-
Dreja på Gotland.
När jag besökte Gotland på workshopen med Babes in boyland (som förresten har ett aktuellt inlägg just nu om dagarna, samma sak med Katrin), ägnade vi söndagen åt att dreja. Vi besökte Maria Kaungs ateljé som ju var exakt så fantastisk som man drömmer om. Så mycket värt också att Maria så himla proffsig på att lära ut grunder och tricks. Hur härligt är inte det att dreja? Ja lera överlag. Hela min släkt har ju typ drömt om en drejskiva ända sedan den här gången. Vi for ju till och med raka vägen till en second hand i Hemse för någon sade att hon sett en begagnad där men asch den var såld. Men har någon en elektrisk till övers så är jag en högst seriös spekulant.
Förresten påtal om dreja. Följer ni Eric Landon på instagram? Kolla in en film och fråga dig, hur är det liksom möjligt??
-
For the monday coffee.
Ni förstår säkert att alla svävar som på moln härhemma, dagen efter den allra största överraskningen någonsin i vår familj. Om ni inte redan sett måste ni ju bara kolla in den här lilla filmsnutten. Såklart ska ni få veta allt om denna hemlis och om den lilla sötnosen som hamnat hos oss. Första gången jag mötte honom, hans syster som alltså bor längre ner på gatan hos min syster med familj och de andra valpisarna, var när vi tog den alldeles oplanerade Österlentrippen för några veckor sedan. Men som sagt fortsättning följer <3 Nu lite annat måndags fint.
Jag vill varmt rekommendera denna workshop som Nathalie & Matilda kör på fastlandet i december. Kan faktiskt inte tänka mig en finare pepp inför juletiden. Som ni vet var jag ju alldeles nyss på deras workshop på Gotland och jag kan absolut gå i god för superinspirerande dagar. Dessa kvinnor är ett team som gjort för att hålla i denna typ av workshops i kombination av retreat. Tillsammans med noll hets, lugn och värme var det som megabalsam för själen. Tänker att jag kanske är den allra bästa måttstocken på om detta funkade då jag var uppskruvad till max efter hetsig vecka i allmänhet plus det sannerligen oklara valet av fel flygplats, 15 minuter innan boarding-tiden. Men efter typ en halvtimme i detta sällskap var jag som en filbunke med sänkta axlar och lugn röst. Eller njae, jättelugn blir den kanske aldrig men här hade den i alla fall bästa förutsättningarna.
Och magiska platser. Babes in boyland gör det igen. Titta bara vilket sagolikt ställe workshopen kommer hållas! Så drömmigt så man knappt fattar att det finns sådana här ställen ju. Titta bara på bilderna här. Förstå, vintrig helg här. Jag svimmar så fint. Här registrerar man sig för workshopen som alltså hålls 8-10 december.
Johanna bloggar om ett annat vackert ställe som Artilleriet gjort till sitt för en stund.
Anna Cate har finhängt med Minna och Nanna. Och titta pyjamasen som Minna bär! Härifrån.
Malin har gömt tv, spelkonsol och hela konkarongen och jag blir sjukt inspirerad att göra exakt såhär.
Gillar allt från kaka, hasselnötsfärg, bordet och det mörka porslinet hos Our Foodstories.
Nu ska jag tänka på det här med valptrick (pedagogiskt och lärorikt), var hittar man bästa inspirationen till detta måntro?
-
Allt i skåpen är älskvärt.
Känner att vi måste snacka om detta med pajaki. Verkligen inget nytt under solen, snarare tvärtom. Sedan gammalt, en synnerligen urgammal polsk tradition. Lite som himmeli. Samma innebörd men mer färgsprakande. Fast det där är nog en sanning med modifikation. För man tog faktiskt vad man hade hemma. Inget shoppa järnet för att göra sin takkrona. Utan precis raka motsatsen, kolla igenom skåp och gömmen. Man gjorde pajakis i juletid och som en väntan på våren. Själva ordet betyder spindel av halm.
Att söka på pajaki är som att be om prestationsångest, den ena skapelsen är liksom mer magisk än den andra. Men nu till det extra härliga med själva grejen. Det finns INGA regler. Nepp, inga alls. Du gör exakt vad du vill och hur du vill. Man får göra en sådan här simpel som jag gjorde till en plåtning för Numero 74 häromdagen, och ändå hävda att det är en pajaki. Sådetså. Jag tog lite hampasnöre, ett halverat lampskelett och silkespapper för några snabba pompoms.
Och nu tänker jag på en julig. En åt detta håll. En stor som attan. Jaja, vi får se. Ingen prestationsångest här inte. Fin fredag nu!
-
Exakt en sådan lördag man tycker om.
