-
For the monday coffee.
Babes in Boyland har hållt work shop i Glädjens kapell och jag kan inte få nog av allt det fina. Maren Ingeborg har postat ett par tjusiga inlägg redan, kolla här!
Det är ju lätt att drabbas av prestationsångest i glasyrvärlden men bara prickar var sött nog.
Ända sedan @ourfoodstories postade denna bild på instagram har jag väntat på att de ska lägga upp den som en hel story på sin blogg. Så jädrans maffigt ju. Nu kanske det här kan vara lite knivigt fr de allra flesta att skaka fram till julafton men Foodstories stog ju för julinspirationen 2016,tycker fortfarande om detta så mycket. Förutom dekorationen i luften är det ytterst smart och vackert med brokigheten i olika bord vid långbord.
Instagramstjärnan Signe Bay gör gästspel hos Jennifer Hagler på Merry Mishap Blogg och berättar om sina jultraditioner.
Idén om en miniskog lockar. Fast kanske i vas. Speciellt nu när det snöar ute!
-
Och där bortom sjön såg vi tomten med rysk pälsmössa.
Pjuu, vilken helg. Ingen rast, ingen ro och från det ena till det andra. Jag har haft en jobbhelg men såhär års måste man ju kombinera den med lucia, julfixeri och julmarknad. Så är det ju bara. Femton minuter innan genrep för julshow på stallet var jag också tvungen att ta den här donnan och den lille valpen på jobbuppdrag. Och solen gick ju aldrig upp den dagen. Ni ser tomten väl? Med rysk pälsmössa. Sådan där de har i Sibirien. Såklart att ni gör om ni kisar lite. Liten är den men absolut synlig.
Viggo var med som någon slags hundskötare för att Chester inte skulle hoppa i vattnet och sitta fint.
Fint jobbuppdrag i alla fall.
Bästa presenten i kalendern hittils var helt klart den väldigt gamla filmvisaren. Eller film och film, inte så rörligt ju. Stillfilm med View-mastern. Viggo blev helt besatt och har släpat med sig den hela dagen.
Hur mycket skivor som helst. Viggo blev snopen då han läste texten till Bambi och insåg att hon var en han. Han kunde inte fatta att han levt i 13 år med helt fel uppfattning.
Idag insåg jag att ljuset på vår övervåning, när solen skiner i december, är absolut perfekt. Det enda kruxet är allt detta spring upp och ner för trapporna.
Vi tog en sväng till julefrid, tuppar och finlunch. Till Ändebols Julmarknad. Precis lika mysigt som alla andra år. Perfekt utflykt nästa helg med. Mellan 11-16 både lördag och söndag. Tänker att då är vi alla i högsta behov av att sätta oss i julistämning.
Hundarna fick vara ute i år. Så vi körde växellunch. Plus att jag var tvungen att fara iväg och fixa koppel när vi väl kommit dit. Nykläckta hundägare som glömmer koppel…
Ljuset i växthuset, som annars är proppat med ekotomater, är magiskt.
Barna har längtat efter denna lunch sedan förra året. Bra betyg.
Älskar att det är sång och musik. Live.
Charlie med.
Hur gulliga är inte dessa barnskor. Nomi fick ett par stora sådan här fårskinnstofflor förra året. De är underbara och min life-saver i ett kallt hundraårigt hus. Alla i familjen vill ha samma.
Men inte bara julklappar, utan även säsongens ätbara.
Grönkål stora som paraplyer.
Ska man ha mistel ska man helt klart ha en gigantisk.
Här var man i sinnesstämning julefrid. Tack för det kära Ändebol, ni är bra på det här. Kanske bäst helt enkelt.
Eftersom vi hade två frusna valpar var vi tvungen att köra på hemmafika. Inget ont i det. Skumtomte-heaven hos syster Sarah med familj.
Estrid hade dock köpt eget granatäpple på gården och ratade resten för eget fika på äppelkärnor.
Fint så. Nu kostymfix! -
Att packa upp den allra finaste present.
