oktober 2016 - Mokkasin
Mokkasin is a blog and showcase for Sofia Janssons styling, photography and writing. Mokkasin is also about DIY and creative direction. Sofia founded Mokkasin and a creative freelancer.
Mokkasin, Lifestyle, blog, portfolio, styling, photography, shop, creative direction
0
archive,date,qode-social-login-1.0.2,qode-restaurant-1.0,ajax_fade,page_not_loaded,,select-theme-ver-4.6,menu-animation-underline,wpb-js-composer js-comp-ver-5.5.5,vc_responsive

For the monday coffee.

23391022_095_b

En saga längs en vägg kan väl aldrig vara fel… Som gjort för drömpepp varje kväll.

shot6_001

Och sedan kan man vakna till en annan värld.

e4-480x640

Och färdas till en tredje. 

blackboard-chalkboard-wall-kids-room-7

En egen måne är kanske inte alls så krångligt när allt kommer omkring. Kanske är det enklare att förstå vidden av allt om man måste ta stegen dit.

 

 

Allra käraste Kavat

mokkasin-for-kavat-aw-16-1

Förra vintern valde vi en av de dagarna med mest frost och plåtade våra fötter i skor från Skofabriken Kavat. Och med förra vinterns skoanvändande i bakhuvudet blev vi alla superglada att ännu en gång få möjligheten att recensera skor. Varför då kanske någon undrar..?

mokkasin-for-kavat-aw-16-2

Därför att det här är Kavat: Skor som är fria från PVC, teflon, PTFE och andra fluorerande kolväten. Skor som är tillverkade i ekologiskt och kromfritt läder. I egen fabrik utan mellanhänder vilket bidrar till total insikt i produktionen och samtliga delar i produktionsledet. Alla skor är dessutom märkta med EcoLabel som är EU´s officiella miljömärkning. Produkter som märks med denna märkning är strängt kontrollerade av oberoende organ som ser till att varumärket uppfyller alla miljökrav. Detta gäller hela långa produktionskedjan, även när produkten används och när den blir till avfall. Vattentätt med andra ord.

Plus att samtliga skor, efter förra vinterns plask, slask och fotbollsmatcher i lervälling ser hela och fullt användbara ut för en ny säsong. Tyvärr kan ju barns fötter växa i en rasande fart men det är ju inget Kavat kan rå över. Så några par kommer få vingar iväg till någon annan som behöver dem. Men i alla fall. Just därför är vi superglada. För det är bra skor helt enkelt. Och väldigt fina.

mokkasin-for-kavat-aw-16-3

Charlie bär Borggård . En sko som Viggo och Nomi också har. Alla tre är så glada i den här skon. Tänker att det handlar om att den är grymt bekväm och går ursnabb att ta av och på.  Jag tänker ju mer på det hållbara, det kraftigt vattenavvisande. och att skon inte behöver impregneras eller fettas in (för jag glömmer det ändå) och att den är perfekt nu och innan det blir trettio grader kallt och en meter snö. För det blir väl så i år?  Våra barn går allra helst i gympadojor och Charlie nästan bryter ihop när man säger att det kanske är för kallt eller vått för dem. Då funkar dessa, nästan som gympadojjor men med varmt fleecefoder och innersula i ullmix.

mokkasin-for-kavat-aw-16-4mokkasin-for-kavat-aw-16-5

Nomi bär Husum fast i silver då till hennes stora lycka.

mokkasin-for-kavat-aw-16-6

Egentligen var vi påväg till en urskog men hamnade någon annanstans på vägen. Urskogen däremot hittade vi aldrig för han som körde tappade bort sig. Eller det var så många skogsvägar åt olika håll.

mokkasin-for-kavat-aw-16-7

Nomi lär mig hur man för sig på catwalken. Jag har den absolut skönaste höstskon, Hylte är superfin och har känts som bomull på fötterna sedan dag ett. Med risk att bli modetrilling med min man och äldsta dotter, har vi likadana.

