-
the fox
Inget konstigt alls. En soffgrupp från ingenstans och alldeles plötsligt. Som inte ens är min och ska inte heller bli. Och en räv i vila. Plus ett paraply som bara vill flyga som paraplyer vill.
Viggo älskar papercraft. Och jag älskar när de håller hög kvalité. För Viggos del kan han lika gärna skriva ut något på ett tunt A4 och tycka att det hela blev rätt bra ändå.
Men är det såhär blir det ju liksom mer hållbart. I längden.
Vi påminde oss ganska mycket om den där dagen då vi tog maskerna och fantasin och for till skogen. Tolka Toca Boca var allt bra skoj.
Lilla syrran var imponerad. Själv hänger hon på 4H-gården den här veckan. Och frågade nyss om jag verkligen inte kan känna hur mycket hon behöver ett husdjur. Det borde tydligen ligga i mammors känslor eller hur det var hon sade.
Soffan ska raka vägen till ett projekt vi ska göra på det här stället. Det ska bli väldigt skoj och jag är taggad till tusen. Soffan är självklart second hand och från Möbelmagasinet som hjälper oss på ett prima sätt.
Jag kan berätta att Möbelmagasinet finns även på nätet som Södermanlands Auktionsverk som har sin försäljning här
Idag ligger den här.
Fin räv.
-
sjökaptenskalas
En av de sista dagarna innan ”alla” skulle börja jobba igen var vi hembjudna till Linn för att överraska hennes Jonas som studerat briljant och väldigt intensivt under våren som gått. Det är alltid så mysigt att komma hem till dem. Som ett dockskåp som är fint i varenda hörn.
I fönstrena var det som sommarängen självt. Så himla fint att bara ösa på med allt som blommar för stunden.
I köket pysslade Linn och Sarah med överraskningslunchen. Han som skulle överraskas var utdragen på en liten cykeltur… På 7 mil! Alltså, jag hade ju anat ugglor i mossen redan efter två kilometer, förmodligen redan efter 200 meter. Men vi människor är ju olika där.
Alldeles väldigt överraskad sådär hemkommen och 7 mil senare. Hurra för sjökapten Svensson!
Älskar sådant här plock att äta. Allra särskilt den där med mango, avokado, tomat, salladslök, koriander, räkor, chili och lime. Skulle kunna äta med slev fast det är perfekt att servera på ett salladsblad också.
Såhär glad efter de där sju milen skulle ju inte jag vara. Förmodligen raka motsatsen.
Men så är jag ju inte kapten heller, med havet som arbetsplats. Väldigt långt därifrån faktiskt.
Lunchbjudningar är alltid en strålande idé.
Spagetti och köttfärssås eller pesto.
Och blommor i salladen.
Varför kan man inte köpa ringblommor som man köper salladsblad, på ett ungefär. Ett kilo ringblommor, tack.
Kjolen som var en klänning. Ibland gäller det bara att våga. Och finfina köket, minns ni när jag jag påbörjade min kategori Table Stories i detta kök? Vad som hände med den kategorin kan man ju fundera över, men jag gillade hur den började.
Bra barn fixar maten.
Allra mysigaste av eftermiddagar.
Saknar jordgubbarna.
Och hallonen.
Just här kändes det som sommaren ändå var som milsvid och evighetslång. Men så kom hösten över en helg i Göteborg. Det är märkligt det där när man sover med öppna fönster mot natten. Det känns exakt i varje andetag när det skiftar i årstid. Det är nästan så man märker i timmen det händer. Fast bara nästan.
Tänk vad man skulle sakna tavlor om man inte hade några. Linn hittar alltid de där extra fina.
Den där lampan har jag inte frågat om insåg jag precis. Säkert hemmafixad precis innan vi kom. Söndag, eftermiddagsbjudning, sommar och en massa fina. Sjökaptenskalas är en bra grej.
