såsom jag önskar dagarna. jämt.

Älskar den här sommaren för att den har varit full av härliga stunder med härliga människor. Alla som känner mig vet ju att vi inte kan planera längre än näsan räcker. Just därför är jag extra förtjust i när man frågar – är ni hemma typ nu? Jag menar det värsta som kan hända är ju att vi inte är hemma och får lov att säga nej. Allt annat är ju bara himla fint. Så var det när Anna, Joncha och Sonny Lou kom häromdagen. Inte planerat, absolut hemma och så galet mysigt bara! Nu går vi allihopa här och längtar efter att de ska komma tillbaka…Snart!

Pizzor och ritande barn.

Hur grym var inte Joncha med pennorna?!

Nomi blev såsom besatt.

Och ville ha allt från porträttet på Anna till en önskad häst.

Kanske kan man säga att Kristo har blivit något av ett proffs på de grillade pizzorna. Den senaste favoriten var den med chevre, päron, valnötter och honung. Och barnen gillar den med pulled pork och ruccola.

Nomi pratar fotproblem. Vilket i och för sig inte är ett påhitt… Men absolut ett sätt att vara i centrum.

En av mornarna hittade jag Sonny-Lou vid köksbordet. Funderandes på moln och annat världsligt. Älskar att lyssna på barns fantasi och vid 5 år är den absolut magisk.

Om det här huset inte vore fullt med vänner och familj titt som tätt vore det liksom inget riktigt hus. Stora hus är som gjorda för det. Det känns som det fattas något annars.

Molnen blev en kanin. En bekant kanin som fanns i verkligheten också. Det är väl lite så moln funkar, att man ser det man önskar mest.

Om de inte åkt hem hade förmodligen de här två suttit just här fortfarande. Kristo´s favoritplats. Jag fattar lyckan att hitta någon som tycker samma.

Vi andra for en sväng till Möbelmagasinet. Bästa lekplatsen. Vad kan man inte leka med ett bandage exempelvis ?

Nomi var lite avis här tror jag. Det är ju lätt att bli det när det finns one of the kind.

Vi for ut till kära Ändebols gård för lunch.  Fy tusan vad jag tycker om att hänga där.

Och när man tänker att det kanske inte kan bli bättre så hamnar en av mina vänner i köket som kokerska!!! Johanna, vår guldsmed, fick feeling och sökte sommarjobb. Sådär bara. Du, är min idol, Johanna! Så cool. Och så totalt klippt och skuren för detta jobb har det visat sig. Det vallfärdar gäster till gården och maten är magisk.

Alltid någon sötnos på vift.

Katarina frågade om barnen kunde ta kattpassningen för en stund. Tror ni de sade nej?

Gullis.

Sluta vad gott det var. Vi åt lite av allt och allt smakade himmelskt. Nytt för säsongen är flera lunchalternativ. Allt är eko och lokalt.

Vi fick en pratstund med den upptagna kokerskan. Hon berättade hemligheter och mattrick men mest av allt vill jag höra hur det känns när man bara bestämmer sig för att prova något annat en sommar.

Photo shoot.

Här någonstans insåg vi att det var stängt sedan en bra stund tillbaka. Men det är det som är det fina. Ingen stress här inte. Sitt ni bara, alltmedans all personal dukade upp för söndagsmiddag eller var det fika alldeles bredvid. Och ingen av oss har liksom bråttomheten medfödd. Helt plötsligt var det kväll.

Jag ringde Helena i Vännevad och frågade om vi fick komma. Såklart att vi fick.

 

Vissa släckte törsten med sockerdricka.

Kurragömma bland hundra gamla klänningar är perfekt. Sonny-Lou fick instruktioner av Nomi för att alla skulle tro att han var någon helt annanstans. Tydligen var det jag som avslöjade hela hemligheten.

Sommarens mest populära bäver. En batteridriven. Från att den lärt sig att göra bakåtvolt av Viggo hamnade den tillsist i Sonny-Lou´s trygga famn.

Det fina med att besöka Helena är ju att man känner sig som hemma.

Lillemor och Charlie.

Och Sonny-Lou cyklade som han aldrig gjort annat, trots att han precis lärt sig. Känslan när man släpper fötterna! Kommer du ihåg?