AT WORK

om tisdagar.

Men vad hon hänger i de där gamla lokstallarna tycker säkert en och annan. Och det gör jag ju och alldeles extra nu dessutom. Igår hade jag Linn med och kollade läget i några andra av lokstallarna, än de vi egentligen ska hålla till i.

Det blir ju lätt så när alltsammans är som en skattjakt.

Varenda vägg vill man använda, varenda fönster vill man ta hand om och varenda meter vill man bo på.

Framåt den sena eftermiddagen mötte jag upp mitt lilla team, Anna, Hilal och Celina. Vi skulle kamma igenom loppisar.

Vi träffades förra veckan för första gången tillsammans med Kim och Emily.

Och fast jag kommer hålla hemligheter en stund till så började det hela lite så att jag önskade involvera ungdomarna som hänger här mer i projektet ”inreda Perrongen” och på den vägen är det.

Det är ju så mycket bra som kommer med det. Visst, jag är tre gånger så gammal och en helt annan generation men att mötas någonstans och inspirera varann måste väl ändå vara den allra bästa typen av samarbete. Att jobba över gränser och byta tankar. Så värt. Och otroligt skoj.Och när allt kommer omkring så måste väl ändå deras tankar väga allra tyngst, de är ju de som ska hänga där betydligt flera timmar och dagar än jag. Tyvärr, konstaterade hon alldeles grön av avund… 😉

Vår mood board.

Efter vår loppistur så åkte vi hem till oss.

Och började riva. Och riva. Tills vi fick mjölksyra i armarna.

Hej kaos, jag tror jag har saknat dig. Fast det är bara din och min hemlis, okej?!

3 Comments

Lämna ett svar till Elin Avbryt svar