Kanske kan vi införa en liten lag (i smyg) på tv-program alla borde se?!

Att vi sträcksåg Lerin´s Lärlingar igår! Om tv alltid vore såhär bra så skulle jag titta jämt. Och funderingarna igen, de kom som på beställning för att göra en sömnlös. Om vårt samhälle så strikt byggt på normer och att passa in alla i speciella fack. Så lite utrymme att bara var sig själv. Sig själv och helt fantastisk på sitt alldeles egna sätt. Tänker på personerna i programmet som kunde fått en helt annan start i livet om allt bara varit annorlunda. Hur så mycket annat har format dem, skolan, samhället, det sociala spelet. Det sista Viggo sade igår innan han somnade var: Det är så märkligt, fram tills vi gick i trean var alla helt sig själva, lite galna var vi och ingen brydde sig. Sedan hände något och alla ville vara likadana, varför är det så? Ja, varför är det så?..

Attans vad solen sken igår men huset var kallt som en isvind. Tur att jag hade mina fotvärmare till valpar.

Den svårmodige Chester och den gladlynta Iris. Värmer de inte mina fötter virvlar de runt och runt. Men ibland så.

Men ehhh – kom igen då brorsan?! Det roliga är att det här är en så typisk bild. Chester chillar som bäst allt medans hans syrra pockar lite på uppmärksamheten. Eller studsar runt, testar akrobatiska övningar eller anfaller i smyg. Fast på ett gosigt sätt.

Att jag ligger lite väl ofta på den där divanen… Men det är en perfekt plats just nu. Solen är mjuk här och jag har bra översikt på det ena och andra och valpbus.

Mjölk & honung – ingen har väl undgått denna rosade poesisamling.  Även Liv och hennes kompisar har kollen här. Vilket i och för sig är mer rimligt än att jag har det då man brukar kalla den kanadensiska poeten Rupi Kaur ”sin generations röst”. Boken hamnade direkt på New York Time´s bestseller list och har sålt i 2 miljoner ex. Sandra Beijer har översatt, och jag kan inte tänka mig ett bättre val. Översätta poesi måste bli totalt träffsäkert, i allt från att ha koll på själva orden till att tolka känslorna och finna själva innerbörden. Inte för att jag har den minsta erfarenhet men jag tänker att det är lite så.  Sandra känns i alla fall perfekt. Boken är en sorgsen historia men även med styrka och hoppfull. Ska lista mina favoritsidor åt er.

Tre sockor och två hundvalpar, ändå så kyligt. Men vacker vinter såhär plötsligt.

Follow me on BLOGLOVIN & INSTAGRAM