Igår träffade jag äntligen Maren Ingeborg Gråblomst. Jag har skrivit om henne förut då hon gör en av de vackraste bloggar jag vet Villa Betula. Hennes hem på den norska landsbygden är väl så nära en saga man kan komma. Och som det inte vore nog så är hon en allkonstnär, så begåvad på så många plan att man vill drunkna i hennes verk. Allt från musik till målningar. Kolla bara den här målningen som hon också säljer som print. Så. Fint. Uppepå allt detta är hon dessutom exakt en sådan människa man skulle vilja ha bakom hörnet. Alla dar liksom. Någon man skulle vilja evighetsfika med som jag uttryckte det igår när jag kände att tiden var alldeles för kort. Lylllosar hela bunten som just nu befinner sig på Babes in boyland´s workshop för det var dit hon skulle. Ni måste ju spana vad de gör i helgen, tänker att här snackar vi julfeeling de luxe. Kolla bara pepparkaksbaket!
I alla fall, jag fick mig med ett paket av Maren Ingeborg. Vi kikar under några lager av svart silkespapper eller hur?!
Igår kväll när jag kom hem hade Kristo och jag ägnat oss åt att beundra Maren Ingeborgs konst. Så pass att kristo tyckte han kunde åka till Norge att hämta ett megakonstverk om det skulle vara våmligt att skicka med posten. Det är inte så långt, vad gör man inte för ett konstverk, sade han. Dessutom tror jag att han gärna skulle kunna tänka sig att hänga på Villa Betula ett tag, snacka lite musik och lyssna på kreativa storys. Ja, vem kan inte tänka sig det liksom. Hursomhelst så blir hans inställning till avstånd befriande, nu känns det som vi bor grannar. Fint.
I allt prassel rullade vi ut den vackraste av månar. Det fina var att Kristo önskade sig den i julklapp. Han tycker att den är exakt så man ser månen och jag håller verkligen med.
I nästa paket låg en elefant. Maren Ingeborg hade skrivit allt det man bör veta om elefanten. Det sägs att elefanten är den som förstör hinder, om du är fast och vilse, så rensar den vägen år dig. Den kan också lägga fram hinder som tvingar dig åt en annan håll, leder dig helt enkelt på den rätta stigen.
Nomi funderade på om hon skulle höra elefantens hjärtslag eller sina egna för att komma på rätt väg. Sedan insåg hon att hon inte kände sig ett dugg vilse just idag. Det var nog därför hon inte hörde vare sig de ena eller de andra hjärtljuden.
Ett bunt med månkort också. Jag vill att alla jag känner ska en Lunar Force på väggen och nu kan det bli så, små månar i vinternatten.
Jag var tvungen att rota fram en guldig ram innan ljuset försvann helt. Men vilken fin present! Tack snälla Maren Ingeborg!Önskar er alla en fin helg, kram!
-
Årets toppinspo!
Om jag skulle få välja två saker som inspirerad mig som tusan 2017 så är det ena Talldungens gårdshotell och det andra – Dalarna! Jag var ju där ett dygn och föll pladask, blev helt trollbunden. Och så jätteinspirerad av hela alltet. Tack kära Nanna och Cattis som ordnade detta så galant tillsammans med Mora Armatur.
I alla fall. Vad var det jag inspirerades av då när det kommer till själva platsen? Jag har ju varit i Dalarna förr. Men då upptäckte jag nog inte alls det magiska, det brokiga, det egensinniga. Att ett skåp inte behöver vara just ett skåp, att man kan placera det man behöver inte där det bör stå. Att man målar historier och sagor där man kommer åt. Att hemmen känns levande och det märks vem som bor där. Att det man liksom är ute efter är, ett hem. Och att det är långt ifrån det svala och avskalade. Jag föll så pass mycket att jag har ägnat timmar till att pinna allt jag kunnat hitta om Sundborn och Karin Larsson. Och döm min förvåning när jag hittade ett par böcker, helt olästa i bokhyllan, om just Karin. tror jag fick dem av mamma en gång men man är visst seg i starten. Och Zorngården då, vilken pärla! Önskar mig dit nu i juletid, hur härligt hade det inte varit.
