-1
archive,date,qode-social-login-1.1.3,qode-restaurant-1.1.1,stockholm-core-1.1,select-theme-ver-5.1.8,ajax_fade,page_not_loaded,menu-animation-underline,wpb-js-composer js-comp-ver-6.0.5,vc_responsive

Alla dessa kära mönster!


Tack snälla för peppen! Så himla glad för alla fina ord! Sedan har det varit extra roligt att höra, från alla möjliga håll, att Femina är en favorit hos många! Så kul allt känns!
Idag har jag jobbat med juliga saker. Vilket alltid är en intressant sak utan snö och absolut höst utanför fönstret. Jag kan säga att jag levt lite on the edge och hängt från vårt verandatak och knutit tyger. För att gå ner ett antal gånger och inse att det inte blev bra. Och gått upp igen. Till sist var jag så trött på hela alltet så att jag fick svindel av att kolla ner. Ni vet sådär när man tror att tyngdlagen plötsligt slutar funka. Det gjorde den inte.

Tyget som vi klädde madrassen med häromdagen var ju gammalt från Åhlens. Men de har nästan alltid ett eller två tyger på metervara, i samma bra kvalité. Superkraftigt, precis som möbeltyg. Morris-inspirerad blev jag absolut, och sydde kuddfodral.

Jag hade fått en fin leverans från Sandberg med tapetprover från kollektion Tradition. Är helt kär i den här kollektionen, har gått runt och testhängt proverna hela dagen. Verkligen inte alls vad jag skulle ha dem till. Fast Rosenholm måste jag hitta ett rum till.

Som om det inte vore nog med fint så fick jag en present från Sandberg, en gåva för att fira senaste kollektionen Oas. En kimono med mönstret Malin. 

Så fredagsfin på studs. Matchig var jag också! Påtal om Oas-kollektionen , titta  så fint Babes in Boyland har tolkat den. Magiskt.

Insåg att allt matchade med den där kimonon och gick runt och kände mig sådär snygg och genomtänkt när ungar, kompisar och en hund dök upp under eftermiddagen. Fredagspepp fast solen försvann alldeles för fort, åtminstone i fotosynvinkel. Fast mysigt ju. Fin fredag till er!

Jag flyttar till MOKKASIN.FEMINA.se!!

Hej finingar! Torsdag och läge för en nyhet eller hur!! Idag flyttar den här bloggen till MOKKASIN.FEMINA.SE !! Det känns som ett kliv för mig, ett bra kliv! Jag har fjärilar i magen.  Ni vet, första dagen på nya jobbet. Och väl där inne har jag knåpat ihop en presentation om mig själv, snitsigt värre! Och dessutom hittar man en intervju med mig. Ni följer väl med?! Snälla, I need you! Och inom kort hoppas jag bloglovin är uppdaterad till rätt.

MOKKASIN.FEMINA.SE

Hej Femina!


Hej Femina! Tack, vad ärofyllt att få börja blogga här! Första dagen på nytt jobb är ju alltid fjärilar i magen men absolut mycket pepp! Att ge den här bloggen lite extra omsorg under hösten.
Förresten – klicka er hit och läsa en intervju med migOch sedan tänkte jag dra en liten lista för er som inte känner mig.

Nytt jobb men ändå samma gamla vanliga blogg. Och jag kan redan nu vara på det klara med att ibland visas ett ordningsamt hörn från detta hem.

Men att du i samma sekund som du ser det där välstädade hörnet kan vara helt säker på att det finns en kontrast om man vänder på klacken. I alla fall hos oss.  Sedan var ju det där med strukturen, den åtråvärda ordningen och att använda sitt eget hem som studio. Jag skyller på det. Man kan väl säga att det inte riktigt klaffar i min hjärna. Alla dar. Eller kanske inte alls. Någonsin.

Jag är totalt usel på ordning, struktur, hålla tider och tålamod. Jag är förvirrad och förmodligen allra stökigast i vår familj. Det där var mina sämsta. Fast de kommer inte märkas så mycket här på bloggen.

Mer än i bild då möjligen.

