-
kids and the woods
En av de fina sakerna med mitt jobb är att vi får tillverka saker. Det behöver inte vara något märkvärdigt och stordåd men ändå får man använda tankarna på bästa sätt enligt mig. Och man får ta vad man har. Nu är det ju inte så att vi bor vid världens ände men utbudet är i alla fall inte så stort, så man får helt enkelt göra själv om man nu inte haft planeringen i bakhuvudet. Inför plåtningen för Numero 74 häromdagen tog jag de tjockaste stråna jag kunde hitta i trädgården. De hade torkat under sommaren och var perfekta till pilar. Jag tejpade ränder, sprayade färg, slängde på lite guld, knöt lite läderband, gjorde skåror, skar ut fjädrar och pilspets i kartong. Sedan pratade vi om vad vi tänkte när vi såg en pil, och kom fram till att det endaste var kärlek. En instagramläsare upplyste mig så fint om att det nog är så mest överallt. Hon hade läst om en indianstam där kvinnorna tatuerade en pil för varje barn. Tatueringen satt på arm eller ben med spetsarna riktade mot sitt hjärta.
Dagens stora händelse var i en heliumtub. Nu visade det sig att ballonger klädda i tyg inte orkar trots helium men skoj var det så länge det varade.
Vi for ut till skogarna. Svea fick uppgiften att passa fåglarna och alla fjärilar.
Det är ett minst sagt ärofyllt uppdrag.
Vissa andra tog också sin nya roll med fullaste allvar.
Att plåta ett barn är easy peasy, två likaså, när de är fyra går det sådär ibland och åtta är hemskt härligt men man ska ju inte inbilla sig att alla samtidigt vill vara med på bild eller ens överhuvudtaget tänker att de är med i en bild. Oftast är ett par i en helt annan värld. Och när just de är tillbaka i verkligheten har någon annan hamnat någon annanstans.
Och döda trädstammar ska flyttas. Bara en sådan sak.
Molly och Theo.
Vi höll till alldeles i närheten av mina föräldrars sommarstuga.
Pappa flyttade rosor som ska ner i vår rosenrabatt.
Under kastanjen, vid det allra minsta bordet delades sanningar. Och förmodligen ett och annat påhitt också.
Tur att mamma hade bakat en massa goda sockerkakor.
Back to work.
Kärlekspilar var det.
Isa och Ella.
Batman dagen till ära. Det är en fröjd att plåta Numero 74´s utklädningskläder. Allt är genomtänkt i minsta detalj och så himla vackert. Inte sådär som det kan vara när det kommer till den här typen av kläder, plastigt, blankt och allmänt förfärligt. Många av kläderna funkar ju på vilket kalas som helst.
Och det är ju en lycka att jobba med detta företag där hjärtat sitter på rätta stället. Har ni läst mitt inlägg om hur de jobbar, om inte gör det, det är fantastiskt! Alltså hur Poupy med team och anställda driver Numero 74. Min drömförebild när det kommer till företag.
Alltså denna höst. Det var som den mest stekheta högsommardag.
Tur att fåtöljen var med.
Så jädrans gullig.
Dagens mest imponerande kostym tillhörde Charlie. Det var alla överens om.
Lovar att det var allt annat än svalt att vara kanin en dag som denna.
Bra med bärhjälp.
Leo.
Och som om det inte var nog bestämdes vid sen eftermiddag och mjuk sol att det var dags att byta location.
Efter lunch klockan tre som levererats till Norrdal så tog vi pick och pack och for till en gömd allé. Den historien ser ni här.
-
the little film – mokkasin behind the scene
Idag smygstartar jag min filmkanal på Youtube By Mokkasin, här hittar du den. Har inte direkt någon aning om hur den kommer utveckla sig men jag hoppas ni gillar. Smygstarten är en ”behind the scene” från igår, då vi plåtade kampanjbilder för Numero 74. Så varsågod, direkt från de sörmländska skogarna. Bakom filmkameran är Kristo. Han har också klippt hela alltet och fixat tonerna till. Tack! Himla kul för mig att se alltsammans såhär från sidan om.