Vilken vecka det har varit. Det där med balanseradet med höstlovslediga barn och jobb blir alltid sådär. Men nu sitter vi i bilen påväg mot Skåne. Landar hos fina vänner i Karlskrona under kvällen. Men en tillbakablick från i lördags innan det. Workshop på Gotland och superhärliga Hotel Stelor. Med allra bästa Babes in Boyland, Nathalie & Matilda.
Eftersom jag är exakt som mina barn och blir åksjuk så snart jag sätter mig i en bil så är nog inte bilblogging min starka sida – när det kommer till text känner jag hur marken under mig svajar. Hoppas ni kan förlora er i vår dag trots det. Kanske kan en hel massa bilder ge er fin inspiration från kransar, dukningar och finaste hänget. Tack kära Matilda & Nathalie!
-
Se hit Rebell tjejer & alla ni andra.
Godnattsagor för rebelltjejer – 100 berättelser om fantastiska kvinnor av Elena Favilli och Francesca Cavallo. Där satt den kan man säga. Minst sagt. Redan i startgroparna då boken finansierades via Kickstarter slog den supersnabbt rekord som den mest förbeställda originalboken genom tiderna. Över en miljon dollar skänktes från bidragsgivare i över sjuttio olika länder och sedan var alltsammans ett faktum.
100 sagor skrevs ner. Och alla de hundra kvinnor som representeras av varsin saga, har porträtteras av konstnärer från hela världen. Kvinnliga såklart.
De 100 sagorna. Sagor som är alldeles på riktigt. Där allt har hänt här på jorden och händer fortfarande.
Japp, exakt så.
Det är väl såhär vi vill somna. Till sagor om hjältinnor och modiga äventyr, till ord om att ingenting är omöjligt. Att världens stordåd är till för alla. Läs högt ett kapitel i hundra dagar. Maxad framtidsinspiration och sanning för rebelltjejer och alla andra.
Och som författarna skriver i förorden: Nu när vi överlämnar boken i läsarnas händer hoppas vi kunna förmedla en känsla av hopp och eutusiaism för den värld och framtid vi bygger tillsammans. En värld där könstillhörighet inte bestämmer hur stora ens drömmar får bli, eller hur långt någon kan gå. En värld där var och en av oss med självförtroende kan säga ”Jag är fri.”
Författarna Elena Favilli och Francesca Cavallo är också grundarna till Timbuktu Labs, ett innovativt medielaboratorium för barn. Digitala mediaprodukter som riktar sig till barn där man har lagt fokus på tankeväckande innehåll med avancerad teknologi i grunden. Värt att kolla in! Och just det, bok två finns för pre-order! Fast på engelska då. Men boken ovan finns bla på Adlibris och Bokus.
Follow me on BLOGLOVIN & INSTAGRAM -
Kostym, kostym och kostym…
Dessa kostymtider… Ända det som är roligast med den här tiden. Varken pumpor eller läskigheter är speciellt vanliga hemma hos oss, om jag finge bestämma. Det går väl dock sådär och det skapas latexsår och blodiga droppar. Men i alla fall. Du vet väl att överdimensionerade hattar inte är särskilt klurigt att få till? Nu har vi ingen tutorial på denna men kolla här så får du ändå lite vägledning över hur man gå tillväga. Annars tar jag en liten surfsväng…
Dnilva gör en Pennywise. Jag älskar idén med clownkragen, så smart. Och eftersom jag vet att Anna-Maria är en av de raraste som gått i ett par skor så kan jag ta att hon är såhär tillfälligt läskig.
Trendiga spindelnätsben är praktiskt dessa tider. Gemma Booth för Milk Magazine.
Finaste fjädermanteln gjorde Babes in Boyland.
A Beautiful Mess gör Guldlock och de tre björnarna.
Mer mag fortsätter att göra de gulligaste kostymerna. En svan har man väl alltid önskat.
Gulligt att vara regnbåge ! Från Oh happy day.
Follow me on BLOGLOVIN & INSTAGRAM -
For the monday coffee.
Somnade som i mjukt fluff efter finaste helgen med Nathalie & Matilda, Babes in Boyland. När jag vaknade, insåg jag däremot bredden av min obalans just nu. Jag är så sjukt bra på att släppa sådant när jag befinner mig ifrån, faktiskt en styrka jag har. Att det sedan blir en backlash utan dess like är smällar jag tar. Det finns liksom bara av och på. Att allt detta infaller tillsammans med barnens höstlov kan man verkligen fundera lite extra över. Men allt är som det är. Hej du stormiga måndag, det är liksom bara att kavla upp ärmarna och köra.
Men i en annan värld hade jag myst med kaffet och lyssnat på stormen utanför. Fint så.