Däremot så är jag ganska så full av bra idéer. Kan glömma tid och rum vilket jag tycker är en bra egenskap. Jag är stolt över att jag alltid följer mitt hjärta och magkänsla. Jag är bra på att ha tusen saker och människor och barn runtomkring mig fastän jag står mitt i jobbet. Sedan är jag lite av besatt att lyssna på andra människors historier. När de vill berätta så att säga. Det gillar jag hos mig själv, tänker att jag får veta så mycket då.

Sedan tycker jag att stök kanske är lite härligt också.

Tänker att det gör nog inte så värst mycket när allt kommer omkring.

Såhär uppstyltade är jag och min familj om  vi ska vara med i någon tidning. Men det är bra för då kan vi räkna upp allesammans. Från höger till vänster. Liv 14 år, Kristo 47 år, Nomi 10 år, jag 46, Charlie 10 år och Viggo 13 år.

Men oftast är det mer åt det här hållet. Fast här var de fyra barnen jättesmå och vi skulle ta ett julkort. När fyra barn är under fyra år samtidigt kan man inte räkna med mer snajdigt än så här. Det var nog också under den tiden jag lade av mig med att stressa upp mig i onödan. Eller för saker vi inte hann. Jag började istället vara väldigt glad för det lilla vi hann, om det ens bara var pyttelite av den ursprungliga planen.

Jag är totalt noga i vissa sammanhang, petnoga.  Och totalt onoga i många andra. Jag har ingen framförhållning över huvudtaget och en obotlig tidsoptimist.

Å andra sidan är jag väldigt bra på att sno ihop saker på mycket kort tid. Allt från festligheter till viktigheter. När det brinner i knutarna är jag absolut bäst.

Tidsoptimist är på gott tänker jag. Men de som känner mig tycker möjligen inte samma sak.

Att ha en hemmastudio är lite så här. Eller studio och studio, det där var en direkt överdrift. Just detta råkade vara vårt sovrum. Häromdagen köpte jag en begagnad sänggavel på Blocket. Jag tänkte att om man liksom ringar in sovplatsen med sängramar så blir det liksom som ett sovrum i stöket. Som ett lifehack. Funkade litegrann faktiskt.

Påtal om lifehack. Det där med snabba lösningar är nog lite av vår grej. Häromdagen förkortade vi en resårmadrass. Bra knep.

Vi bor i ett stort hus. Fyller man inte sådana hus med en massa människor är det som om man gör själva huset en otjänst. Och oss med. Därför säger vi alltid ja.

Det gör vi också till ommöblering. Därför kan rum bli ett annat för en sommar. Ett sommargästrum.

Och på vintrarna kan man ha knytisfrukost om torsdagarna.

Jag tycker att man  har ett ansvar som bloggare. Inte som ett måste som någon annan i hela världen bestämmer över utan för att jag kan. Och då väljer jag att dela med mig om sådant jag tycker är viktigast.

På jobbet  har jag roligt nästan jämt.

Fint nog så jobbar jag ganska ofta med min man ibland. Kanske inte alltid lugnt och fridefullt men ändå, han är bra.

Ryker vi ihop så tjurar jag ungefär tio minuter. Och kanske äter nötter. Sedan kan det hända att jag erkänner att han hade rätt. Om han nu hade det vill säga.

Jag är svag för miljöer där fönster saknas och där tapeterna hänger på trekvart.

Ibland fantiserar jag extra mycket, mest bara för det hela handlar om att bygga miljöer som inte finns i verkligheten. Det är nog därför jag är extra kär i mitt jobb.

Och nu känns fjärilarna lite mindre fladdriga, jag tänker att det blir bra här! Hoppas ni vill hänga med mig här också, det skulle kännas fint! Kram Sofia

for the monday coffee.


I somras bloggade jag om HM´s kommande samarbete med Erdem. Det lät ju nästan för bra för att vara sant såsom jag suktat efter drömkollektioner och klänningar värdig vilken storartat fest som helst. Nu kan man få en tjuvtitt via Elle UK  och i senaste pappersnumret kan man tydligen läsa en intervju med självaste designern. Emma Stone har fått hoppa i en byxdress såhär i förskott. Ja November då, för oss vanliga.