-
h & m studio a/w 16
Som tur var upplyste Linn mig om H&M Studio A/W 16 för barn som släpptes förra veckan. Det hade självklart gått mig förbi som det mesta andra men eftersom jag har en tjej härhemma som är stormförtjust i den här typen av kläder var det ju ett litet lyckokast visade det sig. Kollektionen är limiterad och många storlekar är redan slut men jag måste ändå visa våra favoriter. Storlekarna går mellan 98/104 – 122/128 så storleksmässigt var det gränsfall för Nomi men den största storleken funkade ändå i vissa plagg. Hon är knappt 140 cm lång och ganska liten för övrigt, om man vill ha något att jämföra med.
Modellerna är helt sagolika och detaljerna är verkligen jättefina. Våra favoriter är den den vita klänningen som har en känsla av krinolin av sig, den pudriga klänningen med prickar och sammetsbyxan . Den broderade jumpsuiten är också jättefin men på till skolan idag. Och sammetsjackan men den var helt klart i minsta laget trots att Nomi tyckte raka motsatsen. Så det enda tråkiga med allt detta fina är väl att man väljer att sluta i storlek 128…
Och här sitter Linn i kaoset och syr rekvisita för ett kommande jobb som jag nästan får finrysningar av för det är så himla fint…
Liv´s symaskin är den bästa vi äger.
”Wow cirkusbyxor!!!” utbrast Nomi om sammetsbyxan.
Så fina detaljer.
Och nej vi ska inte ha en bebis om någon funderar över varför det står en helt underbar liten säng där i ofokus.
-
äntligen matkollo
Först – tack snälla för alla fina hälsningar och kommentarer om inredningen vi gjorde på Perrongen. Det är så himla mycket värt att få feedback både här på bloggen, instagram och såklart personligt. Numera, när kommentarer blir alltmer sällsynt så uppskattar jag dem otroligt mycket. På något vis blir det ett bevis på att ni finns här och läser. Såklart vet man ju det genom att se hur många som tittar in här men det är liksom så transparent med siffror och tabeller, trots att jag är tacksam över sådan statistik. Kanske är det tydligheten i orden som lämnas som gör att det sjunker in, så tusen tack!
Egentligen skulle jag bara skriva om att vi äntligen har startat upp vårt matkollektiv igen. Varje fredags-kollo. På rullande schema. Med noll regler och precis vad man känner för.
Bästa fredagarna. Dessutom kom pappa med en hel med hög rågkakor som mamma bakat. Snacka om fredagslyx.
Vårt snabbaste och kanske bästa är att fixa snabbt plock. Några oliver att marinera själv, gott bröd med olivolja, koka några kronärtskockor, rosta en egen nötblandning i stekpannan med lite flingsalt, ett par goda ostar och fikon, lite salami och prosciutto. Ett par goda röror är också bra. Vi gjorde två supersnabba med mascarpone som bas. Den ena hackade vi svarta oliver och blandade med osten, salt o peppar och olivolja. I den andra hackade soltorkade tomater, färsk basilika, olivolja, salt och peppar.
Gillar det för att man äter i evighet i jämförelse med en huvudrätt liksom. Precis vad man behöver när man ska vrida och vända på veckan som gått. Och sedan är det ju galet gott.
Och att alla ungar kan komma och äta lite som de vill och känner. Hoppa in i de samtalen de känner för, sticka iväg och leka när de tröttnar. Sedan gör vi alltid en snabb pasta. Som vi vuxna aldrig orkar men barnen gör det. Den här fredagen gjorde vi en Pomodoro.
Pasta Pomodoro från Leila
2 klyftor vitlök
6 tomater -alltså tomaterna nu, åh!