-
frankie daily journal 2017
Det är få saker i affären som har en sådan given plats som Frankie Daily Journal . Vi har ju sällan saker för beställning en månad i förväg men när det gäller denna så finns det liksom inget annat sätt, hela världen väntar ju. Ja, nu tog jag kanske i men jisses vad det har susat kalendrar till när och fjärran under årens lopp. Och ändå, trots de alla, så är det så många som blivit utan. När den är slut är den ju liksom helt slut. Fast det är nog lite det som är det fina. Att det inte finns miljarders av dem.
Och vad är det som är så fasligt speciellt då kanske man funderar över. Kalender som kalender kanske någon tycker. Men då tänker jag precis tvärtom, det skiljer sig alldeles fasligt åt. Känslan jag har när jag använder min Frankie är att varje dag faktiskt är speciell. En ny sida, en blankt blad, ett nytt äventyr. Precis så är det ju, vilken kalender du nu må äga men just denna kalender påminner i alla fall mig om att det är precis så. Vi har sagt förut att varje uppslag är som en liten skatt i sig. Det finns liksom en tanke bakom. Inte bara 1,2,3,4 och så vidare, hela året igenom. Utan ett litet stanna upp vid varje uppslag. Sedan att jag dessutom tycker att det mjuka pappret är perfekt att skriva på, att det är extra lyxigt med en inbunden och att färgerna alltid är perfekta är ju liksom bara extra. Låt oss kolla lite på hur den kan se ut.
Alltid överskådligt och tydligt.
Födelsedagslistor och vänner-lista.
Små överraskningar att riva ut eller att klistra någon annanstans.
Den hemligaste av gömmen allra längst bak, många fina och alldeles olika under åren.
Många använder sin Frankie som dagbok. För att klottra ner det man vill spara på när man lägger huvudet på kudden. För visst är det väl så man vill minnas. Inte hela långa dagen med precis allt som kom i ens väg. En hel del kan man ju likväl passa på att rensa undan i drömmarna, när man nu ändå håller på. Men de där få meningarna som satte tonen på hela ens dag, just de vill jag spara på.
Jag önskar att jag kunde skryta med att mina var fyllda precis så. Nu är dem inte det men jag tror faktiskt att 2017 blir det.
Daily Journal 2017 är hallonrosa och dimper ner hos oss i oktober. Som alla andra år finns den alltså redan nu som förbeställning här. Och såklart finns också väggkalendern Frankie Calendar precis detsamma. Denna väggkalender är ju ett stycke för sig, 12 urvackra illustrationer som bara är att rama in när året lider mot sitt slut eller för all del redan vid månadsskiftet. Behöver jag skriva att det här är alltid världens bästa present. Nu skrev jag inte julklapp för där är jag inte än på långa vägar men i alla fall. Julklapp går också bra…
-
göteborg
Jag har öppnat fönstret tidigt varje morgon då vi sovit just här. Mest för att de ska vakna till staden och alla de där ljuden vi inte har hemma.
Systrar. Den lilla med Liseberg´s åkband. Den stora med Way Out West runt armen.
Väggfärgen var exakt den de önskade för någon speciell musikgrej. Ibland tänker jag att de är alldeles galna men att det är bra med just den galenheten. Kanske inte de i rummet bredvid tycker exakt samma.
Vi är påväg hem från Göteborg och ett högst otippat tågstopp på sådär fyra timmar… Det var desto härligare dagar de vi har bakom oss, innan själva hemresan. Vi bodde på Hotel Eggers. Är ohjälpligt kär i hotell som man inte byggt in i färdiggjorda moduler och konstig ventilation. Där det fortfarande knarrar när man går över golven. Och man låser med nyckel. Och slipper korten som jag alltid lyckas avmagnetisera. Där det just går att öppna fönstret mot världen utanför och där man sover precis som hemma. Säkert helt enkelt för att det sitter i väggarna, så måste det ju vara.
Vissa i familjen kände sig såklart som fisken i vattnet eller som hemma.
Det var allt det vackraste hotel hon bott på någon gång.
Ett av de tre äldsta hotellen i landet fick vi veta. Som just nu står i varsam renovering.
Nomi önskade sig till under takåsarna precis som Kristin. Jag visste ju att hon brukar hänga här, på jobbet liksom. Nomi drömde om allt som fanns där och om alla som bott just här. Märkligt det där att vissa av oss känner tidens vingslag sådär automatiskt.
Ljuvliga detaljer var man än tittade.
Göteborg under ett paraply kan man nog sammanfatta de här dagarna. Kristo och Liv har dansat i regnet på Way out west, vilket var grymt hursomhelst. Alltmedans vi andra som inte hade åldern inne ( och hon som drog lite av nitlotten ) hängde på Liseberg de enda soliga timmarna, förutom idag då. Fast mysigt har vi haft, karusellkaos till trots. Å andra sidan var det ju bara en dag av fyra vilket även jag står ut med.
När Sia spelade vid midnatt på lördagen låg den här killen med huvudet på kudden och snapchattade med sin storasyster. Bedrövelsen var stor att inte ha åldern inne just de här dagarna. ”jag tror jag börjar gråta…”
Hänga med de här är som sockervadd för själen.
Festivaldojjor…
Äntligen kom solen tillbaka. Just idag till råga på allt. Fint med lite utelunch. Middag åt vi annars på Taverna Averna i fredags kväll. Och kidsen ville absolut ha en favorit i repris sedan ett par år, på The Barn i lördags.
De här två kom blöta ända in på strumporna till fredagsmiddagen. Sedan drog Kristo tillbaka på Pj Harvey medan jag och barnen åt efterrätt i godan ro för att sedan ströva genom natten mot spårvagnarna i ett hällregn. Kan nästan inte tänka mig något mysigare.
Fast det är fint om dagarna i solsken också.
En tur till Artilleriet Kitchen såklart.
Nomi lyckades skära sig på en ostkniv och fick plåstras om…
…medan de andra tre sysslade med ett socialt experiment, som de sade, utanför på soffan… Det var något om Viggo´s tröja och vem som skulle ta upp den från marken. Det blev tydligen en hund?!
Såhär delar vi intresset för kökssaker.
Verkligen helt ointressant om man inte får pilla på ostknivar i alla fall.
Gå in i Artilleriet Studio med fyra ungar är inget jag rekommenderar. Kära nån. Hjärtat i halsgropen mest hela tiden. Det är såklart att det skulle vändas och vridas på dyrgripar till höger och vänster. Liv var dock stört imponerad och fattade inte varför vi har det precis såhär hemma. Alltså, jag vill bo precis såhär… jaja, jag med…Varför kan inte vi bo i en sådan här lägenhet? Alltså exakt såhär? …jaja, jag fattar…
Alla var rätt sugna på samma sak. Att helt sonika flytta in alltså.
Själv kunde jag tänka mig att ta med köksmodulen till höger.Det gjorde jag inte.
Sedan satte vi den här modiga tjejen på ett tåg till Alingsås där kompishäng väntar för några dagar framöver. Själva hoppade vi på tåget mot Katrineholm klockan 16.30 och skulle ha kommit hem strax efter sex. Men tji fick vi. En bro i Töreboda gick inte att stänga och vi sitter fortfarande på tåget. Beräknas ankomma Katrineholm framåt 22.30 sådär fyra timmar försent… Oja, det finns värre saker här i världen…
-
tipsigt om träskor och pennor
Har jag sagt att Nomi ska sluta på konståkning för att börja på motorcross… Det svänger snabbt i vissa världar.
Vi får väl se hur det blir med den saken men sitta bakpå är allra bäst just nu.