Elsa har införskaffat en sammetsottoman från det nystartade Tellma. Jag tänker på engelsk konfekt och vill helst bygga en hel soffa med dessa godisar.

Jag har drabbats av total middagstorka. Därför är jag extra glad åt fina bloggen Cashew Kitchen´s godsaker . Imorrn blir det absolut denna. Följtips på instagram!
Bara för det blev en gul tråd igenom alltsammans och den här bilden liksom poppade upp plötsligt i mitt redigeringsprogram så var det väl så det var tänkt. Från en sommardag och kampanjbilder för Numero 74. Ojojoj, kära No74  vänner, snart 100 k på instagram! Wow!

Fin vecka alla ni! Förresten kommer det något spännande nytt här under veckan! Kika in!

lite jul.


Skön helg med en salig blandning av allt möjligt fint, kalasande i flera timmar och en del jobb på det. Faktiskt jobbade jag från verandan idag och förberedde veckans fotograferingar. Nomi gjorde mig sällskap förutom när hon sökte runt på hästsäljarsajter. Alla var fantastiska, alla var pålitliga och väldigt gosiga, någon hade extra speciell utstrålning och någon annan var alldeles särskilt klok. Plötsligt tyckte hon sig kunna läsa mina tankar och vill absolut gissa dem. ”jag ser EXAKT vad du tänker, du tänker att NUU är hon mogen, hon är verkligen JÄTTEmogen, nu är det dags att köpa henne en egen häst!!” Jag sade sanningen och sade att det var inte ens i närheten då jag tänkt på hur jag skulle formulera en sak i beskrivningen jag var sysselsatt med. Då bestämde hon sig för att göra en sparbössa och ta saken i egna händer, en gång för alla.

Sedan tänkte jag mest på Dalarna och googlade Carl & Karin Larsson om julen. Och alla ni som var med på Zorngården förstår säkert vad jag försökte härma idag….

Brooklyn.


Jag bara älskar hemma hos reportaget som Ida Magntorn gjort för senaste Femina. Brooklynhemmet som tillhör Jessica Barensfeld och Simon Howell är alla kategoriers önskehem ju. Vissa vinklar visas även på Milk Decoration även där plåtade av Ida.
Ida har för övrigt kommit ut med en ny bok, Ett hem med omtanke,  i dagarna. Ida´s tidigare böcker är fullproppade med personlighet, goda tankar om hållbarhet och inspirerande idéer och jag är helt säker på att den nya boken är exakt lika fin som de tidigare.

Paris för foodisar.