1 msk smör
1 msk flytande honung
1 kruka färsk oregano
1 tsk vitvinsvinäger
Flingsalt & svartpeppar
Mozzarella, parmesan och basilikaSkiva vitlöken tunt och tärna tomaterna. Fräs vitlöken i smör och tillsätt honung. Rör ner tärnad tomat och oregano. Koka ihop såsen till en lite tjockare konsistens, det tar ca 5 minuter. Smaksätt med vinäger, flingsalt och svartpeppar.
Blanda såsen med pasta, dela mozzarellan och blanda med. Strö över färsk basilika. Och parmesan såklart. -
Perrongen
Tänkte ni skulle få se lite bilder från ungkulturhuset Perrongen här i Katrineholm, som vi fick äran att inreda. Det jag hade i tanken allra mest var – jag vill att vi skapar en plats som inte ser ut som hemma men känns som hemma. Man ska känna i magen precis såsom man ska göra i sitt eget rum, allt ska kännas mjukt och tryggt. Samtidigt ska det finnas sådant att titta på som inspirerar och får tankarna att flyga iväg dit man minst anar. Som landar kreativa tankar och sätter igång dem…. I detta inlägget kan ni se lite hur vi jobbade innan och även här och här. Vi har jobbat nästan uteslutande med remake och second hand och vi har inte ändrat något i lokalen som väggar eller planlösning.
När man kommer in på Perrongen möts man numera av reception. Här kommer någon att finnas för att ta emot och leda rätt. Meningen är att det ska bli fullt med inspiration och information här. Därför finns det en massa platser att fästa det man önskar eller hänga saker. Av en ”porös board” (fråga efter det på byggvaruhusen) gjorde vi en jättestor anslagstavla som går lätt att nåla i. Den målades med Beckers färg Karamell. Lister betsades i Herdins lackbets Brun 607. Bokstäverna på väggen ska bytas då och då, men just nu är det Kärlek och Respekt som gäller. Dessa är vintage kommer från denna butik samt här.
Till höger byggde vi en låtsatsvägg, fylld med klätterväxter. Det behövdes en vägg som avgränsade den stora lokalen. Vi ville också ha ett rum utan att stänga in för mycket och utan att ta bort rymden. Det är alltså ett stort armeringsjärn som har svetsats ihop till en låda. Nederdelen är sedan inklädd i plankor. Fungerar också utmärkt som moodboard.
Den gamla skänken vände vi sonika med utsidan utåt och målade med kulören NCS 8005 R80B – en mörkt grå färg som återkommer i detaljer i lokalen, bla på de gamla gjutjärnspelarna. Även här är meningen att affischer och annat ska upp så clips i mässing härifrån skruvades upp.
Lamplösningen är jag väldigt kär i. Ett jättelångt gammalt järnrör som legat på vår tomt hur länge som helst kapades i två delar. Därefter monterades tvinnade textilsladdar i mörkbrun ihop med mässingssocklar och snoddes runt röret. LED-lampor i tre olika storlekar och former från Clas Ohlson. En ellösning på översidan, där samtliga sladdar kopplades ihop till en gemensam. Och stålvajer upp till tak. När rören var på plats så flyttades lamporna upp eller ner och i sidled för att få dynamik, marginalen på sladden gjorde det möjligt.
Gamla underreden togs om hand och man gjöt vackra betongskivor. Dessa vaxades sedan in för en tålig yta. En fem meter lång sittbänk byggdes också och betsades. Vi återanvände skivor som fanns på plats och målade dem till griffeltavlor, som får agera en ombytlig konstplats, där kidsen själva får teckna. Jag har lärt mig om vilka tuschpennor som funkar allra bäst på griffeltavlor. Posca är perfekt om du ska skriva på metall, glas och nästan alla andra material. Men just på griffeltavlor som du målat själv kan de fästa alldeles för bra och du får svårt att sudda ut sedan. Så vet man med sig att motivet ska bytas och du vill ha en ren yta senare så passar dessa från Zig allra bäst.