Jag har inte ens sett åt Novemberkaktus sedan jag såg dem här. Då har min mamma haft sådana alltid. Knäppt ju. Men lyckligtvis har jag fått en av mamma nu och den blommar som det inte fanns någon morgondag. Kolla Linda som konstverk.
Matilda från Babes in Boyland. Kolla in deras senaste inlägg för kransinspo och hur ett kök ska byggas. Förövrigt ska i alla fall jag följa deras workshop i helgen, tänker att en och annan instastory får de allt dela med sig av.
Och Hanna.
Vi var ju i kranens land och såklart var varenda kran just vacker.
Att sätta krokar på skåp är bra.
Och vem har vi mer här då, Elisabet och Elin.
Två babes och mina drömmars myshörna. Upp med mattorna på väggen bara. Och vem har hört ordet matcha? När man kan mixa.
Och ja där kanske man inte hade satt bokhyllorna men perfekt läge när allt kommer omkring.
Lite så, man ställer där det får plats. Men i slutändan blir det en helhet.
Observera den lilla smarta listen i mässing.
Här har vi lämnat gården. Men igen. Älskar att få inspirationpåslag sådär oväntat.
-
Snyggaste kameraremmarna, då det vände för elljusstaken och ett hett tips att härma för en keramiker.
Jag fick ett sådant fint tips häromsistens som jag kommer dela med mig av. Helt enkelt för det är en alldeles prima julklapp. Och jag vet att många ni som läser har ett bildintresse och därmed också ett kameraintresse. För några år sedan införskaffade jag den här kameraremmen som ni ser ovan. Den var exakt så ljus som på den här bilden men har åldrats så jäkla vackert. Och jag är så himla nöjd med att ha en snygg kamerarem. De må kanske låta fåfängt men att bära kamera med stil är faktiskt viktigt för mig. Jag menar, jag släpar min kamera i tid och otid. Ibland på flottare tillställningar, ibland när man liksom har tänkt på resten av outfiten. Jag egentligen spelar det ingen roll, det ingår liksom på mig som person. Det som hänger på axeln likväl som en väska. Sådetså. Absolut en favoritgrej, alla dar. Känns dessutom väldigt lyxigt som present, som ett smycke. Typ.
Och nu till själva tipset. Inget ont om kameraremmen ovan, men detta nedan var ju bara så fint! Och dessutom så bra.
Remmen – kamerarem i högkvalitativt, vegetabiliskt garvat läder som åldras så man kan älska sin kamerarem tills döden skiljer en åt. Men spara till efterkommande generationer, vilken skatt va? Exakt såsom det ska vara. Läder från Tärnsjö och Toscana. Remmarna tillverkas av för hand i Sverige utav hantverkare som vet hur en slipsten ska dras. Och allt däromkring.
Inspirationen från en morfars gamla kamera. Såklart. Finns i tre modeller som passar alla kameror på marknaden. No 1 = axelrem med justerbar längd. No 2 = axelrem fast längd. No 3 = handledsrem. Det naturella lädret, som alltså är min favorit kommer från Tärnsjö. Det svarta och cognacsfärgade lädret kommer från Toscana.
Under The Product på hemsidan kan du läsa om tänket kring hållbar tillverkning. Varför det är extremt viktigt hur man garvar lädret, för vår värld och vår hälsa. Du kan också läsa vad det innebär med vegetabilisk garvning och varför det är en självklarhet för detta företag. Här kan man också läsa om varför lädret man använder är högkvalitativt, varför man valt att skippa syntetisk beläggning.
Lädret från Tärnsjö garveri har en historia på 140 år tillbaka i tiden. Lädret i Toscana produceras av italienska hantverkare som tillhör The original Italiian Vegetabilie-tanned Consortium.
Japp, årets julklapp tycker jag. Om du känner någon som äger en kamera. Här är hemsidan för Remmen-straps och shopen hittas här. Och instagram här. Och jag är ju svag för sådan här filmer.
Annars har jag packat en hel massa medaljonger.
