-
byebye 2016 – del 2.
I maj så filmade jag för första gången och tyckte att det var fantastiskt skoj. Tänker att platsen och allt runtomkring gjorde sitt till.
Det var väldigt många kalas och vi tyckte att tomtebloss passade lika bra om våren.
Operan. Påtal om det så släpps biljetter till barnlördagar på operan nu i januari.
Jag och Linn åkte på yogaresa. Ett av årets kanske smartaste drag.
För sedan väntade en massa jobb hela sommaren lång.
Midsommarnatten var extra drömmig 2016.
Alla fina möten under året som gått. Så tacksam och glad för dem.
Och vi utökade vår egna smyckekollektion med It´s like Summer On A Straw.
Såhär kände jag mig inte alls under sommaren. Det var i ärlighetens namn precis tvärtom. Jag tror att alla funderingar och tankar som jag haft under den senaste tiden kraschade just då. I ett enda sjukt virrvarr och kaos. Jag grät floder, jag ältade sönder mig tillsammans med man, syster och svåger. Men kanske är det precis så det ska vara vara om allt ska landa i förnyelse och någonting bra. Säkert är det så.
Och juli försvann i jobb, världens varmaste sommar och det där fasliga vridandet och vändadet. Sömnlösa nätter och tusen frågor fast inga glasklara svar. Eller jag fick nog det, hur glasklara som helst egentligen, hade bara lite svårt att ta in dem.
Fast det jag minns bäst är ända allt sådant här.
Och sådant som kommer med en fjärilscirkus.
Jag mådde alltid väldigt bra i det här huset. Just där är allt bara som att vila i sockervadd. Trots att jag faktiskt jobbar varje gång jag är där.
Det här är sommar för mig. Långluncher eller middagar tills myggen tvingar en att gå in. Babes:en kom på finbesök och Mari flera gånger, lyckligt nog.
Vissa av oss dansade i regnet på Way Out West medans vi andra förtrollade oss i ett gammalt hotell och förälskade oss ännu en gång i Göteborg.
Jag och mina barn på självaste omslaget av Family Living.
Och hösten startade med världens roligaste jobb. Och plötsligt hade allt det andra fallit på plats och jag visste exakt hur jag skulle göra med alltsammans…
-
från det ena till det andra.
Och då kom snön. Plötsligt från ingenstans och femton centimeter. Och jag som hade planerat att inte se över barnens vintergarderober i år… men i alla fall är det helt ljuvligt med snö.
Och jag vet att jag tjatar, men bra stearinljus kan jag aldrig få nog av. Rekommenderar varmt Åhlens miljömärkta stearinljus. Införskaffade en hel hög innan jul och de brinner och brinner, men så sakta. Och så vackert när det blir som spets av stearinet när de brinner. Om det inte vore för mina eldgalna barn så hade alla sett ut så men det ska ju lekas med stearinet i tid och otid.
Och. Så fast i Alex Schulman´s bok Glöm mig. Så sorgligt, så utlämnade och så otroligt skickligt berättat. Man känner sorgen i varenda sida och smärtan liksom lägger sig som en klump magen, trots att allt är så långt det går från min egna verklighet. Alex äger berättandet som få och hans sätt att beskriva medberoende är helt enkelt briljant. Jag tänker åtminstone att det är det, utan den egna erfarenheten kanske man inte kan uttala sig om det. Men det man ser är omhändertagandet och den fulla lojaliteten tills allt en dag rämnar totalt. I över trettio långa år.
Under året som gått var jag extra svag för den här typen av böcker. Så ofantligt sorgliga livsöden men ändå, trots att jag gråtit till många av böckerna, har de också ingivit ett hopp och en sådan stark kärlek till livet självt. Jag läste ju bla Tom Malmquist – I varje ögonblick är vi fortfarande vid liv och Dagbok från ditt försvinnande – av Malin Lagerlöf. Alla totalt skilda historier men samtliga har gripit tag i mig rejält. Jag har läst alla böckerna långsammare än jag brukar läsa, läst om sidor och ibland hela kapitel två eller tre gånger extra. Vet inte exakt vad det är, men att det del av andras tankar från ett livsöde berikar mina egna tankar.
Det här inlägget är från det ena till det andra. Och så får det vara en vintertisdag. Mina barn har badat sig igenom december och fortsätter i januari. Himla bra tycker jag. Lugna som filbunkar ligger de där i badkaret och jag kan komma med det ena braiga podcasttipset efter det andra. De är ju ända fast i bubblorna och superskummet. Senast är WWF:s podserie Under ytan. Skrämmande och viktigt om hur haven sakta men säkert håller på att gå under och hur det påverkar allt levande på jorden. Lyssna och bli fadder.