En av utmaningarna var ju att knyta ihop den här gigantiska lokalen. Krympa den för att få den mysig och varm men utan att ta bort känslan av rymd som ju är fantastisk. Att jobba utifrån en helt tom lokal och addera sak efter sak är så himla härligt. Helt plötsligt kommer formen på rummet fram och platsen i sig får liksom det den förtjänar. Ett tom lokal må vara härligt på sitt vis men alla rum måste fyllas på något vis för att få en mening. Man måste våga borra i väggar och ställa dit saker. Kanhända känns första möbeln malplacerad men redan vid nästa så inser du att det är ganska lätt att skapa den värld du önskar. Tycker om att ha soffor rygg mot rygg, på så vis kan man sitta nära men ändå inte alls.
Tavelväggen skapades från alster av ungdomarna, plus att vi fyllde på med annat för stunden. Det som tar tid med en tavelvägg är ju att göra den, att sedan byta innehåll kan man ju göra när man får feeling. Och det är också det som är meningen. Som en högst ombytlig konstutställning.
Hyllan stod alltså gömd bakom bråte i ett mörkt hörn och behövde bara tvättas.
Passar så himla perfekt och det enda som saknas nu är pocketböcker som ska få fötter och få följa med hem.
Dessa fönster med utsikten är kanske vackrast. Så fantastiskt att glo in i en grön vägg som ändrar skepnad efter månader. Fönstrena är k-märkta och även den lilla plåtrännan, men nu under hösten kommer plana sittbänkar att byggas smart (just nu lutar de lite inåt) i ett par av fönstrena.
Industri för historiens skull, sammet och fransar för mjukheten, second hand för att vi måste, jorden ni vet. Och detsamma med återvinning. Och på det, oväntade detaljer för fantasi och drömmar.
Ser ni den lilla scenen. Bakom den svarta duken fanns ytterligare ett fönster som verkligen måste komma fram i ljuset. Vi placerade en skena och fäste 2 – fingerkrokar som glid. På så vis får man scen på en sekund utan att gå miste om utsikt.
Det som vi gjort i detaljväg är bara ett sätt att inspirera till fortsättningen. Som ett blad i en tidning, eller en bild på Pinterest.Min önskan är att någon gör om och gör nytt, på sitt eget vis.
Gör´t bara.
En av sittplatserna fick ett megastort bord. Meningen var att man ska kunna sitta flera runtom men ändå inte behöva vara samma sällskap, lite på sin kant om man känner för det. Inspirationen hämtade vi härifrån.
Den här bläddersaken i mörkt trä satt i en av lokstallarna. Jag var överlycklig att få den nermonterad och snickeriet var lika lycklig att bli av med den. Jag bara : Tack supersnälla!! och de: Det är vi som ska tacka…
Tycker om ampeln som Mimmi Staaf och Josefin Halvardsson formgivit för Ikea.
Föreställning 101:an i bilder.
Den så kallade inte så mobila food trucken är inte helt klar och var stängd den här morgonen. Men i alla fall med smarta tavlor , trälådor från Ikea som betsats. Vi letade som galningar efter en vintage vagn men när vi gick bet så måste jag säga att denna satt som en smäck. Vi har lite småfix kvar, som övervåningen till exempel. Där blir det hängstolar och hängmatta och som om man är bland träden…
-
for the monday coffee
Äntligen har jag hunnit finsurfa lite. Det är lite svårt att hålla sig uppdaterad när man är mer eller mindre analog. Men i alla fall… Om man är lite lost så älskar jag ALLTID Weronicas Fredagssvep. Hon håller mig uppdaterad på det jag behöver veta om vackert och härligt, tack för det! Jag vill såklart se den Allvarsamma leken.
