Min alltid räddare.

Igår stal jag en skjuts av min kära syster och for ut till min alltid räddare i nöden. Helena som driver Augusta Antik & Tapetserarverkstad. Det ligger 10 minuters bilfärd från Katrineholm, mot Vingåker, vid Vännevad. Helena har räddad mig otaliga gånger i mitt jobb och även när jag letat saker som jag aldrig lyckas finna till vårt hem. Hennes urval av gamla saker är alltid utomordentligt fint och halva vårt hem består av saker vi köpt av henne. Och som sagt, alltid när min huvud går i bitar över något omöjligt önskemål från en kund, skickar jag ett mess till Helena. Som nio gånger av tio, svarar: jadå, det har jag! Så otroligt glad för Helena. Och verkligen inte bara för att hon driver ett fint antikställe. Utan allra mest för att hon är en himla fin människa som jag är direkt lycklig att jag lärt känna. 

Just igår hittade vi henne i trädgården. Med full färd att klä om en fåtölj i vackert tyg från Svenskt Tenn.

Vegetable tree, snyggt som tusan.

Charlie passade på att kasta lite pil med utsikt över ängarna. Ser ni ladan till vänster? Om ni tror att den är tom på saker så tror ni fel. Ser ni lilla ladan till höger? Där står bland annat den vackraste lilla soffsäng/spjälsäng i järn man kan tänka sig. Just saying…

Armeringsjärn alltså. Säg vad man inte kan göra av det. Fruktansvärt smart bordsunderrede för ur och skur.

Vi tjatade oss in i Helenas egna hus. Jag smygfotograferade. Men blev påkommen!

Älskar det här!

Helenas hem är precis som hon själv och det är just det jag älskar. Att varenda liten vrå speglar personerna som bor och lever där.

Spana lampa. Spana spegel. Och jag lovade mig själv och tjatade lite om att få komma tillbaka vilken dag som helst. Visst vill man se allt?

Symaskinsunderreden måste vara det allra bästa för trädgården.

Formen är ju magisk om man tänker efter. Och hållbarheten.

Om en soffa kan vara som godis så måste just den här vara som den mest parisiska karamell. Med allting på och i. Jag måste komma på något försvarbart att köpa den här innan någon annan gör det.

Vi skulle ju såklart bara åka en snabbis och hämta några kranar på lån. Men alltså, man kan inte slita sig. Sedan hamnar man alltid nersjunken någonstans och pratar med Helena om allt mellan himmel och jord. Det är ju för fint för att stressa ifrån.

Eftersom Helenas antikaffär är ett helt hus med över och undervåning. Plus en lada, plus en lada till, plus otaliga andra hus. Och om man frågar så kan man få sig en titt lite här och var. Eftersom just det så tar den här affären aldrig slut.

Barnrummet är sött som socker. Den där lilla moraklockan har varit nära att få följa med hundra gånger.

Ohhh, ännu en fransk järnsäng. Det var värst vad det kryllade av dem.

Sarah spanade tårtfat och jag mätte skrivbord.

Jag är sjukt lyckligt lottad att nästan alla foto/styling jobb jag gör kan grunda sig i vintage och remake.

Och godisssoffan liksom skrek på mig. Du ser väl tyget! Tofsarna! Formen! Som en soffa fast lika mycket en fåtölj.

Och så har vi köket. Med allting i.

Bakom gardinerna skymtade en Charlie.

Jag har en tummelisatallrik, samma som den till vänster. Och den borde ju ha en prinsessan-på-ärten-kompis.

Han trodde han var hemlig. Men icke.

Nu måste jag ta tag i dagen. Hur gör man när man egentligen ska fara på semester om två dagar och inte har lyckats hamna på rätt sida av jobbet?