OUR WEEKEND DIARY

Man säger inte saker över fredagsfikat…

Tänk att en helg kan vara inget särskilt alls men ändå helt perfekt. Skrev hon snabbt för att hinna tillbaka till soffan och boken innan söndagen var slut. Jag har en sådan konstig vana när det gäller böcker för tillfället. Jag börjar, läser ganska långt, kommer av mig innan slutet, lägger åt sidan, börjar på en ny… Följden blir att jag har flera på gång samtidigt och sedan avslutar jag dem en efter en. Misstänker att vissa är pågående i ett halvår..? Som denna. Fast när det kommer till Ett litet liv så tror jag det är mer för att jag har tyckt den har varit så sjukt sorglig.  Sådär så det knyter sig ständigt i magen och jag börjar gråta. Kanske är det därför jag inte kommit till slutet ännu. Just nu är den så hemsk så jag sväljer och sväljer och världen utanför existerar inte. Och jag har svårt att släppa det grymma när jag slår igen den. Ja, det är en bok men den sätter sig vill jag lova. Så till den djupa grad.

Från det ena till det andra. Vi råkade säga över fredagsfikan att ”tänk om man skulle prova att flytta till New York för ett tag” Egentligen grundade sig det i att jag pratat med en vän på förmiddagen om samma sak, sedan pratade vi lite om Jennifer och det ena gav det andra. Det hela var helt enkelt ett samtalsämne över fikat. Trodde jag.

Sedan var det igång. ALLA var superpepp och undrade om vi inte kunde göra det. Flytta alltså. Och de var så pepp att jag framåt lördag kväll var tvungen att ryta till att sluta tjata om NY nu, vi ska ju inte flytta imorrn?! Varav de i nästa sekund diskuterade hur Chester skulle klara den långa flygresan och kisspauser..?! Nomi är den som är värst och har spelat alla låtar där ordet New York ingår, hon har tagit engelskakurser framför datorn och slänger sig med fraser som ”give me a hug”. De har funderat på att vården inte är gratis. Och det väldigt jobbiga med Trump såklart. Nomi uttryckte något om att hon saknade Obama och att i New York avskydde alla ändå Trump.

Nomi kan verkligen inte prata om något annat. Vi har sagt flera gånger att det är inte bara att flytta. Inte något man gör i en handvändning. Men hon lyssnar inte på det örat. Hon vill helst bo vid Times Square för ljusets skull och blinkandet ”men Dumbo” ser fint ut (och jag insåg att hon surfat runt rejält). Och de där med vänner, kära familjen och saknad, den biten känns allra enklast. Vi kan prata varje dag och det kommer kännas som vi sitter bredvid varann. Sedan kan de hälsa på. Alla kommer vilja hälsa på. Sedan frågade jag varför Liv grät den gången vi nämnde att flytta till Skåne men inte nu… Hon tittade på mig som jag kom från en annan planet.. Skåne jämfört med New York??!!! Vad är det exakt du inte fattar?

Och Chester då. När han väl hade tagit sig dit så skulle han absolut älska hundgårdarna, ”det ser man ju på honom”… Jaha, där ser man.

Så det har drömts längre än någonsin tidigare. Nomi är nog den mest drömmande i den här familjen. I hennes tankar finns inga hinder. Absolut inga.

Det mesta hindret idag var väl en kladdkaka. De bakade två kladdkakor som blev en i över en timme. Vet inte precis vad de gjorde.

Jag har faktiskt börjat städa mitt rekvisitaförråd också. Eller snarare hela källaren. Jag har tagit en meter i taget och bestämt mig i förväg för att vara nöja med det lilla. Jag är nästan fascinerad över min egen stökighet, haha! Nej, jag är ju inte direkt stolt över egenskapen mer bedrövad i hela fascinationen över hur man kan röra till det.

Någon har suttit här hela helgen. Tonsättning pågår.

Kladdkakan blev i alla fall klar några timmar senare.

Jag sade ju att hon inte kunde släppa det.

”Tagga livet, tagga NYC….”


Sådärja. Vi taggar väl alltsammans då och drömmer vidare…

Skön söndagskväll! Själv samlar jag ihop mig för att ta mig igenom ett helt annat liv. Visst är det märkligt med böcker. Någon som aldrig funnits där som dessutom är fiktiv kan kännas så verklig och sätta en i sådana känslostormar.

Follow me on BLOGLOVIN & INSTAGRAM

One Comment

Leave a Reply