Såklart kom regnet igen och mina träskor blev alldeles prickiga. Men i alla fall så är det sommarens favoriter. Blir bara finare och finare för varje dag som går. De är köpta på Norrgavel och jag vill helst gå i dem jämt. Nu har ju inte Norrgavel webbshop vilket kan vara lite surt om man inte har vägarna förbi. Kan tipsa om om att Cecilia Blankens har nästan lika här, på rea just nu dessutom.
Liv är i rit-heaven den här sommaren och gärna för mig. Det var dags att se över pennutbudet härhemma och numera är ju kidsen så stora att de förstår att man tar hand om sina pennor. Annat var det när de var små och det låg pennor utan kork till höger och vänster… Men nu så vi beställde Faber Castell´s Polychromos som sägs vara några av de allra bästa färgpennorna. Drömpresent sådär en onsdag. Hundratjugo färger, drömmigare än så blir det inte när det kommer till pennor. Vi beställde våra från Pen Store, superservice och snabbt som tusan.
Och eftersom jag är måttligt trött på att leta pennvässare så ska den här skruvas fast på första bästa ställe. Perfekt, känns som skolsalen – 78 men helt klart värt det.
-
babes på besök
Den här sommaren har varit snäll och fruktansvärt härlig. På sitt vis. Fast när vindarna plötsligt blåser iskalla och regnet smattrar hysterisk mot vindstaket inser jag lite sorgset att jag önskar, så in i vassen mycket ärligt talat, att den varit bättre planerad från min sida. Då hade nog inte hösten känts så nära på en gång. Men det tjänar inget till att vara efterklok och vissa omständigheter rår man inte för. Nåväl, sådant jag sparar på sommaren 2016 är oväntade besök. Fint nog har det varit en hel del av det slaget, älskar det. En dag i juli kom Matilda, Nathalie och Mari på lunch. Mina kära bloggkollegor från Babes in Boyland och Strenghielm.
Superfint att dem här. Och ni måste kika på bilderna Matilda tog hemifrån oss. Så himla fint, knappt att jag känner igen mig själv. Fast på ett bra sätt.
Vi bjussade på en pasta som är galet enkel, du gör den på samma tid som pastan kokar, fast jättegod.
Recept till 4 personer
400 g spagetti
1/2 kruka färsk basilika
1/2 kruka färsk oregano
1/2 kruka färsk timjan
1 1/2 dl olivolja
salt & svartpeppar
1 knippe sparris
1 citronKoka spagetti. Koka sparris.
Lägg örterna i en mixer och häll på olivoljan, mixa minst 5 minuter. Smaka av med salt, svartpeppar och citronsaft. Blanda örtmixen med spagettin. Lägg på all sparris. Riv lite citronskal över.Och så tar man lite annat till, som man är sugen på allra mest. Parmesan, bruschetta och lite rostade nötter är bra.
Sedan lämnade Mari högtidligt över nycklarna till den lilla Hondan som farit land och rike runt med utvalda bloggar på Lovely Life.
-
young and free in alaska
Klicka på Alaska ovan så hamnar du direkt på Mini Rodinis nya kollektion som lanserades igår. Kollektionen ”Young and free in Alaska” är såklart inspirerad av naturen och allt som är just Alaska. Redan vid målningen ovan känner man ju hur det suger till lite i hjärtat. Färgerna i kollektionen är jordnära och printen är fulla av djur. Djuren i Alaskas skogar som grävling, kanin, rådjur, varg och björn, sådana man ju gärna vill bära med sig. Eller på sig. Kollektion är gjord av 96 % hållbara material och det tycker jag är så beundransvärt att Mini rodini lyckas med! Deras CSR-sida är ALLTID en fröjd att ta del av.
Roe Deer Klänning finns i två färgställningar.
Rabbit Sweatshirt finns i ljus och mörk blå.
Hur fin tröja?