För övrigt har jag kappa från Other Stories. Och deras bas t-shirt med lite ull i. Nomi har fuskpäls från Åhlens och stickad heldräkt från Dansshopen.

mokkasin-for-kavat-aw-16-8mokkasin-for-kavat-aw-16-9mokkasin-for-kavat-aw-16-10mokkasin-for-kavat-aw-16-11

Inte alltid så med på noterna. I alla fall inte han till höger.

mokkasin-for-kavat-aw-16-12

Men skorna gillas mycket. Borggård i brunt.

mokkasin-for-kavat-aw-16-13

Lite kylslaget var det allt.

mokkasin-for-kavat-aw-16-14

Jag fastnade i tistelbusken. Gulligt på något vis.

mokkasin-for-kavat-aw-16-15

Det var här vi såg den. Vi såg den alla tre så det var inte inbillning. Neonblå med lång näbb. – Det såg ju ut som en kolibri, kan det vara en kolibri???

mokkasin-for-kavat-aw-16-16

Vi spanande och spanade men den var spårlöst försvunnen. Mystiskt tänkte vi. En kolibri i sörmlandsskogarna liksom. Men även en kolibri kan väl flyga vilse. Ganska exotiskt kan man ju tycka när allt kommer omkring.

mokkasin-for-kavat-aw-16-17

Visste ni att Kavat snart öppnar sin första butik i Stockholm, på Grev Turegatan 1. Butiken kommer ha snickerier i svenskt trä och läderdetaljer från Tärnsjö och man kommer låta Kavat´s hållbarhetstänk vara i fokus.  Man har också startat upp en blogg med tipsigt. Skovård med galltvål och eco-wax med före och efterbilder, den bloggposten tar jag och sparar.

mokkasin-for-kavat-aw-16-18

Efter det kylslagna äventyret och bristen på urskog hamnade vi vid Ändebols Gård som hade öppet sista helgen för höstsäsongen.

 

mokkasin-for-kavat-aw-16-1-2

Men boka in julmarknaden som är helt fantastisk. Kolla bara hur det såg ut förra året. 10-11 och 17-18 december är det dags och vi längtar…

mokkasin-for-kavat-aw-16-20

Efter ett akut och långt viktighetssamtal till mormor och morfar, som är bästa fågelexperterna kunde vi dystert konstatera att det helt enkelt inte var en kolibri. Men ändå något så väldigt ovanligt som en Kungsfiskare. Inte helt olikt en kolibri faktiskt…

Utan vanlig vind under stjärnspetsarna

mokkasin-for-numero-74-winter-1-2

Det var januari och fullkomligt fullt av frost. Alla slottsfönster var alldeles täckta av iskristaller. På insidan också. Hur ofta hänger man på ett slott alldeles själv? Jag gör det aldrig. Nu hade jag ju i och för sig flott sällskap av Kristo och Johanna. Så själv var jag ju inte. Och i ärlighetens namn var det nog tur… I alla fall så gjorde vi bilder för Numero 74´s vinterkollektion. Behind the scenes -bilder hittas härhärligt värre om jag får säga det själv. Förstår ni dilemmat att välja rum i ett slott, där dörrar aldrig tar slut. Vi valde till sist champagnerummet. 

mokkasin-for-numero-74-winter-2

Johanna spädde liksom på själva äventyret då hon ju är liksom som en sagobok.

mokkasin-for-numero-74-winter-5

Utan att avslöja för mycket kan jag säga att stjärnor som snurrade utan slut, inte hade vanlig vind under stjärnspetsarna… Det hade inte heller spetsgardinerna i det bortre sovrummet. Och kameran strulade inte pågrund av tekniska missöden. Och att det fulladdade batteriet plötsligt var dött berodde definitivt inte på kylan inomhus. Allt som hände skedde helt enkelt utan naturlig förklaring. Eller annars kanske det är precis tvärtom. Jag menar, inget konstigt alls. Det är ju ändå ett slott…

mokkasin-for-numero-74-winter-3

Tänker att det nog i högsta grad är naturligt. I alla fall om väggar och saker sparar på allt som hänt. Så måste det ju vara när man tänker efter.

mokkasin-for-numero-74-winter-4

Tidningshögar från urminnes tider. I drivor. Vilken skatt egentligen.

mokkasin-for-numero-74-winter-6

mokkasin-for-numero-74-winter-7

Tänker på hur många klackar som skrapat det här golvet vid biljardturneringar och champagneskål.

mokkasin-for-numero-74-winter-8mokkasin-for-numero-74-winter-9

Att få springa runt i ett slott som det vore ens eget samtidigt som man hör den ena historien efter den andra berättas, då lovar jag att ni skulle vilja byta dag med mig.

mokkasin-for-numero-74-winter-10

Och jag skulle inte ens blivit förvånad om fjärilar och fåglar fick liv.

