Sängen.

Den där dagen då Nomi hittade sina drömmars säng. Juli, sommar och söndag.

Den här sängen, som inte gick in genom dörren trots att den kunde delas i tre delar.

Att hänga hos Helena i Vännevad är ju drömmigt värre. Egentligen hade Nomi varit spårlöst försvunnen i sådär tjugo minuter. Jag och Helena babblade på som vanligt. Helt plötsligt ploppade hon upp från hörnet i det här rummet. Fråga mig inte exakt vad hon gjort där längst inne i hörnet, under alla gamla kläder. Förmodligen var det bara mysigt och det perfekta stället för tjuvlyssning.  Fatta flätan?!!

Halva sortimentet blev väl genomprovat.

Sådan säng, sådan donna. ”kör mig, bär mig, vart jag än ber!”

”Jag tänker sitta här, ni kör!  Och jag kommer känna mig alldeles drottningaktig.”

Snyggare än såhär blir det kanske inte.

Blå himmel och fluffiga moln. Alltmedans det viner i grådiset utanför.