bli någon skillnad får vi faktiskt alla göra en uppoffring, skippa långweekend i Paris eller hälsoresan till Marrakech eller Thailand eller var det nu kan vara. I och med att flygresorna blivit billigare är det precis som om folk tycker att det är en mänsklig rättighet att besöka alla platser de vill se. Visst är det kul att resa, men vi vet ju nu vad det gör mot miljön… (obs: Jag är inte perfekt i det här avseendet själv men jag jobbar på det)

    • Sofia på MOKKASIN

      Tack för dina tankar Jenny! Jag håller verkligen med. Och det är ju exakt det där som är så märkligt, även när jag går till mig själv, vi är fullt medvetna om vad flyget gör ändå tycker ”alla” inklusive jag själv sitta på undantagen. I stort sett alla känner sig personligt påhoppade bara frågan kommer upp då det egentligen borde lägga grund för diskussioner, att man pratar om det på ett nytt sätt som sedan kan leda till förändring. Jag menar tänk om ingen flög då skulle man vara så tvungen att tillverka miljövänliga flygplan men så länge vi bara flyger mer och mer så är det ju fullkomligt oprio.
      Som när jag läste den här meningen i morse ”– Det som vi en gång betraktade som avvikelser börjar bli det normala. Klimatet förändras mitt framför våra ögon och vi har bara kort tid på oss att hindra det här från att bli markant värre, säger han.” då ryser jag och tänker faaan det handlar ju egentligen inte längre om ett VAL utan ett MÅSTE. Att sluta.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *