Då så. Snipp snapp slut. Butiken Mokkasin är som borta med vinden. Jag packade sista paketet igår och fastnade i rätt många tankar där i det sista pappersprasslet. Så jag tänkte att den allt är värd en liten summering. Om hur allt började och hur det det blev. För det var ju faktiskt med den ALLT började. Innan den fanns ingen blogg, inga ord och inga bilder. Bloggen föddes i och med butiken. Om än en helt annan värd mot idag, faktiskt ett helt annat universum så var det liksom första steget mot allt det andra. Jag tänker, att trots det inte alltid varit glasklart eller a piece of cake (eller kanske aldrig någonsin just det sistnämnda) så har den gjort mig till vad jag är idag. Man skulle kunna säga att det är affären som ledde mig in på spår jag aldrig någonsin snuddat vid tidigare. Den har också gett mig ett mod, att alltid lita på hjärta och magkänsla. Och alltid våga stå fast vid sin egen sak. Oavsett om det kanske inte alltid är den sak som är mest rationell i många avseenden. Men hursomhelst så är jag jäkligt stolt att jag kompromisslöst hållt fast vid det jag trott på. Från början till slutet och in i kaklet liksom.

Affären har varit glädje och en hel massa kärlek, jag kommer för alltid att spara alla mail, ord och hälsningar som kommit i och med den. Ord om att vi har packat kärlek i paketen, att det gjort andras dagar vackrare. Att vi faktiskt skänkt glädje i både vardag och sorgliga tider. TACK för det, det betyder allt för mig. Trots att det kanske inte alltid varit försvarbart om man ser till tid och pengar (eller egentligen aldrig) så har just det varit det stora värdet för mig. Jag har gjort min grej, det jag vill tro på här i världen. Att med små medel göra det vardagliga lite vackrare, att försöka skänka kärlek och omtanke i något litet. Även när det rör sig om något så banalt som en affär. Kanske för en önskan om att värdet blir större på så vis, när man liksom gör saker med omsorg och eftertanke. Men också möjligheten att skänka glädje till sin omgivning. att liksom få chansen. Låter säkert löjligt i mångas öron och må så vara, för mig räcker det fint med alla ni som jag vet uppskattad det vi stått för under åren som varit.

Allt detta är otroligt betydelsefullt, lova att aldrig tro något annat. Men jag skulle ljuga om jag påstod att det hela alltid varit enkelt, för det har det inte. Valet i att stänga butiken grundar sig främst i att jag lyssnat fullt ut på hjärtat och magkänslan och vad det grundar sig i, vill jag berätta för dig här nedan. Att jag dessutom väljer att följa alla mina drömmar och lägga alla mina timmar för det jag verkligen brinner för är ju såklart lite av en saga för mig. Jag är full av tillförsikt inför framtiden och kan nästan inte fatta att det är sant, att nu jobbar jag bara med det som ger mig bra energi och det jag kan stå för till hundra procent.

Men först, det var det här med att saker inte alltid är enkelt… Det är det väl aldrig här i livet men att se en liten business i ett stort perspektiv med fokus på världen i allmänhet kan ställa saker på sin spets. Åtminstone var det så för mig.

Att leverera med  hjärta och personlighet har varit primärt för mig. Och som sagt att något så enkelt som ett paket kan göra skillnad för någons dag är värt väldigt mycket. Min tanke har alltid varit att produkterna vi säljer ska stå för etik och moral i alla led för i det andra perspektivet ska ju också produkten också göra skillnad för alla människor som på något vis varit inblandade i produktion av en produkt. Att vi dessutom packade som vi gjorde hade också en tanke om att förutom ge en härlig upplevelse skulle konsumenten ha möjligheten att återanvända. I allt från band, papper och tygpåsar. På alla dessa punkter försökte jag se det meningsfulla, mitt lilla bidrag till hållbar konsumtion.

Men i en värld där konsumtionshjulet snurrar allt fortare så premieras snarare snabba leveranser om du driver en webbshop och billiga priser. Den stora massan sätter rabattkoder främst och snabbt som blixten ska det helst gå. Normen i samhället känns gå hand i hand med shopping utan gränser.  Vi söker tillfredsställelse i form av shopping och är bergsäker på att man just köpt lyckan. För att i sekunden efter var på ny jakt. Så ser det ut och det är ingen direkt hemlighet.

Och mitt i allt detta står du med din lilla affär och vägrar att ändra mindset, för det var ju inte så det var tänkt. Och alla de andra affärerna skriker sälja, sälja, sälja med jättestora bokstäver och hetsar på. Och jag känner mig helt vilse i pannkakan i den typ av konkurrens och konsumtionshets. Jag fattar ju att det där med säljande ska vara det viktiga i en affär just, men hur underligt det än må låta i någon annans öron, så var det aldrig någonsin det jag brann för. Det var att göra en skillnad och ge människor en möjlighet att välja annorlunda, välja bort och välja rätt. Som om jag trodde att man kunde leverera snällhet, en gnutta härlighet och saker som inte kommit till på någon annans bekostnad, saker som varken skadat människa eller miljö. Att brinna för en önskan om att världen skulle se ett slut på slit och släng.

Och att taggas av priskrig och köphets ligger mig inte i fatet. Men trots det är jag ju inte blind för hur världen ser ut. Och trots att jag önskade att inte bry mig om alls , så fanns det dagar då jag också såg, då jag också funderade. Då jag var nära att falla och tänka att det är kanske i köphetssvängen man bör vara. Vinna eller försvinna liksom. Men jag föll inte och idag är jag så förbaskat stolt att jag inte gjorde det. Att jag inte skruvade upp farten och hängde med på konsumtionshetståget. Istället gjorde jag precis tvärtom. Skalade bort, valde bort och vägrade följa med i det där priskriget. Det enda vi skruvade upp på var att göra ännu mer av det som vi kände var rätt i hjärtat. I konsumtionshetståget finns så många andra. Och det allra  sorgligaste är att de är de som går segrande ut tillslut , åtminstone om man ser åt det ekonomiska. Sedan är jag inte helt säker på att det är hjärtat de följer allra helst. Inte det allra innersta i alla fall. Och där kan man ju fråga sig om hur den så kallade segern ser ut. Och hur det känns när man innerst vet att den var på bekostnad av så många andra faktorer.

Tankarna om att vilja driva något personligt, om viljan att göra sin egen grej har följt med mig från början. Vi var ganska så ensamma när vi började. Ganska så snart poppade den ena efter den andra affären upp och hoppsan vad likt allting var. Samma saker, likadana texter och inte helt sällan kunde jag se mina egna bilder i andras marknadsföring. Händelser som ibland påpekades från min sida men tillslut blev för ofta förekommande, för att kontrollera. Det underliga var att de gånger  jag bemötte detta, hade man ju ingen aning om att det faktiskt var en bild som var min. Och var det ändå inte lite småsint av mig att inte kunna bjussa på det hela…? Förvånad försökte jag förklara att bilderna som skulle personifiera vår affär hade tagit timmar att skapa och svaret var nej, här skulle inte bjussas på sådant som andra betalar för. Självklart kan man tycka men icke.

Och visst, man ska glädjas åt att andra inspireras och se det som om man gör något bra. Men när man får höra från egna samarbetspartner att man skämtar  om att så många hör av sig och säger ”vi vill ha exakt som Mokkasin” vi vill att ni tillverkar att exakt som det Mokkasin har” ” vilka färger har Mokkasin valt”. Ja, då blir det hela en smula märkligt. Åtminstone i längden.

Vi drevs dessutom av en vilja att leta jorden över efter unika produkter. Vi lade så mycket tid på detta. För att hitta rätt och bra saker. För att inleda nära kontakter och ta reda på all fakta. Vi grottade ner oss i produktionsled och ställde jobbiga frågor. För att en månad senare se samma produkter i någon annan affär nära oss. Gärna med lite dumpade priser också. Där blev jag trött så många gånger. Inte för att jag inte inser att konkurrensen är fri men att hela tiden inse att många bara tittade och följde. Och dessutom valde att sänka värdet på produkten i fråga. För mig ligger allt värde i att veta var och hur en produkt produceras, att ha en nära och direkt kontakt med formgivare och producenter, att veta att produkten följer etik, moral och hållbar produktion. Att ingen människa tagit skada och inte heller vår värld. Detta tycker jag ska ha ett pris, ett betydligt högre värde än de varor som står för raka motsatsen. Dessa produkter ska inte ingå i köphets och prisdumpning, precis tvärtom ska det vara. Men tyvärr, så ser inte världen ut. Åtminstone om dessa saker hamnar på fel ställen, där fokus ligger på helt andra värden.