Idag släpps den första av tre filmer som Kristin och Johanna gjort för Boråstapeter. Fint, härligt, informativt och inspirerande!
Och Kristin kan man ju liksom inte få nog av. Som tur är så kan man kika in hemma hos henne i senaste Elle Decoration.
Här på Lovely Life har Volang Linda också hamnat. Det tycker jag är hemskt fint!
Och påtal om hemskt fint. Om ni tycker om blommor måste ni följa Paulinas vackra instagram. Paulina driver tillsammans med sin man Johan det nystartade Velobloom. En studio med inrikting på trädgård, gatherings och workshops. Och världens tjusigaste cyklar…
-
söndag i sörmland!
Jag säger bara en sak. En härlig söndagssak! Ta en sväng till Ändebols Gård (och för all del resten av Sörmland med) idag. Vi var där igår för att kolla in förberedelserna inför dagens Aptitrundan. Lokala mathantverkare, producenter och lunch/middag/fikaställen runt om i Sörmland har idag öppet hus. Det är liksom bara att kika in här och planera sin egen lilla söndagstur. Just på Ändebols Gård kommer Solmyra att laga wraps utav gårdens eget lammkött och nyskördade grönsaker. Det hela lät så otroligt gott så vi kan nog minsann inte göra annat än att äta oss genom hela helgen härute… Dessutom kan du ta med dina egna äpplen då Järna Musteri finns på plats med sitt mobila musteri. Här kan du läsa om hur du går tillväga, lätt som en plätt och så värt det tänker jag. Av en stor papperspåse blir det drygt fem liter äppelmust. Förstå lyxen en snöig vinterdag! Och så lite fårklippning på det och allt annat mys som hör Ändebols Gård till. Titta under Sörmland här på bloggen så hittar ni inlägg om gården lite här och var. Och som grädde på moset gjorde jag en liten film.… Med låten Frannie av Josh Woodward.
Som djurmyset. Våra barn älskar det här stället lika mycket som vi. Vi ser knappt röken av dem för antingen så evighetsklappar de en katt eller gosar med hönsen. Och de tröttnar aldrig på den saken.
Eller på att springa runt och kika på allt.
Och den här vagnen är ju som Liseberg.
Leo smög in i växthuset och råkade stjälpa en låda med tomatklämmor. Därav den allvarssamma städminen.
Helgen till ära hade det fixats så himla fint i Fårstallet.
Älskar att allt det vackra är från naturen runtomkring. Allt är ju nästan som på låtsats den här tiden på året.
Fikat är ju helt fantastiskt här…
Men vi började med lunch…
.. en så otroligt god tomatsoppa.
Såklart, då tomaterna här är precis som godis.
Leo och mjölken.
Gänget spred ut sig i hela Fårstallet.
För lugn och ro väljer man minsta bordet.
Fin syster med dotterpresent kring halsen.
Det enda problemet med Ändebol, enligt Nomi, är att man inte får ta med sig en höna eller två hem.
Just den här fick namnet Sötnosen, självklart namnval för en höna.
Och när man lunchat, fikat, kollat fårklippning, mustat, lekt och myst som det inte fanns någon morgondag. Då måste man ju också inhandla veckans grönsaker. Till och med gurkan härute smakar som himmelriket. I gårdsbutiken finns gårdens ekologiska grönsaker och kravmärkt kött. Och en hel massa annat närodlat och ekoätbart, keramik, ekologiska fårskinn… Söndag i Sörmland alltså. Hoppas vi ses!
-
new album by christian kjellvander – A Village : Natural Light
https://www.youtube.com/watch?v=nIXqU7YMDHI
Om ett par veckor släpper Christian Kjellvander ett nytt album A village: Natural Light. Tillsammans med det grymma teamet bakom Stora Havet har jag gjort promon till albumet och jag är så himla stolt över alltsammans. Minns ni den magiska dagen då vi filmade? Jag lovar att allt är lika magiskt som det ser ut, från början till allt det som kommer sedan.