De här småstjärnorna får mig att fundera på någon slags tålamodskurs. Kanske kan räcka med att ta upp yogan igen. Stjärnorna är minimala och jag vet att jag inte får tappa en endaste en, då vi har precis så det räcker.
Tur att Svea kom och gav mig en paus. Hon skulle bara hämta hem gullisen Iris.
Alltså mörkret nu. Jag vet att man inte kan klaga när man bor i Sörmland. Och ändå önskar jag mig till Claras trakter var och varannan dag. Inte för ljuset då men för snön. Kolla bara första bilden i dagens inlägg. åh!
Jag ägde en elljusstake när jag var tonåring, en vit och alldeles vanlig. Senare hängde den med till alla mina hem men åkte liksom aldrig upp. Jag vet att Kristo trånade efter den där, flera år faktiskt, men jag bara – aldrig, så fult. Tror till och med att jag skämtade lite om det till höger och vänster. ”har ni hört va?! Kristo tycker vi ska ha elljusstakar!! Hahahaha! Och stjärnor fick det bli. Endast stjärnor. Vita stjärnor. Så. Speciellt.
Ja nu är det ju verkligen inget unikt med en elljusstake. Heller. Men jag erkänner, för ett par jular sedan så tänkte jag lite svagt sådär i hemlighet. Alltså det där ljuset från elljustakarna får man liksom aldrig med stjärnor, det blir liksom mjukare och liksom lite sagosken över det. Kanske skulle man prova ändå. Som om det vore den mest världshistoriska julenyheten någonsin. Såklart kunde jag inte bestämma form eller någonting så det blev inget. Men nuså, detta är verkligen ingen designad storhet och heller ingen antik sak utan en helt vanlig som fortfarande finns i produktion. Fast vi köpte den på loppis för ingenting alls. Det allra roligaste i den här historien är i alla fall känslan när jag insåg vad jag egentligen beställt (beställde nämligen några nya då jag inte fann några i närheten begagnade, annars tror jag loppisarna svämmar över just med denna modell) Men kolla vad jag hade beställt istället !!!! Fyra stycken! Hahaha! Inget ont om detta heller men det kändes så lite jag. Viggo däremot tyckte det var synd att jag hann upptäcka missödet.
Den här stjärnan fick jag av en vän för över tio år sedan insåg jag idag då jag kontaktade Konsthantverkarna på Hornsgatspuckeln om de av en händelse skulle ha den fortfarande. Det hade de ju inte. Men stjärnan är i keramik och foten likaså, och pinnen i trä. Tips för någon keramiker, att kanske göra igen. Blir lika lycklig varje december när jag plockar upp den. Och nej den ska inte stå där, det var bara enda stället som fortfarande var ljust. -
Klänningar och glasögon med länkar!
Idag gör jag ett samarbete på instagram för Synsam. Då jag fått en massa frågor och om mina klänningar och vilka bågar jag valt så kör vi ett tipsigt inlägg där jag kan länka. Den här klänningen är från Other Stories och hittas här. Älskar tyget, mönstret och alla små detaljer som inte syns på bild. Den har ett band att knyta i midjan och pösiga ärmar. Kommer att leva i den över helgerna och sedan med. Bågarna är från Synsam´s eget märke D.Arnesen och här hittas bågen. En transparent båge som verkligen inte tar över.
I instastories säger jag just angående att jag inte tycker att glasögonen ska ta över ”man vill ju inte att det ska vara som att här kommer glasögonen med sin person.” Hmm, det uttalandet går ju kanske inte till världshistorien. Men jag vill inte ha den där klatschiga, fräsiga bågen liksom.
Och för mig som inte ser längre än näsan räcker så är ju glasögon ett absolut måste. Mitt synfel har dessutom gjort det svårt att operera ögonen, nu kanske det skulle gå men förut var det väldigt komplicerat. Och trots att jag haft linser väldigt mycket och det alltid funkar så behöver ju ögonen också vila. Vet ni, jag har till och med haft linser under det akuta kejsarsnittet när Liv föddes. Innan, en timme innan för att vara exakt, vi skulle in för vändningsförsök i v.41 + något så gick mina glasögon mitt itu. Och jag kunde ju inte göra annat än att ta linserna. Och för att inte se alltsammans i en total dimma fick de sitta kvar. 2003, rekommenderade man absolut inte det under en operation. Säkert inte nu heller.