mokkasin-for-numero-74-winter-11

Då händer det underligare saker här i världen.

mokkasin-for-numero-74-winter-12

Den här kollektionen är extra ljuvlig. Det är spets, skirt och sammet. Men utan att gå över styr. Bara vackert och drömmigt.

mokkasin-for-numero-74-winter-13

Dröm på om den här tapeten…

mokkasin-for-numero-74-winter-14

Här började vintermörkret lägga sig över åkrarna. Och den sista, mjuka solen trängde knappt igenom kristallerna på fönstrena. Men ändå så pass att rummen fick något dimmigt över sig. Nu lär det vara obestämd om dimmor kommer av solnedgång genom snökristaller. Men det där kan man ju välja själva vad man tror på…

pom pom.

mokkasin-diy-1

Tack för fina hälsningar om senaste pysslet. Blir så himla glad att höra ”det där ska vi göra”. Det är ju det som är målet liksom, att man blir sugen. Glöm aldrig att tagga #mokkasin i samma veva som ni postar något med inspiration från diy vi gjort, det är så himla skoj att se alla kreativa runtom i världen. I alla fall så fick jag frågan idag, ett antal gånger, om vart man köper pompombollar av slaget som kjolen var fylld med. Tips på nätet är Slöjd-detaljer för färgglada, Make & Create för vita och CC-hobby för lite blandat.

Hej mitt vinterland – senaste family Living.

mokkasin-diy-1

En av de absolut somrigaste dagarna så lekte jag och Nomi vinterland. När jag tittar tillbaka på den dagen  så längtar jag tillbaka till huset. Tänker att nu är det fullt med höstlöv nu, som susat in genom de trasiga fönstrena. Och klänningen, från Marmar´s finaste kollektion genom tiderna. 

Men vinterland var det. För Family Living´s aktuella nummer som finns ute på hyllorna nu. Med snygga Elsa på omslaget.  6 sidor DIY närmare bestämt.

mokkasin-diy-1-2

Simply beauty. Alltid bäst. Men visst sitter det ändå något skönt över det. I tidningen tipsar jag om hur regndroppar ger solkatter, snöklädda granar, bergstoppar och kulisshållare.

mokkasin-diy-1-2

Snöstjärnor är magiskt. Jag tror alla minns de där gångerna när man som liten unge, förvånat vecklade ut pappret och den mest magiska sagolika kristall uppenbarade sig. Faktiskt kan jag bli lika förvånad än idag. Hur är det möjligt liksom.

mokkasin-diy-1

När kjolen är en fest i sig! Nomi intygar att i snurrbetyget är på topp i denna kjol.

mokkasin-diy-1-3

I tidningen får du beskrivningen på det enklaste du kan sy i kjolväg. Och kanske den mest magiska också. Den här kjolen har hängt i vårt arbetsrum sedan i somras och jag lovar att ingen har passerat utan att tänka att det var värst vilken extra härlig kjol. Jag tipsar också om hur du gör dina egna tofsar. Så enkelt så att man kan bli minst sagt besatt, som när vi gjorde rekvisita till Mrs Mighetto. Tänker ändå att det är en bra besatthet när allt kommer omkring.

link love of the day.

mokkasin-bloglove-1

Nu är jag ju ingen surfare av rang. Men när jag väl gör´t så kan jag likväl dela med mig av bästa för dagen. Lite vanlig hederlig länkkärlek med andra ord. Det är ju liksom där det händer…

  1. De här skåpen vill jag bara ha. Underbart hem och fantastiska bilder.
  2. En juice challenge kan ju aldrig vara fel. Eller hur man får i kidsen grönt.
  3. Kanske drömmigaste jobbet på platsen med stort hjärta.
  4. Såklart att kollektionen blir därefter… En notebook från 20-talet, på en loppis i Paris.
  5. Festen man ville ha varit på.
  6. Min allra minsta dotter önskar allt av dessa kläder. Storlek 134 saknas dock. Och även kepsen är en dyrgrip.
  7. En alltid så smart tjej skriver ett smart svar.
  8. Det där om att tälja kom plötsligt på en annan nivå.
  9. Som en hel resa i ett blogginlägg.
  10. Och så lite onsdagsmiddag på det.

 

 

 

I think I know why nature feels infinite.

mokkasin-toca-boca-1

I think I know why nature feels infinite.

