INSPIRATION - INTERIOR

Soffan.

Av någon anledning börjar handmålat porslin smyga sig in i vårt hem. Som tallrikar och den där somriga lampan. När jag och Kristin for till Helena så fanns två identiska vaser. Kristin kände att man inte kunde dela dem åt, fast bestämde att en fick stanna hos mig och den andra hos henne i Varberg. Som ett kompishalsband kan man kanske säga. 

Så många som frågar om vår blå soffa. Den heter Blanca och kommer från Melimeli Och vi älskar den. Soffor är kanske vår värsta möbel, min och Kristos alltså. Vi har aldrig tidigare hittat soffan med stort S. Vi har felköpt, gett bort, skattat oss lyckliga åt fabrikationsfel (då var ju tillverkaren tvungen att ta tillbaka den, yes vilken tur nu när den ändå inte passade ) . Och så vidare. Man kan ju liksom älska vissa möbelsorter. Som skåp exempelvis, hur många vackra kan man hitta? Men soffor har då varit raka motsatsen. Tills denna då. Älskar allt med den. Den stora dynan i rygg och sits, färgen, tyget, formen, storleken, höjden, hur bekväm den är… Jag kan villig erkänna att jag var lite skeptisk mot mörk sammet, tänkte kanske att den liksom skulle dra åt sig damm och smuts. Men alltså, tyget! Hur bra kan det vara?! Ser fortfarande ut som ny och det är fasen en ren bedrift i vårt kaoshem och alla som kraschar i den här soffan. Ungar och hundar och allt däremellan. 

Och lampan. Igen. Härifrån.

Oj, jag glömde visst putsa glasbordet insåg jag nu. Fast det är liksom inget man gör dagligen, visst gör man inte?

Känns fint med kompisvaser på något sätt…

3 Comments

Lämna ett svar till Mokkasin Avbryt svar