Sedan hade jag helt klart tagit tag i min oktoberlista, som är en miljard noteringar utspritt, på ett inspirerande sätt.
Jag och barnen hade gått till biblan. Som inte ser ut såhär .
Till lunch hade vi gått ut bland löv och nystekta plättar.
Sedan hade jag sagt: ”släng ihop en äppelpaj nu ungar, så jobbar mamma undan lite”.
Och efter vi smällt i oss äppelpajen hade vi myst och läst under varma filtar tills skymningen. Nu kan det hända att den här måndagen kan te sig en aningens annorlunda. Men in my dreams.
Follow me on BLOGLOVIN & INSTAGRAM -
#babesinboylandworkshop
På workshop alltså, ledd av stjärnorna Nathalie & Matilda som driver Babes in Boyland. Två så begåvade kreatörer som jag följt så länge jag kan minnas. De är grymma och vad de än tar sig för lyser deras egna, personliga uttryck starkt och igenkännande. Älskar att de följer sitt hjärta och håller fast vid det egna trots att de hela tiden visar nya sidor. Att få ta del av denna otroligt generösa workshop känns så lyxigt och inspirerande. Jag tycker så mycket om människor som vågar vara generösa, dela med sig av tips och råd. Som inte ser någon nytta med att hålla det för sig själv. Tror det handlar om att man har en tro på sig själv och när man väl hamnar där kan man också ge till andra. Det är så himla fint tycker jag.
Att hamna på ett höstigt Gotland är ju så nära sagolikt det går. Som om ön är täckt av guld. Jag hamnade alltså på Hotel Stelor igår, i Västergarn socken. Så fantastiskt fint, som att vara hemma. Igen. Jag är ju så svag för denna typ av hotel. Raka motsatsen till kedjor och stora komplex. I varenda detalj har man satt känslan först.
Efter en fantastisk lunch letade vi studio bland vackra lador och små hus.
Tur på skyltarna annars hade vi gått vilse helt klart.
Jag ser fram emot att se mer av det guldiga Gotland. Och havet.
Vi hittade studion och en hel massa supertjusiga chokladkakor.
Sedan var det bara att förlora sig bland rekvisita, magiskt ljus, inställningar och glasyr. Förstår ni vilken dröm!
Nathalie i magiskt mood.
Katrin drog på sig kimonon över tjocktröjan. Vad gör man inte för konsten och det var ju ändå bara ärmen som skulle hamna på bild.
Fabienne, workshopens yngst lysande stjärna. Dotter till Ulrika.
Linnea hade snitsigt och galant fixat glasyr på vår minitårta. Jag var mest intresserad av att lyckas fånga små korn av strössel i bild.
Blåbärskaka.
Så fint gäng som är här. Alla utom Nathalie och Matilda är helt nya för mig vilket är extra skoj.
Fattar ju att det hela kan se en aningens speciellt ut på håll. Men att hålla till på ett sådant här ställe, i ett kreativt stim är ju rena rama lyxtillvaron.
Katrin kämpar järnet med rökutveklingen.
Allt för att jag skulle få till den rätta känslan.
Mathilda, Nathalies rara syster är med som assistent. Och Malin som är grym fotograf med bröllop som specialitet.
Matilda har inte bara koll på estetiken, hon är också så bra på det tekniska och jag har modigt nog vågat flera nya inställningar på kameran. Bara en sådan sak!
Allt är genomtänkt. Minsta lilla hörn där ljuset faller bäst, underlag och detaljer.
Inget konstigt alls. Märkligt egentligen att det inte ramlas ner från höga höjder lite oftare.
Det fina med Nathalies och Matildas bildspråk är ju det lugna och rogivande. Känns som dagarna här blir exakt så. De smittar av sig med allt det mjuka liksom.
Mor och dotter in action.
Och mörkret lade sig över ängarna och det bästa ljuset var bara en liten strimma till sist. Men Fabienne, 12 år verkar ha hittat sin plats och tog till vara på det allra sista i ljusväg. Så fantastisk fin dag. Tack kära Nathalie & Matilda att ni gör detta så bra!
Lite instagram att kolla av vi som är med och under #babesinboylandworkshop -
God morgon!