The sky that only a moment ago was pitch black but suddenly shimmered like gold. And the dazzling sun reflections that glittered in the puddles. Maybe you did not glimpse the rainbow until the forest opened up to a meadow. One that was completely blue from thousands upon thousands of small flowers.

But you saw it, the rainbow that seemed to have no end. Some day you would cycle along the rainbow, cause someone had told you that it, after all, has an ending, where a great gleaming treasure is waiting. There’s no one in the world that would want to miss such a thing.

Beyond the meadow that changed colour the closer you came, there was the lake. It was so deep that you couldn’t see the bottom. Maybe there wasn’t even one. Perhaps is it so, for the ships that land at night when no one is looking.

In the night of the thousand sounds. Those sounds that you never could be quite sure of where they started. Or whom they belonged to. The only thing you could figure out was that out there was a world of its own. A world you could touch at times and was allowed to be very close to each and every day. But that still continued to feel like a mystery. As one big secret.

Forests, mountains, and lakes. All the animals. If something is so full of imagination it sort of can have an ending. When every nook holds a fairy tale, there is nothing that can ever end. That is precisely what the magic of it is.

mokkasin-toca-boca-1-4mokkasin-toca-boca-3mokkasin-toca-boca-4mokkasin-toca-boca-5mokkasin-toca-boca-6mokkasin-toca-boca-15mokkasin-toca-boca-1-2mokkasin-toca-boca-10mokkasin-toca-boca-11mokkasin-toca-boca-8mokkasin-toca-boca-9mokkasin-toca-boca-1-3mokkasin-toca-boca-14mokkasin-toca-boca-13

Jag hittade ett jobb jag gjorde för Toca Boca. Precis den här tiden fast för ett par år sedan. Tänker att jag tyckte om det här jobbet lite extra. Tolka ett dataspel till skogs, fint på något sätt.

 

Jag tror jag vet varför naturen känns oändlig.

Varför skogen och bergen och sjöarna är som evigheten själv. Faktiskt till och med den lilla skogsdungen som du kanske lekte i som barn. Eller stigen du cyklade på, samtidigt som du såg himlen mellan trädtopparna.

Den där himlen som alldeles nyss var kolsvart men plötsligt skimrade som guld. Och solkatterna som glänste ikapp med varandra i vattenpölarna. Kanske skymtade du inte regnbågen förrän skogen sprack upp vid en äng. Den som var alldeles blå av tusen och åter tusen små blommor. Men då såg du den, regnbågen som kändes som utan slut. Men någon dag skulle du cykla längs regnbågen för någon hade ju berättat om att den trots allt hade en ände, där den stora glimrande skatten väntade. Det finns ju inte någon i hela världen som vill missa en sådan sak.

Bortom ängen som ändrade färg ju närmre du kom, fanns sjön. Den som var så djup att du aldrig såg någon botten. Kanske finns det ingen när allt kommer omkring. Kanske måste det vara så, för skeppen som lägger till om natten när ingen ser. Om natten bland de tusentals ljuden. De där ljuden som du aldrig någonsin kunde vara alldeles säker på var de började. Eller vem de tillhörde. Det enda du kunde lista ut var att därute fanns en alldeles egen värld. En värld som du snuddade vid ibland och fick lov att vara alldeles nära var eviga dag. Men som ändå fortsatte att kännas som ett mysterium. Som en enda stor hemlighet.
Skogen, bergen och sjöarna. Och alla djuren. Om något är så fullt av fantasi har det liksom inget slut. När varje vrå rymmer en saga finns det inget som någonsin kan ta slut. Det är just det som är det magiska.

For the monday coffee.

foto2016-08-31145753

Hur många ljus kan man tända… Just nu letar jag blockljus med världens längsta brinntid. Säger till när jag hittat. Gillar blockljus som de är utan ljusstake och sådant extra. På en stenplatta möjligen om man måste. Värmeljus är kanske den jobbigaste formen av ljus, de brinner ut för snabbt och dessutom tycker jag det är svårt att hitta vackra hållare för värmeljus. Dessa handgjorda, som Elin Lannsjö har gjort är däremot jättevackra och får mig att ändra mig lite i ljusfrågan.