Och ja från det ena till att jag åt en sådan himla god musli häromdagen. Inte ekologisk (!) upptäckte jag nu, förblindad av dess godhet tydligen. Men de här rostade kokoschipsen är det i alla fall. Får väl ta receptet på muslin och göra den själv hädanefter. Och när jag ändå tipsar så här vilt. Det kan väl inte finnas någon som bor på Söder som missat Bageri Petrus på Swedenbordsgatan, vid Mariatorget? Våra vänner hade med sig en hel kasse med bröd till frukosten på nyårsdagen och varenda gång slås jag över hur gott bröd de gör. Kanske godast i hela världen.
Tack för mig och dagens mest osammanhängande blogginlägg. och nej, jag hann inte fortsätta med hejdå 2016 just idag. Det kanske var snön. Eller nä, den ska jag inte skylla på. Men imorgon så.
-
hej då 2016!
2016… Året började med att jag fick en hälsning från någon som tyckte att jag lever med ena foten i fantasins värld. Och ja, så är nog lite fallet.
Fast ett av de första samarbetena jag postade i början av januari var för Ikea och inte så värst mycket dragning åt fantasin.
Kort därefter drabbad av ett hus som bara gamla hus kan drabba en. Där kan man säga att fantasin skenade rejält.
För att inte tala om den där dagen då jag, Kristo och Johanna var alldeles själva på ett helt slott.
Vi höll kvar vid slottskänslan och åkte på härlig weekend 5 minuters bilfärd från hemma.
Och köpte en soffa. För första gången någonsin kan jag säga att en soffa uppfyllde mina och allas våra förväntningar. Den är vår favorit.
Det var väldigt många frukostar 2016. Långa på fyra-fem timmar varje gång. Och det finaste var de man hade frukost med. Lyllo mig, alla gånger.
I januari tog sig Mokkasin an sitt första kostymuppdrag. Vi hade väldigt kul och Kristo utnämndes till hattmakare.
Ända tills sommaren (lite fortfarande faktiskt) fortsatte jag att vara arg pågrund av att den alldeles fantastiska gamla skolan skulle rivas. En annan dag ska ni få veta hur det gick. Den står inte kvar, men det kunde varit värre.
Vi fortsatte att tapetsera och kanske är det här rummet allra vackraste härhemma. I alla fall om man ser till väggarna.
Det var väldigt mycket kostymer där i februari. Och ungarna repeterade inför den stora föreställningen. Den här killen insjuknade i över fyrtio graders feber på genrepet..
Bilderna som vi gjort för Numero 74 SS 16 släpptes.
Och en extra fin februaridag satt Kristin på min veranda.
Rivningshotet över skolan tog skrämmande vändningar och jag valde att skriva om varför vi lämnade vårt kära Söder en gång.
Jag, Kristo och alla barnen landade i Chiang – Mai och en helt magisk dröm.
Vi hälsade på en av de mest varma och kärleksfulla människor jag känner, Poupy som driver Numero 74. På plats fanns hela teamet och jag kunde aldrig sluta använda ord som fantastisk. I allt. Så evigt tacksam för allt vi fick uppleva.
Jag kan längta ihjäl mig efter dofterna, ljuset och ljuden.
Men allra mest människorna.
Jag höll fast med mina Our Weekend Diary inlägg här på bloggen. Älskar att ha våra helger från 2016 i dagboksform.
I april hade jag äntligen haft tid att gå igenom alla bilder från den stora föreställningen här i Katrineholm. Liv spelade galant en av huvudrollerna.
Jag inser att ingen dag från det här rummet är ju normal. Vad sägs om en alldeles vanlig soffgrupp.
Nä just det, en annan dag. Veckan efter.
Men så var jag ju tvungen att förberedda mig för att föreläsa på Ikea, om hållbarhet. Nervigt innan men landade bara mjukt i magen.
Lite maj och sommar imorgon då…
-
hej 2017!
Kanske världshistoriens gråaste nyårsafton. Men glittrig på sitt sätt. Tur att tomtebloss är som minifyrverkerier eller som en stjärnhimmel på två sekunder.
Vill önska er ett alldeles fantastiskt nytt år! Och hoppas att kärlek och allt som är snällt kommer att färga varendaste dag 2017.
Jag vill också säga tusen tack, för att ni läser och förgyller mina dagar med snälla ord och varma hälsningar. Det betyder allt för att den här bloggen ska finnas till.
Tack! Puss & kram Sofia