när du känner att din gamla avlagda bandyhjälm från 60-talet behöver piffas upp.

Tänk er min pappas gamla avlagda jofa-hjälm från den tid då bandy var stort som tusan. Vi snackar 60-tal nu. En sådan där röd, tunn sak utan någon som helst vaddering. En sådan hjälm som folk skulle förknippa med ren livsfara och ödesdigra händelser nuförtiden. Tänk en sådan hjälm och sedan en diskokula på toppen plus en hel massa andra kulor av olika slag. Då får du liksom en nyårshjälm, väl värd en stad som fyllde hundra.

Mokkasin hade ju fått äran att göra kostymer till den dag då Katrineholm fyllde 100, närmare bestämt nyårsafton. Det resulterade i en promenad på 10 000 katrineholmare med sex kostymklädda figurer i täten. Jag var ett knippe kaos den dagen och hann inte ta några bilder alls under själva förberedelserna. Och precis när jag tänkte filma hela alltet där i mörker och snålblåst, så lade såklart min telefon av. Och jag minns med säkerhet att jag lyckades knäppa några bilder men var de blev av är en annan fråga. Men jag ska se om jag lyckas sammanfatta det hela på något vis så småningom. Ärofullt var det i alla fall, hur man än vrider och vänder på det.

Min man är väldigt bra på sagolika lösningar. Jag kan verkligen inte ta på mig äran för själva konstruktionen och att den satt där den satt sedan. Och faktiskt i några timmar, utan att vippa i vinden eller få kostymbärerskan att få huvudvärk, den vägde liksom en hel massa. Tänker att det var spegelmosaiken som gjorde det. Och ja, såhär kanske det hela ser en smula överdrivet ut. Och det var den ju, överdriven alltså. En diskohatt. Inte var dag liksom. Men det var ju liksom det som var grejen. Och i själva verket, ihop med alltsammans var den absolut helmagisk.

Syrener. Så helt fel. Så mycket o-säsong så det skriker om det. I snödrivor och en massa minusgrader. Men jag var tvungen, ska man leka vår i januari är man liksom det. Det galna är att det till och med doftar syrener om dem.