Glöm inte i ljustider att tänka miljösmart. Använd ljus med 100 % stearin, därmed fria från palmolja. Och refillkoppar. Hittas bla på Granit , Clas Ohlson och Åhlens.

pepparkakor-glasyr-pepparkaksformar-hejregina6-900x600

Hej Regina är en sådan himla fin blogg som jag följt länge. Nu har hon flyttat till egen adress och jag är glad att Elsa tipsade! Hos Agnes på Hej Regina är det härligt och väldigt mycket livet självt. Älskar det. Plus så mycket kreativt så man dånar. Och nu när jag sitter här och skriver så inser jag ju att pepparkaksformarna måste vara hemmagjorda. Och efter en snabb sökning så hittade jag hela beskrivningen . Så briljant och smart!

26953556496_ab25cee190_h

Mina barn är väldigt förtjusta i att leka spa. Det stänger in sig i vårt badrum i evigheter och tycker att det kanske är höjden av lyx. Måste tillägga att vårt badrum är allt annat än lyx. Men mysigt ändå. Den här vintern ska vi göra egna spa-grejer, för härlighetens skull men också för att visa att man kan. Jag är inte så förtjust i allt det skräp som hamnar på huden hos kidsen, speciellt när intresset kommer flygande sådär vid tretton… Därför har jag redan från början när smink kommit på tal gått till min favoritbutik, helt enkelt för jag vill veta vad produkterna innehåller och jag vill att mina barn ska få med det från början. Men som sagt, jättegärna göra själv med sådant som funkar. Evelina är bra på det där , fot-spa, hårinpackning och ansiktsmask. Och den här ansiktsoljan ska jag göra till mig själv genast. 

En parantes. En diskussion ang begreppet fjortis imorse vid frukostbordet.

Viggo: – Fjortis kan man inte vara förrän man är tretton…

Jag: Man kan ju tänka att det hänger ihop med fjorton annars. Hur definierar man en fjortis då?

Viggo: Någon som sminkar sig överdrivet mycket och är livrädd för spindlar.

Jag: Spelar det någon roll om det är en kille eller tjej?

Viggo: Nej, absolut inte. Det är det överdrivna sminket det hänger på. Och så tjuvröker de ibland också. Alla tjuvröker. Och skriker jättehögt när de ser en spindel.

Jag: Okay, vad bra då vet jag…

22405775-lyjuh

Julia som tidigare drev Julias vita drömmar har öppnat en ny söt liten affär och blev så himla förtjust i detta print, signerat av Lisa W Breitholtz.

utss1975_l2

Måste införskaffa ett par nya yogabrallor. Funderar på ett par från Under the same sun. Förutom att de är fina och sköna så värdesätter jag hållbarhetstänket högt.

mokkasin-inspiration-1

Påtala om yoga fick jag via  Emma på Make it last syn på den här fina läderremmen till yogamattan. Snygg, smart och eko.

Något helt annat. Emma gjorde det här inlägget  nyligen och jag säger tack.

skarmavbild-2016-10-24-kl-10-04-45

Hittade ett sådant himla fint instagramkonto imorse, @life.by.linusNaturen alltså. Och höstlöv.

 

Bara fint. Och så himla snällt.

mokkasin-inspo-1

Några saker som är extra fina en söndag. Och definitivt framöver också. Titta vilken vacker bonad som stod och väntade på mig igår när jag kom hem efter en minst sagt akut stockholmsresa… Älskar den.

 

mokkasin-inspo-1-3

Det är min vän Åsa som alltid spanar in fint åt mig. Det känns som om hon vet exakt vad jag gillar, ofta plingar det till en bild i telefonen och sedan dyker det upp här hemma. Så himla snällt och otroligt omtänksamt! Häromdagen stod en tamburmajor i mässing här när jag kom hem. Det var såklart Åsa igen. Nästan en likadan som Terese fyndat, men i mässing då. Jag har försökt lägga beslag på mina föräldrars ganska många gånger men nu är jag superglad att ha en egen. En annan vän, Sarah, berättade att alla i hennes familj har en varsin tamburmajor i sina rum. Smart tänker jag, då våra och barnens kläder alltid hamnar i högar precis överallt.

mokkasin-inspo-6

Och påtat om fint och omtänksamt. Tänk vad vissa människor har varma hjärtan. Häromdagen dök det här upp i brevlådan. Så vackert! Det var Lisa, som skickat det fina. Hennes mamma hade precis sytt en kudde av en gammal klänning som hennes dotter haft när hon såg lanseringen av Circus Mighetto här på bloggen. Då kände hon att jag skulle få den andra delen av klänningen och några små dukar som hennes mamma hade haft med sig. Jag blev nästan rörd för det var så fint. Eller jag blev det. Att någon som jag aldrig träffat bara känner att jag ska få något så fint och personligt. Dukarna är de vackraste och klänningen är full av inspiration, fast den är halv. Tack kära Lisa! Psst! Det var Lisa som formgav den här favoritboken

mokkasin-inspo-3

Nu har jag inte fått den här ljuskronan i present men jag har funderat ett tag på hur jag skulle göra med den. Ville inte ha den svart och inte klä den ännu, då jag får för mycket julvibbar,

mokkasin-inspo-4

Hittade ett nystan på loppis, som liksom är en massa trådar. Tänker att man har det när man väver. Gillar känslan.