-
som att tälta bland molnen
Inlägget presenteras i samarbete med Ellos
Att sova med tyg gör något alldeles särskilt med en. Jag tänker att ha det närmast taket är lite som om att ha sin egen himmel mitt framför näsan. Som att se molnen precis innan du blundar eller som dimslöjor i gryningen precis samtidigt som du slår upp ögonen. Jag tänker att världen allt blir lite mjukare på så vis. Vardagen, tankarna och liksom bäddar för drömmar. Därför är jag handlöst förälskad i den här baldakinen.
Som om det inte vore nog med allt det andra så är en sådan här sänghimmel som ett extra rum. Jag har aldrig riktigt förstått det där med att möblera utmed väggarna och tycker det kanske är ljuvligast i världen att ställa sängen såhär mitt i. Och med baldakinen ovanför så gör du dina egna väggar där du behöver dem för stunden. Alla band gör det enkelt att knyta och fixa skugga för solkatter på ingen tid alls.
Eller att släppa ner så mycket tyg det bara går, för en alldeles egen värld. Sov på den, så himla mysigt. Som att tälta bland molnen.
Att sova i linne är mitt bästa. För det första är det vackert och blir bara tjusigare ju mer det används. Men så är himla svalt också, tror det har något med hur lin absorberar fukt och transporterar bort värme… Serien Candice i tvättat linne är Ökotex-certifierad och genomgått tester så att man kan garantera att linnet inte innehåller kemikalier. Finns som bäddset i flera färger och helt underbara överkast. I samma serie finns också underlakan och sängkappa i samma färgskala.
En fin nyhet är stolen Bell i massiv alm och flätad rotting som sits. Tycker att man lyckats strålande med valet utav träslag och sitsen, hela känslan har lite fransk vintage över sig. Mer amplar åt folket kan man ju tycka, fler växter behövs och helst på otippade ställen. Här hittar man denna ampel.
Kuddfodral måste man ha många utav. Tycker mest om de med skrynkliga knytband.
Tänker att ni får en behind the scenes också… Sweet dreams!
Här kommer en lista på det du ser i bilden.
-
work & work in progress
Idag var första gången jag inte var på Perrongen och det kändes nästan lite tomt. Men imorgon bitti åker jag dit för att plåta hur det blev när det blev färdigt. Men här kommer lite bilder från de senaste dagarna. Och kaoset innan självaste öppningen igår kväll.
Cafebord har gjutits på plats. Och jag är helt kär. Så galet fina och mjukt vaxade. Ett jättestort ska beställas till mig själv om jag så ska frakta det ensam till vårt hus. Det lär tydligen väga en del…
Som underreden återanvände vi dessa klassiska som vi hittade i en av alla gömmor.
Tavelvägg in the making. Kära nån så mycket att putsa. Alla ramar är köpta second hand och passepartouter fixade galant och väldigt hjälpsamt av vår favorit när det kommer till detta, Boas utanför stan.
Det kryllar av begåvade kids i den här stan. På alla plan.
Det här bordet hade jag lätt kunnat tjyvat med mig hem och många med mig verkar det som. Underredet är återanvänt av en arbetsbänk som stod i en av lokstallarna. Nya plankor som bordsskiva som betsats med Herdin´s lackbets brun Nr 607. Den bets vi alltid använder då vi vill att plankor ska få den rätta bruna nyansen. Scenspotarna gjorde vi om till vanliga lampor.
Min pappa tipsade om att lägga ytterligare ett lager av matt lack för att bordet ska gå lättare att torka av. Och eftersom jag är omgiven av jättesnälla alltid, så behöver man ju liksom inte fråga två gånger om lite hjälp.
Den fem meter långa sittbänken fick samma behandling. Älskar lamplösningen, ska visa senare. För att inte tala om armeringsjärnsväggen.