Jag kan inte tänka mig någon bättre än just Elin Unnes att premiärförfatta i Natur & Kulturs nya serie med matguider till världshörnen för foodisar. Jag är nämligen ett stort fan av hennes sätt att skriva och ta sig an vad det nu må vara, odling eller en bok om läkeväxter. Och allt det andra hon skriver om. Nu är det alltså Paris med fokus på matskatt. Fast på ett nytt sätt. Och jag inser redan vid ”friskrivningsklausulen” i början av boken att det här är exakt vad jag vill ha i väskan när jag far till Paris nästa gång. ”Det här är inte en komplett guide. Den innehåller bara de ställen där jag själv allra helst äter och dricker. Jag började skriva den som en guide till vänner som frågade just det: ”Var äter du i paris? Vad gör du?” Samtidigt uppmanar författaren till att läsa boken med en penna i hand, stryk under det du gillar, spara på en karta – för att få sin alldeles egna guide.
Natur & kulturs nya serie med matguider grundar sig tanken om att mat är sättet man upptäcker världen på. Att mat och dryck är minst lika intressant för världsupptäckandet såsom musik, konst och litteratur. Man har valt författare med ett eget sätt att uttrycka sig som antingen bor i staden eller på något annat vis sitter ihop lite extra med staden. Precis såsom Elin Unnes övervintrar i Paris om åren.
Paris för foodisar är en guide framförallt till elfte arrondissmanget med en utflykt till 10arr (och för all del några avstickare i staden ) och jag förstår exakt det valet. De absolut härligaste delarna om man frågar mig.
”…de bästa naturvinsrestaurangerna och de billiga, ruffiga barerna där kockar, musiker och folk med liten budget men stor aptit möts. Följ med till dignande marknadsstånd, till haken där ostron fortfarande serveras som fattigmansmat, till restauranger i gränder och barer gömda i källaren.” ¨ 
Förutom en absolut lång radda av restauranger, barer, kaféer, mataffärer och vinbutiker får man heta tips om hur man gör i Paris. Om man inte pratar franska, om man pratar franska, om man ska beställa eller ta ett bord. Om man går vilse eller ska köpa ett bröd. Verkligen det ena och det andra. Dessutom flotta insider-tips som kanske får dig att känna dig extra hemma, på ett parisiskt vis  (vem vill inte det liksom?)  Som ” Och ganska snabbt utvecklade vi en sorts ritual för att hålla nere priset på kaffe: rumpan fick för allt i världen inte nudda nån av stolarna. Inte ens barstolarna. Hängde röven i lufteb kostade kaffet 3 euro, nuddade den sitsen skenade priset upp till 6 euro( mer om den här typen av prissättning på sidan…)”
Och så var det intervjuerna. Med kockarna och frågor om signaturrätter, alla drömmars Paris-middag och magiska smakkombinationer.
Och trots att jag inte ätit mig igenom mer än en liten bråkdel av Elins tips så känner jag att det här är den ultimata Paris-guiden och precis hur jag älskar att bli tipsad om en stad. Med personliga historier och samtal från staden, sådär bara som det är. Att liksom hamna på plats redan vid första kapitlet. Den enda nackdelen är att min Parislängtan blev nästan outhärdligt nu. Orimligt jobbig faktiskt. Ge mig Paris. Nu. Tack.
Här kan du bevaka boken som kommer ut den 25 september. Och provläs här.

Tjuvkik!


Den här dagen har gått i en alldeles rasande fart och alla uppstyrningsförsök har fallerat i det ena och det andra. När hela morgonen hade gått käpprätt med cykel-incidenter och jag-har-glömt-historier från barna var jag glad att ha ett viktigt ärende till Johanna. Alltså Johanna, jag har ju skrivit det hundra gånger förut. Men hon är så himla kul att hänga med, varje minut är som en egen film. Det finns ingen annanstans historier berättas som här och de mest otippade saker dyker upp från ingenstans. Idag frågade jag om hon hade några 70-talskläder. Joo, sade Johanna och rev lite i gömmorna. Hon hittade inte 70tals-capen men blev lika förvånad som jag att den här hängde där i garderoben.  Oj, sade jag. Det var värst, sade hon.

Operan minsann. En midsommarnattsdröm.


Det är ju inte klokt vilket vackert kassaskåp ni har, sade jag. Det var hennes morfars, som jag för övrigt såg på en massa gamla fotografier en annan dag. Från vackraste ateljen a´art deco. Sedan visade hon alla de hemliga tricken man är tvungen att kunna med kassaskåp från 30-talet. Nyckel liksom, helt osmart när allt kommer omkring.

Hon avslutade något så otroligt fint. Våra absoluta önskesmycken. Ni kommer få se varenda steg, varenda liten pyttedetalj som de där händerna har skapat. Men vi kan inte avslöja än för våra första är en överraskning nämligen.

Jag fick också veta hut när jag nämnde ordet lim idag. Johanna bara skrek att lim förekommer aldrig någonsin hos en riktig guldsmed. Bannlyst. Så jag fick en snabb lektion i infattningskonsten och nu vet jag att ädelstenar aldrig någonsin får nudda ens en millimeter lim.

Jag införskaffade två gamla lådor. Gav dem lite extra finess och packade ner två unika presenter men ändå så lika så man fattar att det är ett vänskapssmycke i allra högst grad. Ett systerssmycke.

Fyndade dessutom påskkort idag. Kändes helt oklart. Fast lamporna var fina och brickan är min andra av samma slag. Bra present.

Tjuvkik!

 

Sedan skulle jag slå in finurligt och extra tjusigt och rev fram alla band jag kunde hitta. Men fick total insposvacka.

