Filmjobb bland bakelser, barbisar och blomkålshuvuden.

Igår filmade vi för Stora havet. Ni är många som undrar om just detta stora hav. Tänker mig en lite mer grundlig beskrivning av det hela framöver. En liten presentation över de åtta i vårt team känns som en bra plan. Men i alla fall. Vi är en digital , kreativ kommunikationsbyrå. Och igår filmade vi, som sagt. Tyvärr har vi en sjuk liten kille härhemma så jag var tvungen att avvika nästan halva dagen för sjukhus och röntgen och alltihop. De andra två fixade ju det hela galant men tyvärr saknas bilder av själva filmningen. Men fantisera vetja! Så får ni se det färdiga resultatet sedan!

Kristo var kreativ med ett blomkålshuvud.

Alltmedans Therese gjorde snygga bakelser. Lika tjusiga idag också faktiskt. Och kanske om två månader också. Det kallar jag en bra bakelse å ena sidan. Men inte åt den andra.

Gissa vad blomkålshuvudet egentligen skulle sluta i?

Det var mer rörigt än vad det ser ut… Och vi filmade i verandan då dagen aldrig blev ljus.

Barbisar med hemmasydda 70-talskläder, monopolpengar, val av koppar och med väldigt mycket mera. Rekvisita utan slut kan man också kalla det. Följ @thestorahavet på instagram, där kan man bla se mig klä på barbisar. Inte var dag…

Och av Johanna fick vi låna en massa ovärdeliga dyrgripar. Till på köpet min absoluta favoritring. I hennes morfars gamla smyckesask. Alltså den här ringen är så galet vacker. Jag önskar den högt. Nu är det svårt att se alla detaljer så här på bild men att den är hennes mamma Inga´s  examensprov från 60-talet. Den är så perfekt så det nästan inte känns som den existerar men det gör den ju. Ni vet väl att eftersom Johanna är en sådan jättebegåvad guldsmed som sitter på alla talanger och kunskaper så kan man ju be henne om precis allt om himmel och jord när det kommer till smycken. Exakt så gjorde vi våra vigselringar. Det är såklart att man vill att den ska vara bara min,  bara våra.

Just i smyckedjungeln finns så mycket masstillverkning idag, smycken gjorda helt utan känsla och finess. Och dessutom där inte etisk tillverkning existerar, dessutom med metaller som inte är rena utan proppade med gift och annat som man absolut inte vill ha närmast kroppen hela långa livet. Bara en sådan sak gör ju att värdet allt att anlita en riktig guldsmed. Om man nu inte skulle tycka att den unika formen skulle räcka.

Härligt värre.

Fortsättning följer…