I nära kontakt med formgivare världen över har jag också många gånger delat deras frustration över copycats som sprids fortare än vinden själv. Utan sans och vett sätter företag tänderna i  småskalig design och det som många gånger från början varit unikt. Att göra kopior av andras storsäljare och framhäva det som den ”egna kollektionen” verkar vara en enkel sak att göra.  Eller att köpa in massproducerade produkter utan kontroll i produktionsled och arbetsförhållanden för att sedan sätta sin egen etikett på det, såsom det vore egen design och tillverkad under kontrollerade former. Då det i själva verket är precis tvärtom. Jag förvånas dagligen över att konsumenter inte genomskådar detta. Idag när vi bara genom en lätt bildsökning kan hitta just de här massproducerade produkterna under företag som har detta som sin affärsidé, att göra miljarders av en produkt och sedan sy dit olika företags logga. Och paff så ingick den massproducerade produkten i ”en egen kollektion”.  Sådant får mig att fundera på trovärdighet och äkthet hos företag. Vad är man benägen till mer om man tycker det är ok. Inte min sak, kanske någon anser, det där gör man väl hur man vill med. Det tycker inte jag. Det utarmar marknaden på det småskaliga. Det trycker bort de företag som kämpar för att hålla fast vid hållbar produktion och medvetenhet. Det är dessutom mer regel än undantag att priserna på kopior ligger långt under priset av originalprodukten och redan där har man puttat bort originalprodukten från marknaden. För den stora massan och normen i vårt samhälle gör det möjligt.

Att världen trots allt är fast i masskonsumtion får mig att oroas på riktigt. Jag vill tro på företag där hjärtat sätt främst. och inte bara på låtsats utan fullt ut. Med det menar jag att det räcker inte med att posta inlägg i sociala medier att man gör si och så utan man måste också jobba aktivt för sin sak. och för världen. Allt annat borde folk i allmänhet se igenom. Men nej, det gör man inte och detta förvånar mig så ofta.

Det tankar som har snurrat i mitt huvud de senaste åren har handlat otroligt mycket om konsumtion. Och då menar jag framför allt min egen. Jag har själv ändrat mitt eget konsumtionsmönster extremt under de senaste åren och detta har ju såklart påverkat affären, konstigt vore väl annars. Det finns inte en dag jag inte vridit och vänt och utvärderat prylar som skulle få en plats i affären. För där vill jag kunna stå rakryggad för varenda liten pinal och varenda beslut. Jag har brottas med etiska frågor och tankar dagligen. Ibland har nära och kära fått mig att vara lite snäll mot mig själv och inte tänka för långt,  som om det är ju trots allt bara en affär. En liten. Men jag har haft svårt att tänka så. Kanske har jag i min enfald trott att jag kunde rädda världen på så vis. Om än bara lite. Kanske förändra någonstans. Att besitta möjligheten att välja om en produkt är producerat enligt alla rätta medel och att ingen annan människa eller miljö har skadats pågrund av att jag ska äga något, är för mig en av mina viktigaste grundvärderingar. Kanske är det en ren omöjlighet att driva en butik i masskonsumtionens motvind. Åtminstone när du själv är som uppslukad av  funderingar kring konsumtionshetsen. Kanske går det inte överhuvudtaget om man ser till hur världen ser ut och hur den stora massan ändå följer normen. Trots det så vägrar jag tro att vi inte kan förändra. I det stora hela vill jag ända tro att vi i grunden borde kämpa för samma mål. Det finns ju liksom ingen annan väg och vi ska överlämna den här jorden så småningom.

Med därmed inte sagt att det finns en hel drös av företag, formgivare och butiker som kämpar på precis såsom vi gjort. Och det är för dem jag skriver det här. För att jag hejar på dem av hela mitt hjärta!

Mokkasin började ju som världens sötaste lilla affär på en av stadens charmigaste gator. Det var en historia för sig. Jag tänkte att vår stad saknade just en sådan här affär.