Så askarna fick hamna i linnetyg och linnetråd om. Och på toppen, närmaste hortensia från vasen bredvid.

Med inspiration från en stuga i dalarna.


Som ni vet så var jag ju i Dalarna för någon vecka sedan. Vilket det såklart ska postas fler bilder från. Och blev i alla fall helt trollbunden. Såklart av skogen och sjöarnas närvaro men även av husen och dess innehåll. ”Hela huvudet är fullt av kurbitsmålningar och en hel massa olika färgkombinationer. Husen vi besökte var inte vita och inte strama. Inte på en endaste fläck. De innehöll nästan alla färger jag kan räkna till och varför ha vitt på fönsterfoder och dörrkarmar när man kan ha exakt vilken annan färg som helst. Varför låta väggar vara tomma när man kan fylla dem bonader, textilier och för all del en och annan målning som kanske kan ses som en saga. ” Jamen lite så. Inspirerad är en underdrift. I alla fall så fick jag syn på en söt liten girlang i ett av husen. Så enkel men ändå så fin. Så igår gjorde jag en likadan. Såklart har ni säkert fått hem en och annan liknande om det finns barn i huset. Redan från dagisåldern. Fast igen och igen, är det inte just den typen av pyssel man vill åt? Minns faktiskt ett hjärta i ståltråd som Charlie trädde med rönnbär en gång och sedan en liten tråd som hänge. Världens finaste hjärta. Det himla fina med rönnbär är ju att de torkar så vackert med och behåller så mycket färg.

Du behöver:

  • Rönnbär
  • Lintråd, nål
  • Filt
  • Bjällra

 

Klipp en massa trianglar av filten.

Och sedan är det inte svårare än att trä. Så länge du har lust.

Fäst en bjällra längst ner för mässingsglans och för ljudet.

Man kan ju inte annat att tycka om det röda plus gröna.

Fast man ju också dra till med framförhållning och tänka vinter och snövitt och julafton.

Och också vända den åt andra hållet.

Dessutom lärde min pappa mig att 3 rönnbär om dagen är prima. De innehåller massor av c-vitamin (3 st = hela dagsbehovet) antioxidanter, järn och karotin. Sägs motverka urinvägsinfektion och bra vid ledbesvär. Ett superbär med andra ord. Skördas efter första frosten för smaken blir bättre då. Eller plocka nu och frys själv, det är liksom själva köldknäppen man vill åt för att ta väck den beska smaken.

For the monday coffee.


Imorse återupptog jag och min syster våra tidiga morgonpromenader. Vi promenerade en timme, dag efter dag halva våren och långt in i sommaren. Sedan slutade vi bara plötsligt. Så urbota korkat ju. Men i alla fall. Imorse började vi igen. Klockan 5.30 står jag utanför hennes hus. Enda skillnaden mot våren är att det är kolmörkt. Men ändå, det där med en vaknande värld. Så himla härligt. Att se dimman ligga över sjön och gatubelysning som små prickar i horisonten. Nog för det var attans mörkt men ändå helt klart värt. Så därför myser jag exakt såsom på vackra illustrationen ovan om kvällarna nuförtiden. Jag tänker i alla fall att det är exakt såhär det ska vara. Tack hösten och välkommen mystid.

Påtal om värt. Att trotsa mörkret och kyligare temperaturer som om ingenting hade hänt sedan sommaren ska jag bara bli bättre på. Picnic på brygga kan man ju sysselsätta sig med så länge snön lyser med sin frånvaro.

Att jag faller pladask för böcker innehållande papperspyssel är möjligen ingen nyhet. Vill ha The Fine Art Of Paper Flowers.

Imorse fick Nomi något akut infall att fixa till ett par jeans efter personlig tycke och smak. Måste tipsa om det här med att brodera på kläder. Brodera lär dig sig i slöjden och sedan finns ju inga gränser.

En klänning per säsong måste man väl ändå få lov att önska.

Nu broderitid med te-drickning… Tyvärr inte men erkänn väldigt härligt? Som ett kafferep i stearinljusskenet. En annan dag.