I alla fall, dessa glasögon är av märket Polo Ralph Lauren och jag hade på pricken lika under 90-talet. Faktiskt hade jag faktiskt nästan exakt som de första bilden i slutet av 80-talet. Klänningen är en gammal inköpt på Anthropologie . Alltså den har massor av år på nacken, älskar den och var början till mitt sätt att konsumera kläder. Några få plagg varje säsong, och om de var en absolut keeper så fick de kosta lite mer. Har helt klart funkat. Nomis väst är från Wolf & Rita, förra julen.
Nomi förälskade sig i dessa och det här med att bära over size även i brillor känns självklart för kidsen. Minns när hon letade sina första med fönsterglas och greppade ett par pilot, expediten skrattade och sa ojojoj, det där ser ut som skyddsglasögon ju! Nomi blängde argt på henne och kunde inte släppa det där i första taget.
E & E glasses är ett glasögonföretag från Norrland. Sveriges allra första glasögonmärke som satsar på hållbarhet och återvunna material ”Det finns två saker som inspirerar oss i våra kollektioner. Dels den svenska designens stilfulla enkelhet, dels den norrländska naturens karga skönhet. Vår önskan är att sätta både Sverige, Norrland och framför allt Västerbotten på kartan över god design och mode.”
Glasögonen jag valde heter Sörmjöle Wood – en karg holme i Luleå skärgård sägs det. Just den här bågen finns i flera färger.
E & E sägs vara pionjärer när de lanserade en ekologisk glasögonkollektion. De ekologiska bågarna är helt återvinnings- och nedbrytningsbars. Man har sedan länge tagit bort ftalater ur alla sina bågar. De ekologiska bågarna är godkända av Organic Waste System.
En fin liten intervju med Frida också på sidan med inspiratörer.
Klänningen är en fotsid HM. Jag hittar den inte på hemsidan men den är ganska ny, jag köpte den i Stockholm korsningen Mäster Samuelsgatan/Drottninggatan där HM home är.. Som ett nattlinne fast ett fint. Men inte trikå utan ett stumt bomullstyg.
Så drog jag till med ett par Prada också. Hittar dem inte på Synsams hemsida men artikel numret är VPR 01 UV VX5101 och färg: gradient bordeaux. Kanske de mest utstickande i den här samlingen men formen är fin och färgen en färg absolut, fast svag. Klänningen är Carin Wester för Åhlens.
Länkigt värre men då hoppas jag att jag har svarat glasklart. Och så hunden Chester då. Hur gullig är han inte där han sitter på bordet i decembersolen? -
For the monday coffee.
Detta svep blir minst sagt spretigt men se det som någon slags julklappslista, en superapp plus utflyktsmål. Inte fy skam en måndag, eller hur?
Jag välkomnar allt som underlättar i vardagslunket och vegosvängen. Idag lanseras ”Mera Vego”-appen! Baserad på böckerna av Lisa Bjärbo & Sara Ask Mera vego, Ännu mera vego och Mega Vego (sprillans!!). Våra absoluta vardagsräddare härhemma! Tror vi har lagat varenda recept i de två första. Vad är tofu till exempel? Självklart för vissa, märkligt för andra.Appen då, skapad av Filibaba finns får iPhone, iPad och Apple Watch och kostar 50 kronor förutom HELA DENNA VECKA då den kostar ynka 30 kr. Finns både på svenska och engelska!
Jag har spanat runt och testat. Det är snyggt som attan, smart och enkel. Jag gillar funktionen om att tipsas på rätter utifrån de livsmedel man har hemma. Eller för all del det man är sugen på. Gillar kategorierna Kaos – för snabba rätter, Vanlig vardag – lagom vardagsmat, Äntligen helg – ja ni fattar ju själva! Och en för mellanmålen och som grädde på moset – Julrecept!
