54691
post-template-default,single,single-post,postid-54691,single-format-standard,qode-social-login-1.1.3,qode-restaurant-1.1.1,stockholm-core-1.1,select-theme-ver-5.1.8,ajax_fade,page_not_loaded,menu-animation-underline,wpb-js-composer js-comp-ver-6.0.5,vc_responsive

Att packa upp den allra finaste present.


Igår träffade jag äntligen Maren Ingeborg Gråblomst. Jag har skrivit om henne förut då hon gör en av de vackraste bloggar jag vet Villa Betula. Hennes hem på den norska landsbygden är väl så nära en saga man kan komma. Och som det inte vore nog så är hon en allkonstnär, så begåvad på så många plan att man vill drunkna i hennes verk. Allt från musik till målningar. Kolla bara den här målningen som hon också säljer som print. Så. Fint. Uppepå allt detta är hon dessutom exakt en sådan människa man skulle vilja ha bakom hörnet. Alla dar liksom. Någon man skulle vilja evighetsfika med som jag uttryckte det igår när jag kände att tiden var alldeles för kort. Lylllosar hela bunten som just nu befinner sig på Babes in boyland´s workshop för det var dit hon skulle. Ni måste ju spana vad de gör i helgen, tänker att här snackar vi julfeeling de luxe. Kolla bara pepparkaksbaket!
I alla fall, jag fick mig med ett paket av Maren Ingeborg. Vi kikar under några lager av svart silkespapper eller hur?!

Igår kväll när jag kom hem hade Kristo och jag ägnat oss åt att beundra Maren Ingeborgs konst. Så pass att kristo tyckte han kunde åka till Norge att hämta ett megakonstverk om det skulle vara våmligt att skicka med posten. Det är inte så långt, vad gör man inte för ett konstverk, sade han. Dessutom tror jag att han gärna skulle kunna tänka sig att hänga på Villa Betula ett tag, snacka lite musik och lyssna på kreativa storys. Ja, vem kan inte tänka sig det liksom. Hursomhelst så blir hans inställning till avstånd befriande, nu känns det som vi bor grannar. Fint.

I allt prassel rullade vi ut den vackraste av månar. Det fina var att Kristo önskade sig den i julklapp. Han tycker att den är exakt så man ser månen och jag håller verkligen med.

I nästa paket låg en elefant. Maren Ingeborg hade skrivit allt det man bör veta om elefanten. Det sägs att elefanten är den som förstör hinder, om du är fast och vilse, så rensar den vägen år dig. Den kan också lägga fram hinder som tvingar dig åt en annan håll, leder dig helt enkelt på den rätta stigen.

Nomi funderade på om hon skulle höra elefantens hjärtslag eller sina egna för att komma på rätt väg. Sedan insåg hon att hon inte kände sig ett dugg vilse just idag.  Det var nog därför hon inte hörde vare sig de ena eller de andra hjärtljuden.

Ett bunt med månkort också. Jag vill att alla jag känner ska en Lunar Force på väggen och nu kan det bli så, små månar i vinternatten.

Jag var tvungen att rota fram en guldig ram innan ljuset försvann helt. Men vilken fin present! Tack snälla Maren Ingeborg!

Önskar er alla en fin helg, kram!

Follow me on BLOGLOVIN & INSTAGRAM

Sofia Vusir Jansson

sofia@mokkasin.com
2 Comments
  • Maren Ingeborg Gråblomst

    9 december, 2017at09:23 Svara

    Evighetsfika! Du skriver så mye vakkert at jeg blir mer eller mindre målløs….<3

    • Sofia Vusir Jansson

      13 december, 2017at20:48 Svara

      Menar varenda ord, kram!

Post a Comment