Jag minns att jag gick all in för att göra det härligt mest. Vet att många tyckte detsamma men minst lika många, om inte fler, tyckte nog att det var lite märkligt. Att själva härligheten gick lite överstyr kanske eller vad vet jag.

Så efter ett par år sade jag bye bye. Och där tog en helt annan plats form. Egentligen är det hela som olika planeter men namnet är ju i alla fall detsamma.

Jag var fast besluten om att Mokkasin på nätet skulle ha sin egen form. Då 2011 var den här typen av butiker ganska ovanliga. Och jag valde att nästan uteslutande ta egna bilder.

Allt jobb med bilderna var helt klart värt det, mest bara för all kärlek och pepp som kom i och med detta.

Huset blev min studio.

Och mina egna barn blev modeller. Titta vad små!! Nomi och Charlie var 5 och Viggo 7. Gullisar!

Jag valde att inspirera till hållbar inredning och plockade in klassiker och väldigt mycket vintage.

Mokkasin tog Numero 74 till Sverige och jag vill nog påstå att där och då ändrades vår allmänna syn på barnrumsinredning. Färger som inte synts så mycket härhemma blev superpoppis, och var helt klart här för att stanna. Ibland undrar jag hur många sänghimlar i dammiga färger som hänger i bara de svenska hemmen.

Den här bilden betyder massor för mig. Man skulle kunna säga att det är den som gjorde att jag idag jobbar som Numero 74´s  fotograf, vilket jag är så himla stolt över. Året efter det att vi köpt in Numero 74 till affären hade jag med mig denna bild som visitkort till Maison Objet i Paris. Jag hade ingen aning om att bilden hade varit en snackis under året som gått men jag blev varse där och då….

Det var väldigt mycket kaos. Jag är väldigt mycket kaos.  Det var stort och fantastiskt när Linn började jobba med mig. Hon är ordningen självt.

I alla de här åren har allt varit förankrade i varandra. Känslan av att vara otillräcklig på ena eller andra hållet ska bli så skön att lägga åt sidan.

Faktiskt kan man skapa skyltfönster såhär också.

Vi valde färger som spreds som en stormvind i pappersvärlden.

Och vi packade tjusigt för att det där med härligheten och hopp om återvinning. Under åren är ni så många som delat med er om sparandet av papper och band och hur det hamnade på andra vägar. Älskar det, tack för att ni förstod.

”Densamme måne ser oss” blev visitkort och blev ett print där pengar har skänkts till Sos Barnbyar och Cancerfonden. Sådär 30 000 gick till SOS barnbyar, WOW! Sådant får mig att tro på människor.

Mina tankar om konsumtion växte större och större. Kanske mer än vad jag kan förklara i ett endaste blogginlägg. Jag tänker så ofta på jorden de ska ärva och vad vi gör med den.

Vi valde att återanvända fullt ut och för att förtydliga där det behövdes så gjorde vi en stämpel.

Vi gjorde flera.

Och skalade bort och valde rätt.

Och gjorde packpåsar.

Flera stycken faktiskt. Det kändes så himla fint. Men kanske inte den värsta bästa affären…om man ser det åt andra hållet. Men fint var det.

Och inledde flera samarbeten. Där vi visste exakt allting om allt.

Kanske kan man ge historier på köpet. Det är i alla fall så jag tror.

När det gäller samarbeten är det en tillfredställelse att få göra allt själv. Kan inte fatta att vi till och med sydde smyckespåsar…

Och handgjort och återvunnen guld eller silver, så långt det bara är möjligt.

Vi strösslade stjärnor för glatta livet. En för varje tanke. Och känslan att bära den med sig.

Såklart var alla samarbeten helt rätt producerade. Eko och handgjort. Varenda litet stygn alldeles unikt.

Stolt prägling.

Och inte så värst säljiga nyhetsbrev. Men jag hoppas de var härliga.

Inga rabattkoder. Men på köpet: Julklappsinagning, tygpåse och som ett litet miniprint till visitkort.

Präglade visitkort.

Och avslutningsvis – TACK kära ni, ni vet vem ni är, som följt oss på den här resan. Nu tar ett nytt äventyr vid.