Appen Mera Vego innehåller redan uppemot 100 recept och fylls på automatiskt, även om du redan har appen. Inom snar framtid kommer alla recepten från böckerna att finnas i appen.
Varför gillar vi dessa vegorecept så mycket då? Kolla in vad jag skrev efter att ha testat bok nummer 1 här.
Dessa skepp är så underbara. Finns i vitt och marin här.
Kungliga Operan har Adventskalender varje söndag fram till jul där man får följa med i balettsalar, på repetitioner, i kulisser och på scen. Kolla in första filmen här! Samtidigt ger man erbjudande av kommande dansföreställningar.
Är väldigt förtjust i hur Operan drar i de unga, till och med de väldigt unga…- Myriader av världar – konst för bebisar 3-18 månader. Jag vill vara typ bebis.
- Skapande skola -För att barn och unga ska få ta del av professionell kulturverksamhet i skolan. Se här lärare och pedagoger.
- Och har ni sett att Alice i Underlandet spelas igen? Vi såg ju den hela familjen, så magiskt.
En annan föreställning som nu visas igen är Fredrik Benke Rydmans Nötknäpparen på Dansens hus. – Det som lockar mig är den fantastiska musiken. Storyn är usel, så för att den ska bli något måste den utvecklas. Det går inte att blunda för situationen i Europa idag, därför har jag valt att låta Nötknäpparen handla om barn som saknar sina föräldrar, men på ett fantasifullt, skrämmande, kul och galet sätt. En modern saga!, säger Fredrik Benke Rydman.
Jag har redan en intervju med det alldeles makalösa företaget Banwood inplanerad här på bloggen men eftersom julen närmar sig med stormsteg måste jag passa på att tipsa om marknadens absolut bästa balanscykel. Våra barn har lärt sig cykla med just den här typen av cykel och jag kan därför rekommendera det varmt framför stödhjul och andra varianter. Och hur fina är inte dessa små cyklar?? Som godis ju! Dessutom hållbar tillverkning med insyn i hela produktionsledet, stål, veganläder i sits och handtag och rottingkorgen. Värdeord som säkerhet, högsta kvalité och tidlös design. Och till och med matchande cykelhjälmar. Jag vill ha hela kittet fast något större och trampor..
Mina barn önskar sig en polaroidkamera. Jag med. Och ja jag vet att det blir dyrt i längden och allt det där. Men ändå, kolla runt här och man svimmar lite ju. Och en alldeles ny modell a 2018.
Längtar till julen på Ändebols gård. Typiskt härligt utflyktsmål kommande helger! 9-10 & 16 -17 december klockan 11-16. Barnen har tjatat om lunchen under julmarknaden sedan i januari. Såhär såg det ut förra året. Eller året innan. Gillar verkligen att de kör sista helgen innan julafton. Då ska man ju vara i mysläge, eller hur? -
Our weekend diary.
Hoppas er första advent har varit fin! Vi började dagen med att försöka förstå det alldeles extra med att vara på Stockholm Horse Show. Nomi var där igår och det var förvånande att hon kom upp till frukost efter att ha kommit hem runt två på natten. Men vilken dröm. Och vi pratade om idolerna Malin Baryard och Peder Fredricson och jag försöker sätta mig in i hästvärlden men känner att jag är på andra sidan universum. Nu är det bara den egna hästen som fattas, så hon själv kan rida där framöver…
Mitt i alltihopa måste jag bara slänga in ett tips. Om man inte äger en sådan här ljussläckare så är det hemskt bra att ha. Och en fin present för en tjuga på loppis. Max.
Igår kväll gjorde vi en sak som jag tänkt på så himla länge men aldrig kommit längre än så. Fick för mig en gång då jag köper så mycket ramar på loppis att det är hemskt sorgligt att slänga konstverken. Oftast vill man ju dock inte ha varje målning på väggen, förlåt kära konstnärer, men i material-synpunkt känns det dumt. Och sedan gick jag igång på det fantasifulla att få måla vad man vill i någon annans målning.
Hur kul som helst kan jag lova.
Såklart finns inga gränser och fortsättning följer.