Kuddar och åter kuddar. I sammet såklart.
Att jobba vid lokstallarna är mer än perfekt eftersom barnen kan sysselsätta sig i timmar vid skateparken som ligger över gårdsplanen. Och när de vilade sig från modighetsmärken och andra skador så har det funnits tusen saker att hjälpa till med. Här sprayar Viggo S-krokar med kopparfärg.
Jobb med skatepark. Kan inte tänka mig så mycket bättre faktiskt.
Den här lilla Leo är grym på sin BMX och åker konstant från morgon till kväll. Tydligen gör vantarna något extra bra med själva åkningen.
Pizzalunch.
Men att äta på en tom jättescen gör även pizzan lite magisk.
Jag framkallade en massa foton från 101:an och fick hjälp att fästa upp dem. Jag kan tipsa om Crimson om du vill framkalla snabbt, bra kvalité och bra priser. Enkelt är det också.
Jag har nog aldrig letat runt så mycket som nu. Det känns som om lokstallarna aldrig tar slut eftersom man har ingen aning om var dörrar leder.
Allt är ju dessutom magiskt vackert trots att man får kisa i mörkret och lysa med ficklampa för att vara säker på var man går eller står.
Det finns ett torn som inte har några golv kvar. Bara en trapp där man kan kolla ut från andra våningen. Någon sade att det fanns planer för detta torn. Snälla, snälla gör alla planer sanna.
Mycket fika blev det. Och ingen ville vara med på bild.
Vi köpte tavlor till cafée från Granit. Du vet sådana där 50-talsaktiga.
Skåpet har äntligen fått den plats det förtjänar. Kan inte fatta att detta stod gömt, glömt och jättesmutsigt. Med färdiga nummer och allt.
När det gällde själva caféet så tänkte jag mer på en kiosk eller food truck. Eftersom boken om Strömma är den mest inspirerande jag vet just nu fick en av böckerna agera öppen inspiration, så att ingen ska gå miste.
Eftersom det var högst förbjudet att spika i dessa väggar fick vi lösa det på annat sätt. Ett gammalt skärp kapades och fick agera hängare till kopparrör och S-krokarna.
Tavelväggen påbörjades. Och gjordes klar.
Nomi efter en lördag i skateparken.
Älskar att tågen susar förbi där i bakgrunden.
Söndagmorgon och inte världens nyttigaste frukost…
Viggo har drabbats av stress. Han har påbörjat sin Halloweenkostym och frågar sig, hur ska jag hinna? Det är ju inte långt kvar… I alla fall så hade han kokat sitt eget lim på lördagskvällen som svalnat under natten. Det och badboll fick följa med.
Papier mache som ska bli ett körsbär. Ett ruttet. Som ska sitta på huvudet. Själv ska han vara en muffins. Sedan ska armen visst bli en mask som slingrar sig ur den ruttna muffinsen. Eller om det var från körsbäret? Läskigt värre. Om han nu hinner klart så.
Wille kom förbi och självklart är det ju drömmen att få provsitta moppen. För att inte tala om att hänga med just stora kompisar, DET är drömmen.
Söndagslunch hemma hos min mamma och pappa. Abborre-filéer med kantareller. Hur lyxigt?
En alldeles vanlig söndag på Perrongen är det också dags för Tedans med The Bandwagon.
Lindy hop alltså. Förstå att jobba vägg i vägg med detta. Det är ju nästintill så man tror att det är på låtsats. För härlighetens skull.
Hittade en Hortensiabuske…
…i en ödeträdgård.
Jasmine fick börja att teckna på griffeltavlorna.
Först ett par snabba skisser. Så himla bra!
Världens finaste tavlor!
I det här hörnet av Perrongen lyser alltid kvällssolen. Bästa fikaplatsen.
En låtsatsvägg som också är en anslagstavla.
Ja, jag har ju redan sagt att jag är kär i mitt jobb. Världens roligaste.