God morgon finingar och låt er bli lite avis, blink blink. Jag vill ta er alla till exakt min plats just nu. I ett litet rum på Gotland. Under två täcken och en massa kuddar bakom huvudet. Jag vaknade tidigt av regnet som öste ner utanför mitt vidöppna fönster. Jag skulle vilja ge er ljudet. Så mysigt att jag smälter totalt. Kolmörkt och regndroppar som rinner i som ett vattenfall. Jag är helt mjuk inombords. Det är precis tvärtemot vad jag var igår. Då jag en kvart innan boardingtime upptäckte att jag var på fel flygplats… Var så totalt inställd på Bromma så jag hade liksom inte kollat vidare. Kanske man borde veta var man flyger ifrån. Men nä. ”Ditt boarding kort funkar inte, gå till skrivaren istället” som inte heller funkade ” Men du ska flyga med sas, det är Arlanda” Vaaaad?? Men jag ska ju boarda om 15 minuter, planet går om en halvtimme??? Ja. Alltså. Nog för att jag är tidsoptimist men i det här läget kan även en sådan tveka. Men sjukt nog hann vi fast chauffören sade ” det tar 25 minuter om jag kör fort” och jag kved ”men då missar jag ju planet” och han sade ”vi hinner”. Sedan körde han det fortaste jag varit med om och han förtjänar en stjärna på min himmel. Och ett par timmar sedan kunde jag sjunka ner i en alldeles mjuk värld tillsammans med en massa fina på Hotel Stelor. En annan värld, en väldigt vacker. Nathalie och Matilda , Babes in Boyland håller kreativ workshop i helgen. Och jag är här. I allra högsta grad. Tack för det. ALLA inblandade.
Nu tänkte jag egentligen blogga hela fredagen men yoga väntar om 7 minuter. Dags att slita sig från täckena… -
Bland molnturer och sanningar.
Jag lovade ju en printshop innan helgen och jag får väl krypa till korset ännu en gång. Tveklöst jag var för tidsoptimistisk där. Men i alla fall så kom jag så långt att jag letade originalet till detta ovan och sprang på en massa bilder från den dagen. Ibland funderar jag på hur det blir med sanningar bakom bilder. Kanske är det knasigt fast ändå himla kul. För just i sekunden när bilden togs då var vi bland molnen. Allt var mjukt och fluffigt och ängen kändes så ofantligt lång, till världens ände. Fast egentligen var det inte sant. Men det där med att fantisera järnet i själva fotoögonblicket tror jag starkt på. Om än lite märkligt för de som är i närheten. Underbart är kort liksom. Å andra sidan brukar åtminstone lyckas få med barna på noterna.
Just den här dagen hade vi verkligen inte planerat någon molntur. Vi skulle följa med Charlie på fotbollsmatch i Hälleforsnäs. Nu tittade vi inte så mycket på matchen, Kristo fick supporta där. Allt medans jag och Nomi gick på upptäcksfärd. Ahh, en kolhusteater! Hur hög byggnad??!
Innan hade vi ju kört av vägen nästintill för att sedan köra fel med flit på den privata vägen. För att som en händelse hitta ägaren till det gula huset där som var det vackraste jag sett. Eftersom han nog möjligen tyckte jag var lite underlig så fick jag lov att smygfota så tyvärr ser ni ju inte det tjusiga. Men det var i alla fall ett gammalt ridhus. Fast just den grejen får jag inte riktigt ihop.
Och ja ett slott ungefär. Man riktigt ser på Nomi´s gång hur fast beslutna vi var att tjuvkika i fönstrena…
Bara Lindex faktiskt. Tipsigt! Igår hade hon tydligen hittat THE jeans på en kompis ”de är som dina, mamma! Högmidjade och ned ränder på sidan!” han hade hittat dem här och jag instämmer, fina!
Och så på med klänningen då. Den gamla, som gatan. För det kan ju hända att det slinker ner ett och annat otippat plagg. Utifall man får feeling. Då är det lite ombyte i bilen och en mamma som ligger raklång på marken och en unge som är med på noterna ända tills någon kommer förbi. Fast då låtsats vi mest som ingenting. Det är dock lite värre för mig om jag nu ligger platt mot marken…
Så tog hon ett kliv från den fantastiska molnhistorien, rätt ner i verkligheten på en sekund.
Men sedan kom vi på att vi kunde sätta henne lite högre än marken igen.
Kjolen ven i vinden. Ibland av sig självt, ibland var det visst något mystiskt som tog tag i den.
Av någon anledning så var det lite spökvibbar mitt på blanka eftermiddagen.
Såg vi möjligen någon bakom gardinerna på tredje våningen?
Vi andades ut vid sjön alldeles i närheten.
Och bytte tillbaka till vanliga kläder fast med lite finess. Den där västen är från ett av våra favoritmärken Wolf & Rita.
Det där håret som blektes för att bli lila. Men tydligen satt mina frisör-skills kvar för Nomi tyckte det var skitcoolt som det var.
Belöningen.
Fruset på det här stället alltså. Men väggarna. Åhh. Nu sitter jag på tåget, mot planet. Ska möta upp de här finingarna på en ö. Gissa vilken?