himmeli.
Här är boken Himmeli av Eija Koski, världens endaste himmelist. Hur himla fint låter inte det? Eija är alltså konstnär och skapar himmeli runtomkring i världen. Himmeli ett gammalt finskt hantverk som blivit på tapeten igen. Alltså, redan vid själva namnet har man ju fallit dit. Man kan också säga takkronor. Eller geometrisk halmslöjd. Men det kanske man inte vill… En himmeli görs av råghalm eller för all del den mesta av halm från andra sädesslag. Förr i världen ansåg man att himmelin bringade lycka. Jag tänker att det kanske kan vara lite samma än idag. Det beror nog bara på hur man ser på saken.
I boken får vi historien, tankar om dess skönhet och tekniken. Tycker väldigt mycket om avsnittet geometrisk skönhet och stycket om himmeli och närvaro. Väldigt spännande och så fascinerande när urgammalt hantverk kommer i en ny dager. Jag älskar att se hantverket som sett i stort sett likadant ut i grunden sedan flera hundra år tillbaka hamna i bilder och miljöer från 2000-talet. Att det som från början hängde i bondstugorna och var fyllt med spådom och hemligheter nu visas i en minimalistisk miljö med fokus på dekoration.
Och tänk att enligt folktron så var det själva rörelsen i himmelen som bringade lycka. Man såg till att den rörde sig hela tiden annars kunde ens lycka vända… Då handlade det mest om skördelycka och bröd för dagen och ända tills nästa skörd om man gjorde just en julhimmeli. Nuförtiden, när flera av oss inte behöver skördelyckan på samma sätt kan man ändå fundera på om den här typen av dekoration ändå har något extra över sig. Kanske kan vi inte säga exakt vad det är som förtrollar oss men nog har det något med rörelsen att göra. Hur den snurrar hit och snurrar dit och gör oss närvarande om nuet. Och det är bra.
Tjugotre olika tekniker lärs ut. Och du vet väl att en himmeli kan göras av rör som rör. Mässingsrör, ihoprullar sidor av en bok och sugrör. Fast kom ihåg att tomheten, eller luftrummen är lika viktiga som själva rören… Har man bara materialet så är det ju just bara en knippe råghalm. Men med något så fiffigt som tomhet blir det hela något magiskt. Tänker att det är lite så i allmänhet.
Jag har siktat in mig på att tillverka Arcturus, som fått sitt namn efter den starkaste lysande stjärnan på norra stjärnhimlen. Eller kanske börjar jag med den enkla här på bilden. Det extra fiffiga med den är att man kan fälla ihop den helt platt, perfekta julhälsningen ju!
Boken Himmeli hittas här. Åtminstone vilken dag som helst. Och på The Waves We make hittar du ett par fina inlägg om just Himmeli. Gör din egen och en fin intervju med Eija Koski .