Och Nomi hängde över axeln och fick göra sina val inför hösten. Och det extra fina och väldigt bra är att Viggo är så grym när det kommer till Photoshop och sådant tekniskt som jag inte har orkat lära mig. Som texter i bilder och typsnitt som jag inte laddat ner eller tappat bort och dessutom engelska jag inte kan, och allt annat tekniskt som jag verkligen har noll koll på. Men då fixar Viggo. Som om jag behöver en ny startsida här. Och ”Nomi väljer Mini Rodini” är helt fixat av mina kids, coolt va? Nomi valde och Viggo maskade av och satte ihop det snyggt, tack!
- Spot Sneakers – som godis
- Baseballjacka – det här måste vara den mysigaste jacka någonsin, finns i brunt också
- Panda Ryggsäck – jag hade valt den gula men det är inte mina val vi snackar om
- Rabbit kofta – det var något om kaninerna i Underlandet
- Space Baddräkt – men hon tänker ha den som dansdräkt
- Pile-Balaklava – ser verkligen fram emot att se henne i den här
-
ett helt äventyr innanför fyra väggar
En av julidagarna följde Nomi med mig till det insomnade huset. Det härliga började redan när vi mötte hunden Britta på stora vägen. Och när hon dessutom fick lov att sitta i Nomi´s knä och slå följe med oss till huset var det hela var så drömmigt att min dotter nästan trodde att hon såg i syne. En hund i sitt eget knä, sådär plötsligt liksom. Och sedan bor det vita kor här också.
Nomi var lite smått orolig att Britta skulle vara i underläge mot kossorna så hon tyckte det var läge att hålla henne lite på avstånd. Mest eftersom Britta själv tyckte raka motsatsen och körde den urkaxiga stilen.
Okej då, tyckte Britta när man blir kliad på magen istället.
Nomi och Britta, önskedrömmen en sommar.
Jag hade funderat lite på hur Nomi skulle tänka om det insomnade huset… Nog för att vi har sopat i ett par rum.
Men annars är det ju mest såhär. Men som jag trodde så existerade inte en endaste liten tanke om att det skulle vara skruttigt eller hemskt stökigt eller fantasier om råttor i halmen eller ens lite spöklikt. Hon sprang runt som om det vore hennes andra hem. Upp och ner och in och ut. Inte ens när vi fick berättat för oss att det varit någon där alldeles nyligen med sikt på både det ena och andra från svunnen tid tyckte hon att det var något konstigt alls. Hon höjde inte ens på ögonbrynen.
Barfota bland glassplitter är ju kanske inte det bästa så jag fick härja lite om skor på fötterna, då satte hon näsan i vädret och sade att hon minsann visste var hon satte tårna.
– Åh mamma, har du lagt rosorna här?
Det hade jag såklart inte och då blev det ännu mer fantastiskt. Så pass fantastiskt att hon dessutom lyckades leta fram en handskriven lapp längst in i kakelugnen. Vi hade lite svårt att se exakt vad det stod och förresten var det allra viktigast att den fick ligga kvar precis där hon hittat den.
Plötsligt svävade en Påfågelöga runt i rummet vi befann oss i. Och landade exakt på Nomi´s finger.
Och där satt den kvar som om den inte hade gjort annat i livet. Det är något med fjärilarna denna sommar.
Egentligen skulle vi plåta lite vinter DIY. Jag längtar tills ni får se.
Kristo kom och hälsade på. Och nej, han kör inte utan hjälm förutom när han tog en liten sväng över åkern.
Vi tog paus och Nomi bytte om till sin favoritbadrock. Inte för att hon skulle bada eller något åt det hållet utan för den funkar precis lika bra som en lång kofta i sommarblåst.
Sedan försvann hon igen för att leta meddelanden från en annan tid. Det gick sådär bakom ugnsluckan men man vet ju aldrig.
Varenda gång jag är här dröjer jag mig kvar som om det inte fanns någon morgondag. Ljuset ändras alltefter hur världen ter sig utanför. En värld som egentligen handlar mest om hur vinden tar tag i trädkronorna, hur molnen hopar sig för att sekunden efter ha blåst mot en annan äng och hur solen vandrar just den här dagen. Fast det är nog mest min värld.