Idag skulle jag fotografera ett samarbete för Synsam (psst detta är inte själva samarbetet men så pass bra grej så jag tipsar mer än gärna) som verkligen ligger mig varmt om hjärtat då jag haft brillor sedan jag var 5. De första glasögonen satte jag mig på i hopp om att det hela skulle vara över. Och när jag var 17 och fick linser var det äntligen över, för om jag ska vara helt ärlig så har jag nog haft linser 90 % av mitt liv.
Då min fjärrkontroll till kameran hade gått sönder fick Nomi rycka in och trycka på knappen. Plötsligt kom Viggo också och jag omgav mig med världens bästa team, kolla in min instastory vetja! De båda stylade, piffade och gav goda råd.
På det här viset skulle jag kunna göra samarbeten dagarna i ända. Vi hade hur kul som helst.
Nomi ”snodde” dessa bågar. Så galet snygga, perfekt oversize tyckte hon. Hon har ju själv glasögon utan styrka, fick dem i födelsedagspresent när hon fyllde 8. Liv har också brillor med klarglas. Lite annan värld från 70-talet.
Dessa utåtriktade klänningar.
Igår när jag var på Möbelmagasinet insåg jag att hela affären var till bredden fylld med så himla intressanta saker. Något väldigt speciellt hem måste vänta in nya ägare. Blev kär i de här små kokböckerna.
Kan bläddra i sådant här i evighet. Känns så jäkla 2017 trots 1931.
Minsann parmesan på gäddan.
Hittade också en kul present till min motorcykelåkande pappa. En mycket omsorgsfullt gjord klippbok från 50-talet.
Mintkyssarna.
En tiokronorsljusstake.
Chester alltså. Vilken liten goding. Så snäll och klok trots sin ringa ålder. Det bästa han vet just nu är att samla saker. Strumpgömman, vantgömman och annat nödvändigt. Allra särskilt för Charlie som packat två strumpor till matchen men hade plötsligt bara en när han väl var på plats.
Annars har vi ätit mintkyssar och provat oss igenom saffranssortimentet på konditoriet här i stan, hur många saker kan man göra när allt kommer omkring. Mest märklig till utseendet var mazarinen som såg ut som ett stekt ägg. Sedan hann vi faktiskt få upp några stjärnor, hänga nya önskningar i vårt önsketräd och på vänt ligger utestjärnan. Den är ju helt magisk i trädgården, från Byggfabriken. Den är tillverkad i en slags hårdplast och i rakt samma form som innestjärnorna från Herrnhut.
Jag måste förklara grundligt varför denna väska kanske är den allra smartaste, samtidigt den vackraste och den bästa rent produktionsmässigt. Kommer i veckan.
Nu ska jag somna till några kärleksfulla noveller. Perfekt avslutning på helgen. Har ju sagt det tusen gånger förut men de här novellboxarna alltså. Bästa presenten alla dar. -
Också en stjärna.
Idag är det min tur att medverka i The Creative Collective Calendar. Tack för det Gina, på flera sätt. Alltid roligt att vara med, som förra året med min mobil i mässingstråd som också var som en krans. Och tack för det gjorde det högst prioriterat att komma i julstämning.
Kalendern är alltså 24 dagar av kreativt. Med helt lagom juluppdrag.- The Creative Calendar, Instagram
- The Creative Calendar, Facebook
- The Creative Calendar, Pinterest
Igår gjorde Gina en slags formbar och plastdoppad granrisgirlang. Imorgon är det dags för Mari på Northern Sisters att göra något tjusigt.
Mitt bidrag i år är en stjärna. Gjord av de mest enkla man kan tänka sig, ett slags gräs ifrån trådgården. Insomnade trädgårdar och skogarna just nu, så vackra. Älskar de vemodiga och känslan av lugn. Det extra fina är att nästan allt som finns där går att använda som byggmaterial. Det är bara att välja vad det ska bli istället. Torkade grässtrån som sedan blivit dränkta i regn ur hösten är helt perfekta att göra stjärnor av. Lätt som en plätt och går att variera i oändlighet.