mokkasin-inspo-5

Upptäckte små söta kuvert i nya Frankie Journal, tycker alltid om deras överraskningar. Nya omslaget på Frankie är ju bara så ljuvligt. Såklart är det Emily Winfield Martin som tecknat. Detta är några av de prints jag verkligen kommer sakna när vi nu stänger ner affären. Alltid fina. Påtal om det, vi går in på sista veckan nu. Det är inte mycket kvar men just nu är allt på 40 % och imorgon startar sista spurten på 50 %. Ett tips! Det som redan är nedsatt sedan tidigare, barnkläder och det på outlet är ju i princip gratis nu då det också är på rea. Dubbelrea liksom. 

mokkasin-inspo-1-2

En av de sakerna jag älskar mest med att bo i hus är att det förändras så mycket under årstiderna. Just nu är det ju som att bo i guld…

Filmjobb bland bakelser, barbisar och blomkålshuvuden.

mokkasin-stora-havet-8Igår filmade vi för Stora havet. Ni är många som undrar om just detta stora hav. Tänker mig en lite mer grundlig beskrivning av det hela framöver. En liten presentation över de åtta i vårt team känns som en bra plan. Men i alla fall. Vi är en digital , kreativ kommunikationsbyrå. Och igår filmade vi, som sagt. Tyvärr har vi en sjuk liten kille härhemma så jag var tvungen att avvika nästan halva dagen för sjukhus och röntgen och alltihop. De andra två fixade ju det hela galant men tyvärr saknas bilder av själva filmningen. Men fantisera vetja! Så får ni se det färdiga resultatet sedan!

mokkasin-stora-havet-1

Kristo var kreativ med ett blomkålshuvud.

mokkasin-stora-havet-5

Alltmedans Therese gjorde snygga bakelser. Lika tjusiga idag också faktiskt. Och kanske om två månader också. Det kallar jag en bra bakelse å ena sidan. Men inte åt den andra.

mokkasin-stora-havet-2

Gissa vad blomkålshuvudet egentligen skulle sluta i?

mokkasin-stora-havet-3mokkasin-stora-havet-4

Det var mer rörigt än vad det ser ut… Och vi filmade i verandan då dagen aldrig blev ljus.

mokkasin-stora-havet-6

Barbisar med hemmasydda 70-talskläder, monopolpengar, val av koppar och med väldigt mycket mera. Rekvisita utan slut kan man också kalla det. Följ @thestorahavet på instagram, där kan man bla se mig klä på barbisar. Inte var dag…

mokkasin-stora-havet-10

Och av Johanna fick vi låna en massa ovärdeliga dyrgripar. Till på köpet min absoluta favoritring. I hennes morfars gamla smyckesask. Alltså den här ringen är så galet vacker. Jag önskar den högt. Nu är det svårt att se alla detaljer så här på bild men att den är hennes mamma Inga´s  examensprov från 60-talet. Den är så perfekt så det nästan inte känns som den existerar men det gör den ju. Ni vet väl att eftersom Johanna är en sådan jättebegåvad guldsmed som sitter på alla talanger och kunskaper så kan man ju be henne om precis allt om himmel och jord när det kommer till smycken. Exakt så gjorde vi våra vigselringar. Det är såklart att man vill att den ska vara bara min,  bara våra.

Just i smyckedjungeln finns så mycket masstillverkning idag, smycken gjorda helt utan känsla och finess. Och dessutom där inte etisk tillverkning existerar, dessutom med metaller som inte är rena utan proppade med gift och annat som man absolut inte vill ha närmast kroppen hela långa livet. Bara en sådan sak gör ju att värdet allt att anlita en riktig guldsmed. Om man nu inte skulle tycka att den unika formen skulle räcka.

mokkasin-stora-havet-7

Härligt värre.

mokkasin-stora-havet-1-2Fortsättning följer…