I Nomi´s bytte kossorna ställe alltefter som i hagen som saknade slut och gräshopporna seglade mellan stråna som om de hade cirkus. Hon fick lära sig hur man ska bära en Britta när man gör exakt rätt och tydligen fick hon koll på hundars språk också, dagen till ära.. Och alltmedan hon åt choklad som belöning hann hon med det ena efter det andra enmansäventyret.
Och som på beställning kom det ett regn även denna dag. Mitt i solen liksom. Fast regnbågen var någon annanstans.
Mina barn älskar Mini Rodinis badrockar som är nya för sommaren. Alla deras kompisar älskar dem också och de vandrar runt bland de som behöver för stunden. Nomi blev överlycklig när hon hittade badrocken i bilen eftersom hon kände sig lite frusen.
I ärlighetens namn har jag letat badrockar som en galning de senaste åren, jag har aldrig hittat vare sig fina eller sköna. Och då har jag verkligen letat, tänkt att det kan vara den perfekta presenten eller julklappen. Mina kids älskar att dra på sig badrockar efter badet och året om faktiskt, både på morgon och kväll. Och även när det är långt ifrån ett bad eller strand som sagt… Men oftast har jag bara hittat fleecehistorier med jättetryck eller gulliga öron. Men dessa är helt fantastiska! Modellen är helt perfekt. Och det fina är att då så många barn har lånat dessa i sommar så kan jag gå i god för att de sitter perfekt oavsett om de är ”för stora”, lagom eller kanske till och med ”för små”. Badrocken är gjord i tjock och så himla mjuk ekologisk bomullsfrotté. Älskar färgerna och kan inte bestämma vilken färg vi gillar mest.
Sedan är den ju så himla fina på insidan också.
En mörk vind var det ju också att utforska.
Där tyckte hon dock att det var en aning stökigt… – kolla liksom, det ligger en ölburk där! Inget om att taket hade fallit ned till hälften och golven var täckta med allt annat än just ölburkar. Förutom en då.
Kanske världens bästa äventyr.
Kristo gav oss fönster då vi var i behov av vindstilla en stund.
Lite damm har ingen dött av.
Tänk en dörr till. På baksidan! – Nu förstår jag ingenting, jag har gått runt och runt hela dagen. Och känt på alla dörrar. Och tittat ut i alla fönster jag kunde hitta. Och här kommer det en dörr till, på utsidan. Det här huset saknar slut. Hjälp mig med haspen, mamma!
-
som ett nyårslöfte fast mitt i sommaren
Nog för att jag har haft Green Kitchen Stories – böckerna jättelänge nu, vi hade dem ju dessutom på affären då de var nya. Och såklart har vi lagat det ena och det andra ur dem tidigare. Plus att vi äter väldigt bra annars också och att jag dessutom har en man som är en stjärna i köket. Och det är ju verkligen inte så att det inte finns flera superhärliga vegokokböcker, jag har massor!. Det hela handlade liksom inte om något särskilt, kanske blev det lite mer åt en fix idé för att jag insåg att jag aldrig ätit en kokbok från pärm till pärm. Och definitivt inte två. Så gav jag mig själv ett löfte, helt enkelt bara för att jag hade lust. Nu äter vi oss igenom Green Kitchen Stories första bok och den andra Green Kitchen Travels . Och som grädde på moset kommer ju snart Green Kitchen Smoothies . Och den har redan kommit i England och Australien. Och vilken dag som helst i USA. Och redan vid filmen är man ju i himlen…
Och ja det har ju bara gått tre dagar av löftet än så länge. Men jisses vilka dagar. Så otroligt god mat. Ikväll gjorde vi falafel efter ett recept som gick på nolltid och blev drömmigt goda. Vi lade dem i vitkålsblad och strödde nötter, frön, tomatsalsa över dem och sedan en klick raita. Alltså bara grejen att skippa pitabröd var som en dröm i sig…