Du behöver:- Gräs, halm eller något åt det hållet. Mitt var dränkt från nattens regn men torkade snabbt inne. Och jag väntade inte på att det skulle ske.
- En slags tråd. Jag tog en vaxas just för mitt material var lite blött.
- Ett band, om du nu önskar att hänga din stjärna.
- En bra sax eller sekatör.
Fördelen att använda gräs istället för pinnar är att formen ofta är mer rak. Det är dessutom mycket lättare och därför blir hela känslan skönare. Du kan också klumpa ihop fler strån, det blir jättefint. Jag använde dock bara två för varje del.
Gör såhär:- Ta bort bladen.
- Klipp alla strån i exakt samma längd.
- För en likadan stjärna som min behöver du 10 strån, 5 par.
- Sedan fäster du ihop spetsarna. Bara vira tråd. Här kan man ju också limma om man känner för det. Om du väljer att göra en stjärna med fem uddar så gör du 2 ”V” av två par strån. Och låter ett par vara oknutet.
- Sedan formar du stjärnan och knyter de sista uddarna när den har formen du önskar.
- Klart!
Så fint att hitta barnens pynt till önsketrädet. Inslaget i hushållspapper.
Och några av de nya som ska hamna i kalendern.
Såklart kan du måla stjärnan. Sätta ljusslingorna i den eller annat pynt. Och så väldigt mycket vidare. -
Jag gjorde ett överaskningsrum med julfeeling och har dominojobbat.
Idag har jag försökt kombinera jobb och adventsfix. Som någon slags dominoeffekt, att det ena ger det andra. Det började rätt risigt igår när jag skulle förbereda kalendern till barna. Hittade ju såklart bara hälften av påsarna… och det blev väl egentligen inte sådär tipptopp på något vis. Fast det märkte ju ingen.
Och då jag ändå vill ha kvar grejen med att återanvända så gjorde jag några nya idag.
Eftersom vårt hus står på julvänt så bestämde jag mig att överraska med åtminstone ett rum med lite julefeeling. Adventskalendern då, en massa levande ljus och pepparkakor till frukost.
Lämnade lite juliga böcker på bordet också så ska vi nog komma i stämning.
Jag bytte ett par kuddar också. Det här lite lagom juliga tyget finns som metervara på Åhlens.
Sedan tog jag en sväng i trädgården. Plockade enkvistar, buxbom och från en buske med röda bär.
Det är bra att jag hängt mycket ute med hundvalparna för då har jag också upptäckt lite små gran och tallskott. Alltså man kan hitta så himla mycket i trädgård och skog. Speciellt nu och här åtminstone där inget är täckt med snö.
Fyllde upp en liten fotogenlampa med lampolja. Kolla in novemberkaktusen, den var min mammas och jag fick den för en tid sedan. Nu blommor den! Och knoppar på varenda ände.
Jag har insett att fotogenlampor är perfekta i ett dragit hus. Våra ljus i fönstrena rinner ju all världens väg. Och sedan tycker jag det kan vara lite läskigt med fladdriga lågor närmast väggen i ett trähus, isolerat med 100-årigt spån. Så perfekt den blev här ovanför min arbetsplats.
Men ljus blir det såhär års. Jag har blivit noga med det här med vilken typ av ljus jag köper, 100 % stearinljus blir det. För miljöns skull. Tycker om att ha ljusen tillgängliga. Till och med snabbrinnande julgransljus i änglaspelen blir ju en lätt match när man har de såhär till hands. Åh, nu mindes jag att jag köpte ett jättestort änglaspel på loppis förra året. Som var för stora ljus. Undrar just vart det tog vägen …
Jag gjorde ett DIY som ni får se imorgon. Jag är sjukt nöjd att jag för första gången någonsin packade ihop julsakerna med stil förra året. Hur lyxigt känns det inte nu, att slippa leta sig igenom den där evighetsvinden. Ja nu hade ju några påsar försvunnit men annars är allt där det ska. Tror jag.
Sådärja. En bukett med höstiga torkade blommor fick byta med enris. Nu ska jag fara iväg för ett jobbmöte i annan stad. Fin helg!!